Vill man se hur Göteborg såg ut på 1700-talet, innan de stora bränderna, ska man bege sig till Majorna och Gathenhielmska kulturreservatet. Det är Göteborgs sista bevarade område med små friliggande trähus från 1700-talet.
Majorna har sedan medeltiden legat på utmarker som tillhörde Gamla Älvsborgs slott, senare kallat Älvsborgs Kungsladugårds ägor. När staden Göteborg grundades 1621 förlorade området den militära betydelse man haft sedan 1300-talet. Älvsborgs slott avvecklades under 1650-talet och Majorna fick då rollen som stadens nya uthamn.
På 1660-talet anlades Amiralitetsvarvet (Gamla Varvet) ungefär där Stigbergskajen och Sjöfartsmuseet ligger idag. Redan då fanns det bostadshus för sjöfolk i området. I takt med utvecklingen av Majorna utökades bebyggelsen längs nuvarande Allmänna vägen och Pölgatan. Flera av dessa byggnader finns kvar och tillsammans med Gathenhielmska huset (som jag skrev om i mitt förra inlägg) utgör de idag Gathenhielmska kulturreservatet.
I början av 1930-talet upprättades en stadsplan som innebar att de gamla husen skulle rivas och ersättas av ny bebyggelse. Detta ledde till starka protester. Kulturminnesföreningen Gathenhielm bildades för att verka för områdets bevarande. De lyckades och 1936 fastställdes området som kulturreservat. 1992 fastställdes en ny detaljplan för området med syfte att skydda byggnaderna från rivning och yttre (och vissa fall interiöra) förändringar. Under 2017 slutfördes ett projekt som innebar att samtliga hus i kulturreservatet återställdes till sina ursprungsfärger.
Bebyggelsen består huvudsakligen av timrade trähus i 1-2 våningar. Flera av byggnaderna har blivit om- och tillbyggda i omgångar. Förutom bostäder har ett par av husen längs Allmänna vägen varit värdshus och krog under ett tidigt skede. Det är ett levande område med bostäder, föreningslokaler och ateljéer och jag kan varmt rekommendera ett besök här. Det är verkligen en oas mitt i storstadens larm.
Dahlströmska huset utmed Allmänna vägen uppfördes sannolikt vid mitten av 1700-talet, men något exakt årtal har inte gått att fastställa. Det består av en mindre gatubyggnad och en flygel längs den smala gården. Framför huset finns en liten förträdgård ut mot gatan. Denna var tidigare inhägnad av ett staket.
Murverken i husets inre tyder på att byggnaden innehållit fyra kök och därmed också sannolikt fyra lägenheter. Flygeln in mot gården kan vara tillbyggd senare än själva gatubyggnaden, men helt säker är man inte. Huset har fått sitt namn efter repslagarfabrikören Mattias Dahlström. Han blev 1846 ägare till Gathenhielmska huset med tillhörande repslageri. Vera Tham som ärvde Gathenhielmska huset 1960 av Mattias dotter Anna Dahlström, stod som ägare av Dahlströmska huset på 1960-talet. Byggnaden fungerade som bostad fram till 1990-talet då den byggdes om till ateljé. Idag är huset åter privatbostad.
Jeduerska huset, sammanbyggt med Dahlströmska huset som jag skrev om i mitt förra inlägg, består av ett äldre gatuhus, uppfört ca 1790-1810 och en yngre gårdsflygel/magasinsbyggnad, från 1890-talet. Byggnaden ut mot gatan har liksom Dahlströmska huset en förträdgård mot Allmänna vägen. I anslutning till huset finns en större trädgård, den s.k. Jedeurska trädgården, som ansluter mot den Gathenhielmska trädgården.
Huset och trädgården har fått sitt namn efter regements- och koleraläkaren Johan Niclas Jedeur som ägde huset vid 1800-talets mitt.
