I slutet av 1600-talet, början av 1700-talet hade det blivit modernt att dricka brunn och 1729 fick stadsläkaren i Göteborg, Jacob Boëthius i uppdrag att undersöka vattenkvalitén på Baggetofta, ca 2,5 kilometer sydväst om Uddevalla, som Gustafsberg då hette. Han fann det alldeles utmärkt!
Platsen för dagens Gustafsberg är känd i arkiven sedan 1400-talet, då under namnet Aarbol. Under den norska tiden finns dokument från 1500-talet som omtalar att Aarbol tillhör Bodille, ett av stadens ”urhemman”, idag kallat Bodele, där badplatsen och fotbollsplanerna som man ser på väg till Gustafsberg ligger.
1692 köpte Olof Bagge Backetoften, som gården då hette. Han döpte om den till Baggetofta, men sålde den sedare vidare till Börge Nilsson Bagge.
1702 köpte Uddevallaredaren och rådmannen Johan Holst Baggetofta. Stället blev tidigt mål för utflykter från Uddevalla. I protokollen från den stora smuggelprocessen 1724 talades det om hur stadens ungherrar brukade fara ut till Baggetofta för att roa sig.
I slutet av 1600-talet, början av 1700-talet hade det blivit modernt att dricka brunn, att under ordnade former inta mineralhaltigt källvatten från så kallade surbrunnar. På landeriet Baggetofta fanns en hälsokälla och 1729 undersökte då stadsläkaren i Göteborg, Jacob Boëthius, vattenkvalitén här. Han fann vattnet och naturen kring källan lämpligt för hälsobringande brunnsdrickning.
Genom att dricka ett glas av det naturliga källvattnet varje kvart, eller halvtimme, beroende på åkomma och ordination skulle man tillfriskna från något av alla de sjukdomstillstånd som brunnsvattnet ansågs hjälpa mot. Allt från lamhet, hysteri till engelska sjukan ansågs kunna botas av det mineralrika vattnet.
1766 köpte grosshandlaren, redaren och jordägaren Anders Knape Hansson området för 8 800 daler silvermynt. Knape utvecklade egendomen. Han uppförde ett saltsilteri och ett skeppsbyggeri och bedrev handel.
År 1772 inrättade makarna Knape, som var barnlösa, genom ett testamente en stiftelse för att skapa hem och skolgång för studiebegåvade och behövande gossar från Bohuslän. 1774 stadfäste Gustaf III stiftelsen och därmed uppstod Sveriges första internatskola. Då ändrades även namnet, med Gustaf III:s samtycke, från Baggetofta till Gustafsbergs Barnhusinrättning. Mer om barnhusstiftelsen kommer i ett separat inlägg.
På 1780-talet började man, för extra hälsobringande effekt, komplettera brunnsdrickandet med salta bad, och Gustafsberg kan därmed betraktas som Sveriges första badort. Här var lummigt, kuperat och låg vid saltvatten, vilket gjorde att orten blev mycket efterfrågad.
Badgästerna bodde för det mesta inne i Uddevalla. I god tid på morgonen for de på den branta och gropiga landsvägen ut till Gustafsberg, där de blev kvar till kvällen.
Det vanligaste sättet att resa var med häst och vagn. Reguljära skjutsturer upprättades på 1830-talet. I slutet av 1840-talet startades ångbåtstrafik mellan Uddevalla och Gustafsberg och sträckan trafikeras än idag av skärgårdsbåtarna. Den äldsta båten som är i tjänst är Gustafsberg II från 1898.
Ute i viken låg två flytbassänger, en för damer och en för herrar. Baderskor rodde ut badgästerna. På vintern drogs flottarna upp på land. Sista gången de användes för bad var 1910 då de såldes som vedbodar och lekstugor.
Det riktiga uppsvinget för Gustafsberg inleddes när kung Gustaf IV Adolf och drottning Fredrika lät sin lille krasslige son Gustav besöka orten 1804. Kronprinsen piggnade till efter de salta baden och människor började nu strömma hit. Bland andra Lars Johan Hierta, Fredrika Bremer, Esaias Tegnér och August Blanche besökte badet.
Till Gustafsberg har alla alltid varit välkomna. Även samhällets lägre klasser skulle kunna ta del av det hälsobringande vattnet. Att värna om de fattiga och sjuka hörde till brunnskulturen. För att skänka pengar till de fattiga ordnades välgörenhetsbaler, teaterföreställningar och konserter. Brunnsgäster av första klassen förväntades ge en gåva vid avresa, ibland antecknades summans storlek i en särskild kolumn i brunnsjournalerna. Men de fattiga fick inte störa de förnäma gästerna – de skulle inte synas eller höras!
Nu blåste medvinden över Gustafsberg och 1814 uppförde barnhusdirektionen två varmbadhus. Ett med sju rum och ett med sex rum. I det senare tilläts även de fattiga ta sig ett gratisbad. Båda badhusen finns kvar än, konverterade till vandrarhem.
