Dagens kyrkogård upptar ett helt kvarter och begränsas av Sveavägen-Adolf Fredriks kyrkogata-Holländaregatan-Kammakaregatan. Den nuvarande kyrkogården är en del av en tidigare större begravningsplats, som tillhörde S:ta Clara församling. I samband med Allmänna Barnhusets tillkomst skänktes en vildvuxen tomt av staten till begravningsplats för barnen.
Året 1697, det år då slottet Tre Kronor brann ner, var ett nödår. Många dog av svält och bara på S:t Olofs kyrkogård, som kyrkogården då hette, begrovs 2000 människor. Den allmänna eller ”fattigkyrkogården” var belägen i östra delen eller i nuvarande Sveavägen. Kyrkogårdens karaktär av allmän begravningsplats upphörde på 1860-talet, då den ansågs vara fullbelagd.
I det sydvästra hörnet av kyrkogården står ett gravkapell av putsat tegel, som uppfördes 1864 efter ritningar av C. N. Söderberg. Det revs 1927, men har återuppförts enligt de ursprungliga ritningarna. I kyrkogårdens nordvästra del finns en minneslund, anlagd 1984.
År 1988 restes en sten till minne av de barn från det närbelägna Allmänna Barnhuset som under åren 1638-1863 begravdes här på kyrkogården. Texten på stenen lyder: ”Till minnet av alla de barn från Allmänna Barnhuset vilka begrovs under åren 1638-1863.”
På kyrkogårdens norra del, står fortfarande församlingens gamla skolhus, en tegelbyggnad i två våningar med putsade och gulfärgade fasader. Sedan 1986 används huset för församlingens egna ändamål. I skolhuset anordnas bland annat kurser och vissa rum hyrs ut.
Här på kyrkogården ligger många kända personer begravda till exempel Olof och Lisbeth Palme, Sven Hedin, Johan Tobias Sergel och Jean Fredman.
Sven Hedin (1865-1952) föddes i Stockholm den 19 februari 1865. Han var upptäcktsresande, författare och ledamot av Svenska Akademien.
Sven var son till stadsarkitekt Ludvig Hedin och Anna Berlin. Hedin studerade vid Stockholms högskola och blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1888 efter studier i geologi, mineralogi, zoologi och latin. 1889-1890 studerade han vid universitetet i Berlin. Därefter studerade han i Halle and der Salle och blev 1892 filosofie doktor vid Universitetet i Halle.
Hedin gjorde tre långa expeditioner i Centralasien mellan 1893 och 1909 där han kartlade stora landområden i Tibet och övriga Centralasien, som dessförinnan varit vita fläckar på kartan. Trots att hans mätmetoder var primitiva, och till största delen bestod i att räkna antalet steg som kamelen han red på tog, så har hans kartor senare visat sig innehålla endast mindre fel.
Efter hemkomsten från sin andra centralasiatiska expedition adlades Hedin den 1 juli 1902 med bibehållet namn. Han blev den siste i Sverige att adlas. Hedin gifte sig aldrig och var barnlös, så hans adelsätt dog ut med honom.
Han blev invald som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, Krigsvetenskapsakademien, Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, Svenska Akademien och Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala samt hedersledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.
Sven Hedin avled den 26 november i Stockholm.
Olof Palme (1927-1986) behöver väl egentligen knappast någon närmare beskrivning. Han föddes den 30 januari 1027 och var son till Gunnar Palme verkställande direktör på försäkringsbolaget Thule och Elisabeth von Knieriem. De flesta (i alla fall min ålder och uppåt) tänker nog främst på Olof Palme som Socialdemokraternas partiordförande och statsminister åren 1969-1976 samt 1982-1986. Innan Olof blev statsminister var han kommunikationsminister, utbildningsminister och nordiska rådets president. Han var utbildad jurist.
Olof var gift två gånger. Första hustrun var Jelena Rennerova. Andra hustrun var Lisbeth Palme, som han fick sönerna Joakim, Mårten och Mattias med.
Olof blev mördad på öppen gata på Sveavägen den 28 februari 1986, inte långt ifrån där han nu är begravd med sin hustru Lisbeth.
Lisbeth Palme (1931-2018) född den 14 mars 1931, kom från en adlig familj, som förutom henne bestod av modern Anna-Lisa Beck-Friis, fadern Christian Beck-Friis och Lisbeths äldre bror Ebbe Beck-Friis.