Man vet inte exakt när huset uppfördes, det finns nämligen inte med på några kartor från 1744 eller 1777. I en inventering som Göteborgs stadsmuseum genomförde 1965 bedömdes huset ålder till ca 1800. På kartan från 1850 syns Jedeurska huset, med ett gathus och en flygel som inrymde magasin på gården. Det har inte heller gått att avgöra hur länge byggnaden användes som bostad, men sannolikt var det kring sekelskiftet 1900 som byggnaden gjordes om till kontor. I början av 1900-talet satt Majorna pantlåne AB i huset. På 1960-talet hyste byggnaden kontor. På 1990-talet inreddes byggnaden för ateljéer. Huset hyser idag ateljéer, här finns nämligen de Gathenhielmska ateljéerna, där olika konstnärsföreningar har sin hemvist.
Huset där bl.a. Triumfglass finns uppfördes 1906 efter ritningar av arkitekterna Åkerström och Andersson. Det uppfördes i fyra våningar samt källare och vind och gavs tidstypiska fasader i klassicerande stil. Fasaden smyckas av dekorativa omfattningar runt fönster och fönsterdörrar, solbänkar samt en rikt dekorerad frontespis av sten.
I källaren fanns vedförråd och i bottenvåningen butikslokaler samt en mindre enrumslägenhet mot gården. I de övriga våningarna fanns tre tvårumslägenheter samt en mindre enrumslägenhet. Än idag fungerar bottenvåningen som butiks- och restauranglokaler med den de övriga våningarna utgör hyreslägenheter. 1946 startade Triumf Glass och de hade sina första lokaler här på Allmänna vägen 4. Verksamheten finns kvar än idag i huset och i deras lokaler finns det fortfarande äldre glassmaskiner bevarade.
Byggnaden som kallas för Kullen ligger i korsningen Allmänna vägen/Pölgatan och består av ett antal byggnadskroppar. Byggnadskropparna är sammanfogade så att de formar en liten smal gård. Den har tidigare varit helt omsluten av byggnader, men idag öppnar den sig mot söder och den Jedeurska trädgården.
Man vet inte husets exakta ålder och det har inte gått att fastställa den byggnadshistoriska utvecklingen. Utifrån dess konstruktion samt invändiga detaljer så är huset med största sannolikhet uppfört under 1700-talets andra hälft. I en inventering gjord på 1960-talet av Göteborgs stadsmuseum så bedömdes husets ålder till 1770-tal. Mantalslängder och taxeringslängder belägger boendet på denna tomt till 1773.
Byggnaden ska förutom bostad även ha fungerat som värdshus. I källorna omtalas Knapes värdshus ”Camelion”. På andra våningen finns det en mycket stor eldstad med en stor gjutjärnsspis som är större än som är brukligt för bostadsändamål. Kanske ingick denna som en del i värdshusverksamheten. Idag är Kullen privatbostad.
På tomten Hälleberget, med adress Allmänna vägen 8-10, ligger två byggnader – ett gathus och ett gårdshus.
Gathuset är troligen uppfört under sent 1700-tal av dess konstruktion och utseende att döma. Det saknas äldre ritningar, den äldsta man hittat är från 1969, och byggnaden syns första gången på en karta från 1850.
Föreningen Gamla Masthuggspojkar, som har lokaler i byggnaden, har genom genom bl.a. studier i jordeböcker kommit fram till att en handelsman Björnberg ägde ett hus på tomten 1773. Det kan mycket väl vara det befintliga gathuset som nämns i källorna. Björnbergs hyresgäster utgjordes av sjömän och timmermän med familjer.
Huset fungerade som bostadshus fram till 1970 då Gamla Masthuggspojkar flyttade in i lokalerna. Som jag skrev om lite tidigare finns det inga originalritningar som visar husets ursprungliga disposition och planlösning, men troligtvis har det alltid hyst två lägenheter i bottenvåningen och två på ovanvåningen. Enligt uppgifter från Göteborgs stadsmuseum ska de nuvarande köken ha inretts i slutet av 1800-talet.
Av äldre foton att döma har huset troligen varit rödfärgmålat under en period. Hur det ursprungligen var färgsatt vet man inte, ingen färgundersökning har gjorts.
