Härnösands stads första kyrka uppfördes 1593 men brändes ner 1721 av ryska trupper. En ny kyrka stod färdig 1728 men revs. Dagens vackra vita domkyrka invigdes den 28 juni 1846 och uppfördes efter ritningar av Johan Adolf Hawerman. Den ligger på samma plats som den första kyrkan och är Svenska kyrkans minsta domkyrka. Den treskeppiga kyrkan är en av Sveriges förnämsta nyklassicistiska byggnader med en rik och imponerande exteriör och interiör.
Domkyrkan ligger på en höjdplatå med sitt 46 meter höga torn är den synlig från vilket håll du än närmar dig Härnösand. Från tornet kan hela Härnösand beskådas.
Kyrkan har såklart genomgått flera renoveringar genom åren, den i särklass största renoveringen genomfördes 2010-2011 under ledning av Härnösandsarkitekten Birgitta Larsson. Bland annat så byggdes två nya kapell på vardera sida om koret och kyrkan fick en större tillbyggnad i söder.
Kyrkan är byggd som en basilika, d.v.s. att mittskeppet är högre än de båda sidoskeppen. I huvudskeppets mitt hänger fyra ljuskronor från 1600-talets mitt. De fanns i den gamla domkyrkan. De har haft dramatiska öden; 1720 packades de ner i kistor och sänktes i Södra sundet för att de skulle skyddas från de ryska trupperna, men ryssarna dök inte upp förrän året därpå – de återupptagna ljuskronorna fick då i all hast packas ner igen och sänkas i en bisättningsgrav.
De tolv marmorerade pelarna, sex på var sida om mittgången, symboliserar de tolv apostlarna som bär upp Kristi kyrka.
Längst ner i långhuset finns predikstolen som är byggd i tidstypisk 1800-talsstil.
Mitt i koret står domkyrkans centralaltare som tillverkades vid renoveringen 2011. Altaret är i ek med en glasskiva i s.k. lamellteknik med fem silverkors i ingjutna i glaset.
Altartavlan, från 1700-talet, med motiv från Golgata är ett verk av David von Cöln.
Medaljongerna i absidrundeln är målade 1905 av Caleb Altin och föreställer Mose, Elia, Johannes Döparen, Paulus och Petrus.
Härnösands stift ligger på sydsamiskt område och domkyrkan är hela stiftets kyrka. Detta synliggörs med en samisk gestaltning i Mariakapellet. Jesu moder, jungfru Maria, har en viktig ställning i det samiska uttrycket för kristen tro. Mariakapellet har nu en samisk utsmyckning i form av ett altarbrun. Tillsammans med biskopens kräkla som finns utställd i kapellet får den samiska kulturen och traditionen sin givna plats.
Mariakapellet används i huvudsak för enklare vardagsmässor och dop. Dopfunten är uppfört på ett trästativ. Enligt Wikipedia är det en silverskål i stativet, men jag såg en glasskål. Det kan ju så klart vara så att man byter ut skålen i samband med dop.
Altarbrunet är tillverkat av den samiska formgivaren och sameslöjdsläraren Anna-Stina Svakko. När Anna-Stina fick uppdraget fick hon direkt en känsla av att den naturliga färgskalan skulle stå i centrum och att det samiska symbolspråket skulle få tala. Solkorset har i flera århundraden använts i samiskt hantverk och det kändes naturligt att gå tillbaka till historiken och hämta inspirationen säger Anna-Stina. Valet av solkorset, för samerna lika viktigt i nutid som dåtid, är mycket lika de liturgiska symboler som jag hittat i kyrkokonst från många århundraden fortsätter Anna-Stina. Tre kors för treenigheten, runt varje kors åtta dekorationer för de samiska åtta årstiderna. Vid brunets öppning/stängning på baksidan finns en Mariamalja i mässing. Mässing skyddar mot det onda i flera samiska områden, framför allt i det sydsamiska området. Hörnen är dekorerade med mässingsringar, en sydsamisk stark symbol till skydd och prydnad. Mässingsdetaljerna är tillverkade av den samiska silversmeden Randi Marainen.
Birgitta Ricklund, samisk träkonstnär och hantverkare, samisk träkonstnär och hantverkare, fick i uppdrag av biskop Eva Nordung-Byström att göra en ny biskopsstav, s.k. kräkla, till Härnösands stift. Uppdraget var att kräklan ska vara lättare att bära än den tidigare, ungefär två kilo jämfört med tio kilo som den dåvarande kräklan vägde Den ska ha tydliga samiska kopplingar, som samtidigt knyter an till kyrkans symboler och naturen.
