S:T NICOLAI KYRKA, Lidköping

Postat den 15 september 2026 av Jenny

S:t Nicolai kyrka är belägen i Gamla staden som fick sin äldsta kända privilegier 1446. I nuvarande kyrkobyggnaden ingår murar från äldsta stadskyrkan från 1400-talets senare del. Fragment av en gravkista av Husabytyp från 1100-talet har påträffats, vilket tyder på att en kyrka funnits på platsen redan tidigare.

Under 1600-talets senare hälft byggdes S:t Nicolai kyrka om under den tid som Jonas Rudberg var prost i Lidköping. Ruberus var mycket intresserad av orgelbyggeri och kyrkomusik, vilket resulterade i att kyrkan anpassades till ett rum för musikutövande. Det breda mittskeppet med de höga valven, orgelläktaren i väster och de båda musikläktarna i främre delen av kyrkan bildar en enhet. Jonas Rudberius bekostade en orgel som med sina 43 stämmor var en av landets största orglar. Detta var under De la Gardies tid, och enligt en ”förordning” 1671 åtog sig De la Gardie att förse S:t Nicolai kyrka med västtorn, sakristia, välvning i det inre och ”till ett annat och sirligare skick bringa”. Till det nya tornet göts två kyrkklockor av Johan Meyer i Stockholm.

År 1680 fullbordades koret och sakristian med förhus som murades upp. Arbetet låg sedan nere till 1688 då bygget återupptogs för att vara klart 1695. I samband med det förhöjdes tornet och försågs med en tornhuv med Klara kyrka i Stockholm som förebild. År 1794 slår blixten ned i kyrktornet som till stor del förstörs och tornet kortas cirka 20 meter. 1827-1829 förses kyrkan återigen med tornhuv med lanternin av byggmästare Per Söderberg, Tunhem.

1849 drabbas Lidköping av en stor stadsbrand, då större delen av Gamla staden ödelades. S:t Nicolai kyrka kom inte undan. Tornet antändes och dess övre del med klockorna störtade ned och förstördes, varvid västra valvet i långhuset skadades. Hela taket brann av och dess beläggning av kopparplåt smälte. Likaså föll tvärskeppens valv samman. Större delen av inventarierna förstördes.

Det var självklart att den svårt skadade kyrkobyggnaden skulle repareras, och redan samma år hade fortifikationslöjtnant och arkitekt Hjalmar Wijnblad ritningarna klara. Arbetet leddes av byggmästaren och arkitekten Fredrik Oppman. Kyrkan återuppbyggdes 1850-1853. 1853 avvek Oppman från sitt uppdrag och ansvaret för återuppförandet överläts på Helgo Zettervall, född och bosatt i Lidköping, som slutförde arbetet.

1891-1892 anlitades Helgo Zettervall på nytt och kyrkan fick då ny fast inredning såsom altaruppsats, altarring, dopfunt, läktarbröstning i väster, predikstol samt nummertavla, allt med nygotisk karaktär. Glasmålningar föreställande Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Daniel samt apostlarna Petrus och Paulus sattes i korfönstren. I valven målades schablonmönster efter arkitekt August Lindgrens skisser.

Sprickbildningar i murarna gjorde att kyrkan under slutet av 1920-talet samt mitten av 1930-talet genomgick en omfattande reparation, och i samband med det övermålades så gott som samtliga schablonmålningar. Takbeläggningen i järnplåt ersattes med kopparplåt.

1994-1995 genomfördes en inre renovering av kyrkan. Färgsättningen är varm med en grön färgton och snickeridetaljer i rött, blått och guld. Schablonmålad dekor i valven har nyskapats av Sven-Bertil Svensson efter gammalt mönster och han har också utfört draperimålningar i koret och Mariakapellet.

Bland kyrkans inventarier kan nämnas:

Högaltaret med dess altaruppsats från 1891-1892. Skulpturerna är utförda av bildhuggaren W Hoffman och framställer Kristus på korset samt de fyra evangelisterna. 1994-1995 kompletterades högaltaret med ett flyttbart altarbord och stor fritt i västra delen av koret. Det skulpterade och förgyllda lammet är ett av de fåtal inventarier som räddades vid branden. Skulpturen är en gåva från kyrkorådet vid Tyska kyrkan i Göteborg.

Predikstolen från 1891-1892 är liksom altaruppsatsen, ritad av Helgo Zettervall och utförd av W Hoffman. Insatta i spetsbågiga öppningar ses Kristus som den gode herden med staven, Petrus med nyckeln, Johannes med kalken, Andreas med sitt X-kors samt Tomas med vinkelmåttet, avbildad i sin egenskap av himmelsk byggmästare. Som alternativ till predikstolen har en ambo anskaffats.

Dopfunten av Helgo Zettervall.

Epitafium över Jonas Rudberus och hans familj. Vid branden förstördes samtliga epitafier, prosten Rudberus undantaget. Epitafiet renoverades av A G Ljungström. Ramverkets bemålning i vitt och guld är sannolikt från 1866.

Mariakapellet, som har samma takhöjd som kyrkorummet utanför, kom till i samband med den senaste renoveringen. Där finns plats för 20-25 personer och används vid mindre vigslar och dop. Där har Sven-Bertil Svensson dekorerat samtliga fönster, bland annat med en Mariabild i glasmosaik som altartavla, där en tidigare dörröppning fanns. Funten, liksom övriga lösa inventarier, är formgivna av Jerk Alton. Cuppan av kristallglas är utförd av Roland Gill, Pukebergs Glasbruk, Småland. En kororgel med 17 stämmor, byggdes av Smedmans orgelbyggeri, Lidköping, och den kan med sina dubbla spelbord spelas både från kyrkorummet och från Mariakapellet. Kapellet inbjuder till bön och stillhet med sin speciella kombination av ljus och rymd.

Den stora orgeln är ombyggd 1902 av C A Härngren, Lidköping. Den praktfulla orgelfasaden, ritad av F W Scholander, härstammar från kyrkans föregående orgel, byggd 1858 av A V Lindgren, Stockholm, av vilka fem stämmor finns bevarade och ingår i dagens orgel med 34 stämmor.

I vapenhuset har konstnären Sven-Bertil Svensson utfört en bild av biskop S:t Nicolaus som gett namn åt kyrkan, där denne välsignar var och en som träder in i kyrkan. S:t Nicolaus gav goda gåvor till de människor han mötte och har därför blivit urbilden för den som vi alla känner som den rödklädde tomten, eller S:t Claus. Den röda dräkten är i själva verket martyrets färg. Nicolaus vittnade med sitt liv om Kristus alla goda gåvors herre.

I kyrkan finns flera målningar, ikoner och skulpturer.

I tornet finns idag tre klockor – Storklockan från 1891, Mellanklockan från 1895, båda gjutna i Stockholm av Johan A Bergman. Storklockan är omgjuten efter branden. Lillklockan är gjuten av C A Norling, Jönköping, 1852.

Kyrkan genomgick en yttre renovering sommaren 2020 till vintern 2021. Då putsades hela fasaden om. Den gamla fasaden hade sprickbildningar och på vissa ställen hade ytan helt släppt från underlaget. Kalken till den nya putsen togs från Kinnekulle och brändes i en ugn som byggts upp vid Läckö slott.

Den nya putsen ligger några nyanser ljusare i färgton än den gamla fasaden. Putsytan är även svagt borstad och inte riktigt lika slät som tidigare yta.

En annan sak som åtgärdades var fogarna. Vid tidigare omfogning har cementbruk använts. Cementbruket har påskyndat vittringen av sandstenen då ingen fukt kan transporteras ut ur fogen. Cement är dessutom hårt, vilket lett till krosskador. Alla fogar ersattes med kalkstensfogar.

