Stortorget i Gamla stan är Stockholms äldsta torg. Stortorget utgjorde från början den centralpunkt kring vilken staden växte fram. Stortorget omnämns som stora torghit (1420) och stoor tårgeett (1846).
I Erik XIV:s privilegier för Stockholms stad år 1563 stadgades det all handel skulle drivas på Stortorget och inte på malmtorgen. När torgen utanför Gamla stan senare fick tillåtelse till ”bond- och mångelskehandel” var det Stortorget som försåg den inre staden med livsmedelsvaror. Så småningom förlades torghandeln för denna stadsdel till Järntorget och slutligen till Kornhamnstorg. All annan försäljning än av mjölk förbjöds på Stortorget 1849.
Det var här på Stortorget som Stockholms blodbad ägde rum i november 1520. Den första avrättningen på torget som är känd skedde redan 1280 då folkungarnas Jöns Karlsson, Börje Filipson och Jöns Filipson avrättades på befallning av Magnus Ladulås, efter sin delaktighet i Folkungaupproret. Mellan 1603 och 1776 fanns figuren Kopparmatte på torget. Kopparmatte som hade en höjd piska i höger hand, stod ovanpå torgets skampåle och skulle fungera som varning mot att begå brott. Efter 1776 flyttades Kopparmatte till Packaretorget (Norrmalmstorg).
På och kring Stortorget finns flera intressanta byggnader, bland annat Börshuset som sedan 2001 inhyser Nobelmuseet, Grillska huset och de Schantzka och Seyfridtzska husen. Mitt på torget finns Stortorgsbrunnen, ritad av Erik Palmstedt 1778. Här på Stortorget fanns från 1300-talet till 1732 stadens rådstuga.
Kanonkulan – I hörnhuset vid Skomakargatan finns ett minnesmärke i form av en kanonkula, som sitter synligt inmurad i fasaden. En folksägen berättar att kulan skjutits dit från Brunkeberg i samband med Gustav Vasas belägring av Stockholm 1521, med avsikt att döda Kristian II när han satt i ett av husets fönster…
Sanningen är dock att i samband med att möbelhandlare Carl Adolph Grevesmühl år 1795 lät uppföra ett gustavianskt borgarhus på hörnet Stortorget och Skomakargatan så lät han mura in kanonkulan i hörnet på sitt nya hus, för att symbolisera Gustav Vasas belägring som fick Kristian II att ge upp. I huset ligger sedan 1938 den anrika restaurangen Stortorgskällaren.
Börshuset uppfördes åren 1767-1778 av Stockholms borgerskap för Stockholms fondbörs efter ritningar av Erik Palmstedt. Börshuset uppfördes på platsen där den gamla rådstugan tidigare låg.
Börshusets formspråk är den franska 1700-talsklassicismens, men något rokokomässigt tillämpat i fasaden och en tydligt markerad frontespis. Exteriören har en viss elegans, trots sin rusticerade arkad och sin tunga mitt-risalit. Byggnaden innehåller några av våra finaste gustavianska rum helt i guld och vitt.
Börshuset invigdes 1778 av Gustav III i Stora börssalen. Byggnadens syfte var att tillgodose behovet av lokaler för börshandeln.
Redan från början kom Börshuset att användas inte bara för börsen utan också som högtidslokal för Svenska Akademien och som administrationsbyggnad och representationshus för Stockholms Borgerskap. Den nedre våningen var avsedd för Stockholmsbörsen, övervåningen för Stockholms Borgerskap.
Lokalerna användes historiskt även som nöjeslokaler för dans, spel och umgänge. Gustav III, Sofia Magdalena och den övriga kungafamiljen och hovet visade sig på balerna på Börsen. Karl XV och Oscar I höll här sina kröningsfester.
Från 1860-talet var övervåningens rumssvit stadens representationslokaler, med gustavianska interiörer av guld och vitt. Övervåningen disponeras sedan 1914 av Svenska Akademien som har nyttjanderätt till lokalerna för all framtid.
