Hjo är en mysig stad vid Vätterns västra strand med en historia som sträcker sig långt tillbaka. Här fanns en viktig hamn redan under medeltiden, och staden fick troligen stadsprivilegier i början av 1400-talet! Dessa stadfästes och utvidgades 1586.
Idag är staden kanske mest känd som trästaden vid Vättern och med all rätt. Här finns välbevarad trähusbebyggelse från 1700-, 1800- och 1900-talen. Och det är en fröjd att strosa omkring i Stadsparken med villorna från kurortstiden, de pampiga hantverks- och stadsgårdarna runt och i anslutning till Stora torget och de charmiga gatorna nära torget. I hamnen, där allting egentligen började, är det ett myller av liv under sommaren!
1990 fick Hjo Europa Nostra-priset ”… för det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm.” Ytterligare två städer har fått detta fina pris i Sverige – Eksjö och Nora.
En av mina sista semesterdagar sommaren 2025 åkte jag till Hjo för att strosa omkring i den charmiga staden och jag prickade en varm och solig dag, och jag blev inte besviken. Det är vare sig första eller sista gången jag är i Hjo. Jag fastnar dock lätt i stadsparken, men den här gången vidgade jag mina vyer lite.
Jag har tidigare gjort ett inlägg om Hjo stadspark så det kommer jag inte skriva om i den här gången.
Jag började mitt Hjobesök i hamnen där jag åt en glass på Moster Elins, det brukar vara väldigt poppis, så för att slippa stå i lång kö, så gick jag dit först. Det var ett bra val och en bra start på min promenad i Hjo. Moster Elins är inrymt i den gamla hamnvaktarbostaden från sent 1800-tal. Sedan 2007 kan man njuta av härliga glasskreationer, av alla de slag!
Efter en liten kort promenad i hamnen, som jag också skrivit om tidigare, så gick jag upp mot centrum.
Röhsska huset (Hamngatan/Tunnbindaregatan) uppfördes på 1880-talet som bostad för häradshövdingen och riksdagspolitikern Harald Röhss( 1838-1902), som också var godsägare på Munkeberg, norr om staden, och en av grundarna av Hjo Vattenkuranstalt.
På 1930-talet utfördes vissa ombyggnader och en ny byggnad som ligger utmed Tunnbindargränd förlades dikt an mot 1880-talsbyggnaden.
Röhhska huset inrymmer idag lägenheter och en restaurang. Tidigare låg här det klassiska kaféet Nya Konditoriet (NK) som även hade trädgårdsservering i Gula Paviljongen vid Hjoån och Norrbro.
Gula Paviljongen, som idag är en glasskiosk med egentillverkad glass, uppfördes 1933 efter ritningar av den kände arkitekten Birger Jonson från Stockholm och som även ritat Hjo stadshus. 1968 gavs ett bygglov för en mindre tillbyggnad. Idag finns det en sentida liten tillbyggnad som kallas ”Strutkiosken”. Där tillverkas och rullas glasskioskens egna strutar.
Hjoån, som idag delar staden mitt itu, var förr stadens gräns mot norr. Här vid stadens hank och stör uppfördes år 1671 Norreports tullstuga. Här fick resande handelsmän, hantverkare och bönder erlägga tull för sina varor.
Norrtullen (Hamngatan 14) var den viktigaste tullen i Hjo och var sannolikt den enda som hade en särskild tullstuga.
Att idka handel på landsbygden var inte tillåtet och det var borgerskapets uppgift att upplåta marknadsplats och hålla efter stängsel och tullportar.
Tullstugan som står här idag är från 1700-talets första hälft och den bidrar på ett omistligt sätt till Hamngatans speciella karaktär.
Efter (norra) tullens avskaffande i början av 1800-talet har stugan använts av olika slag av affärsverksamhet. Här har bland annat funnits karamellbutik, modeaffär och tapisseributik. Nu är det (sommaren 2025 i alla fall) en Antik-Kuriosa-Retro-butik i den gamla tullstugan.
Belägen mellan Vättern, Hjoån och Hamngatan ligger en fastighet som under 1800-talet var en stor färgargård (Hamngatan 14). Av denna gård återstår idag endast bostadshuset från ca 1830.
