Sedan Karlskrona anlades, har Stumholmen legat hemlighetsfull mitt i staden fram till 1993. I samband med Bomässan 1993 öppnades ön till allmänheten och det skapades en ny stadsdel i samklang med den kulturhistoriskt unika miljön.
De historiska vingslagen känns tydligt över ön, som var segelflottans proviantbod. Historiska byggnader blandas med restauranger, privata bostäder, turistattraktioner och en högskola i digital framkant – som ett Karlskrona i miniatyr där lokalinvånare, turister och studenter möts i ett livfullt myller.
Stumholmen rymmer idag allt från park till badstrand och bostäder och arbetsplatser. Marinmuseum är världsarvsstadens Karlskronas självklara publikmagnet sedan det öppnade här i sin nya byggnad 1997.
När Karlskrona från början uppbyggd på 33 öar, fick sina stadsrättigheter reserverades ett antal av öarna och vissa områden för kronans verksamhet. Stumholmen fick redan i befästningsplanen från 1683 rollen som segelflottans produktions- och provianteringsområde med verkstäder och förråd. Här fanns bland annat bageri, charkuteriaffär och en fabrik som tillverkade kläder till militären. Ön var som en stor försörjningsinrättning som skulle se till att den enskilde sjömannen och soldaten fick den mat och utrustning som erfordrades såväl i krig som i fred.
Här finns militära byggnader från 1700-talet och fram till 1900-talet. De flesta av de ursprungliga byggnaderna finns ännu kvar och används på det nya Stumholmen för olika ändamål
Stumholmen ritades av ingenjörer och fortifikationsofficerare med fokus på ändamålsenlighet och funktion. Byggnaderna fick därför en strikt exteriör utformning med få ornamenteringar men med några kontraster som bildades genom valet av fasadmaterial, exempelvis grå kalksten mot rödtjärade paneler. Byggnaderna som uppfördes under det tidiga 1800-talet utformades med klassicistiska drag med influenser från den tidens arkitekturideal.
Stumholmen var fram till att militären lämnade ön på 1980-talet ett skyddsområde dit obehöriga inte hade tillträde. För att bevaka ön och kontrollera alla som passerade samt hålla den militära disciplinen, placerades en vaktstyrka i Corps de garde vid bron mellan Trossö och Stumholmen.
Corps de garde är en av de första byggnaderna som man som besökare möter på Stumholmen efter Stumholmsbron. Byggnaden är sannolikt den äldsta vaktbyggnaden i Sverige som bevarat både arkitektur och planlösning från tidigt 1700-tal. Huset, som förmodligen ritats av J G Steuer, byggdes på 1730-talet.
I en beskrivning från 1781 anges att vaktstugan bestod av fem rum: förstuga, underofficersrum, vaktmanskapets rum, arrest och ett rum för brandredskap. I vaktmannaskapets uppgifter ingick även att spana efter bränder, så huset fungerade även som en slags brandstation. Idag fungerar byggnaden som bostadshus.
Corps de garde blev förklarat byggnadsminne 1992.
Byggnaden som kallas för Kronobageriet uppfördes under 1730-talet. I bottenvåningen fanns åtta bakugnar. I våningen ovanför torkades brödet i torkugnsvalv. Tredje våningen var mjölförråd och vinden var brödförråd. I Kronobageriet bakades hårda ”knaks” för sjöresorna och ”ankarstock” för folket i land. Mjölskutorna med rågmjöl från Lyckeby kronkvarn lade till precis intill bageriet. Från 1864 var byggnaden spannmålsmagasin.
År 1908 byggdes bageriet om till beklädnadsförråd. På 1990-talet inreddes Kronobageriet till flerbostadshus. Exteriört har byggnaden fått behålla sin kubiska byggnadsform med säteritak även efter ombyggnaden till lägenheter.
Kronobageriet blev förklarat byggnadsminne 1992.
Centrala beklädnadsverkstaden uppfördes 1921 och inrymde marinens, som namnet på fastigheten anger, centrala beklädnadsverkstad. Verkstaden blev en förebild förebild för liknande industrier i övriga Europa. I byggnaden inrymdes marinens tillverkning av skor och kläder.