Lisbeth var barnpsykolog och en internationellt känd förespråkare för barns rättigheter. Lisbeth var starkt engagerad i Unicefs arbete och var under en period organisationens internationella ordförande. Hon var också engagerad i utbyggnaden av den svenska barnomsorgen.
Lisbeth avled den 18 oktober 2018.
Kristian Bergholtz (1839-1918). Ibland går jag verkligen bet när jag letar information. Gällande Kristian Bergholtz så får jag faktiskt mer eller mindre erkänna mig besegrad… Anledningen till att jag besökte och fotade hans gravplats är att det på informationstavlan på Adolf Fredriks kyrkogård över intressanta gravar så står klockgjutarsläkten Bergholtz med, och på själva gravstenen så står Kristian Bergholtz överst.
Men, lite har jag ändå lyckats skrapa fram.
Kristian Gabriel Bergholtz föddes den 6 oktober 1839 i Norra Ving, Västergötland, son till Anders Magnus Bergholtz och Ulrika Carolina, född Bromberg.
Kristian utbildade sig till klockgjutare och grundade 1852 K. G. Bergholtz Klockgjuteri AB. Företaget finns kvar än idag och är en av fyra kvarvarande klockgjuterier i Sverige. De tre andra är Skånska Klock- & Konstgjuteriet i Hammenhög, M & O Ohlsson i Ystad och Morells Metallgjuteri i Mora.
Kristian var gift med Johanna Mathilda, född Wiberg (1861-1951). De fick två barn tillsammans – Magnus, även han klockgjutare och Karin.
Kristian Bergholtz avled den 24 januari 1918.
Johan Tobias Sergel (1740-1808) föddes den 28 augusti 1740 i Stockholm. Han var son till det tyska konstnärsparet Christoffer Sergell och Elisabet Swyrner som flyttat till Sverige året innan. Hans far och systrar – Anna, Sibylla och Maria Sofia, var hovbrodörer.
Sergels talanger upptäcktes tidigt och han fick undervisning av Jean Eric Rehn och Jacques Adrien Mazrelief. Vid 19-års ålder fick Sergel fast lön på Kungliga slottsbyggnadsstaten. 1767 gjorde han en studieresa till Paris, Rom och Neapel, där han fördjupade sig i de antika konstverken. Han kom att stanna utomlands i tolv år innan han kallades hem till Sverige av Gustav III.
Det var en något motvillig Sergel som kom hem till Stockholm, han hade nämligen just blivit medlem i den franska konstakademin och även erbjudits att bosätta sig i Ryssland av Katarina II, men han hade tackat nej till det anbudet.
Väl hemma i Sverige igen så utförde Sergel flera arbeten för Gustav III. Som skulptör representerar han övergången från den sensuella senbarocken till den svala nyklassicismen.
1780 blev han professor vid Konstakademien och 1782 riddare av Vasaorden.
1783 träffar Sergel värdshusflickan Anna-Rella Hellström. Hon blev hans älskarinna och Anna födde honom fyra barn, varav två överlevde. Tiden med henne och barnen var den lyckligaste tiden i hans liv.
Sergel blev adlad den 24 januari 1808.
Johan Tobias Sergel är representerad på bland annat Bonniers porträttsamling, Nationalmuseum, Norrköpings konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Teckningsmuseum i Laholm, Uppsala universitetsbibliotek och Hotell Sergel Plaza.
Sergel gick bort den 26 februari 1814 i Stockholm.
Bengt Lidner (1757-1793) föddes den 16 mars 1757 i Göteborg. Han var den svenska förromantikens främste lyriker. Lidner var son till organisten vid Göteborgs domkyrka, Olof Lidner och Elisabeth Margareta Boethius.
Lidner gick i trivialskola och sedan i Göteborgs gymnasium, men började 1772 i den så kallade Tyska skolan där disciplinen var strängare. Två år senare lämnade han Göteborg för att studera i Lund.
Efter att ha mönstrat på en ostindiefarare 1776 och även avvikit från denna i Kap så begav han sig, efter att ha varit tillbaka i Göteborg, till Tyskland för att studera. 1779 valde h an att återvända till Sverige och Stockholm. Målet var att göra sig ett namn på litteraturens område.
Kungen, Gustav III, får upp ögonen för honom och han beslöt sig för att bekosta en utlandsresa för Lidner. Lidner skulle studera teatern och språken, i avsikt att utbildas till dramatiker. Han skickades hem 1782 efter att han lär ha använt Gustaf Philip Creutz materiella tillhörigheter på ett olämpligt sätt. Hemma i Sverige igen så hade han förlorat sin hovgunst.