Minst två stora putsade bostadshus från ca 1900 har på 1990-talet rivits. Tre flerbostadshus i trä har uppförts närmare Vättern och åmynningen.
Inför en nybyggnation 1989 gjordes en arkeologisk undersökning av fastigheten närmast innanför nuvarande åmynning. Då påträffades betydande delar av den äldre hamnanläggningens stockkonstruktion som kan kopplas till hertig Johans brygga från 1610.
Huset på bilden nedan uppfördes 1844. Här låg fram till mitten av 1960-talet hotell Royal (Hamngatan 12) som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.
Forsmansgården på Hamngatan 4 uppfördes omkring 1850. På gården finns en byggnad, också från omkring 1850, i två våningar. Byggnaden uppfördes som ett stall med ett garveri i källaren. Garveriet var verksamt fram till 1911. Idag är det bl.a. en delikatessbutik och café i Forsmansgården.
Stora torget i Hjo är ett av de äldre svenska småstadstorg som mest behållit sin gamla prägel. Den äldsta kända kartan över Hjo från 1696 visar marknadstorget (Stora torget), kyrkan och rådstugan i centrum och de tre landsvägarna som strålar ut från stadskärnan. Vägarna finns faktiskt kvar i dagens gatunät: Hamngatan mot norr och Askersund, Torggatan mot väster och Västergötlands slättbygder samt Långgatan söderut och mot Jönköping. Kring torget byggdes de förnämsta hantverksgårdarna och även några större köpmansgårdar. Flera av dessa gårdar finns kvar än idag.
Kihlbergsgården (vid Stora Torget) är en av Hjos få äldre handelsgårdar och blev på 1800-talet stadens största köpmannagård, med specerihandel.
Längre bak i tiden kallades gården för Fotagården. Från 1870-talet blev det en järnhandlargård. 1901 tog August Källmark över både järnhandeln och fastigheten. Hos honom arbetade ett biträde vid namn Josef Kihlberg, som så småningom tog över järnhandeln. Kihlbergs firma expanderade snabbt med både partihandel och en mekanisk verkstad och häftklammeritillverkaren Josef Kihlberg AB. Josef blev miljonär på sina verksamheter. Järnhandeln upphörde 1968.
I gårdens många olika byggnader har det utöver järnhandeln även funnits specerihandel, blomsterhandel, kontor, urmakeri, optiker med mera. I lokalen vid ”Kihlbergs hörna” låg under de första decennierna av 1900-talet spritbolaget ”C. A. Lindgren & Söner”.
Bostadshuset inne på gården uppfördes 1847. De faluröda magasinen är troligen från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. På gården finns också en tvåvånings gårdslänga från 1930-talet.
Hasselqvistska gården (vid Stora torget) är en gammal hantverksgård som var garveri fram till ca 1900, då den blev en industrialismens handelsgård uppbyggd kring en detaljhandel.
Bostadshuset är från sent 1700-tal, tidigt 1800-tal. På gården finns också en tvåvånings gårdslänga från 1930-talet. Idag är det bland annat ett co-working-kontor i huset.
Huset som idag bland annat hyser ”Vete & Råg” uppfördes ursprungligen under 1700-talets mitt och satt från början ihop med huset till höger. Fastigheten kallades då för Storegården.
Huset mot Stora torget byggdes om till dagens utseende – en rikt artikulerad fasad i vitt och beige i sekelskiftets putsarkitektur med rusticeringar, ornament och listverk, tidstypiska fönsterformer, samt ett utsvängt hörntorn. Skyltfönstren och det fina entrépartiet är från 1940-talet.
Fastigheten, har en stensatt gård med gårdshus, i fasspåntpanel med fyrspröjsade fönster. utmed Långgatan finns en tvåvånings bostads- och affärsflygel från ca 1880, putsad i brutet vitt med ett tidstypiskt ”avskuret” hörn mot gatan samt en gatufasad med riklig putsarkitektur i nyrenässans med smidesbalkong. Övervåningen har kvar sin ursprungliga fasad medan bottenvåningen har fått en något förenklad med en fin butiksentré från ca 1930-1940.