Gårdens andra hus är uppfört i en våning samt vind. Det består faktiskt av två sammanbyggda hus. Det södra är en knuttimrad byggda innehållande kök och stuga, det norra är ett stolphus (uthus). Fasaderna är klädda med stående lockpanel i faluröd kulör.
Den timrade delen är sannolikt något äldre än gathuset. Den norra delen är troligtvis tillbyggd under 1800-talet. Jag är inte helt säker, men jag tror att det är konstnärsateljé och förråd i byggnaden idag.
Huset som kallas för Frigga hittar man vid mitten av Pölgatan, mitt inne i kulturreservatet. Huset uppfördes som bostadshus, sannolikt under 1700-talets andra hälft. Likt de flesta av kulturreservatets byggnader är det svårt att helt fastställa ett årtal. Ytterdörren mot gatan med fiskbensmönstrade brädor är troligtvis ursprunglig. Exteriören är välbevarad, medan interiören till stora delar präglas av moderna material.
Enligt uppgifter från Föreningen Gamla Majgrabbar, som har studerat jordeboken och husförhörslängder, återfinns den första namngivna personen i stugan år 1778 – en And. Pettersson. Dagens utseende, en rektangulär byggnadskropp med en mindre utbyggnad mot ”Gloriana”, kan vi se från 1880. Takkupan mot Pölgatan är av senare datum.
Genom husförhörslängder har Gamla Majgrabbar kunnat fastställa vilka som bott i huset. Det framgår t.ex. att det år 1868 bor änkan Anna Christina Andersson här med sina söner, samt handelsbokhållaren Matias Emil med dottern Hilda Oliva. Byggnaden verkar alltså ha innehållit flera lägenheter. Kring sekelskiftet 1900 ska segelsömmaren Jonas Andersson stått som ägare av huset. 1943 slutade byggnaden att fungera som bostad och iordningsställdes som föreningslokal.
Huset som kallas för Gilgal hittar man utmed Pölgatan, intill ”Frigga” och ”Gavanna”. Det är ett timrat envåningshus med inredd vind från 1700-talet med en senare tillkommen flygelbyggnad (troligtvis 1700-tal), förstuga (1800-tal) samt utbyggnad för vedbod (1900-tal). Till fastigheten hör ett mindre uthus innehållande bl.a. verktygsförråd. Av tradition omnämns Gilgal som reservatets äldsta hus, men då man inte vet husets exakta ålder är det svårt att bevisa. Enligt uppgifter från Föreningen Gamla Majgrabbar, som studerat jordeboken och husförhörslängder återfinns den första namngivna personen i stugan år 1763 då timmermannen Christian Börjesson och en Jonas Hallberg som under 25 års tid ska ha bott i torpstugan.
1779 ska repslagaren Lars Olsson ha bott här. 1864 förvärvades huset och tomten av orgelbyggaren J N Söderling. År 1865 upptogs följande personer i husförhörslängden: skoarbetaren Bernhard Olsson, hustrun Anna Christina med sönerna Carl Birger och Johan Edward och som andra familj timmermannen Petter Andersson hustrun och 5 söner!
Stugan är tillbyggd vid flera tillfällen. Den mindre delen, med kök och rum, utgör en s.k. enkelstuga och utgör den ursprungliga delen. Huset fungerar än idag som bostad.
Huset som kallas för Gavanna ligger på Pölgatan, ihopbyggt med ”Gilgal”. Det består av ett timrat envåningshus med sadeltak och delvis inredd vind.
Byggnaden har 1700-talskaraktär, troligen uppförd under 1770-talet, med grov och rödfärgsmålad vankantad lockpanel. Till fastigheten hör ett mindre uthus innehållande bl.a. verktygsförråd samt en större trädgård med planteringar och uteplatser.
