MUSEIPARKEN, Växjö

Området som idag kallas för museiparken i Växjö ägdes fram till 1931 av Wexiö-Alfvesta järnvägsaktiebolag. Dessförinnan hörde det till domprostgårdens ägor.

Arkitekten och museichefen Paul Boberg (1884-1947) ville skapa ett friluftsmuseum och verkade för att flera gamla byggnader flyttades hit. Tanken var att skapa ett tvärsnitt av äldre tiders byggnader.

Förutom friluftsmuseet finns här inte mindre än tre andra museer – Smålands Museum, Sveriges Glasmuseum och Utvandrarnas hus.

Här i museiparken hittar man gamla prostgården som är Växjös äldsta bevarade trähus. Det uppfördes 1750 som boställe för domprosten. På 1870-talet såldes byggnaden till Wexiö-Alfvesta järnvägsaktiebolag i samband med att järnvägen drogs alldeles invid gården. Huset byggdes då om till tjänstebostad och järnvägsrestaurang i schweizerstil. Huset fick då ett helt nytt utseende, rikt utsmyckat med tinnar och torn, glasveranda, nischer och utskjutande balkonger. Författaren och Nobelpristagaren Pär Lagerkvist (1891-1974) växte upp i en av lägenheterna, då hans far var anställd som bangårdsförman. De flyttade härifrån 1903. Verksamheten upphörde på 1940-talet och inför firandet av Växjös 600-årsjubileum som stad 1942 beslöt ägaren, Växjö stad, att domprostgården skulle återställas till sitt ursprungliga skick, bortsett från att det gamla torvtaket ersattes av ett mindre eldfängt papperstak så pass nära järnvägen. Mellan 1942 och 1960 bedrevs skolverksamhet i byggnaden. Huset ägs och vårdas sedan 1965 av Smålands museum

I museiparken finns en minnessten över veteraner som tjänstgjort i olika utlandsstyrkor på uppdrag av Sveriges riksdag. Minnesstenen som fått namnet ”Minns de stupade – Hedra de levande”, invigdes på Veterandagen, den 25 maj 2019, av Växjös borgmästare.

Karl Artur Vilhelm Moberg, född 20 augusti 1898 i Moshultamåla, Algutsboda församling i Småland, behöver väl ingen större presentation. Han var författare, journalist och dramatiker. Hans produktion innehåller många kända verk, de mest kända är nog ändå Utvandrarserien. Som barn arbetade han i lantbruket och med att bära ved till Modala glasbruk. Han hade redan som barn ett brinnande intresse för läsning. 13 år gammal blev han publicerad för första gången efter att ha deltagit i ungdomstidningen ”Brokiga blads” novelltävling. Under 1:a världskriget studerade han vid folkhögskolan i Grimslöv. Efter folkhögskolan försörjde han sig som skogsarbetare innan han började vid Katrineholms praktiska läroverk. 1 maj 1919 blev Moberg volontär på Vadstena Läns Tidning. Här fick han möjlighet att publicera sina berättelser, och på den vägen är det skulle man kunna säga… Som jag skrev i början så är (nog) Utvandrarserien hans mest kända verk. 1948 tog han med sig sin familj till Amerika för att få det källmaterial han behövde till sitt kommande epos. I Saint Paul, Minnesota, hittade han den tidige emigranten Andew Petersons dagböcker. Detta blev det källmaterial han behövde. Moberg avled (genom att dränka sig i Väddöviken utanför sitt hus i Söderäng på Väddö i Roslagen) den 8 augusti 1973. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna. Självklart ska Moberg föräras med en byst här i Växjö, alldeles i närheten av Utvandrarnas Hus, som jag kommer skriva om i ett separat inlägg. Konstnären bakom bronsbysten som restes 1997, är Oliver Weerasinghe (1933-). Han föddes på Sri Lanka och flyttade till London på 1950-talet. Han studerade till skulptör och fick uppdrag av kungligheter och celebriteter, bl.a. Lord Mountbatten och Drottning Louise av Sverige. I början av 1960-talet bosatte han sig i Sverige och har här gjort flera offentliga verk.