Stockholms Borgerskap har fortfarande kontorslokaler i huset.
Stockholms fondbörs har sedan samgåendet med OM 1998 flyttat till Frihamnen. Sedan 2001 återfinns Nobelmuseet i den Stora börssalen. I byggnaden finns sedan 1921 Nobelbiblioteket.
Börshuset är blåmärkt enligt Stockholms stadsmuseums klassificeringskarta. Blå är den högsta klassen och omfattar bebyggelse som bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.
Schantzka huset uppfördes 1650 och har fått sitt namn efter byggherren, kungliga sekreteraren Johan Eberhard Schantz.
Byggnaden har en gavel av tysk-nederländsk typ, som kallas ”den nordiska renässansstilen”. Gaveln är en så kallad trappgavel, utsmyckad med dekorativa ankarslutar och skulpturdetaljer. Kalkstensportalen är dekorerad av Johan Wendelstam med liggande romerska krigare, daterade till 1650. Huset har inredningar från 1600- och 1700-talen.
Över portalen finns en inskription på tyska, den är från Psaltaren 37:5, ”Befiel dem Herrn deine Wege und hoffe auf ihn, er wirds wohl machen”.
Det finns en myt om detta hus, som handlar om antalet stenar kring fönstren. Om man räknar dessa ser man att det är 94 stycken och det berättas att dessa 94 stenar ska påminna om de 94 personer som halshöggs vid Stockholms blodbad 1520. Stenarna har dock ingen reell historisk förankring.
Idag ligger det ett café i husets bottenvåning.
Seyfridtzka huset uppfördes på 1520-talet. På 1620-talet ägdes huset av skinnaren Hans Seyfridtz. När han och hans änka, Maria Seyfridtz, gifte om sig med Johan Eberhard Schantz fick huset samma ägare som det intilliggande Schantzka huset. Dagens utseende på huset härstammar från en renovering som genomfördes på 1700-talet.
Idag ligger det ett café i husets bottenvåning.
Grillska huset har anor sedan medeltiden, men en genomgripande ombyggnad skedde 1649. Huset har sedan dess byggts om och förändrats 1750 och 1914. De stora och ovanligt mjukt formade barockgavlarna är från 1600-talsombyggnaden. Fasadens klassiska lisenindelning och en del inredningar är från mitten av 1700-talet.
Handelsmannen Anthony Grill (1640-1703), som efterträdde sin far som riksguardie (en ämbetsman med vissa kontrolluppgifter vid ett myntverk), köpte huset 1681 och fastigheten var i släkten Grills ägo fram till 1800, då handelshuset Carlos & Claes Grill gick i konkurs. Grillska kontoret upptog större delen av bottenvåningen, men där fanns också en port in i på gården från Köpmangatan.
År 1912 övertog Stadsmissionen huset och gjorde det till en fristad för utsatta människor. En av dem var Rosa Taikon, som växte upp i huset. Idag finns det bland annat restaurang, konditori, bageri och handelsbod i byggnaden.
Stortorgsbrunnen, mitt på Stortorget, ritades av Erik Palmstedt 1778. Brunnen färdigställdes i samband med att Börshuset uppfördes, och grävdes så djup att den, enligt uppgift, nådde ned i nivå med Mälarens yta.
Sommaren 1857 flyttades Stortorgsbrunnen till Brunkebergstorg, där den fick namnet Brunkebergspumpen. Anledningen var att brunnen sinat och brunnshuset störde trafiken. 1953 återfördes dock brunnshuset som ett estetiskt monument till Stortorget.
I samband med att jag skriver det här inlägget så inser jag att jag (återigen) tagit få överblicksbilder. Det får bli skärpning på den biten när jag är ute på mina utflykter…
Hitta hit: Stortorget, Gamla stan, Stockholm