Idag är det bl.a. ett kafé i huset mot Stora torget.
E. B. Ohlsons hus på Stora torget är torgmiljöns äldsta bostadshus uppfört i två våningar med ett högt tak av närmast senkarolinsk typ, men med avvalmade gavelspetsar, omkring mitten av 1700-talet. Fram till omkring 1905 satt det ihop med huset till vänster och gick då under namnet Storegården. Den rikt utformade fasaden är från ca 1850-1870.
Här fanns på 1800-talet en manufakturaffär. En manufaktur är en slags fabrik fast i mindre skala, coch inte så tekniskt avancerat. Det var vanligt att flera hantverkare samlades i samma lokal och arbetade under en gemensam arbetsledning.
1911 övertogs butiken av E. B. Ohlson. Butiken drevs under detta namn fram till 2006, alltså under 95 år! Idag är det bland annat en optiker i huset.
Hjo Stadshus ritades av Birger Jonson i klassicistisk och funktionalistisk stil. Det invigdes 1938.
Stadshuset ingår i en enhetlig husrad med tre hus intill varandra utmed västra sidan av Stora torget, med Stadshuset i mitten. Omedelbart norr om stadshuset ligger det tidigare uppförda Sparbankshuset från 1931, även det ritat av Birger Jonson. På den södra sidan av Stadshuset ligger en tillbyggnad från 1953 i anslutande stil, ritat av F. A. Neuendorf & Son Arkitektkontor i Skövde.
Det första stadsfullmäktigesammanträdet hölls i de nya lokalerna den 12 januari 1938.
Portiken i kalksten kröns av Hjo stadsvapen i brun jämtlandskalksten från AB Gusta Stenförädlingsverk i Brunflo. Skulpturen är skapad av Ansgar Almquist och utförd av Artur Sandins Skulptur och Stenhuggeri, Stockholm.
I vestibulen finns muralmålningar med motiv från Hjo av Hugo Borgström, som illustrerar hantverks- och jordbruksnäring, samt handel och sjöfart. På södra väggen avbildas bland annat kruk- och kakelugnsmakaren Lorentz Bergman (1864-1952), som också var skald och redaktör för Hjo tidning.
På Stora torgets norra del ståtar Hjo kyrka, som jag skrivit om i ett separat inlägg.
På Stora torget i Hjo står, som sig bör och som är väldigt vanligt, en fontänskulptur. ”Kvinnan vid brunnen” är en fontänskulptur i brons av David Wretling (1901-1986). Den kom på plats 1963 och var det första offentliga konstverket i Hjo.
Stadsgården (Regeringsgatan 6) har innehållit flera verksamheter genom årens lopp. Namnet på gården från att stadens rådhusfunktion flyttades över hit från kvarteret Gamla rådhuset, troligen under sent 1800-tal. Här har förutom rådstugan även funnits telegrafstation, lånebibliotek och polisstation med tillhörande häkteslokaler. På gårdssidan finns faktiskt den gamla arrestlokalen kvar. Det fanns delar av kommunal verksamhet inrymd här ända fram till 2000-talets början.
Gatuhusen ut mot Regeringsgatan från 1850-talet restaurerades efter utflytten för att bottenvåningen skulle återfå en 1800-talskaraktär. Stadsgården är sluten ut mot gatan på grund av de två tätt liggande gathusen. Utrymmet mellan dem emellan har i sen tid överbyggts så att en smal portgång bildas.
Inne på den stora gården, med Hjoån som nordlig gräns, fanns tidigt ett garveri och på gårdsplanen övade stadens ”elitbrandkår” under ledning av kontorschef K. G. Swedenborg. I brandstationens höga torn hängdes slangarna på tork. Varje kväll tändes en lampa för att hålla trästadens största fara, ”den röda hanen”, borta. Än idag kan man om kvällarna se ljuset tändas i tornet i den gamla brandstationen (enligt Visit Hjos hemsida).
Brandstationens träbyggnad, som idag hyser kommunens snickare, dömdes på 1920-talet ut som alltför brandfarlig för de nyanskaffade brandbilarna!
Idag finns det privatbostäder, snickeriverksamhet och hantverkslokaler i Stadsgårdens byggnader.
