Krusenstiernska gården är en välbevarad stadsträdgård från 1800-talet. Här strosar du omkring i en oas av grönska, odlingar, gamla byggnader och fantastisk historia.
Gården är belägen mitt i det gamla medeltida Kalmar. Den gamla staden totalförstördes av en brand år 1647. Den nya stadskärnan byggdes upp på Kvarnholmen som än idag utgör stadskärna i Kalmar.
Där den gamla stadskärnan legat uppfördes istället sommarlyckor som fungerade som stadsbornas trädgårdar för rekreation och odling. Till en början bestod nuvarande Krusentiernska gården av fyra olika lyckor som år 1762 slogs samman till en då handelsmannen Jonas Löfberg köpte de fyra tomterna.
Krusenstiernska gården har fått sitt namn efter makarna Hermina (1827-1915) och Philip von Krusenstierna (1836-1908). När Hermina von Krusenstierna köpte gården den 1 maj 1874 hade hon och hennes systrar just förlorat sitt hem. Kalmar stad hade tvångsinköpt den gård där familjen bott sedan 1850-talet. Där ville de styrande uppföra en park. Och så blev det. Ett par år efter att systrarna flyttat anlades Stadsparken i deras gamla trädgård. Och där ligger den än idag, mellan Kalmar slott och Kvarnholmen, bara några hundra meter från Krusenstiernska gården.
Hermina tog över en färdig trädgårdsanläggning. En karta som ritats två år före köpet visar att trädgården redan då hade nästan samma utformning som idag.
År 1877 gifte sig Hermina med sin kusin, löjtnant Philip von Krusenstierna. När de gifte sig var Hermina 50 år och Philip 41 år. Det är Hermina som ska ha haft huvudansvaret för gårdens skötsel. Philip arbetade på Kalmar läns hushållningssällskap.
Krusenstiernska gården drevs under Herminas tid som en självförsörjande gård. Överskottet av grödorna som odlades på Krusenstiernska gården såldes på torget av trädgårdsmästaren. På gården fanns även kor, grisar, höns och hästar.
Vid tiden omkring år 1900 bodde sex personer på Krusenstiernska gården. Förutom Hermina och Philip var det Herminas syster Ebba, pigorna Lina och Hulda Nydell samt drängen och trädgårdsmästaren Oskar Lindquist. Hulda var mycket omtyckt av Hermina och Philip. Hon kom till gården redan som nioåring och de såg henne mer som en dotter än en anställd. De ville adoptera Hulda, men blev hindrade av den övriga släkten von Krusenstierna.
Hermina och Philip fick aldrig några egna barn. Gården ärvdes av parets trotjänarinna och vän, pigan Hulda Nydell (1866-1940) år 1915. När Hulda tog över gården fortsatte hon att driva gården i samma stil som varit gällande under von Krusenstiernas tid.
Hon lär ha sett det som sin livsuppgift att behålla allt i samma stil som under Hermina och Philips tid. Och för att den Krusenstiernska gården skulle bevaras orörd testamenterade hon den mot slutet av sitt liv till Kalmar stad och Kalmar läns museum. Huldas önskan var att ”… allt på gården skulle hållas samman som ett minnesmärke över en svunnen tid och som sådant göras tillgängligt för allmänheten.”
Länsmuseets chef Manne Hofrén stöttade Hulda. Han hade sett hur alla liknande trädgårdar försvunnit en efter en. Även den Krusenstiernska trädgården var hotad. Det hade sedan början av 1900-talet funnits planer på att dela in trädgården i mindre villatomter. Huldas testamente gav det skydd som krävdes för att stoppa planerna och bevara gården. Ett ännu större skydd fick gården då den byggnadsminne år 1985.
Nuvarande Krusenstiernska gården är den enda av många, i ursprunglig omfattning, bevarade borgerliga lantgården, eller trädgården, som en gång låg utanför staden.
Krusenstiernska gården drivs idag av en stiftelse där det finns representanter för Kalmar kommun, som ärvde mark och byggnader, samt för Kalmar läns museum som ärvt alla inventarier. Huldas önskan är än idag uppfylld och besökare välkomnas under säsong att kliva in i 1800-talet för att uppleva en svunnen tid. En tid som i många avseenden ter sig högst aktuell idag i fråga om hushållning med resurser, närproduktion och hållbarhetstänk. Platsen är idag en tillgänglig plats för rekreation och sammankomster med ett uppskattat kafé som adderats till gårdens tidigare användningsområde.