Enligt uppgifter från Föreningen Gamla Majgrabbar, som studerat jordeboken och husförhörslängder, återfinns den första namngivna personen i stugan 1773 – sjömannen Magnus Nüman med hustrun Anna Christina. 1868 står änkan Britta Wennerberg som innehavare av fastigheten. Samma person visar sig också vara ägare till flera andra torpställen i omgivningen. Därefter står orgelbyggare Söderling som ägare till stugan, han var gift med Britta Wennerbergs dotter Laura Beata. 1905 köptes fastigheten av ingenjör Henrik Pripp. Sedan 1914 har Gavanna ägts av Göteborgs Stad, sedan 1991 genom Higab. Sedan 1957 har hyresgästen varit densamma – Föreningen Gamla Majgrabbar nyttjar huset för sin föreningsverksamhet.
Under årens lopp har många olika människor bott i huset, timmermän, klampare, änkor, pigor, orgelbyggare, arbetare, styrmän och skomakare.
Första gången byggnaden syns på en karta är 1850, då med sin nuvarande utbredning och storlek. Byggnaden verkar inte ha genomgått några utvändiga om- eller tillbyggnader sedan 1850-talet. Enligt uppgift ska det ha spelats teater i Gavanna. Den från Dramaten och Hollywood kände skådespelaren och majpojken Lars Hansson, började sin karriär i stugan. Pjäser som ”Ett resande teatersällskap” och ”Den förgyllda lergöken” ska ha uppförts här.
Längst in på Pölgatan hittar man Hjortbergska huset, bestående av ett timrat envåningshus med fasader klädda med locklistpanel uppfört på en murad stengrund. Till byggnaden hör en mindre trädgård samt ett rödfärgmålat uthus. Man vet inte exakt när huset är uppfört, men troligtvis under slutet av 1700-talet. Enligt uppgift från Föreningen och Gamla Majgrabbar samt Gamla Majtösers förening uppfördes huset 1859 av snickaren Swen Hjortberg. Byggnaden finns med på en karta från 1850 i sin nuvarande storlek samt ett mindre uthus, så den uppgiften kan inte stämma.
Byggnaden fungerade som bostad fram till 1990-talet. Här har bl.a. systrarna Hjortberg bott, och som gett huset dess namn. 1937 inköpte Göteborgs Stad huset och systrarna Hjortberg hyrde därefter sitt hem på livstid. En större renovering gjordes på 1942 och sedan 1992 har Föreningen Gamla Majtöser sina lokaler här.
På Pölgatan inne i Gathenhielmska kulturreservatet står sedan den 1 september 1996 en bronsstaty föreställandes en sjöman – Stigbergs-Lasse, med sin säck på axeln. Kanske har han precis kommit hem från sin senaste resa och är nöjd över att äntligen vara hemma igen.
Statyn är utförd av författaren och konstnären Eino Hanski (1928-2000). Han bodde på Pölgatan under en längre period, så valet av placering är inte helt taget ur luften. Han inspirerades till sjömansskulpturen av titelfiguren i författaren och regissören Anders Wällheds bok ”Stigbergs-Lasses visor”.
Eino Hanski föddes i S:t Petersburg (dåvarande Leningrad) och familjen flydde därifrån i samband med tyskarnas belägring av staden. 1945 anlände de till Sverige. 20 år senare, 1965, debuterade han som författare och kom att skriva närmare 20 böcker. Många av hans böcker behandlade tiden i och flykten från Sovjetunionen.
Hanski började skulptera på senare år och han kom att göra flera offentliga verk i Göteborg. Förutom ”Stigbergs-Lasse” har han bl.a. gjort statyn av Evert Taube vid Göteborgsoperan och porträttet av Sten-Åke Cederhök på Liseberg. Stigbergs-Lasse är inköpt av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Fonden finansierar offentlig konst i Göteborg och göteborgarna kan påverka vilka platser som blir aktuella för konstgestaltning.