Baggstedska gården (Regeringsgatan), som ligger i sluttningen mot Hjoån bär namn efter den förste överläkaren på Hjo Vattenkuranstalt, Wilhelm Baggstedt, som köpte fastigheten 1877.
Trädgården utformades åt honom av trädgårdsarkitekten J. J. Stenman, som ritade Hjo stadspark.
Huvudbyggnaden och trädgården, som sträckte sig ända ner till Hjoån, var in på 1980-talet ganska förfallet, men är nu restaurerat till privatbostäder, liksom den intilliggande bruna kuskbostaden som uppfördes före branden år 1794.
De röda bostadshusen inne på gården är nyproduktion. Gårdsträdgården ska efterlikna den ursprungliga trädgården som Baggstedt lät anlägga, och hans näckrosdammar nere vid ån finns fortfarande kvar.
Den vackra uthuslängan i ljusgrå slät locklistpanel samt krysspröjsade fönster är byggd efter 1878 och är inspirerad av den tidstypiska schweizerstilen.
Det vackra gula trähuset på Regeringsgatan 10 uppfördes 1840. Forsbergsgården var under 1800-talet en garvaregård som förutom bostadshus, uthus och garveri även inrymde vagnslider och ladugård med stall. Tomten ligger i hörnet mot Ånabacken och sluttar ner mot Hjoån.
Forsbergsgården har renoverats varsamt genom åren och är fortfarande i stort sett en väl sammanhållen gårdsmiljö med bostadshus, uthus och trädgård. Mot gården finns en vacker tvåvånings öppen veranda med rikliga snickerier från 1870-talet, varsamt upprustad i sen tid.
Idag hör det gula huset på bilden nedan på Regeringsgatan till församlingshemmet i Hjo. Det uppfördes sannolikt under tidigt 1800-tal. Fastigheten var borgmästargård under första delen av 1900-talet. Huset är sedan 1950-talet en del av församlingshemmet/pastorsexpeditionen.
I trädgården finns ett falurött timmerhus från 1800-talet, som jag inte fick med på bild, som varit posthus.
Prästgården (Regeringsgatan) i Hjo uppfördes 1872, men har senare blivit kraftigt omgestaltad. Med sina spritputsade fasader, maskintillverkade tegepannor, entrédörr och tvåluftsfönster utan spröjs förs tankarna till 1900-talets mitt.
Uthuset längs Hantverksgatan uppfördes 1860 och lär ha fungerat som komministerbostad.
Här, i prästgårdens trädgård, togs bröllopsfotot på skalden och akademiledamoten Bo Bergman när han 1905 gifte sig med en av Hjos flickor, prästens tös Hildegard. Bergman hade dock ett kluvet förhållande till idyllen Hjo och kom att skriva en dikt som började så här: ”Det var en liten, liten stad, där rann en liten å, och i den lilla staden var alla ord så stora och alla människor så små”.
Under tidigt 1800-tal fanns det ingen industri att tala om i Hjo, men det fanns desto fler verksamma hantverkare. 1805 fanns det 43 mästare som utövade 18 olika hantverk, och många höll till på gårdarna kring den pittoreska kullerstensgatan Hantverksgatan. Denna gata är en av Hjos mest genuina och opåverkade gatumiljöer. Gatan kallades förr för Stomsgatan, men har idag sitt namn efter alla hantverkare som var verksamma här.
Här fanns karduansmakare, repslagare, tenngjutare, kopparslagare, snickare, murare, bagare och smed, bara för att nämna några.
Gatan får sin sammanhållna regelbundna karaktär av ljust oljefärgsmålade husfasader, stensättning av kullersten, äldre typer av plank och höga spjälstaket men även inslag av lövhäckar mot gatan. Här ligger framför allt hantverksgårdar och andra gamla stadsgårdar med rötter i 1600- och 1700-tal, idag främst med 1800-talsbyggnader.
Här får man verkligen känslan av den gamla trästaden och det är en så mysig gata att strosa utefter.
I huset på bilden nedan bodde en gång kakelugnsmakaren Hjalmar Hallberg. Han bodde här med sin dotter Anna. Anna ansågs på sin tid vara Hjos sötaste flicka och fick därmed smeknamnet ”vackra Anna”.