Byggnaden är ritad av Sixten C:son Sparre och förlagan var en tysk läderstövelsfabrik från 1917. Verkstaden utformades med avlånga helt öppna plan konstruerade med ett pelar-/balksystem för en rationell produktion. Personalen utgjordes till största delen av civilanställda kvinnor. Beklädnadsverkstaden är ett bra exempel på 1920-talets industriarkitektur med tydliga klassicistiska drag och innehåller numera bostadslägenheter.
Båtsmanskasernen byggdes 1847 som logement för ca 500 båtsmän, efter ritningar av arkitekten C. E. Wallenstrand. Kasernen är den enda i sitt slag i landet. Golven är välvda som ett fartygsdäck, väggarna av ek, de mastliknande kolonnerna och spygatterna genom väggarna var avsedda att likna dåtidens manskapsskans och ge de blivande båtsmännen träning för livet ombord på flottans skepp.
På varje våning fanns (finns) ett stort, öppet logement med plats för 250 man i hängkojer. Dagtid lades hängkojerna på en två meter bred hylla utmed logementets långsidor, sina tillhörigheter hade de nyinryckta matroserna i sjömanskistor.
Redan 1868 ansågs kasernen vara otidsenlig och blev spannmålsmagasin och tjänsterum för proviantmästaren. Sedan tiden som spannmålsmagasin har byggnaden haft olika funktioner, bl.a. som förråd för de värnpliktigas civila kläder och en tid som ”sängpersedelförråd”. Idag används Båtsmanskasernen som undervisningslokaler på design- och managementskolan Hyper Island.
Båtsmanskasernen blev förklarat byggnadsminne 1992.
Tunnebodsmagasinet är en av Stumholmens äldsta byggnader och finns omnämnda på 300-åriga kartor som ”Tunboden”. Den uppfördes 1718 för lagring av de enorma mängder provianttunnor som Flottan hade behov av.
Under en period i början av 1800-talet när krigen mot Ryssland, Frankrike, Danmark och Preussen utbröt, inreddes Tunnebodsmagasinet till sjukhus. 1824 återgick det till lager, då för spannmål till bageriet.
Sedan 1990 används byggnaden av den Centrala ledningen för Kustbevakningen. 1994 blev byggnaden förklarat byggnadsminne.
Alldeles i närheten av fyren Karlskrona nedre står det en minnessten över militär verksamhet på Stumholmen. Minnesstenen i granit restes 1993. Texten på stenen lyder: ”Här på Stumholmen har i förfluten tid 1730-1977 idoga arbeten utförts för svenskt försvar av bl.a. skräddare – sömmerskor – förrådsarbetare – tvättare – bagare – charkuterister. Minnesstenen restes av representanter för dessa arbetskategorier år 1993. Studiecirkeln Stummis.”
Den 24 meter höga fyren ”Karlskrona nedre” uppfördes 1918. Tillsammans med fyren ”Karlskrona övre” på Bryggarberget är dessa fyrar ensfyrar för Karlskrona inlopp. Ensfyrar är ledfyrar som är placerade parvis utefter en enslinje i anslutning till en farled. De placeras på olika höjd och har i regel samma namn med tillägget undre/nedre och övre. Då ljuset från ensfyrarna syns över varandra befinner de sig ens utefter en i farleden given enslinje. Ensfyrar används i den sista sträckan i en farled eller vid inloppet till en hamn samt även i trånga farleder.
Bastion Kungshall är en del av befästningsplanen från 1683. Bastionen är en av de äldsta byggnaderna på Stumholmen och byggdes enligt Dahlberghs och Stuarts ursprungliga befästningsplanerna för Karlskrona. I den här planen bestämdes placering och utformning. Vi den tiden var Kungshall en egen holme, fristående från Stumholmen.