En annan påtaglig synlig förändring som gjordes under renoveringen var att byta ut det gamla gröna koppartaket. Vid en inspektion av taken som utfördes våren 2018 konstaterades att detta var i mycket dålig kondition. Koppartaket hade från nock och cirka två meter ned släppt från infästningen, och risken att att taket helt skulle släppa vid en större storm var uppenbar. Taket ersattes med nytt koppartak, men tack vare dagens goda luftkvalitet lär det inte oxidera på samma sätt som det tidigare taket, och färgen kommer upplevas mer rödbrun.

Kyrkogården utanför kyrkan fungerade som begravningsplats för Lidköping fram till 1849, då Norra begravningsplatsen invigdes och begravningar utanför S:t Nicolai kyrka upphörde. Kyrkogården omvandlades till en engelsk park. 1994-1995 åtgärdades kyrkogården något. Gräsytor och buskage utmed syd- och nordfasaderna samt tornets västvägg togs bort. I vissa fall har gravhällar flyttats.

Hitta hit: Hamngatan 7, Lidköping.

Åka kollektivt: Det är knappt 10 minuters promenad från Lidköpings resecentrum, där tåg, region- och lokalbussar stannar. Närmsta busshållplats är Gamla stadens torg.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

GUSTAFSBERG – Sveriges första internatskola, Uddevalla

Postat den 13 september 2026 av Jenny

År 1766 köpte Uddevallasonen Anders Knape Hansson landeriet Baggetofta och grundade här Sveriges första internatskola.

På platsen fanns då en så kallad surbrunn dit människor kom för att dricka brunn efter att stadsläkaren i Göteborg, Jacob Boëthius hade upptäckt att vattnet och naturen kring källan var mycket lämpligt för hälsobringande brunnsdrickning. Du kan läsa mer om kur- och brunnsorten Gustafsberg här!

Grosshandlaren, redaren och jordägaren Anders Knape Hansson köpte området för 8 800 daler silvermynt. Knape utvecklade egendomen. Han uppförde här ett sillsalteri och ett skeppsbyggeri, och bedrev handel.

År 1772 inrättade de barnlösa makarna Knape genom testamente en stiftelse för att skapa hem och skolgång för studiebegåvade gossar från Bohuslän. Flickor kunde få ekonomiskt stöd till studier. Hustrun Katarina Hegardt avled samma år som man grundade stiftelsen.

Två år senare, 1774, stadfäste Gustav III stiftelsen. Därmed uppstod Sveriges första internatskola. Då ändrades även namnet, med Gustav III:s samtycke, från Baggetofta till Gustafsbergs Barnhusinrättning. Anders Knape var den förste direktören för styrelsen. Antalet elever reglerades 1782 till 30 pojkar mellan 6 och 16 år.

Kurorten och barnhusstiftelsen var i gång samtidigt och det hände självklart att kurortens gäster mötte barnhusstiftelsens elever.

På barnhuset var disciplinen hård och studierna krävande. Då blev fritiden extra viktig. Den fylldes av vilda lekar, bad, utflykter och ett och annat upptåg.

Lektionerna började klockan sju på sommaren och klockan åtta vintertid. De inleddes med bön, sång och bibelläsning. Sedan åts frukost som följdes av lektioner fram till klockan fyra på eftermiddagen, ibland längre. Klockan åtta var det bönestund. På söndagarna hölls gudstjänst som sommartid kunde ske utomhus. På lediga stunder slöjdade man, sågade ved och arbetade i trädgården.

Målet, efter ungefär sex års inackorderingsliv och studier, var att skapa dugliga yrkesmänniskor. Efter avslutad skolgång väntade en tjänstgöring för dem – oftast en lärlingsplats – och pojkarna försågs med bibel, fickpengar och ett ombyte kläder.

Gustafsbergsskolan var speciell på flera sätt genom att arbetet genomsyrades av en pedagogik vi kan relatera till idag. Pojkarna studerade ämnen inom slöjd, musik och språk. Något som var mycket ovanligt på den tiden.

Skolan var i bruk fram till 1924. Efter 35 års uppehåll öppnades 1949 ett elevhem för pojkar som studerade i Uddevalla och bodde på Gustafsberg. Skolhemmet stängdes 1976, 202 år efter att Anders Knape Hansson grundat stiftelsen.

I dag tillvaratas Anders och Katarinas vilja att ”främja ungdomars bildning och fostran” genom att Gustafsbergsstiftelsen ger stipendier till studiebegåvade pojkar och flickor.

Det finns fortfarande flera hus kvar från barnhusstiftelsens tid, och några av dess är:

Herrgården, här låg huvudbyggnaden i det gamla landeriet Baggetofta. Landerier var gårdar som tillhörde borgerskapet i en stad. Här bedrev man jordbruk och hade sommarnöje.

Huset som står på platsen idag uppfördes 1770, och med sitt tidstypiska branta valmade tak ser det ut som en liten herrgård. På vardera långsida finns det rödbruna dörrar, den åt väster är dock en blinddörr. Ovanför dessa dörrar finns svarta minnestavlor med förgylld text.

På den västra sidan finner man texten:
ANDERS KNAPE HANSON
offrade här 1776 fruckten av Sina mödor
för att
af BOHUSLÄNS värnlösa Barn skördas
Han uti Seklers längd i Tacksamt Minnes vördas

På husets norra sida sitter den tavla som Anders Knape själv författat:
Barn, föräten icke här
hwad i hwarit, hwad i ären
Waren tacksamme och lären
Allt hwad gott och nyttigt är

Det var här i herrgården som internatverksamheten bedrevs i början. 1854 byggdes en ny skolbyggnad och herrgården blev då ekonomibyggnad med kök, matsal och bostadsrum. Denna byggnad brann ned 1894.

Det uppfördes ett nytt skolhus, den här gången i tegel. För ritningarna stod arkitekten Eugen Thorburn och det nya skolhuset stod klart 1897. Idag inrymmer detta skolhus Gustafsbergsstiftelsens expeditioner, kontor som hyrs ut samt konferensrum.

Den åttkantiga byggnaden i handslaget tegel på området är Arkivbyggnaden. Det uppfördes 1882 för barnhusets handlingar. För att vara brandsäker uppfördes den friliggande på berg och saknade värme och belysning.

Arkivbyggnaden restaurerades 1996. Den inrymmer idag 55 hyllmeter med arkivmaterial, däribland barnhuslängder och samtliga elevansökningar.

Bagarstugan hörde till det gamla landeriet och uppfördes 1770. Ett stort murparti i ytterväggen är det som finns kvar idag av det stora spiskomplex som utgjorde hjärtat i Bagarstugan.

Drängstugan från omkring 1770. Huset har även fungerat som verkstad.

Rättarbostaden är byggd 1814. Här bodde rättaren som ledde jordbruket på gården och delade ut arbetsuppgifter till arbetskarlarna.

Kamrerarbyggnaden är uppförd omkring 1770. Kamreraren ansvarade för stiftelsens räkenskaper.

Direktörsvillan byggdes 1913 för Gustafsbergsstiftelsens förvaltande direktör.

Hela området Gustafsberg förklarades som naturvårdsområde 1980. Samtliga byggnader på Gustafsbergs centrala kurortsområde byggnadsminnesförklarades 1986. Både byggnader och mark förklarades som Riksintresse 1987, vilket förhindrar exploatering, rivning och förvanskning.

Hitta hit: Gustafsberg 413, Uddevalla. Från E6: Sväng av Bratterödsmotet, följ den gamla vägen mot Uddevallas södra infart mot Gustafsberg. Från Uddevalla: Kör Göteborgsvägen mot Uddevallas södra infart. Kör förbi Landbadet och följ sedan skyltning.