Västregårdsladan från Hov, är egentligen ett sädesmagasin. Namnet kommer troligen i samband med att den flyttades från sin ursprungliga plats. 1967 bedömdes det att magasinet var omkring 100 år och att konstruktionen var kulturhistoriskt intressant. Smålands Museum ansökte om medel för att flytta och bevara den för framtiden, något som stadsfullmäktige beviljade i februari 1968. Magasinet monterades ner och flyttades från Västregård, vilket var en av tio gårdar i byn Hov, alldeles norr om Växjö.

Loftboden från Långaskruv, kallas även för Måleråsboden, flyttades från Långaskruv Prostgården i Hälleberga socken till Museiparken 1939. Ägaren Martin Sandgren ville att boden skulle bevaras till eftervärlden och kontaktade museichefen Paul Boberg, som såg till att den blev inköpt av föreningen Växjö Musei Vänner. Loftbodarna var länge de enda husen på de gamla gårdarna som var byggda i två våningar och användes framför allt till förvaring. En del av bodarna hade indragen andravåning med en utanpåliggande loftgång. Den varmare delen av året ordnades det ibland sovplatser där. Om loftboden byggdes ihop med bostadshuset kallades den gemensamma byggnaden högloftsstuga.

Högloftsstugan från Sundranäs, var från början arrendetorp under överstelöjtnantbostället Sundranäs. Sedan 1750-talet är torpet känt under namnet Skogstorp, men kallas Fiskaretorpet då den förre soldaten vid Kronobergs regemente Jonas Larsson Fiskare flyttade in 1815. De som senare bodde i torpet försörjde sig delvis på fiske i Bolmen, vilket fått namnet Fiskaretorpet att leva kvar. Museicehfen Paul Boberg såg till att högloftsstugan flyttades till sin nuvarande plats 1928. Högloftsstugor med en eller två tillbyggda loft vid sidan av den låga bostadsdelen var vanliga i framför allt sydvästra Småland och i de norra delarna av Skåne och Blekinge. De kallas också för sydgötiska hus.

På många av de bebodda öarna i sjön Åsnen fanns under 1800-talet väderkvarnar. Smålands Museum förvärvade väderkvarnen 1930. Den kommer från Sirkön i Urshults socken. De bönder som hade egna kvarnar behövde inte frakta sin säd långa vägar för att få den mald. Väderkvarnen är i två delar, där den övre delen kunde vridas för att fånga upp vinden från vilket håll det än blåser från. Väderkvarnen återuppfördes i Museiparken 1932.

Hjulkvarnen från Gärdeshult inköptes till Museiparken från tre gemensamma ägare i Gärdeshult i Asa socken 1930. Museichefen Paul Boberg betalade 30 kronor för hjulkvarnen som återuppfördes på sin nuvarande plats 1934. På denna kvarn har vattnet gått i en ränna och satt fart på kvarnhjulet under dess axel – det kallas underfall. När det är högre fall kan ibland rännan vara byggd så att vattnet träffar hjulet ovanifrån, vilket kallas överfall.

De äldsta fornlämningarna som är synliga ovan mark är hällkistorna. De uppfördes i slutet av stenåldern, ca 2400 f.Kr. – 1800 f.Kr. och fungerade som gravar. En sådan hällkista låg fram till 1937 på åkern ute vid Kronobergs kungsgård strax norr om Växjö (nuvarande S:t Sigfrids folkhögskola). När hällkistan upptäcktes så fann man flera flintföremål, bl.a. dolkar, skrapor och en pilspets. Här fanns också en skafthålsyxa av sten. Delar av hällkistan flyttades till Museiparken och fynden förvaras i Smålands Museums samlingar.

Även om jag besökt otaliga friluftsmuseer och hembygdsgårdar så gillar jag fortfarande att besöka dem. Jag blir alltid vördnadsfull när jag är på en plats där människor generationer före mig har levt och arbetat!

För att inte göra det här redan superlånga inlägget ännu längre, så kommer det bli separata inlägg om Smålands Museum, Sveriges Glasmuseum och Utvandrarnas hus.

Hitta hit: Södra Järnvägsgatan 2, Växjö. Alldeles i närheten av Växjösjöns nordvästra strand.