År 1876 bildades Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB, som tillverkade produkter av järn- och gjutgods innan fartygsproduktionen blev den dominerande verksamheten. Till fartygsproduktionen behövdes en bockkran.
På 1920-talet utökades varvet med med nya bäddar och flytdockor. I januari 1969 påbörjades monteringen av bockkranen som det här inlägget handlar om. I mitten av maj var stålkonstruktionen på plats. Efter semestern i juli 1969 togs bockkranen i bruk och den hade en lyftkapacitet på 450 ton.
Eriksbergskranen är rest i anslutning till en tidigare torrdocka och användes för montering av fartyg på uppemot 500 000 ton.
I slutet av 1970-talet hamnade varvsindustrin i en internationell kris och Eriksbergsvarvet stängdes 1979.
Bockkranen är tillsammans med torrdockan ett av de mest påtagliga monumenten över den storskalighet och rationalitet som präglade varvsindustrin under 1960-talet. Som en symbol över en svunnen varvsepok höjer sig den drygt 70 meter höga och närmare 110 meter breda Eriksbergskranen vid kajkanten. Konstruktör var Pohlig-Heckel-Beichert (PHB) i Köln. Det är den enda kvarvarande kranen av sitt slag i Sverige.
Bockkranens kranbalk tillverkades på NOHAB i Trollhättan, åtta sektioner totalt, som transporterades med pråm till Göteborg. Som den trollhättetös jag är så blir jag lite lätt mallig över att NOHAB har varit med och tillverkat Eriksbergskranen.
Eriksbergskranen blev förklarat byggnadsminne den 25 juni 2012.
Den gamla torrdockan är idag en småbåtshamn.
Hitta hit: Hisingen, nära Färjenäsparken