Åka kollektivt: Sommartid går det bussar, ett fåtal gånger om dagen, från Kampenhof i centrala Uddevalla till Gustafsberg. Närmast busshållplats är annars Bodele eller Kristinedalsvägen.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

GUSTAFSBERG – Sveriges äldsta badort, Uddevalla

Postat den 10 september 2026 av Jenny

I slutet av 1600-talet, början av 1700-talet hade det blivit modernt att dricka brunn och 1729 fick stadsläkaren i Göteborg, Jacob Boëthius i uppdrag att undersöka vattenkvalitén på Baggetofta, ca 2,5 kilometer sydväst om Uddevalla, som Gustafsberg då hette. Han fann det alldeles utmärkt!

Platsen för dagens Gustafsberg är känd i arkiven sedan 1400-talet, då under namnet Aarbol. Under den norska tiden finns dokument från 1500-talet som omtalar att Aarbol tillhör Bodille, ett av stadens ”urhemman”, idag kallat Bodele, där badplatsen och fotbollsplanerna som man ser på väg till Gustafsberg ligger.

1692 köpte Olof Bagge Backetoften, som gården då hette. Han döpte om den till Baggetofta, men sålde den sedare vidare till Börge Nilsson Bagge.

1702 köpte Uddevallaredaren och rådmannen Johan Holst Baggetofta. Stället blev tidigt mål för utflykter från Uddevalla. I protokollen från den stora smuggelprocessen 1724 talades det om hur stadens ungherrar brukade fara ut till Baggetofta för att roa sig.

I slutet av 1600-talet, början av 1700-talet hade det blivit modernt att dricka brunn, att under ordnade former inta mineralhaltigt källvatten från så kallade surbrunnar. På landeriet Baggetofta fanns en hälsokälla och 1729 undersökte då stadsläkaren i Göteborg, Jacob Boëthius, vattenkvalitén här. Han fann vattnet och naturen kring källan lämpligt för hälsobringande brunnsdrickning.

Genom att dricka ett glas av det naturliga källvattnet varje kvart, eller halvtimme, beroende på åkomma och ordination skulle man tillfriskna från något av alla de sjukdomstillstånd som brunnsvattnet ansågs hjälpa mot. Allt från lamhet, hysteri till engelska sjukan ansågs kunna botas av det mineralrika vattnet.

1766 köpte grosshandlaren, redaren och jordägaren Anders Knape Hansson området för 8 800 daler silvermynt. Knape utvecklade egendomen. Han uppförde ett saltsilteri och ett skeppsbyggeri och bedrev handel.

År 1772 inrättade makarna Knape, som var barnlösa, genom ett testamente en stiftelse för att skapa hem och skolgång för studiebegåvade och behövande gossar från Bohuslän. 1774 stadfäste Gustaf III stiftelsen och därmed uppstod Sveriges första internatskola. Då ändrades även namnet, med Gustaf III:s samtycke, från Baggetofta till Gustafsbergs Barnhusinrättning. Mer om barnhusstiftelsen kommer i ett separat inlägg.

På 1780-talet började man, för extra hälsobringande effekt, komplettera brunnsdrickandet med salta bad, och Gustafsberg kan därmed betraktas som Sveriges första badort. Här var lummigt, kuperat och låg vid saltvatten, vilket gjorde att orten blev mycket efterfrågad.

Badgästerna bodde för det mesta inne i Uddevalla. I god tid på morgonen for de på den branta och gropiga landsvägen ut till Gustafsberg, där de blev kvar till kvällen.

Det vanligaste sättet att resa var med häst och vagn. Reguljära skjutsturer upprättades på 1830-talet. I slutet av 1840-talet startades ångbåtstrafik mellan Uddevalla och Gustafsberg och sträckan trafikeras än idag av skärgårdsbåtarna. Den äldsta båten som är i tjänst är Gustafsberg II från 1898.

Ute i viken låg två flytbassänger, en för damer och en för herrar. Baderskor rodde ut badgästerna. På vintern drogs flottarna upp på land. Sista gången de användes för bad var 1910 då de såldes som vedbodar och lekstugor.

Det riktiga uppsvinget för Gustafsberg inleddes när kung Gustaf IV Adolf och drottning Fredrika lät sin lille krasslige son Gustav besöka orten 1804. Kronprinsen piggnade till efter de salta baden och människor började nu strömma hit. Bland andra Lars Johan Hierta, Fredrika Bremer, Esaias Tegnér och August Blanche besökte badet.

Till Gustafsberg har alla alltid varit välkomna. Även samhällets lägre klasser skulle kunna ta del av det hälsobringande vattnet. Att värna om de fattiga och sjuka hörde till brunnskulturen. För att skänka pengar till de fattiga ordnades välgörenhetsbaler, teaterföreställningar och konserter. Brunnsgäster av första klassen förväntades ge en gåva vid avresa, ibland antecknades summans storlek i en särskild kolumn i brunnsjournalerna. Men de fattiga fick inte störa de förnäma gästerna – de skulle inte synas eller höras!

Nu blåste medvinden över Gustafsberg och 1814 uppförde barnhusdirektionen två varmbadhus. Ett med sju rum och ett med sex rum. I det senare tilläts även de fattiga ta sig ett gratisbad. Båda badhusen finns kvar än, konverterade till vandrarhem.

I samband med att de båda badhusen stod färdiga fick Gustafsberg återigen kungligt besök. Den här gången var det Karl XIII och hans gemål Hedvig Elisabet Charlotta, som tillsammans med Sveriges nye kronprins Karl Johan Bernadotte, checkade in. Drottningen ägnade sex veckor åt nyttiga bad, medan kungen och kronprinsen med följe var i väg på fälttåg till Norge. Ett slag som på sommaren 1814 slutade i svensk-norska unionen, som kom att vara i nästan 100 år.

Flera av husen som finns på området byggdes, efter de båda badhusens tillkomst 1814, som gästhus för att härbärgera de celebra sommargästerna. Husen fick namn som Grevegården, Tvåan, Slottet och Snäckan.

Gustafsberg var fram till 1850-talet Sveriges lyxigaste havsbadort och förutom hälsosamma bad tillbringades dagarna med promenader i parken och samtal. På kvällarna roade sig besökarna i Societetssalongen med musiksoaréer, teateruppträdanden och tjusiga baler. Många var de mödrar som tog hit sina giftasvuxna döttrar i hopp om att hitta en passande svärson.

Brunnsvistelsen var schemalagd med fasta tider för alla göromål, inklusive måltider. Frukosten serverades ganska sent, mellan klockan nio och tio, för att gästerna skulle hinna med brunnsdrickning och ett eventuellt morgonbad. Huvudmålet, med fyra eller fem rätter för de välbärgade, serverades mitt på dagen. Kvällsmålet intogs fram på kvällen, vanligen vid sjutiden.

Det var många som jobbade på Gustafsberg. Här fanns baderskor, bagare, pumpkarlar, läkare, hushållerskor, lärare, skomakare, skräddare, jordbruksarbetare och skogsvaktare. Några som slet mycket var baderskorna. 1849 var arbetstiden sju dagar i veckan, upp till 15 timmar om dagen. Läkaren, läraren, skomakaren, rättaren och skräddaren hade egna hus här. Övrig personal bodde på gårdar runt omkring eller inne i Uddevalla.

Kombinationen brunnsort och havsbad gav Gustafsberg dess speciella karaktär. Hälsokällan i havets omedelbara närhet och den vackra naturmiljön gjorde badorten mycket populär. Under 1700-talet fanns det nästan ingen skog längs den bohuslänska kusten. Gustafsberg var ett undantag med barrskog, lummiga lövträd och höga ekar – som ett ”stycke Schweiz utkastat i Norden”.