I samband med att de båda badhusen stod färdiga fick Gustafsberg återigen kungligt besök. Den här gången var det Karl XIII och hans gemål Hedvig Elisabet Charlotta, som tillsammans med Sveriges nye kronprins Karl Johan Bernadotte, checkade in. Drottningen ägnade sex veckor åt nyttiga bad, medan kungen och kronprinsen med följe var i väg på fälttåg till Norge. Ett slag som på sommaren 1814 slutade i svensk-norska unionen, som kom att vara i nästan 100 år.
Flera av husen som finns på området byggdes, efter de båda badhusens tillkomst 1814, som gästhus för att härbärgera de celebra sommargästerna. Husen fick namn som Grevegården, Tvåan, Slottet och Snäckan.
Gustafsberg var fram till 1850-talet Sveriges lyxigaste havsbadort och förutom hälsosamma bad tillbringades dagarna med promenader i parken och samtal. På kvällarna roade sig besökarna i Societetssalongen med musiksoaréer, teateruppträdanden och tjusiga baler. Många var de mödrar som tog hit sina giftasvuxna döttrar i hopp om att hitta en passande svärson.
Brunnsvistelsen var schemalagd med fasta tider för alla göromål, inklusive måltider. Frukosten serverades ganska sent, mellan klockan nio och tio, för att gästerna skulle hinna med brunnsdrickning och ett eventuellt morgonbad. Huvudmålet, med fyra eller fem rätter för de välbärgade, serverades mitt på dagen. Kvällsmålet intogs fram på kvällen, vanligen vid sjutiden.
Det var många som jobbade på Gustafsberg. Här fanns baderskor, bagare, pumpkarlar, läkare, hushållerskor, lärare, skomakare, skräddare, jordbruksarbetare och skogsvaktare. Några som slet mycket var baderskorna. 1849 var arbetstiden sju dagar i veckan, upp till 15 timmar om dagen. Läkaren, läraren, skomakaren, rättaren och skräddaren hade egna hus här. Övrig personal bodde på gårdar runt omkring eller inne i Uddevalla.
Kombinationen brunnsort och havsbad gav Gustafsberg dess speciella karaktär. Hälsokällan i havets omedelbara närhet och den vackra naturmiljön gjorde badorten mycket populär. Under 1700-talet fanns det nästan ingen skog längs den bohuslänska kusten. Gustafsberg var ett undantag med barrskog, lummiga lövträd och höga ekar – som ett ”stycke Schweiz utkastat i Norden”.
I början av 1800-talet anlades en park med grusgångar och fyrkantiga kvarter vid brunnsbyggnaden. En del av träden som finns idag kan vara från denna tid. Parken utvidgades och fick på 1860-talet slingrande gångar, träd och blommande buskar.
Kring förra sekelskiftet avtog Gustafsbergs popularitet som nationell kurort för långväga gäster som inkvarterades under sommaren för att förbättra sin hälsa och/eller roa sig. Det var dock fortfarande populär för de som bodde i närheten. Nu uppfördes ett tiotal privatvillor, framför allt av Uddevallafamiljer.
Efterfrågan på medicinska kurbad och brunnsdrickande blev allt mindre. Promenader i parken ersattes av aktiviteter som tennis, kapprodd och segelregattor. 1932 tjänstgjorde den siste badläkaren och 1938 var sista året man tog emot brunnsgäster.
1946 bildades ”Gustafsbergs vänner”, en sammanslutning av badgäster, sommargäster och andra, som hyste intresse för Gustafsbergs skönhet och traditioner, med dåvarande statsrådet Zetterberg som en av de drivande krafterna. Föreningen finns kvar än idag.
Hela området Gustafsberg förklarades som naturvårdsområde 1980. Samtliga byggnader på Gustafsbergs centrala kurortsområde byggnadsminnesförklarades 1986. Både byggnader och mark förklarades som Riksintresse 1987, vilket förhindrar exploatering, rivning och förvanskning.
Bland byggnaderna som finns här kan nämnas (och det finns många fler än vad jag fotograferade):
Stora Varmbadhuset, ritades av Carl Christoffer Gjörwell och uppfördes på plintar ut i vattnet. Det stod klart 1814. 1872-1873 byggdes det ut med kallvattenbad, nytt pannrum och den höga skorstenen. Varmbadhuset är sedan 1984 vandrarhem.
Lilla Varmbadhuset, eller Fattigbadhuset, uppfördes likt Stora Varmbadhuset 1814. Det är en enkel träbyggnad som påminner om landsbygdens små röda stugor. 1872 byggdes Lilla Varmbadhuset, som idag kallas Sjöstugan, om till bostäder. Lilla Varmbadhuset, är likt Stora Varmbadhuset, vandrarhem idag. Tillbyggnaden på gaveln kom till först på 1900-talet.
Gula huset, som ligger mellan Stora och Lilla varmbadhusen, byggdes troligen som bostadshus för de fattiga badgästerna på 1820-talet. Glasverandan tillkom senare. Idag är det Gula huset kök och matsal för de som bor på vandrarhemmet.