Många av föremålen som finns bevarade på gården och i Krusenstiernska gården arkiv på Kalmar läns museum kommer från Herminas farfar, översten och ostindiefararen Mauritz von Krusenstierna. Flera av föremålen är sådant som han hade med sig från sina sjöresor.
Runt hela trädgården löper ett högt träplank. Det kan tyckas vara synd att den idylliska oasen skärmas av från staden. Men planket är en av gårdens viktigaste och kulturhistoriskt mest intressanta delar. Utformningen följer en lång tradition. Alla liknande trädgårdar som fanns i Kalmar fram till 1900-talets början anlades inramades av plank eller staket. Det var just för att skydda sig från omgivningen.
Tittar man lite mer noggrant så ser man att trädgården inte är enhetlig. Den östra delen är indelad i fyrkanter medan området i väster har mjukare och mer slingrande former. Det är helt medvetet då de två olika delarna har haft olika användning och är troligen även tillkommit under två olika skeden. Först den fyrkantiga delen och sedan den slingriga.
Området i öster var en köksträdgård där man odlade för både husbehov och försäljning. Odlingen var en viktigt inkomstkälla för det Krusenstiernska hushållet. Skörden av grönsaker, frukt, bär och blommor såldes på Stortorget av trädgårdsmästaren Oskar Lindquist. Ibland skickades varor ända till Stockholm för försäljning.
Alla rektangulära ytor som idag är gräsmattor var fram till 1950-talets mitt helt uppodlade. Köksträdgården var dessutom mycket större då. En del av trädgården försvann när Kungsgatan drogs om 1944. Till exempel försvann hela den 500 m2 stora yta som på 1800-talet användes till sparrisodling hamnade då utanför staketet.
Köksträdgården indelning i räta vinklar följer ett ålderdomligt mönster som förekommit i Sverige ända sedan 1600-talet. Till stilen hörde att odlingarna skulle omges av fruktträd och bärbuskar, precis som det är här på Krusenstiernska gården. I en lista från von Krusenstiernas tid nämns 20 sorters äpplen, 15 sorters päron och sju sorters plommon.
Idag finns det drygt 120 fruktträd i trädgården. Bland dessa finns det flera äldre äppelträd av lokala gamla sorter, till exempel Stensbergsäpple, Ölands Kungsäpple och Kalmar Glasäpple. Ett tiotal av fruktträden ingår i ett nordiskt klonarkiv, där syftet är att bevara äldre kulturväxter som annars skulle försvinna.
Medan den östra delen var en nyttoträdgård var den västra en romantisk lustträdgård, en plats för avkoppling och nöje. Den här utformningen var mycket populär under 1800-talets andra hälft och brukar kallas för den tyska stilen. De mjukt svängda gångarna skulle ge variation åt promenaden genom trädgården. Träd, prydnadsbuskar och blommor placerades så att de förstärkte upplevelsen. På den tiden gick man inte på gräset, utan bara på gångarna. Gräset klipptes inte som vi är vana vid, utan det slogs med lie med några veckors mellanrum. Gräsytorna var ungefär som blomsterrabatter.
Bland alla träd som växer i trädgårdens västra del hör valnötsträden här som tillsammans brukar ge ett par hundra liter valnötter. Försäljning av valnötter är ett uppskattat evenemang på Krusenstiernska gården som återkommer varje höst.
Under slutet av 1800-talet var det vanligt att trädgårdar smyckades med romantiska inslag som snäckor och glänsande glasklot. Här finns båda delarna. Kopior av de försilvrade glasklot som tillhört gården ställs ut på piedestaler varje sommar och stora vita snäckor placeras fortfarande utmed gångarnas kanter.
Trädgårdens örtagård är ett senare tillägg som kom till på 1980-talet. I mitten av örtagården syns det Krusenstiernska vapnets sexuddiga stjärna.
Det som gör Krusenstiernska gården så speciell är att både trädgården och de gamla byggnaderna bevarats. Alla möbler, redskap och övriga saker finns också kvar. Precis som Hulda Nydell önskade i sitt testamente har hela gårdsmiljön hållits samman. Det är lätt att föreställa sig hur ett stadsnära jordbruk kunde se ut under 1800-talet.