I början av 1800-talet anlades en park med grusgångar och fyrkantiga kvarter vid brunnsbyggnaden. En del av träden som finns idag kan vara från denna tid. Parken utvidgades och fick på 1860-talet slingrande gångar, träd och blommande buskar.

Kring förra sekelskiftet avtog Gustafsbergs popularitet som nationell kurort för långväga gäster som inkvarterades under sommaren för att förbättra sin hälsa och/eller roa sig. Det var dock fortfarande populär för de som bodde i närheten. Nu uppfördes ett tiotal privatvillor, framför allt av Uddevallafamiljer.

Efterfrågan på medicinska kurbad och brunnsdrickande blev allt mindre. Promenader i parken ersattes av aktiviteter som tennis, kapprodd och segelregattor. 1932 tjänstgjorde den siste badläkaren och 1938 var sista året man tog emot brunnsgäster.

1946 bildades ”Gustafsbergs vänner”, en sammanslutning av badgäster, sommargäster och andra, som hyste intresse för Gustafsbergs skönhet och traditioner, med dåvarande statsrådet Zetterberg som en av de drivande krafterna. Föreningen finns kvar än idag.

Hela området Gustafsberg förklarades som naturvårdsområde 1980. Samtliga byggnader på Gustafsbergs centrala kurortsområde byggnadsminnesförklarades 1986. Både byggnader och mark förklarades som Riksintresse 1987, vilket förhindrar exploatering, rivning och förvanskning.

Bland byggnaderna som finns här kan nämnas (och det finns många fler än vad jag fotograferade):

Stora Varmbadhuset, ritades av Carl Christoffer Gjörwell och uppfördes på plintar ut i vattnet. Det stod klart 1814. 1872-1873 byggdes det ut med kallvattenbad, nytt pannrum och den höga skorstenen. Varmbadhuset är sedan 1984 vandrarhem.

Lilla Varmbadhuset, eller Fattigbadhuset, uppfördes likt Stora Varmbadhuset 1814. Det är en enkel träbyggnad som påminner om landsbygdens små röda stugor. 1872 byggdes Lilla Varmbadhuset, som idag kallas Sjöstugan, om till bostäder. Lilla Varmbadhuset, är likt Stora Varmbadhuset, vandrarhem idag. Tillbyggnaden på gaveln kom till först på 1900-talet.

Gula huset, som ligger mellan Stora och Lilla varmbadhusen, byggdes troligen som bostadshus för de fattiga badgästerna på 1820-talet. Glasverandan tillkom senare. Idag är det Gula huset kök och matsal för de som bor på vandrarhemmet.

Villa Syskrinet (Gustafsberg 12 – ta bort denna info), är byggd cirka 1840 av barnhusets direktion, troligen för att kunna husera det växande antal badgäster som kom på besök. Går man gångvägen utmed huset (vilket jag inte gjorde) kan man se pelare med snidade ansikten. Arbetsledaren för en tillbyggnation 1886 var en man med växlande humör. Ansiktena sägs vara nidbilder av honom utförda av snickarna.

Villa Novilla, flyttades hit till sin plats på Gustafsberg 1874 från Kungsgatan 26 inne i Uddevalla.

Villa Klippan, var ett av de första industriellt tillverkade husen. Det är tillverkat i Göteborg med numrerade plankor. Huset uppfördes på det som då kallades den Bergenfeldtska tomten på Gustafsbergsstiftelsens mark 1885. Huset var från början sommarbostad, och är sedan 1960-talet åretruntbostad.

Namnet på huset kan ha kommit från den klippa som finns på tomten men också från Klippans pappersbruk där Olivia Kullman, husets första ägare, var delägare i. Huset är uppfört i så kallad schweizerstil och den för tiden typiska bruna färgen som dock var något ljusare än idag.

Snäckan, var från början en enkel bod som flyttades till Gustafsberg på 1830-talet och byggdes om till bostadshus för badgäster. Då låg huset intill vattnet. Idag är det ett mysigt och trevligt konditori.

Ettan, uppfördes på 1790-talet som bostad och kontor för varvsbyggmästaren. Det fanns ju ett båtbyggeri och varv här på Gustafsberg under 1700- och 1800-talen. Här byggdes skepp så sent som på 1870-talet.

Huset blev bostad för sommargäster på 1820-talet. Det användes sannolikt som familjebostad av barnrika badgäster med eget hushåll.

Tvåan uppfördes på 1830-talet för att kunna ta emot badgäster.

Bikupan, huset till vänster på bilden ovan, hörde ursprungligen till varvet som låg i sluttningen mot vattnet. Bikupan hade från början två våningar. Den byggdes till på 1820-talet med en våning för att ta emot badgäster. Den lilla farstukvisten med lövsågade detaljer (som inte syns på bilden) är ett senare tilläg.

Slottet är den mest påkostade byggnaden på Gustafsberg. Huset uppfördes omkring 1830 med lägenheter som var lyxigt stora. Slottet uppläts till ståndspersoner bland Gustafsbergs badgäster. Idag, precis som då, används byggnaden för övernattande gäster.

Badrestaurangen härrör från det enkla brunnshus som uppfördes här där hälsokällan, eller surbrunnen, rinner upp. Vattnet samlades upp i en tunna som senare byggdes över med ett enkelt tak. Detta tidiga brunnshus ersattes 1793 av ett mer påkostat. När Gustafsberg blev populärt som brunns- och badort, kompletterades brunnssalongen med matsal och blev restaurang. Det har gjorts flera ombyggnationer genom åren, den senaste 1891. Inne i restaurangen finns ett tappställe för vattnet och en ledning har dragits till en av paviljongerna intill.

Musikpaviljongen uppfördes 1885 på initiativ av dåvarande källarmästaren Paul Cramer. Musiken har en särställning inom brunnskulturen. Hälsovattnet skulle drickas till stilla toner och promenader företas med musiken klingandes i bakgrunden. Resande musiker höll konserter under högsäsong och det fanns nästan alltid gäster som kunde bidra till den allmänna trevnaden med sång och musik.

På Gustafsberg finns det tre paviljonger, men det finns få uppgifter om dessa i källorna. Den högra byggdes 1831 för biljardspel. I mittpaviljongen finns hälsokällan idag. Det har dragits en ledning hit från brunnen inne i Badrestaurangen. Om dörren är upplåst så är man välkommen att stiga in och dricka brunn!

Societetshuset i parken uppfördes 1887. Barnhusdirektionen upplät mark för stambadgästerna som genom aktiebolag lät bygga huset. Stilen är enkel och stram och typisk för det tidiga 1800-talet. Den stora öppna verandan på framsidan är från 1888. I dag används Societetshuset till bröllop, fester och konserter.

Jag tycker det är så mysigt att promenera runt på Gustafsberg bland de gamla husen och även ta en fika eller en bit mat på Snäckan. Jag har dock aldrig badat här, men det får bli ett mål för 2027!

Hitta hit: Gustafsberg 13, Uddevalla.
Från E6: Sväng av vid Bratterödsmotet, följ den gamla vägen mot Uddevallas södra infart mot Gustafsberg.
Från Uddevalla: Kör Göteborgsvägen mot Uddevallas södra infart. Kör förbi Landbadet och följ sedan skyltning.
Åka kollektivt: Sommartid går det bussar, ett fåtal gånger om dagen, från Kampenhof i centrala Uddevalla till Gustafsberg. Närmaste busshållplats är annars Bodele eller Kristinedalsvägen.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

BOHUS FÄSTNING, Kungälv

Postat den 3 september 2026 av Jenny

På en hög kulle mellan Nordre och Göta älvar tronar Kungälvs största sevärdhet, den magnifika fästningen – Bohus fästning – från 1300-talet.