Villa Syskrinet (Gustafsberg 12 – ta bort denna info), är byggd cirka 1840 av barnhusets direktion, troligen för att kunna husera det växande antal badgäster som kom på besök. Går man gångvägen utmed huset (vilket jag inte gjorde) kan man se pelare med snidade ansikten. Arbetsledaren för en tillbyggnation 1886 var en man med växlande humör. Ansiktena sägs vara nidbilder av honom utförda av snickarna.
Villa Novilla, flyttades hit till sin plats på Gustafsberg 1874 från Kungsgatan 26 inne i Uddevalla.
Villa Klippan, var ett av de första industriellt tillverkade husen. Det är tillverkat i Göteborg med numrerade plankor. Huset uppfördes på det som då kallades den Bergenfeldtska tomten på Gustafsbergsstiftelsens mark 1885. Huset var från början sommarbostad, och är sedan 1960-talet åretruntbostad.
Namnet på huset kan ha kommit från den klippa som finns på tomten men också från Klippans pappersbruk där Olivia Kullman, husets första ägare, var delägare i. Huset är uppfört i så kallad schweizerstil och den för tiden typiska bruna färgen som dock var något ljusare än idag.
Snäckan, var från början en enkel bod som flyttades till Gustafsberg på 1830-talet och byggdes om till bostadshus för badgäster. Då låg huset intill vattnet. Idag är det ett mysigt och trevligt konditori.
Ettan, uppfördes på 1790-talet som bostad och kontor för varvsbyggmästaren. Det fanns ju ett båtbyggeri och varv här på Gustafsberg under 1700- och 1800-talen. Här byggdes skepp så sent som på 1870-talet.
Huset blev bostad för sommargäster på 1820-talet. Det användes sannolikt som familjebostad av barnrika badgäster med eget hushåll.
Tvåan uppfördes på 1830-talet för att kunna ta emot badgäster.
Bikupan, huset till vänster på bilden ovan, hörde ursprungligen till varvet som låg i sluttningen mot vattnet. Bikupan hade från början två våningar. Den byggdes till på 1820-talet med en våning för att ta emot badgäster. Den lilla farstukvisten med lövsågade detaljer (som inte syns på bilden) är ett senare tilläg.
Slottet är den mest påkostade byggnaden på Gustafsberg. Huset uppfördes omkring 1830 med lägenheter som var lyxigt stora. Slottet uppläts till ståndspersoner bland Gustafsbergs badgäster. Idag, precis som då, används byggnaden för övernattande gäster.
Badrestaurangen härrör från det enkla brunnshus som uppfördes här där hälsokällan, eller surbrunnen, rinner upp. Vattnet samlades upp i en tunna som senare byggdes över med ett enkelt tak. Detta tidiga brunnshus ersattes 1793 av ett mer påkostat. När Gustafsberg blev populärt som brunns- och badort, kompletterades brunnssalongen med matsal och blev restaurang. Det har gjorts flera ombyggnationer genom åren, den senaste 1891. Inne i restaurangen finns ett tappställe för vattnet och en ledning har dragits till en av paviljongerna intill.
Musikpaviljongen uppfördes 1885 på initiativ av dåvarande källarmästaren Paul Cramer. Musiken har en särställning inom brunnskulturen. Hälsovattnet skulle drickas till stilla toner och promenader företas med musiken klingandes i bakgrunden. Resande musiker höll konserter under högsäsong och det fanns nästan alltid gäster som kunde bidra till den allmänna trevnaden med sång och musik.
På Gustafsberg finns det tre paviljonger, men det finns få uppgifter om dessa i källorna. Den högra byggdes 1831 för biljardspel. I mittpaviljongen finns hälsokällan idag. Det har dragits en ledning hit från brunnen inne i Badrestaurangen. Om dörren är upplåst så är man välkommen att stiga in och dricka brunn!
Societetshuset i parken uppfördes 1887. Barnhusdirektionen upplät mark för stambadgästerna som genom aktiebolag lät bygga huset. Stilen är enkel och stram och typisk för det tidiga 1800-talet. Den stora öppna verandan på framsidan är från 1888. I dag används Societetshuset till bröllop, fester och konserter.
Jag tycker det är så mysigt att promenera runt på Gustafsberg bland de gamla husen och även ta en fika eller en bit mat på Snäckan. Jag har dock aldrig badat här, men det får bli ett mål för 2027!
Hitta hit: Gustafsberg 13, Uddevalla.
Från E6: Sväng av vid Bratterödsmotet, följ den gamla vägen mot Uddevallas södra infart mot Gustafsberg.
Från Uddevalla: Kör Göteborgsvägen mot Uddevallas södra infart. Kör förbi Landbadet och följ sedan skyltning.
Åka kollektivt: Sommartid går det bussar, ett fåtal gånger om dagen, från Kampenhof i centrala Uddevalla till Gustafsberg. Närmaste busshållplats är annars Bodele eller Kristinedalsvägen.