Och visst är det en otroligt vacker kräkla som Eva Nordung-Byström har gjort. Den är tillverkad av björk och al. Alen som envist lever och överlever i svåra miljöer och björken som ger värme och trygghet. Den konstnärliga utformningen av stavens motiv och symboler har skett i samråd med biskopen och hennes profession.
Eva berättar att hon genom sitt skapande, av stavens tillkomst, känt att hela hennes samiska själ finns invävd, karvad och skuren i en berättelse. Begynnelsen är Jesu vandring genom och på vatten. Vattnets blå färg rinner av staven och alen låter sig omsvepas av liljebladen. Eva har låtit de skurna grenarna på staven bilda ett nätverk, dess trevande klättring längs staven visar på kamp, gemenskap, samarbete, tillåtenhet och värnande av naturens liv.
Ripans trygga plats vid dvärgbjörken, duvornas sökande efter fredsduvan, kristussymbolen med vilja och önskan om samhörighet. Olivträdets, björkens och vinrankans gemensamma styrka som lyfter kräklans naturliga strävan upp mot solen med mässingringarnas treenighet, med skallrande ljud och renhornens naturliga form, som får avsluta skapelsen. Kräklans gula färg ska lysa upp vägen där budbäraren går fram.
Jag gillar verkligen att man låter den samiska traditionen ha en naturlig plats i svenska kyrkan.
På den södra sidan om koret finns Johanneskapellet dit besökare brukar söka sig för enskild bön och andakt. Den stora vackra kororgeln som finns i Johanneskapellet är byggd 2012 av firman Fratelli Rufatti från Padova i Italien.
I Johanneskapellet finns barnens altarskåp. Här kan barnen ta del av livets alla skeden i det kyrkliga livet. Allt från dopet till begravning. Vid mitt besök i Härnösands domkyrka hade jag inte så lång tid på mig då vi kom strax innan den stängdes för dagen, så jag frågade en kyrkvärd vad jag absolut inte får missa. Utöver Mariakapellet, kräklan och en ikon så var det just barnens altarskåp hon ville lyfta fram. Jag har säkert sett sådana här i andra kyrkor, men det här var första gången som jag verkligen uppmärksammade det. Och jag tycker det är en så briljant idé, att lära barnen på ett enkelt sätt om livets alla skeenden. Efter det här besöket så har jag sett flera altarskåp för barn…
Domkyrkan har flera dopfuntar, en av dem är ett spanskt rokokoarbete i silver, som är tillverkat 1777. Den används vid midnattsmässorna vid påsk och jul. Jag såg inte/missade denna dopfunt, men kanske är det så att den inte står framme hela tiden.
Kyrkans huvudorgel är byggd 1975 av den danska firman Bruno Christenssen och har 57 stämmor. Den ståtliga orgelfasaden är emellertid mycket äldre, nämligen från 1700-talets Cahmanorgel.
En septembernatt 2013 målade någon trappan som leder upp till Härnösands domkyrka i regnbågens färger. Färgen togs bort. Dåvarande domprosten i Härnösands domkyrkoförsamling, Tor Frylmark, ville skapa en permanent lösning; en regnbågsmatta för mångfald och människors lika värde! Den 16 september 2014 invigdes den 17 meter långa regnbågsmattan.
I kyrktornet hänger tre klockor och i det sydvästra tornet hänger ett klockspel. Storklockan är gjuten 1754 av Gerhard Meyer från Stockholm. Den är omgjuten av 1764 och 1949. Mellanklockan och Lillklockan är båda ursprungligen gjutna 1733 av malmen som kom från kyrkans tre äldre klockor som smältes ner vid branden 1721. De båda klockorna har omgjutits en gång, mellanklockan 1810 och lillklockan 1783.
Klockspelet består av 36 klockor och invigdes 1981. Största klockan väger 270 kg och har en diameter på 80 cm. Klockspelet spelas automatiskt fyra gånger om dagen, 08:00, 12:00, 15:00 och 18:00.
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag klev innanför dörrarna till Härnösands domkyrka. Men, jag blev glatt överraskad. Jag gillar verkligen att det är öppen kyrka/ett öppet stift som inte stänger ute någon utan ser alla människors lika värde och att man är stolt över att vara en del av den samiska kulturen.
Utanför huvudingången till domkyrkan finns en byst över Lars Landgren (1810-1888). Landgren var biskop i Härnösands stift 1876-1888. Bronsbysten är gjord av Arvid Backlund och den kom på sin plats 1945.
Hitta hit: Franzéngatan 8, Härnösand. Då den ligger på en kulle så är den synlig från hela staden!