Göta älv är en plats där dansk, svensk och norsk historia vävs samman. Älvens roll växer i betydelse under järnåldern och kontrollen över den har förstås en strategisk betydelse. På 1250-talet byggde den norske kungen en befästning på Ragnhildsholmen för att skydda staden Kongahälla. 1308 uppförde den norske kungen Håkon Magnusson en borg i trä på Bagaholmen som fick namnet Bagahus, senare Bohus.

Borgen kommer under mer än 300 år att byggas ut och förstärkas av norska och danska kungar, främst Christian IV som besöker Bohus och Norge fler gånger än alla övriga danska kungar tillsammans. Under 1500- och 1600-talen var borgen en viktig del av Danmark-Norges försvar mot svenskarna. Bohus fästning kom att bli ett av Nordens starkaste fästen.

Under sin 700 år långa historia sägs det att fästningen har motstått hela 14 belägringar – utan att falla. En av dessa 14 belägringar var under det nordiska sjuårskriget 1563-1570 då svenskarna lyckades inta det nordöstra tornet, men efter hårda strider och stort manfall, ändå tvingades till reträtt.

Bohus fästning blev svenskt i samband med freden i Roskilde 1658, men Bohus fästning fick en allt annat än fredlig tillvaro. Efter att svenskarna blivit herrar på Bohus, var det istället danskar och norrmän som belägrade fästningen, men utan framgång.

1678 belägrade den norske ståthållaren Ulrik Fredrik Gyldenlöve fästningen, utan att lyckas inta den. Två år senare kom han tillbaka med över 10 000 man för att inta både Bohus och Göteborg. Det blev fästningens hårdaste belägring. Under två sommarmånader bombarderades fästningen så mycket att det tog flera decennier in på 1700-talet innan man hade reparerat skadorna.

Fästningens betydelse avtog och under 1700-talet tjänstgjorde Bohus fästning i huvudsak som fängelse. Fästningen har faktiskt inhyst fångar ända sedan 1300-talet.

Den 4 oktober 1786 marscherade den sista permanenta garnisonen ut från fästningen, och till Göteborg och fästningens militära tid var över.

1789 föreslogs det att Bohus fästning skulle raseras, vilket tillstyrktes av kung Gustaf III. Efter beslutet om rasering fick Kungälvsborna lov att ta sten från ruinen, vilket tacksamt togs emot. Idag kan man se stenar från Bohus fästning i husgrunder och murar längs Östra och Västra gatan i Kungälv. Det är dock inte första gången som man återanvänder sten på det här viset i området. När Bohus fästning byggdes om från en träborg till en stenfästning tog man sten från Ragnhildsholmen, Bohus fästnings föregångare.

1838 förbjöd kung Karl XIV Johan all vidare rasering av Bohus fästning, av kulturhistoriska skäl.

Bohus fästning har restaurerats och konserverats vid flera tillfällen. Första gången vid sekelskiftet 1900 under ledning av överste Claes Grill. 1925 övertog statliga byggnadsstyrelsen ansvaret för Bohus fästning. 1934, under ekonomiska kristider, inleddes restaureringsarbeten som utfördes av arbetslösa. Under 2026 renoveras bastionen Nedre platt för att förhindra vattenskador och ras.

Blockhusporten byggdes vid mitten av 1600-talet och var i bruk till 1789 då fästningen raserades och blev en ruin. När man utförde schaktningsarbeten under 1930-talet påträffades spår av porten. För att markera fästningens huvudentré, och eftersom även en ruin behöver kunna stängas till, lät man år 1935 rekonstruera Blockhusporten.

Portbyggnaden och Kungasalarna Området på bilden nedan kallas för Inre portbyggnaden och den innehöll på 1700-talet Kungasalarna, som är en av fästningens äldsta bevarade delar. Öppningen som man ser är den ursprungliga porten i ringmuren som omgav borgen. Den yttre portbyggnaden tillkom senare.

För att skydda porten fanns under medeltiden en vindbrygga, med en uppfart längs med ringmuren. Uppfartens placering var väl genomtänkt och en del av försvarstekniken. När fienden kom fram till vindbryggan var de tvungna att flytta skölden till höger hand för att skydda sin högra sida från att bli beskjuten av soldaterna uppifrån muren. Med vapnet i vänster hand blev fienden inte lika effektiv.

Från Kungasalarna styrdes den första unionen mellan Norge och Sverige av kung Magnus Eriksson och drottning Blanka. Blanche av Namur föddes i nuvarande Belgien omkring 1320 och gifte sig med kung Magnus 1335.

Barnvisan ”Rida, rida, ranka, hästen heter Blanka” sägs handla om drottning Blanka och skrevs i slutet av 1800-talet.

Kommendantbyggnaden uppfördes troligen under 1500-talet. Det hade från början källare, tre våningar och vind. Idag markeras den bara med de kvarstående källarmurarna mot borggården. På mellanvåningen bodde fästningens kommendant och på första våningen slottsprästen och artilleri-löjtnanten.

Det var först när Bohus blivit svenskt som fästningen fick sin första militära kommendant. Tidigare, var det en länsherre som styrde över både slottet och länet. Han hade ansvar för skatter, rättsskipning och tillsyn över näringar. Länsherrens befogenheter och skyldigheter reglerades i ett länsbrev från kungen. När den förste kommendanten fick ansvar över Bohus, tillsatte man också en guvernör, som senare blev det vi idag kallar landshövding.

Mors mössa – När Bohus byggdes om på 1640-talet revs den medeltida södra ringmuren och de båda fyrkantiga hörntornen. Istället byggdes en ny militär byggnad som bestod av tre delar; det runda tornet Mors mössa i väster, det halvrunda Sven Halls torn i öster och Gamla magasinet däremellan. Mors mössa, som även kallats Kyrkotornet eftersom det låg intill kyrkan, bestod av tre våningar med krutvalv i botten och kanonvåning högst upp.

På utsidan av Mors mössa sitter en inmurad kanonkula, som troligen härstammar från belägringen 1678. Trappan som går från borggården till utsiktspunkten på murkrönet var tidigare en uppgång till byggnadens övre våningar.

Sommaren 2026 var det en utställning om drottning Blanka i Mors mössa.

Kyrkan – Bohus slottskyrka byggdes om från grunden 1610 för att kunna rymma omkring 400 personer. Kyrksalen hade en läktare och ett altare som var placerat i norr. Vanligen brukar altare ligga i öster, men av utrymmesskäl placerades det i norr här i Bohus slottskyrka.

Det enda som finns kvar av slottskyrkan idag är den gräsbeväxta terrassen. Tittar man riktigt noga på ruinen kan man se att det finns ett äldre murverk i botten. Det visar att kyrkan byggdes ovanpå en tidigare byggnad.

Från kyrkans bakre del fanns en ingång till krutkällaren i Gamla magasinet. Mot Portbyggnaden fanns ett trapphus som betjänade alla byggnaderna på den här sidan borggården. Från övervåningen fanns en ingång till Trumpetaregången, som gick inuti västra ringmuren mellan tornen Fars hatt och Mors mössa.

Gamla magasinet låg mellan Mors mössa och Sven Halls torn. Det byggdes på 1650-talet efter den holländske fästningsingenjören Isaac van Geelkercks ritningar. För att få plats med magasinet fick man riva den södra ringmuren och de båda fallfärdiga hörntornen som fanns kvar från medeltiden. Det Gamla magasinet var delat i två delar, med tre respektive fyra våningar. Den fjärde våningen hade ett kanonbatteri som kunde beskjuta Hisingen, på andra sidan Nordre älv. I bottenvåningen låg ett förråd för artilleriet och ett krutförråd. På andra och tredje våningen fanns spannmålsmagasin och rustkammaren, där man förvarade slottes vapen.