Operan utgjorde en formell förebild för hans poetiska stil, som kännetecknas av starka känslouttryck, uppskruvat patos, deklamation, men också musikalitet.
Lidner avlider den 4 januari 1793 i Stockholm.
Thor Modéen (1898-1950) föddes den 2 januari 1898 i Kungsör. Han var son till stationsinspektoren Alfred Modéen och Anna, född Jonsson.
Han blev elev hos regissören Muck Linden vid Lorensbergsteatern i Göteborg 1916. Därefter fick han jobb vid Novilla, Folkets Hus, Folkteatern, Södra Teatern, Oscarsteatern, Vasateatern och Kungliga Operan i Stockholm.
Modéen började sin karriär som dansör, sångare och revycharmör, men är idag främst känd för sina roller i så kallade pilsnerfilmer.
Han var som mest populär under 1930-1940-talet med rader av revyer, operetter och filmlustspel. Han dominerade alla scener med sin rondör och hjärtliga skratt.
1935 dömdes Modéen och kollegan John Wilhelm Hagberg, till 75 kronor i böter enligt paragraf 13 i Ordningsstadgan, för brott mot lagarna om offentliga tillställningar på stora helgdagar. De hade framfört en matiné på juldagen i Sportpalatset i Stockholm.
Det var inte bara skådespeleri som gällde för Modéen, han spelade också in 228 grammofonskivor.
1924-1943 och från 1948 var Modéen gift med skådespelerskan Margareta Schönström. De hade adoptivbarnen Lars och Margareta.
Thor Modéen avled den 28 maj 1950 i gulsot.
Modéen har fått en kombinerad teater/bio uppkallad efter sig i Kungsör där det även står en staty över honom mittemot teatern. 2003 invigdes Thor Modéens trappor som går från Katarinavägen upp till Södra Teatern där Modéen var verksam. Den 29 augusti 1998 avtäcktes en staty över honom i anslutning till de återkommande ”Thor Modéendagarna”. Statyn i brons är gjord av skulptören Birgitta Stenberg tillsammans med sonen Erik. Den avtäcktes av hans adoptivbarn, systern Gudrun Friberg och Sickan Carlsson.
Magda Julin-Mauroy (1894-1990) föddes den 24 juli 1894 i Vichy, Frankrike. Hennes far ledde ett sportinstitut i Vichy. I Vichy lärde hon sig åka skridskor. 1908 kom hon till Stockholms allmänna skridskoklubb.
I de olympiska spelen 1920 i Antwerpen vann Magda Julin guld i damernas individuella tävling. Hon var då gravid i fjärde månaden.
Magda var gift med den 15 år äldre sjökaptenen F. E. Julin, och hon arbetade som revisor.
Vid 90 års ålder sågs Magda åka skridskor i Kungsträdgården i Stockholm. Hennes sista offentliga framträdande på skridskor gjorde hon vid 96-års ålder, samma år som hon avled. Hon gick bort den 21 december 1990 i Stockholm.
Utöver OS-guldet vann hon även finsk-norsk-svenska pokalmatchen i Helsingfors 1914, Nordiska spelen 1917, SM-guld 1911, 1916, 1918 och Nordiskt mästerskapsguld 1919 och 1921. Hon kom även tvåa vid internationella tävlingar i Stockholm 1912, Helsingfors 1914 och Kristiania (Oslo) 1916 samt tog svenskt mästerskapssilver 1912, 1913, 1915 och 1917.
På Adolf Fredriks kyrkogård finns det en gravplats för medlemmar i den lettiska församlingen. De första urnorna jordfästes 1947, men det tog inte mer än tre år innan gravplatsen var full. Efter det fick lettiska församlingen egna kvarter på Skogskyrkogården.
Jag har inte riktigt lyckats ta reda på varför det finns en gravplats här för letter, men om jag förstått det rätt, så tillkom den efter att många letter kom till Sverige under andra världskriget och man önskade få någonstans att begrava sina församlingsmedlemmar. I Stockholm ska då Adolf Fredriks församling erbjudit en plats.
Jacob von Baltazhar Knigge (1718-1796) är döpt den 23 december 1718. När han är född vet man inte.
Det har inte varit så lätt att hitta någon information om Knigge och dessutom skiljer sig stavningen bland de olika källor jag läst.
Men, jag har fått fram att han var grosshandlare och brukspatron. Han var amatörviolinist och medlem av Utile Dulci. Han invaldes som ledamot nr 50 av Kungliga Musikaliska Akademien den 16 juni 1772 enligt Wikipedia.