Kungshall fungerade som befästning under ett sekel. Åren 1787-1792 byggdes det uppe på bastionen ett lakegodsmagasin och det stora Kungshallsmagasinet. Byggnadens strama arkitektur stämmer väl överens med den tidens ideal och den påminner starkt om Adelcrantz ritning till kronomagasinet på Skeppsholmen i Stockholm. Byggnaden användes som magasin för spannmål och lakegods – förvaring av kött som konsvererades i saltlake. I magasinet rymdes också ett eget slakteri. Dagens utseende härrör från en tillbyggnad 1896 då byggnaden byggdes på med en våning. För att byggnaden skulle få en mer enhetlig utformning togs de ursprungliga fönsterluckorna bort och kalkstensomfattningarna putsades. Kungshallsmagasinet blev förklarat byggnadsminne 1992.
Salutkanonerna på bastionen ingår i ett av Sveriges tre fasta batterier där nationella hyllningssaluter avfyras.
Härifrån ser man bl.a. fästningen God Natt. Det användes dock aldrig som befästning i någon större omfattning, då den här typen av befästningar blev omodernt redan under God Natts byggtid. Det imponerande och suggestiva tornet med sitt anslående ensamma läge på redden är absolut en viktig komponent i helheten Karlskrona och har blivit ett landmärke för staden.
Man ser även den lilla befästa ön Smörasken. På Smörasken skulle det byggas ett kruthus och den lilla ön kallas på vissa äldre ritningar för Krutholmen. Något kruthus byggdes aldrig. Under 1800-talet fick Smörasken rollen som avlusningsstation och kallades då i folkmun för Lusasken.
Bastion Kungshall blev förklarat byggnadsminne 1992.
För bara några generationer sedan var insaltning av färska varor den vanligaste metoden att konservera mat. Salt var således nödvändigt för att garantera örlogsmanskapets proviant. I krigstid kunde man inte lita på att salttransporterna skulle gå ostörda. Därför var det viktigt att trygga saltförsörjningen genom egen tillverkning. Mängder av vatten fick kokas för att få ut de erforderliga kvantiteterna.
Saltkokningshuset är placerat i direkt anslutning till Lakegodsmagasinet där saltet förvarades för konservering av råvarorna. Maten förvarades sedan i Kungshallsmagasinet.
Saltkoknings- och saltmagasinet lär vara byggt mellan 1820 och 1847 och det fungerade under flottans senare tid som förråd för måltavlor och lektionssal vid skytteövningar.
Huset byggdes om och fick ny panel efter ritning av Ahlborn 1878 för att bättre ansluta till grannen Lotsstugans ornerade utseende. Byggnaden fick snickarglädje i schweizerstil och för den tiden modern färgsättning.
Saltkokningshuset blev förklarat byggnadsminne 1992.
Lotsstugan uppfördes en ritning som är daterad 1861 och finns med på en karta över Stumholmen 1868. Byggnaden användes som nattlogi för lotsar som var stationerade på öarna Aspö, Ungskär och Långören.
Lotsstugan avviker kraftigt genom sin påkostade utsmyckning och bjärta färg från Stumholmens i övrigt sobra och sparsmakade arkitektur. Detta har sin förklaring i att byggnaden inte är militär.
I Lotsstugan fick den då moderna schweizerstilen blomma ut med snickeriglädje av hög kvalitet. Förutsättningen för schweizerstilens popularitet var att sågverken utvecklats under slutet av 1800-talet och utrustats med finbladiga sågar som kunde såga ut lister och snickeridetaljer i stora mängder. Lotsstugan är det enda kvarvarande lotshuset i Sverige byggt i denna stil.
Lotsstugan blev förklarat byggnadsminne 1992.
Byggnaden som går under namnet Torpedverkstaden uppfördes 1931 som servicebyggnad för sjöflygets behov. Bottenvåningen kom senare att brukas som torpedverkstad, därav namnet. Idag är byggnaden ett bostadshus.
Flyghangarerna på Stumholmen byggdes för marinflygets sjöflygplan som hade sin bas här under åren 1914 till 1949. De båda kvarvarande hangarerna (3 och 4) uppfördes under 1920-talet under en expansiv period för det svenska militärflyget. De är de enda trähangarerna som finns kvar i Sverige från marinflygets tid.