Sven Halls torn byggdes på 1650-talet, ovanpå ett gammalt medeltida fyrkantigt torn. Inne i tornet ser man tydligt resterna av det gamla tornet.

Det nya tornet hade tre våningar och ihopbyggt med Gamla magasinet. Tornet utgjorde en halvrund avslutning på den byggnaden. I markplan låg krutvalvet och på de övre planen logement eller magasin.

Öppningen i botten, inne i tornet, leder till den medeltida fästningshålan, men öppningen fanns inte på medeltiden. Istället tog man sig in i fängelsehålan via en dörr på borggården. Dörren är idag igenmurad och ligger flera meter under markytan.

Namnet på tornet kommer efter slottsfogden Sven Hall som levde i slutet av 1500-talet.

Den bohusiska smällen Bohus mest dramatiska dag inträffade under det Nordiska sjuårskriget i mars 1566, då fästningen stormades av flera hundra svenska soldater.

De svenska soldaterna trängde sig förbi den raserade yttermuren och vidare in i Röde torn. Det sägs att segern nästan var vunnen, när en man ur fästningens norska besättning erbjöd sig att krypa ned med krut till bottenvåningen under Röde torn. När han tände på krutet blev explosionen så enorm att tornets innanmäte sprängdes. En samtida iakttagelse lär ha beskrivit synen som att svenskarna flög som kråkor och att ingen kom därifrån med livet i behåll. Mannen som offrade sitt liv räddade fästningen. Hans änka fick en gård på Hisingen. Gården var åtminstone till 2008 (då infoskylten på fästningen skrevs) kvar i släktens ägo. Hur det är idag vet jag inge, men jag hoppas att den fortfarande är det.

Dammen som idag upptar en stor del av den yttre borggården kallas Konsten. Före 1570-talet var den troligtvis en naturlig sjö.

Fästningen var som ett litet samhälle i samhället. Människor levde sida vid sida med hästar, kor, får och svin, och tillgången till vatten var av stor betydelse. Vid dammen fanns tidigare en badstuga och ett krutlaboratorium. Tidvis har man också odlat fisk i dammen, som idag är fyra meter djup.

Efter det Nordiska sjuårskriget byggdes fästningen till med en yttre borggård och bastioner. Med vissa undantag kan man säga att det som ligger innanför ringmuren är byggt före 1570, medan det som är byggt utanför är byggt senare.

När man på medeltiden byggde en borg, var platsen man valde en del av försvaret. Runt Bohus fanns Göta och Nordre älvar som en naturlig och viktig vallgrav. Berget utgjorde att fienden inte kunde gräva in sig i borgen och de branta bergspartierna försvårade stormningsförsök.

Bastionen Skarpe Nord har än idag sitt vackra gråstensvalv i behåll. På högra sidan av gången ligger några rum som under 1700-talet var igenfyllda och igenmurade. Rummen, som även kallades kasematter, tillhörde ett äldre skede i fästningens historia, när kanonerna stod skyddade under mark. Om man går in i gången och följer den svängda trappan upp på den gräsbevuxna kanonvallen, ser man murlämningar efter en vaktbyggnad med arrestlokaler från 1700-talet. Höger om Skarpe Nord ligger bastionen Lilla Våghals med Sortivalvet, som hade ett logement i två våningar. Här finner man resterna av fyra eldstäder.

Fästningens besättning har varierat i storlek genom åren. Under krigstid kunde den uppgå till närmare tusen man, man vanligtvis bestod den av några hundra.

Fästningen användes som fängelse, främst under 1600- och 1700-talen. Vid mitten av 1700-talet satt här 72 män och fem kvinnor fängslade, eller ”på fästning” som det hette i folkmun på den tiden. På Bohus har det genom tiderna suttit människor dömda för trolldom, häxeri och förskrivning till satan, det vill säga för att ha slutit avtal med satan. Här har också suttit polska och ryska krigsfångar.

Bohus fästning fungerade som fängelse redan på 1300-talet. År 1389 fördes kung Albrekt av Mecklenburg som fånge till Bohus på order av drottning Margareta efter slaget vid Åsle Mosse. På samma slott hade hans föräldrar förlovat sig år 1321.

Fästningens kanske mest kända fånge var pietisten och den kristne förkunnaren Tomas Leopold. Han satt inlåst i ett litet välvt rum (som man kan besöka idag och som sommaren 2026 har en liten utställning om Leopold) i sammanlagt 32 år under 1700-talet, för sina påstådda irrläror. Leopold bekände sig till radikalpietismen. Det var en rörelse som ansåg att kyrkoreformen var var felaktig, eftersom den hade gjort människor mindre religiös i vardagen. Prästerna försökte få Leopold att att rätta sig efter den lutherska läran, men han vägrade. Leopold bars ut död från fästningen 77 år gammal.

Vill man veta mer om fästningens funktion som fängelse och olika bestraffningsmetoder genom åren, fästningens fångutrymmen och om rysliga livsöden som ägt rum här och i närheten (till exempel Tomas Leopold) så kan man ta del av det i utställningen som är inhyst i Skarpe Nord.

Fars Hatt byggdes i början av 1300-talet som ett fyrkantigt torn men skadades så svårt 1678 att det revs. Några år senare byggdes det runda torn som vi ser idag. Med ett runt torn kunde man skjuta åt alla håll.

Det nya tornet byggdes efter fästningsarkitekten Erik Dahlbergs ritningar och hade källare, fyra våningar och vind. Tornets andra våning användes bland annat som mangelbod och kvarnhus. Tredje och fjärde våningen, batterivåningarna, var avsedda för tio kanoner.

I källaren finns den medeltida och ökända fängelsehålan bevarad. Fångarna firades ner i hålan genom en öppning i golvet. Fängelsehålan är sex meter djup och saknar helt dagsljus.

Här finns en utställning om garnisonssoldater genom fästningens historia och Kristian IV:s regeringstid, och man kan även kika ner i fängelsehålan.

Brunnen – 1616 kom bud från Köpenhamn och kungen Kristian IV. För att säkerställa tillgången på färskvatten ska en ny brunn anläggas på Bohus.

Brunnen sprängdes ut ur klippan på borggården genom eldsättning, eller makning som det också kallas. På en eldning kunde man i bästa fall bryta en decimeter berg. Efter tre år hade man äntligen kommit så långt ner att man nådde vatten. Arbetet med den 22 meter djupa brunnen utfördes av straffångar. Den första kända fången hette Jen Vagter, som sändes hit till Bohus 1616. Förutom det tunga arbetet med att spränga och hacka sig ner var fångarna slagna i järn och hade tunga bojor att släpa på. För några fångar omvandlades dödsstraff istället till arbete i brunnen. Men frågan är om det var ett bättre straff?

Nya magasinet uppfördes på 1400- eller 1500-talet och har byggts om flera gånger sedan dess. Från början hade byggnaden en utpräglad bostadskaraktär. Här låg förmodligen borgstugan och besättningens uppehållsrum. Idag är spåren tydligast efter den tid då byggnaden innehöll ett bak- och brygghus. Inne i rummet syns resterna av bakugnen och eldstaden.

Här kunde man baka bröd på fem tunnor mjöl om dygnet och brygga 16 tunnor malt i en och samma sats. Hela huset byggdes om i slutet av 1600-talet och kallades därefter Nya magasinet.

På 1700-talet bestod Nya magasinet av ett krutförråd och ett vågrum där man vägde livsmedel. Det fanns också en trätrappa upp till de båda övervåningarna, där man förvarade spannmål.

Murlämningarna i botten härstammar från ett fyrkantigt försvarstorn från medeltiden. Fasaden mot borggården var tidigare tegelklädd och troligen putsad, men teglet har gått förlorat.