Han är kanske mest känd som en av de som spökar på det så kallade Spökslottet på Drottninggatan 116. Han ska varit så grym och elak att fan själv hämtade honom med vagn och frustande hästar framför porten vid Drottninggatan den 10 januari 1796.
Han var gift med Anna Maria, född Thorsson. De hade inga barn, men änka n Anna Maria hade tre fosterdöttrar.
Gustaf Wilhelm af Tibell (1772-1832) föddes den 13 maj 1772 på Malma rusthåll i Lilla Malma, Södermanland. Han var son till Christoffer Johansson Tibell och Catharina Elisabeth, födde Nordenfeldt.
Den 8 oktober 1779 blev Tibell inskriven som volontär vid Södermanlands infanteriregemente. 1788 blev han befordrad till rustmästare där. Året därpå blev han furir vid Södermanlands regemente. Han var med i finska kriget 1788-1790 och erhöll silvermedalj för tapperhet i fält. Han befordrades till underlöjtnant vid Södermanlands regementes artilleriinrättning och senare till kompaniofficer vid Kungliga krigsakademin på Karlberg samt löjtnant i armén och stabskapten vid Jämtlands regemente.
1798 begärde han avsked från krigsakademin och reste utomlands, där han samma år trädde i fransk tjänst vid generalstaben i Italien. Året därpå utnämndes han till generaladjunkt och 1801 blev han kommenderande generaladjunt och befälhavare över den italienska lantmäterikåren samt chef för krigsarkivet i Milano. 1803 blev han brigadgeneral vid italienska armén, men kallades samma år till Sverige där han blev generaladjutant samt överstelöjtnant i svenska armén.
Tibell var en av de drivande krafterna bakom tillkomsten av Krigsmannasällskapet och inrättandet av Fältmätningskåren. Han utsågs till Fältmätningskårens chef och för Ingenjörkåren. Han blev överstelöjtnant, ledamot av Krigsvetenskapsakademin i Milano, ledamot av Vetenskapsakademien, major i svenska armén, överadjutant hos kungen, ordförande i krigshovrätten, president i Krigskollegium och generallöjtnant.
1799 gifter sig Tibell med Carolina Mariana de Ferrand, dotter till en överste i franska armén. De fick fyra barn, varav två överlevde – Napoleon och Wilhelmina. De skiljde sig 1816. Han gifte om sig med kusindottern Sofia Albertina Cederling vars mor hette Tibell. Han fick en dotter med Sofia Albertina som fick namnet Charlotte.
Tibell adlades 1805, han antog då namnet af Tibell, samt upphöjdes till friherre 1827.
Den 21 februari 1826 blev Tibell hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akadmien.
Tibell avled den 8 mars 1832.
Anna Branting (1855-1950) föddes den 19 november 1855 i Stockholm. Hennes föräldrar var poliskommissarien Erik Jäderin och Charlotta Holm.
Anna gick i Statens normalskola i Stockholm. Efter skolan var hon medarbetare i tidskriften Tiden 1884-1885. 1886-1892 samt 1913-1917 var hon teaterrecensent i Social-Demokraten och 1892-1909 i Stockholmstidningen.
Anna skrev även böcker, och hennes författarskap består av tragiska romaner och noveller med äktenskaplig trohet och kvinnans behov av arbete och försörjning som genomgående tema.
Anna var socialdemokrat, men inte så politiskt verksam, så det ar nog ett och annat ögonbryn som höjdes när hon 1902 var en av de socialdemokratiska kvinnor som bidrog till grundandet av Landsförsamlingen för kvinnans politiska rättighet (FKPR) tillsammans med Elin Engström och Erika Lindqvist.
Anna var gift två gånger, 1877-1883 med löjtnant Gustaf Vilhelm von Kraemer som hon fick barnen Svea och Henry med, och politikern Hjalmar Branting 1884-, som hon fick barnen Georg och Sonja med.
Anna gick bort den 11 december 1950.
Hjalmar Branting (1860-1925) föddes den 23 november 1860 i Stockholm, som ende sonen till professorn, överläraren och föreståndaren vid Gymnastiska centralinstitutet, Lars Gabriel Branting och Emma af Georgii.
Hjalmar hade en högborgerlig bakgrund, men är en av de mest namnkunniga socialdemokratiska politikerna. Han har som ingen annan präglat den svenska arbetarrörelsens parlamentariskt reformistiska utveckling.