Längst in på Pölgatan hittar man Lilla Klämman, ett timrat envåningshus med vind samt oregelbunden form präglad av om- och tillbyggnader. Man vet inte exakt när huset uppfördes. Enligt uppgifter från Föreningen Gamla Majgrabbar, som studerat jordeboken och husförhörslängder, uppfördes huset i slutet av 1700-talet. Av husets utseende att döma så kan detta mycket väl stämma.
På 1850 års karta anges Lilla Klämman som två små byggnader, vardera motsvarande husets kök och kammare. Det är oklart om huset vid denna tid fungerade som bostad eller om det tillhörde Stora Klämman som ligger alldeles intill. I vissa källor anges att Lilla Klämman i äldre tider kan ha fungerat som ekonomibyggnad till Stora Klämman, men att byggnaden senare inreddes som bostad.
Enligt traditionen användes Lilla Klämman av fattigvården och har även använts som sjukstuga under koleratiden (1850-1868). Lilla Klämman har troligtvis huvudsakligen bebotts av sjöfolk och hantverkare. Byggnaden fungerade som bostad fram till 1970-talet. Sedan 1974 hyrs den av Föreningen Vi från Vega (tidigare Kamratföreningen Gamla Vegapojkar).
Längst in på Pölgatan, på en liten höjd, ligger Stora Klämman. Byggnaden består av ett timrat tvåvåningshus på en murad stengrund. Mot norr finns två senare utförda tillbyggnader, idag innehållande tvättstuga och WC. Man vet inte exakt när huset är uppfört. Av husets utseende att döma är det troligen uppfört under sent 1700-tal. Detta bekräftas av Föreningen Gamla Majgrabbar som studerat jordeboken och husförhörslängder som kommit fram till att Stora Klämman nämns i källorna första gången 1763-1788.
I vissa källor nämns att Lilla Klämman som jag skrivit om ovan, fungerade som Stora Klämmans uthus. Av äldre kartor att döma kan detta mycket väl stämma.
Under tidigt 1800-tal ska Stora Klämman ha tjänstgjort som fattighus med 21 inhysta.
Av eldstäder att döma har byggnaden troligtvis tidigare inhyst fyra lägenheter, troligtvis en tvårumslägenhet och tre enrumslägenheter. Här har det bott arbetskarlar, snickare, bokhållare, timmermän, pigor osv. Idag är Stora Klämman privatbostad.
Bostadshuset Gloriana ligger vid Söderlingska trädgården och består av ett timrat envåningshus, delvis med källare. Huset är sammanbyggt med byggnaden ”Härbärget” genom en lägre förrådsbyggnad.
Man vet inte exakt när huset är uppfört. Enligt uppgifter från Föreningen Gamla Majgrabbar, som studerat jordeboken och husförhörslängder, är den första namngivna personen i huset Jöns Bärgman 1763-1788. Flera ålderdomliga detaljer i interiören vittnar också om att byggnaden uppfördes kring 1700-talets andra hälft.
Byggnaden har tidigare innehållit två lägenheter med ett rum och kök. Idag utgör byggnaden en lägenhet. 1837 ägdes Gloriana av sågaren Andreas Johnsson. 1899 övergick ägandet till Carnegiska bruket. Huset har nyttjats av konservatorn Johan Nilsson, han restaurerade det Gathenhielmska huset. Här anordnade han ett litet museum och styrelserum åt den då mycket aktiva Gathenhielmska kulturminnesföreningen. Därefter kom huset att hysa tillfälliga hyresgäster. Idag är Gloriana privatbostad.
Huset som idag kallas för Härberget hittar man vid Söderlingska trädgården och det består av ett timrat bostadshus i två våningar med inredd vind samt källare. Huset är sammanbyggt med byggnaden ”Gloriana”, genom en förrådsbyggnad. Byggnadens exakta ålder har ej gått att fastställa. Det är uppfört på familjen Bagges domäner. På 1700-talet tillhörde egendomen Carl Bagge som var ägare till Kusten och Vikens varv. Härbärget uppfördes sannolikt under 1700-talets andra hälft, men har blivit tillbyggd vid ett flertal tillfällen av dess oregelbundna form att döma. Enligt uppgifter från Föreningen Gamla Majgrabbar, som studerat jordeboken och husförshörslängder, återfinns bokhållaren Olof Hedin med hustrun Britta Anna Maria som första namn på boende i huset 1763-1788.