Längst till vänster i redan av byggnader utmed Stora Dammgatan står huvudbyggnaden. Där bodde Hermina och Philip tillsammans med Hulda, Lina och Herminas syster Ebba. Stilen på huset visar att den byggts någon gång omkring år 1800. Huset är idag museum, med möbler och föremål som tillhört familjen Krusenstierna. En hel del är arvegods från tidigare generationer. Ett exempel är samlingen av ostindiskt porslin som kom till släkten genom Herminas farfars många Kinaresor på 1700-talet.
I längan av uthus finns utrymmen och redskap för allt som behövdes i ett självhushåll. Närmast bostadshuset ligger brygghuset, där det fanns en stor ugn. Här har det bakats bröd, bryggts öl, kärnats smör och tvättats kläder. Burkarna och lerkärlen i brygghuset skafferi användes vid syltning, saftning och insaltning.
Rummet bakom nästa bräddörr i uthuslängan brukar kallas drängstugan, eftersom den har ett par enklare sovplatser för extraanställda drängar. När ingen bodde där användes rummet som förvaring av bland annat djurfoder.
Efter drängstugan kommer vedboden och ladugården. I ladugården fanns det plats för fem kor och en häst. All gammal inredning är kvar, tillsammans med spadar, liar, räfsor och andra redskap som använts till jordbruk och trädgårdsskötsel.
Intill ladugårdens gavel står dasset, där det finns plats för två vuxna och två barn samtidigt. Genom en smal panelklädd dörr till höger om dasset når man hönsgården. I hönshuset ska det förutom höns ha funnits plats för en hushållsgris.
Raden av uthus avslutas med en byggnad som varit lada och vagnshus. Efter om- och tillbyggnad är detta numera Krusenstiernska gårdens kafé.
Ladan och vagnshuset är tillsammans med hönshuset de enda byggnaderna som tillkommit under Herminas tid som ägare. Brygghusdelen kan vara lika gammal som huvudbyggnaden, omkring år 1800. Övriga uthus byggdes vid 1800-talets mitt.
I tomtens norra hörn, i korsningen mellan Stora Dammgatan och Kungsgatan, ligger trädgårdsmästarbostaden. Det är byggt omkring 1870. Att trädgårdsmästaren fick ett eget bostadshus visar att han hade en viktig roll på gården. Idag används trädgårdsmästarens bostad av Krusenstiernska gårdens personal.
Brunnen i trädgården kan ha anor från medeltiden. En stor del av Krusenstiernska gården låg då inom det område nära Kalmar slott som skyddades av höga stadsmurar. Murarna revs när Kalmars centrum flyttades till Kvarnholmen efter 1600-talets mitt. Brunnens nuvarande överbyggnad av trä har som mycket annat antagligen byggts just innan Hermina flyttade hit.
Den enda av gårdens äldre byggnader som inte har någon praktisk användning är lusthuset. På samma sätt som trädgårdens västra del hörde det till 1800-talets lantliga nöjesliv. Att lusthuset ligger i den östra, mer praktiska delen av trädgården förklaras av att de hade hittat sin plats redan innan den romantiska västra delen anlades. Lusthusets form och material, som ett litet tempel med väggar av slät panel, tyder på att det ursprungligen byggts omkring år 1800. Om det är så gammalt så har det från början stått i en annan Kalmarträdgård.
Kartor och andra gamla arkivhandlingar visar att byggnaden fick sin nuvarande placering omkring år 1840.
Tänk att det skulle dröja ända till 2025 innan jag fick till ett besök på Krusenstiernska gården. Jag har vari i Kalmar, jag vet inte hur många gånger, sedan 1980-talet! Vilken oas, och jag är glad att min syster nämnde att hon sett reklam för att kaféet skulle vara öppet när vi kom till Kalmar och Öland för att göra Ölands Skördefest. Jag har flera gånger tänkt tanken att föreslå ett besök hit, men har inte vågat då jag tänkt att hon inte alls skulle tycka att det är intressant att besöka en trädgård… Men, vi kände båda två att vi måste komma tillbaka hit på sommaren, då även museet är öppet och man får se de blommande blommorna. Och självklart för den goda fikans skull. Och ja, jag är svag för trädgårdskaféer och detta är verkligen ett mysigt sådant!
Hitta hit: Stora Dammatan 2 i Kalmar, ett par kvarter från Kalmar Slott. Vi parkerade utmed Kungsgatan där det också finns en ingång till Krusenstiernska gården.