Den stora hangaren, nummer 4, uppförd 1929, har ett dubbelvävt tak och breda portar ut mot uppdragningsrampen som leder ner till vattnet. Inne i byggnaden stod sjöflygplanen, eller ”flygbåtarna” som de då kallades. Flygplanen startade och landade på vattnet.
Den lilla hangaren, nummer 3, uppfördes 1936. Liksom i den stora hangaren så förvarades marinflygets sjöflygplan i byggnaden.
Hangarerna övergavs 1949 sedan marinkåren avvecklades och har sedan dess fungerat som lager. Som sådant har det bevarats med endast smärre förändringar.
Hangarerna och uppdragningsrampen byggnadsminnesförklarades 1992.
Kronohäktet uppfördes under åren 1910-1991 efter ritningar av F. Bothen. Originalritningen från 1894 reviderades lite av Kungliga Marinförvaltningen innan uppförandet av fastigheten.
Det uppfördes som ett cellfängelse av s.k. Philadelphiamodell. Byggnadstypen utvecklades i Amerika av kväkare under 1790-talet och möjliggjorde att fångarna kunde bevakas från ett centralt beläget vaktrum. Fångarna vistades i personliga rum, mot tidigare gemensamma utrymmen.
Det är ett av landets bäst bevarade cellfängelser. Den oförändrade interiören med individuella celler, öppna våningsplan och lanternin visar sekelskiftets fängelseförhållanden. Kronohäktet inrymmer 34 celler för manskap och 6 celler för officerare. Dessutom fanns logement, vakt- och tjänsterum och en speciell avdelning med vanliga fönster och dörrar för officerare.
Kronohäktet användes som häkte ända in på 1960-talet. Under häktets aktiva tid satt det aldrig några grovt kriminella här, utan de som har avtjänat sin tid på Kronohäktet var till största del vapenvägrande militärer eller civila i väntan på rättegång.
Idag Kronohäktet, som byggnadsminnesförklarades 1992, restaurang och vandrarhem.
Bageribostället uppfördes ursprungligen som en artillerismedja i slutet av 1960-talet och är en av de allra äldsta byggnaderna i Karlskrona. Rester av denna finns som gråstensmur i den nuvarande byggnadens källarvåning.
När artilleriverkstäderna i början av 1700-talet flyttades till varvsområdet på södra Trossö kom byggnaden att användas som logement för bageribåtsmännen.
1863, när den nya bageribyggnaden stod färdig och bageriet utökades till industriell skala, krävdes större och modernare bostäder åt de anställda. Därför byggdes huset på och till mellan 1864 och 1866 efter ritningar av JT Byström, som även ritat bageriet.
Bageribostället har ett tydligt samband med det gamla Kronobageriet och bostadsbyggnaden tillhör en grupp av byggnader som i sin funktion inte varit så viktiga, men som har stor betydelse för Stumholmens brokiga karaktär.
Bageribostället byggnadsminnesförklarades 1992.
I slutet av 1700-talet var Laboratorieholmen en egen ö, idag är holmen sammanbyggd med Stumholmen. På Laboratorieholmen tillverkades ammunition. Efter en stadsbrand i Karlskrona 1790 så bestämdes det att den explosiva kruthanteringen skulle flyttas längre bort från staden och den flyttades till Basareholmen.
Under 1800-talet placerades ett av Sveriges första kolera- och epidemisjukhus här på ön. Byggnaden på bilden här under uppfördes i mitten av 1700-talet, ursprungligen som fyrverkarhus för tillverkning av artilleriets laddningar. Det blev 1831 ombyggt till kolera- och epidemisjukhus. Epidemisjukhuset blev förklarat byggnadsminne 1992.
Byggnaden på bilden nedan uppfördes 1875 som kokhus till Epidemisjukhuset. Kokhuset blev förklarat byggnadsminne 1992.
Byggnaden på bilden nedan uppfördes 1889 som ett desinfektionshus åt Epidemisjukhuset. Det placerades avskilt från de övriga byggnaderna för att minska risken för smittspridning. I byggnaden fanns också likrum och förbränningsrum. Desinfektionshuset blev förklarat byggnadsminne 1992.