I Hjo finns ovanligt många byggnader med handhyvlad panel. Kakelugnsmakargården samtliga fasader har just handhyvlade paneler. När timmerbyggnaderna började förses med panel fanns inga maskiner för att hyvla släta eller profilerade brädor. Allt fick med andra ord göras för hand. Kakelugnsmakargårdens panel är så kallad dubbelfalspanel med cirka 15 mm mellan brädorna, vilket ger en skuggeffekt. Profileringen är av två slag – en karnisprofil och en åsprofil. Panelbrädornas bredd varierar kraftigt, från 7 till 33 cm.
Bostadshuset vid Hantverksgatan-Kyrkogatan är uppfört under 1800-talets första halva, medan gårdshuset är byggt under den andra halvan av 1800-talet.
På Wagnergatan 4 finns det två vackra tegelbyggnader uppförda 1901 respektive 1924. Byggnaderna uppfördes som fabriksbyggnader, men har idag omvandlats till privatbostäder.
Verksamheten här har omfattat metallindustri med lite olika inriktning. Lite längre fram på 1900-talet tillverkades bland annat pakethållare till cyklar här.
Huset på bilden nedan uppfördes 1922 för Baptistkyrkan (Wagnergatan 8). Kyrkobyggnaden är uppförd i en tidstypisk enkel frikyrkoarkitektur med fasader med karaktäristiska spetsbågefönster. Senare byggdes kyrkobyggnaden till med en låg byggnadskropp i gult tegel.
Jag är inte helt säker på vad den gamla baptiskyrkan används till idag. Men, det har i alla fall använts för uthyrning till evenemang och om jag tolkar det rätt så kan man hyra prästbostaden via airbnb.
Det vackra huset på bilden nedan uppfördes troligen under 1800-talets mitt. 1861 blev det en gästgivaregård (Sjögatan 9). I början på 1880-talet huserade en källarmästare August Andersson på gästgivaregården. Då var det inte bara gästgiveri utan även stall, skjutsstation och samlingslokal för köpmän och hantverkare.
Det sägs att en efterträdare till August blev stämd för att ha serverat öl till kalvkotletterna, något som man inte hade rätt till. Källarmästaren nekade inte till anklagelserna, men ville ändå ha sagt att det var ingalunda kalvkotletter, utan det var fläskkotletter. Av detta blev det ett folkligt ordspråk – ”Si, det var var fläskkotletter, si”.
Gästis fanns kvar som matställe ända in på 1990-talet. Idag är det privatbostad.
Hörtigsgården (Sjögatan 10) är ett bostadshus i en våning med en äldre stomme, ombyggt på 1830-talet. Huset ligger i en gammal trädgård med rosor, blomster och fruktträd samt gångar av kalkstensplattor.
Equmeniakyrkan (Torggatan 3) byggdes 1885 som Betelkapellet som senare kom att benämnas Hjo Missionskyrka. Kyrkan är byggd i en amerikanskinspirerad frikyrkoarkitektur. Ursprungligen fanns också av ett torn över entréfasaden, vilket revs 1904. Den innehöll ursprungligen en större sal med 300 platser, en mindre sal samt en bostad för vaktmästaren.
Kyrkan byggdes efter det att en grupp år 1882 brutit sig ur den tidigare missionsförsamlingen och bildat den nya församlingen ”Hjo Kristna Brödraförening”, senare ändrat till ”Hjo Missionsförsamling”. Kyrkan byggdes på tomten bredvid det ursprungliga Lutherska missionshuset.
1881 gjordes en tillbyggnad, varvid kyrksalen förlängdes, fondpartiet förnyades och antalet platser ökades till cirka 500. Namnet ändrades nu till Missionskyrkan. 1952 köptes grannfastigheten Duvan 2 in. En tidigare banklokal inreddes till ungdomshem och 1958 byggdes detta hus samman med missionskyrkan.
Det f.d. Lutherska Missionshuset (Torggatan 5), som sedan 2014 är privatbostad, uppfördes 1862. Husets exteriör är bevarad, med lätt klassicerande panelarkitektur med handhyvlad panel utanpå en timmerstomme, samt takfot med tandsnitt, dörr- och fönsterfoder på alla fasader. I trädgården finns ett falurött uthus med handhyvlad falsad panel.