Det är en utställning i Nya magasinet, men jag kan kommer tyvärr inte ihåg exakt vad den handlade om, men jag minns att det finns en tidsaxel som jag uppskattade och där man kan se när Bohus fästning var danskt, norskt eller svenskt…

Bohus fästning ägs och förvaltas av Statens Fastighetsverk och blev förklarat statligt byggnadsminne den 25 januari 1935.

Bohus fästning är ett mycket trevligt besöksmål och den har ju onekligen en mycket spännande historia att berätta. Jag har tidigare gått en guidning på fästningen och det kan jag verkligen rekommendera, eller lyssna på den digitala ljudguiden via mobilen som också finns. Vi, jag och min syster, gjorde inte det den här gången, utan nöjde oss med att gå runt på ruinen och läsa de informationsskyltar som finns.

Hitta hit: Fästningsparken 3, Kungälv. Kör av antingen från E6:an eller E45:an mot Kungälv och följ sedan skyltning ”Bohus fästning”.

Åka kollektivt: Flera bussar trafikerar hållplatsen Eriksdal, som ligger på Göteborgssidan av Nordre älv. Kolla på Västtrafiks hemsida för info om förbindelser och avgångstider. Cirka 10 minuters promenad från Eriksdal.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

DALÉNMUSEET, Stenstorp

Postat den 25 juli 2026 av Jenny

I den lilla orten Stenstorp, mellan Falköping och Skövde, finns ett museum över uppfinnaren Gustaf Dalén och företaget AGA där han arbetade. Det är ingen slump att museet ligger här. Det var nämligen här i Stenstorp som Gustaf Dalén föddes den 30 november 1869, inte alls långt från museet.

För att göra en spännande och intressant historia, ganska kort… Gustaf Dalén föddes på Skräddargården i Stenstorp, där hans föräldrar Anders Johansson och Lovisa Andersdotter var lantbrukare. Han var det fjärde barnet i en syskonskara om fem barn. Han hade tre bröder och en syster. Skolan var inte hans starka sida, men tanken var att han skulle ta över gården, så det gjorde inte så mycket enligt hans far. Den unge Gustaf började tidigt med uppfinningar, vilket till slut ledde honom till studier på Chalmers. Han kom inte att ta över gården. Efter studierna i Göteborg begav han sig till Schweiz för att studera ett år vid Polytechnikum i Zürich, en av de främsta tekniska läroanstalterna på den tiden.

1901 gifte sig Gustaf med Elma Persson från Borgunda, som han lärt känna redan som ung. De fick fyra barn tillsammans och det verkar som att deras äktenskap var lyckligt.

1904 började Gustaf att arbeta på det nystartade företaget AGA (AB Gasackumulator). Med ett antal tekniska uppfinningar lyckades han revolutionera fyrteknologin och gjorde det möjligt att använda acetylengas på ett säkert, ekonomiskt och effektivt sätt. Basen för AGA:s framgång var skapad. 1909 blev Gustaf Dalén VD för AGA. Vid ett experiment den 27 september 1912 där man skulle testa hur högt tryck en upphettad gasflaska kunde tåla gick något snett och när Gustaf efter en timslång väntan gick fram för att undersöka felet exploderade flaskan. Gustaf skadades mycket svårt, och hans syn gick inte att rädda. Två veckor senare meddelades det att Gustaf Dalén tilldelats Nobelpriset i fysik för sina ”uppfinningar av självverkande regulatorer i kombination med gasaccumulatorer användas till belysning av fyrar och lysbojar”. Det faktum att han var blind hindrade honom inte från att uppfinna och förbättra sina uppfinningar.

Jag ska inte ens försöka mig på att förklara, eller ens riktigt förstå, hans uppfinningar, för det är jag för okunnig för. Även om jag gick en guidad tur, vilket jag rekommenderar att man gör, så kan jag inte inte förklara exakt vad hans uppfinningar egentligen gjorde. Men klippapparaten, solventilen och glödnätsbrytaren är några av de uppfinningar som gjorde Dalén känd över hela världen! Hans revolutionerande uppfinningar inom fyrteknikens område genom åren har både frälst och räddat livet på hundratusentals sjöfarare.

Gustaf var väldigt mån om de anställda på AGA. Han såg till att det byggdes arbetarbostäder (med både speceriaffär, bio och dansbana) i närheten av fabriken på Lidingö, när den flyttat dit. Det infördes en matsal på fabriken så att man slapp att äta sin lunch vid sin maskin, och man kunde dessutom köpa ”matpoletter” till ett reducerat pris så att man inte behövde ha med sig mat hemifrån. För de som bodde på Söder, där fabriken tidigare legat, så såg han till att det gick båtar över vattnet, så att arbetarna inte skulle ha så långt till och från jobbet. När han vunnit Nobelpriset så såg han till att alla anställda fick del av pengarna. Dalén ansåg att de hade väldigt stor del i att han vunnit Nobelpriset.

Gustaf Dalén går bort den 9 december 1937 i cancer. Han är begravd på Lidingö kyrkogård.

På museet visas hans fyrtekniska uppfinningar, men även det som följde i spåren av Gustaf Daléns uppfinnarflit, till exempel radio- och TV-apparater, kuvöser, hjärt-lungmaskin, prismor, filmprojektorer, spisar (AGA-spisar tillverkas fortfarande i England!), trafiksignaler och en bil i körklart skick!

En bra introduktion till Gustaf Dalén och museet är ett bildspel som berättar om Stenstorp och Gustaf Dalén, samt en film som berättar om Gustaf och AGA. Kolla i receptionen om det är möjligt att få se filmen, bildspelet brukar rulla hela tiden. Även om filmen har några år på nacken så gav den mig en mycket bra introduktion för AGA.

Museet, som grundades 1996, hittar du alldeles intill järnvägsstationen och det är inrymt i Stenstorps gamla tingshus. Efter att det slutat fungera som tingshus och innan det blev museum så har det bland annat fungerat som bibliotek och biograf.

Dalénmuseet är väl värd ett besök, det överraskade mig mycket positivt. Jag är inte ett dugg intresserad av fyrteknik och gaser (vilket kanske är det som AGA mest förknippas med idag), men här har man lyckats med att lyfta fram inte bara företaget utan även personen bakom succén! Och det tycker jag är intressant.

Hitta hit: Järnvägsgatan 27, Stenstorp.

Åka kollektivt: Det är väldigt smidigt att ta tåget till Stenstorp, linjerna (Västtågen) Nässjö-Töreboda och (Västtågen) Göteborg-Töreboda stannar i Stenstorp. Museet ligger rakt över gatan från Stenstorps järnvägsstation.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

STENSTORPS GAMLA KYRKA

Postat den 24 juli 2026 av Jenny

Idag återstår endast en ruin efter Stenstorps gamla kyrka. Kyrkan revs 1817 på kunglig befallning. 1804 hade kungen, Gustav IV Adolf, befallt att pastoratets tre kyrkor skulle byggas samman. Då hade byggnadsfrågan redan diskuterats i ett 30-tal år.

Stenstorps gamla kyrka uppfördes under 1200-talets början. Det var en typisk romansk kyrka med ett lägre och smalare kor. Det fanns ett litet vapenhus på sydsidan och sakristia på nordsidan, vilken var ganska stor och hade valv. Kyrkans inre mått var 24 meter lång och 8 meter bred. Man har inte hittat något som tyder på att kyrkan hade ett torn.

Koret utvidgades under 1600-talet till jämnbredd samtidigt som man byggde en stor gravkammare. I slutet av 1600-talet fick kyrkan flera nya inventarier som altartavla, predikstol, bänkar, mässhake och altarkläde.