Hur husets planlösning sett ut från början har inte gått att fastställa. Ritningar från 1940-talet visar att det på bottenvåningen fanns två lägenheter med två rum och kök. På våningen en trappa upp fanns en större lägenhet med tre rum och kök samt tambur och serveringsrum. På vinden fanns ett rum och kök.
Huset anses ha härbärgerat skeppsfolk och att det dessutom ska ha bedrivits krogverksamhet här. 1829 anges det i Jordeboken för Elfsborgs Kungsladugård att Coopverdicecaptenen Börje Ljunggren ägde huset. 1831 inropades det på auktion av lantbrukare C F Söderling. 1852 erhöll han och orgelbyggaren J N Söderling upplåtelse av hus och tomt.
I Härbärget bodde under 1900-talets mitt också konservatorn Johan Nilsson efter hustrun Anna Dahlströms död. Han hade restaurerat det av henne ägda Gathenhielmska huset. En anonym donator bekostade renovering av Härbärget och Gloriana mot att Johan Nilsson och läroverksadjunkten Axel Harpen med maka fick disponera var sin lägenhet i Härbärget på livstid. Drätselkammaren tillstyrkte avgiftsfri upplåtelse av byggnaderna till Kulturminnesföreningen Gathenhielm. I Härbärgets bottenvåning fick Johan Nilsson en ”hedersbostad”. Huset är idag privatbostad.
Parken Söderlingska trägården i Gathenhielmska kulturreservatet. Parken fick sitt namn 1941 efter orgelbyggaren Johan Nikolaus Söderling (1802-1890). Hans orgelverkstad låg på tomten ”Justitia” inom trädgården. Områdets första bebyggelse tillkom i början av 1700-talet.
Här finns idag bl.a. en stor lekplats och Kafé Zenit har sin uteservering här.
Platsen tillhörde under många år kommerserådet Carl Bagge (1754-1818). Efter dennes död såldes egendomen 1820 till Coopverdicecaptenen J G Hollstein. Egendomen sträckte sig ända till Slottsskogen. Bagge bodde inne i Göteborg, men hade platsen här som lantställe.
Huvudbyggnaden förstördes i en eldsvåda i början av 1800-talet. Hollstein uppförde ett nytt hus på platsen 1823, vilket revs 1939. 1840 köpte skeppsbyggare Ambrosius Landgren egendomen, men sålde den redan året därpå till änkefru Beate Wennerberg, född Thim. Vid hennes bortgång 1865 ärvde dottern Laura Beate Orup egendomen. Hon var gift med orgelbyggaren Johan Nikolaus Söderling, som då gett parken dess namn. Vid sekelskiftet 1900 sålde sterbhuset (dödsboet) efter Söderling hela egendomen samt byggnader till Carnegieska fastighetsbolaget, som senare sålde själva trädgården till Göteborgs Stad.
I trädgården fanns rikligt med fruktträd och vackra rabatter, dammar och fontäner samt bersåer och paviljonger, dit sandgångar ledde fram. Under kommersrådet Bagges tid var det här stadens ”grädda” umgicks.
Den 14 november 1933 fastställdes det av byggnadsnämnden att Söderlingska trädgården skulle bebyggas med flera femvåningshus. Planen möttes av stora protester och en skrivelse inlämnades till kulturfullmäktige. Ett opinionsmöte samlade 500 deltagare och 9000 personer skrev under protestlistor. Samtidigt bildades Kulturminnesföreningen Gathenhielm. Resultatet blev att stadsplanen ändrades och Söderlingska och Gathenhielmska trädgårdarna inte bebyggdes. Parken skapades 1941 och efter en tids upprustning nyinvigdes den efter en tids upprustning.
Hitta hit: Alldeles intill Stigbergstorget i Göteborg.