Slup- och barkasskjulet är en av Karlskronas märkligaste byggnader. Det uppfördes i slutet av 1780-talet och är utan motstycke i landet för sin avancerade takkonstruktion. Det byggdes för förvaring av flottans mindre skeppsbåtar.
På 1780-talet, när byggnaden uppfördes, kunde man inte bygga tak med stor spännvidd. Därför ritade arkitekten C P Nyman en byggnad med 10 korsande sadeltak som bars upp av pelare. Uppifrån ser huset ut som en upp- och nedvänd äggkartong.
Byggnaden rymde över 100 skeppsbåtar i två våningsplan. På bottenvåningen förvarades de större och tyngre båtarna, barkasserna. På den övre våningen förvarades de mindre båtarna, sluparna. Båtarna drogs in via upphalningsslipar på två sidor om huset.
Slupskjulet har inrymt flera funktioner genom åren. 1808 när rödsoten härjade i staden var det ett provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden till ett upplag av spannmål. På 1880-talet blev vindsvåningen rustkammare och beklädnadsförråd för flottans 1000 beväringar. 1920 inreddes ett brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning.
En del av byggnaden än idag till förvaring av båtar. Jag missade tyvärr öppettiderna till slup- och barkasskjulet när jag var i Karlskrona sommaren 2024, så jag var aldrig inne i byggnaden.
Slup- och barkasskjulet förklarades byggnadsminne 1991.
Marinmuseum är världsarvets och Karlskronas självklara publikmagnet på Stumholmen sedan det öppnades i sin nuvarande byggnad 1997. Det är Sveriges nationella museum för den svenska marinens historia, från 1522 fram till idag.
Grunden till museet lades redan 1752 när kung Adolf Fredrik instiftade flottans modellkammare där man främst samlade de skeppsmodeller som framställdes av varje fartyg.
Åren 1953-1997 låg museet i före detta Skeppsgossekasernen utanför Örlogshamnen.
Museet är byggt på en 145 meter lång pir i anslutning till hamnbassängen vid Slup- och barkasskjulet. Runt piren ligger flera museala fartyg, bl.a. Sveriges sista fullriggare HMS Jarramas och minsveparen HMS Bremön.
Det jag minns främst från mitt första besök på Marinmuseum är galjonshallen med galjonsbilder från olika svenska örlogsfartyg och ubåtshallen med HMS Neptun och HMS Hajen – svenska flottans allra första ubåt. Men, det finns många andra intressanta och spännande utställningar på museet.
Man får ta del av svenskt sjöförsvar under 500 år, se hur det såg ut på Kanondäcket på ett örlogsfartyg, gå ner i en vraktunnel och se en utställning om Kalla kriget. Bara för att nämna några av utställningarna!
Vid kajen utanför Marinmuseum ligger, som jag skrev ovan, flera museifartyg förtöjda. Här finns fullriggaren Jarramas, minsveparen Bremön, robotbåten Västervik och under sommaren även motortorpedbåten T38.
HMS Västervik var i tjänst mellan 1974 och 1997. Hon är tillverkad på Karlskrona varv som torpedbåt, men byggdes om till robotbåt 1982-1984 och betecknas därför som R136 på skrovet. Vid U137:s grundstötning utanför Karlskrona oktober 1981 genomfördes förhör med sovjetiska officerare och diplomater ombord på HMS Västervik.
HM Övningsfartyg Jarramas är en tremastad fullriggare, en av världens minsta i sitt slag. Hon byggdes på Karlskrona örlogsvarv och sjösattes år 1900. Hon fungerade som skolskepp för svenska flottan och togs ur tjänst 1948. 1950 köptes hon av Karlskrona stad.
HMS Bremön (55) var en svensk minsvepare och av 14 ur Arholmaklassen som byggdes åren 1937-1940. Hon tillverkades på Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg. HMS Bremön byggdes för att svepa och lägga ut minor, utföra eskorter utmed kusten samt avvisa främmande flyg och fartyg. HMS Bremön utrangerades 1966 och användes sedan som utbildningsplattform av ångturbiner för jagare.
Hitta hit: Centrala Karlskrona. Bron över till Stumholmen är vid Bastionsgatan/Östra Hamngatan/Kyrkogatan.