F.d. Lutherska Missionshuset kan vara ett av Västergötlands äldsta missionshus, om inte det allra äldsta.
De båda missionshusen ger en bild av folkrörelsernas utveckling i slutet av 1800-talet och anses därför vara kulturhistoriskt intressant.
Bostadshuset på Torggatan 1 från ca 1900 drar lätt blickarna till sig med sitt sexkantiga hörntorn med smidesbalustrad.
Bergagården på Sjögatan 5 har sitt ursprung från en gammal hantverkargård typisk för en utkantsmiljö i den tidiga industrialismens småstad, bland annat med skräddare, skomakare och fotograf på 1890-talet. Gården är uppkallad efter handlanden och riksdagsmannen, Johan Larsson Berg. Idag finns bara bostadshuset kvar och det inrymde från början av 1900-talet till 2024 redaktionen för Hjo tidning. Tryckeriet fanns i en tillbyggnad från 1926.
Repslagargårdens (Långgatan 24) boningshus är troligen från cirka 1830- till 1850-tal. Och detta är vad jag har hittat om gården. Men, utifrån gårdens namn så gissar jag att det funnits ett repslageri på gården en gång i tiden.
Bredbergsgården (Långgatan 16-18) är en stor hantverksgård från 1800-talet som fortfarande bibehåller den stora mängd och lite oregelbundna myller av hus som minner om den mängd verksamheter som kunde finnas. Gården är sedan länge uppdelad på två fastigheter.
På 1850-1860-talen var kärnan i gården två spegelvända gårdsanläggningar med vardera stor stor ljust oljemålad huvudbyggnad i två våningar två falurörda lägre flyglar. Idag finns anläggningen på Tullporten 13 (ut mot Långggatan) i behåll, på nummer 11 finns bostadshuset och endast en bostadsflygel. Av gårdens byggnader har de tre faluröda flyglarna samt bodarna bäst bevarat en ursprunglig exteriör.
Namnet på gården kommer efter Casper Bredberg som köpte tomten i mitten av 1800-talet.
Under andra hälften av 1800-talet bodde här förutom många hantverkare, en del kriminella och några ädla damer. Det är ändå en rätt skön blandning av boende. Nu vet jag inte om de fina damerna och de kriminella bodde här samtidigt… Från år 1900 inrättades gården som stadens fattighus. Jag vet inte hur länge det fungerade som stadens fattighus, men gården såldes 1907 och 1918 kom en ny lag om fattigvård, vilket innebar att de gamla fattighusen avvecklades och ersattes av ålderdomshem. Så någonstans där upphörde det att fungera som fattighus.
Inte långt från Bredbergsgården finns ett hus som också fungerat som fattigstuga. Det är Storskolan 1 som ligger i korsningen Långgatan/Sjögatan.
Det har funnits en skola i Hjo sedan åtminstone 1597. År 1860 upphöjdes skolan till statlig pedagogi, det vill säga att den innehöll de lägre klasserna i ett statligt läroverk. I samband med detta uppfördes huset på bilden/bilderna nedan.
Pedagogin upphörde 1893 och 1898 startade här Hjo samskola. 1912 omvandlades skolan till kommunal mellanskola som gav realexamen, den första i Hjo. 1951 blev skolan samrealskola och det byggdes till 1957. 1964 upphörde skolverksamheten här.
Jag vet faktiskt inte vad det är i huset idag, men det är en del av Kulturkvarteret Pedagogien (Bangatan 1). I Kulturkvarteret finns bland annat bibliotek, bio, utställningar och turistbyrå.
Villa Wettern på Bangatan 5A uppfördes i samband med järnvägslinjen Hjo-Stenstorps tillkomst 1873. Huset uppfördes för att inhysa personalbostäder. Det har även inrymt ett ångbåtskontor. Idag är det privatbostäder i fastigheten.
Det är verkligen mysigt att promenera omkring i Hjo med alla sina trähus. Har du inte varit i Hjo så kan jag varmt rekommendera en tur hit!