Branting blev 1920 Sveriges första socialdemokratiska statsminister. Brantings viktigare uppdrag inkluderar förutom statisministerposten riksdagsman i andra kammaren, finansminister och utrikesminister. Han fick Nobels fredspris 1921 tillsammans med Christian Lange för sina insatser inom Nationernas Förbund.
Hjalmar Branting gick bort den 24 februari 1925.
Hjalmar Branting har gett namn till ett flertal platser både i Sverige och Danmark.
Elias Martin (1793-1818) döptes den 8 mars 1739, exakt när han föddes vet man inte. Han var son till åldermannen i snickarämbetet Olof Martin i Dillnäs socken, Södermanland, och Ulrika Haupt.
Han fick sin tidigaste utbildning hos fadern och visade sådan talang att han sändes till ämbetsmålaren Friedrich Schultz. Han fick senare anställning hos Fredrik Henrik af Chapman som arkitekturritare och teckningslärare för officerarna i Sveaborg.
1766 får Martin på studieresa till Paris och antogs till École académique för undervisning av Joseph Vernet och troligen även Francois Boucher. Martin tilltalades dock inte av den franska klassicismen, så han flyttade till London 1768. Två år senare upptogs han som associate member av Royal Academy, där han deltog i utställningar och var teckningslärare. I England utvecklade han akvarelltekniken vilken anses vara den teknik han behärskade bäst.
Martin gjorde även landskapsmålningar i olja med romantisk anknytning.
Martin återvände till Sverige 1780 och året därpå blev han medlem av Konstakademin, där han även undervisade. 1785-1814 var han professor vid Konstakademin.
Han anställdes av Gustav III, för vilken han gjorde gravyrserien Svenska vuer.
Under senare år blev motiven alltmer religiösa, och ”Johannes döparens predikan i öknen” och ”Fader vår” räknas bland hans främsta verk.
1770 gifte han sig med engelska Ann Lee som han fick sonen Fredrik Erik med.
Elias Martin går bort den 25 januari 1818.
Martin finns representerad bland annat vid Göteborgs konstmuseum, Göteborgs konstmuseum, Uppsala universitet, Vänersborgs museum, Länsmuseet Gävleborg, Norrköpings konstmuseum och Nationalmuseum i Stockholm.
Jean, eller Johan Fredrik, Fredman (1712/1713-1767) föddes 1712 eller 1713 i Stockholm. Han var son till urmakaren Andreas Fredman i dennes förste äktenskap.
Jean gick i lära hos sin far och genomförde sin gesällvandring till London. Han antogs som urmakarmästare i Stockholms Urmakare-Ämbete 3 april 1736, och valdes till ålderman i skrået 1741 endast 29 år gammal.
Fyra år senare utnämns han till hovurmakare, och avsade sig då posten som ålderman. Han hade sin verkstad i Bergstrahlska huset vid Riddarhustorget och ansvarade för Stockholms förnämsta tornur – Storkyrkan och Riddarholmen.
Samma år, det vill säga 1743, gifte han sig med den välbeställda änkan Katarina Lindberg. Men, deras äktenskap var inte lyckligt. Det var ofta gräl, med handgripligheter inblandat. Dessutom förskingrade han sin hustrus pengar. Detta ledde så småningom till en omtalad och skandalös rättsprocess.
Efter att hustrun gått bort 1752 började det gå riktigt utför för Fredman. Han misskötte sig och avsattes från sina poster vid Stockholmsämbetet. Han försummade även tjänsten som hovurmakare, och anhöll om avsked 1758. Han hamnade så småningom på gatan som en av Stockholms alkoholister fram till sin död 9 maj 1767. Hans död ska ha varit ett resultat av ”bröstfeber”.
Känns namnet Fredman igen? Jodå, det är denna Fredman som är förebilden till Carl Michael Bellmans halvfiktiva figur Fredman och som gett namn till sångsamlingarna Fredmans epistlar och Fredmans sånger. Det var den utslagne Fredman som Bellman skildrade.
Jean Fredman är representerad med arbeten vid bland annat Drottningholms slott, Kungliga Husgerådskammaren och Stockholms stadsmuseum
Fredmansgatan på Södermalm i Stockholm är uppkallad efter Jean Fredman. Stefan Sundström återanvänder i sin sång ”Fredmans sista epistel” från skivan Hå Hå Ja Ja (1993) sagde Fredman.
Hitta hit: Korsningarna Sveavägen-Adolf Fredriks kyrkogata-Holländargatan-Kammakargatan på Norrmalm i Stockholm.