I slutet av 1700-talet hade kyrkan börjat förfalla, hela södra långsidan var rämnad och hade sjunkit, så kyrkans valv hade skadats. På norra sidan vid sakristian hade man byggt en trappliknande förstärkning. Ytterligare brister konstaterades vid en häradssyn år 1785. Kyrkan hade även blivit för liten då befolkningen ökade. Det föreslogs att en ny kyrka skulle byggas ihop med Brunnhems församling, men det avböjdes. Man beslöt istället att söka tillstånd att få utvidga kyrkan. Det skulle, som jag skrivit, ta en sisådär 30 år innan kungen satte ner foten och bestämde att kyrkan skulle rivas och en ny gemensam kyrka för Stenstorp, Brunnhem och Södra Kyrketorp skulle byggas. Den nya gemensamma kyrkan, några hundra meter från ruinen, stod klar 1817 och invigdes 1819.

Kyrkoruinen grävdes ut och restaurerades 1965. Det fanns då flera gravhällar på platsen. Hällarna togs till den nya kyrkan. Man har tidigare hittat en gammal förmultnad penningpung som innehöll 75 silvermynt. De var präglade under 1300- och 1500-talen.

Ruinen ligger på en höjd och man passerar genom en välbevarad stiglucka och sedan leder en stentrappa upp till ruinen.

Vid ruinen finns en minnessten som berättar att Stenstorps gamla kyrka legat på platsen.

När jag besökte ruinen, var det väldigt vildvuxet, och även om det har sin charm, så hade det inte skadat om man snyggat till (klippt gräset) i och runt ruinen.

Hitta hit: Von Döbelns väg i Stenstorp, Falköpings kommun.

Åka kollektivt: Det är väldigt smidigt att ta tåget till Stenstorp, linjerna (Västtågen) Nässjö-Töreboda och (Västtågen) Göteborg-Töreboda stannar i Stenstorp. Det är en kort promenad från järnvägsstationen till kyrkoruinen.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

KIRSTEN MUNKS HUS, Halmstad

Postat den 19 juli 2026 av Jenny

Huset som det här inlägget handlar om uppfördes strax efter stadsbranden 1619 av importerat holländskt tegel och är det enda i sitt slag i Sverige från den tiden.

Namnet till trots på huset, så har Kirsten Munks hus faktiskt ingenting att göra med adelsdamen Kirsten Munk, lagvigd ”bihustru” till den danska konungen Christian IV och mor till ett dussin äkta barn med kungen.

Byggherren till detta hus var borgmästaren i Halmstad, Albrekt Pedersen Mackum. Kanske har den iögonenfallande glaserade fasaden gett näring åt fantasierna om Kirsten Munk?

Kirsten Munks hus är sedan den 25 augusti 1977 byggnadsminnesförklarat.

Hitta hit: Storgatan i centrala Halmstad.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

NORRE PORT, Halmstad

Postat den 16 juli 2026 av Jenny

I över 400 år har Norre Port vaktat Halmstad mot norr. Här har danskar och svenskar omväxlande angripit och försvarat staden. Norre Port är den enda återstående av Halmstads fyra stadsportar.

Den stod klar 1601 och var en del av Halmstads stadsbefästning som uppfördes av den danske kungen Kristian IV. Befästningen ritades av Hans van Steenwinkel, som även ritat Halmstads slott. Norre Port står mot Galgberget, som då var en naturlig plats att attackera från. Porten, som leder till Storgatan, är vinklad i förhållande till denna, vilket var ett sätt att förhindra beskjutning in mot staden.

I slutet av 1870-talet diskuterades rivning av Norre Port, som då var i dåligt skick och ansågs vara ett hinder för trafiken och stadens utveckling. Dåvarande riksantikvarie Hans Hildebrand avslog dock stadsfullmäktiges begäran.

Storgatan, som idag är gågata, var till 1958 en del av Rikstvåan (dagens E6:an), som genom staden då passerade Norre Port och Stora Torg, för att via Österbro nå Laholmsvägen. 1929 försågs Norre Port med Halmstads första trafiksignal, som slussade igenom trafiken växelvis. Efter det att genomfartstrafiken flyttats till Karl IX:s väg och Slottsbron, stängdes Norre Port av för biltrafik 1971.

I juni 2007 förklarades Norre Port som byggnadsminne.

91:an Karlsson

För över 80 år sedan föddes en lintott som fick heta 91:an Karlsson. Pappa till denna figur var serietecknaren Rudolf Petersson från Halmstad. Seriefiguren skapades när han gjorde sin rekryt på Hallands regemente I16 åren 1916-1918. Serien publicerades första gången 1932 och blev mycket populär. Än idag ges serietidningar om lintotten 91:an Karlsson ut. Namnet på 91:an Karlsson kommer från I16. Vänd siffrorna upp och ner, och vips har du det blivit 91…

Sedan 1993 har 91:an stått givakt på Storgatan i Halmstad och du hittar honom precis vid Norre Port. Bronsstatyn över 91:an Karlsson är gjord av Nils Egerbrandt.

Hitta hit: Lilla Torg, centrala Halmstad.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

TELEVERKETS HUS, Halmstad

Postat den 12 juli 2026 av Jenny

Televerkets hus, även kallad Gamla Telegrafen eller Televerksborgen, vid Lilla torg, uppfördes 1923-1926 på uppdrag av Kungliga Telegrafstyrelsen, för att fungera som en telegrafstation. För ritningarna stod arkitekten Aron Johansson.

Huset byggdes till 1952 och 1973, båda gångerna med Håkan Brunnberg som arkitekt. Som i många andra motsvarande byggnader försvann televerksamheten under 1990-talet.

Idag huserar SR Halland i Televerkets hus, som sedan 1 juli 1993 är förklarat byggnadsminne.

Hitta hit: Lilla Torg i centrala Halmstad.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar

BROOKTORPSGÅRDEN, Halmstad

Postat den 5 juli 2026 av Jenny

På Kyrkogatan i Halmstad ligger ett av Halmstads äldsta bevarade hus, Brooktorpsgården. Man vet inte exakt hur gammal gården är, men bostadshuset är uppfört i den korsvirkesstil som var vanlig under 1700-talet.

Namnet Brooktorpsgården syftar på den medeltida föregångare till Halmstad som bar namnet Brooktorp. Kvarteret som gården ligger i har samma namn, och vissa forskare anser att den medeltida staden kan ha legat här.

Brooktorpsgården följer ganska väl mönstret för en äldre, halvt agrar hantverkargård. Mot gatan ligger bostadshuset, på gården finns stall, lada, brygghus och kök.

Ägarlängden för Brooktorpsgården kan följas till 1600-talet och innehåller då bland annat tullare och slottspredikant. Under 1700-talet bodde här arbetare och hantverkare, och under 1800-talet representerar ägarna skiftande yrken; skeppare, pastor, tullupplysningsman, jordbrukare och dräng. 1918 köptes Brooktorpsgården av Hallands Museiförening för att bevara den för framtiden. 2018 köpte den lokala affärsmannen Johan Klasén fastigheten.

Mycket av det vi ser idag av Brooktorpsgården är från en renovering 1947-1948. Då sattes bland annat fönsterraden på ovanvåningen av gårdshuset in och på sagda ovanvåning skapades en stor loftstuga för föreningsmöten, mindre fester och liknande. Även inredningen är från denna renovering.

Efter denna renovering höll Halmstads lottakår till i byggnaden under större delen av efterkrigstiden. Sedan 2005 är det ett kafé som arrenderar går4den.

Brooktorpsgården är förklarat byggnadsminne.

Jag trodde att jag några bilder från Brooktorpsgården, men det visade sig vara skralt på bilder i mobilen på Brooktorpsgården.

Hitta hit: Kyrkogatan 12, Halmstad.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , | Lämna en kommentar