I Borås upplever man konst i världsklass, utan några höga trösklar. När man promenerar i Borås möts man av skulpturer, installationer och muralmålningar typ överallt. Och jag älskar det.
I det här inlägget kan du ta del av det jag mötte när jag var i Borås en dag i början av augusti 2024. Anledningen till mitt besök i Borås var inte att just göra en konstvandring, men jag kommer absolut göra det någon gång i framtiden. Ok då, en staty ville jag se och hade planerat in och det var ”Walking to Borås”, och den fick jag se. Det kan vara så att någon eller några skulpturer inte längre finns kvar, då de var en del av Borås Art Biennial 2024.
Inte långt från Borås centralstation i riktning mot centrum finns ”Human Ostrich” (”Mänsklig struts”) i aluminium av Maria Miesenberger (1965-). Det är en människolik gestalt med en mönstring som liknar årsringar på ett träd eller höjdkurvor på en karta. De mänskliga dragen är skeva, händerna liknar mer tassar och halsen gräver ner sig likt en lång snabel.
Maria Miesenberger arbetar med fotografi och skulptur. Skulpturerna är ofta i form av androgyna gestalter i aluminum och brons. Ibland strävar formerna åt det djuriska och organiska, ibland åt det futuristiska.
”Passion Extreme” är en bronsskulptur som föreställer Tomas Olsson, äventyrare och extremskidåkare som 2006 gav sig ut på en expedition till Mount Everest tillsammans med den norske extremskidåkaren Tormod Granheim. Målet var att bli de första världen att skida ner för den branta nordsidan av berget. De nådde Everests topp den 16 maj, under nedfärden samma dag rapporterades Olsson saknad sedan han fallit från 8 500 meters höjd. Han återfanns sedan död den 20 maj på 6 700 meters höjd.
På 10-årsdagen av hans död avtäcktes och donerades minnesmärket över Tomas Olsson till Borås stad.
Skulpturen är gjord av skulptören Richard Brixel (1943-2019). Brixel bildade tillsammans med Göran Danielson, Peter Ekström och Stig Olson konstnärsgruppen D4. Några av Brixels verk kan hittas i stadsparken i Örebro, Askersund, Åkerby Skulpturpark i Nora, Konst på Hög i Kumla och Olympiska parken i Peking.
Du hittar skulpturen uppe på ”bergsknallen” vid Stationsgatan inte långt från Borås centralstation.
Inte långt från ”Passion Extreme” vid Stationsgatan står ”the sun” från 2022. ”the sun” föreställer en solring av förgylld brons, gjuten av av slingrande trädgrenar. Den är den hittills största versionen i serien med sina fem meter i diameter. Konstnären bakom detta verk är Ugo Rondinone (1964-) från Schweiz.
”the sun” är symbolen för alltings samhörighet, livets kretslopp och växtlighetens kraft. Liknande tecken kan återfinnas på forntida ristningar, som rituella mönster eller på shamaners instrument. En påminnelse om kopplingen mellan himlakroppen solen och vårt liv på jorden.
Tidens och naturens sublima krafter är ett återkommande motiv i Rondinones konstnärsskap, som ofta sätter ljuset på spänningarna mellan nuet och det ofattbara slutet.
Skulpturen tycks sväva, men några trubbiga strålar tränger ner i marken och binder solen till jorden. Konstnären har själv uttryckt att ”skulpturen är en hyllning till livet; dess årstider och rytm, dess växter och stenar med vilka vi delar planeten och våra egna vilda liv med”.
”Devil Whirls” utmed Sven Eriksongatan i anslutning till Borås Resecentrum, ingår i en serie med namnet ”Turbulence” som består av sex skulpturer där ”Devil Whirls” är den största.
Konstnären bakom skulpturen är Alice Aycocks (1946-) från USA. Hon har inspirerats av extrema väderförhållandena som stormar och tornados. Kraft och energi i väder, vind och vattenrörelser har alltid fascinerat henne.
Skulpturen i aluminium invigdes på Borås födelsedag den 29 juni 2021. Skulpturen är donerad av Sparbanken Sjuhärad med sin ägarstiftelse och de privata donatorerna Paul Frankenius och Joakim Hedin.
”The Wind is Turning Towards the East” föreställer ekor som guppar i en å i Sommarsverige. Visst är det idylliskt? Men, tittar man lite närmare så ser man att något inte stämmer.
I båtarna anas gestalter – män, kvinnor och barn – nakna kroppar med armarna hängande sysslolösa i knät. Vem ror egentligen? Var är årorna och vart är de på väg?
Konstverket som du hittar i Viskan om du står på bron på Stora Brogatan och vänder ryggen åt Röda Kvarn, är gjort av Heli Ryhänen (1971-), Finland, och är från 2024. ”The Wind is Turning Towards the East” gjordes ursprungligen 2013. I ljuset av de tusentals flyktingar som bara något år senare, tomhänta och desperata, drev runt på ett stormande Medelhavet utan att finna en välkomnande hamn, är verket isande profetiskt. Samtidigt för det suggestiva verket tankarna till en mer symbolisk bild av människors okunskap om sitt öde.
Bronsstatyn ”Knallen” i korsningen Stora Brogatan och Västerbrogatan, föreställer en kringvandrande försäljare (gårdfarihandlare/knalle) från Sjuhäradsbygden i Västergötland. Statyn är ett verk av Arvid Knöppel (1892-1970) från 1947.
Knöppels ”Knallen” kan ses som ett monument och en hyllning till den lilla människan. Det är ett annorlunda motiv invid upphöjda kungar och sköna mör. Men, det är just den här typen av statyer som jag älskar!
Under 400 år vandrade knallen runt i landet för att sälja hemslöjd, textilier, trävaror och smide. Knallarna utvecklade t.o.m. ett hemligt språk som hette Månsing. Enligt Wikipedia kommer t.ex. fika, sno, lattjo och stålar från knallarnas Månsing.
Arvid Knöppel är framför allt känd för djurskulpturer och djurteckningar.
”Bodhi” är en bronsskulptur av Fredrik Wretman (1953-) som är placerad i Viskan vid biografen Röda Kvarn.
Bodhi mäter 3,5 meter och sitter just där den gamla och nygrundade staden under 1600-talet hade en naturlig gräns mot väster, i en sakta ström av vatten, med ryggen mot den filmduksvita fönsterlösa sidan av Röda Kvarn. En blivande Buddha kallas för bodhi vilket betyder upphöjd på sanskrit. Ansiktet är vänt mot soluppgången i öster. Ögonen är slutna inåt (inte bort från) den gamla (stads)kärnan.
Bysten är gjuten i Thailand och därefter fraktad till Borås, där den invigdes i augustis 2004. Modellen för bysten är skulptören själv.
Fredrik Wretmans meditativa vatteninstallationer skapar illusioner – ytreflektioner som både förför och ger svindel. Konstverkens samspel med vatten skapar ofta visuella dubbeltydligheter.
Med ”Bodhi” deltog Fredrik Wretman i Borås Internationella skulpturbiennal 2008.
”Battling Impatience” är en nio våningar hög väggmålning på kortväggen av Quality Hotel Grand Borås. Den kom till under Borås Art Biennal 2024.
Målningen av Mona Caron (1969-) är en hyllning till växtkraft, livslust och det motstånd som frodas och kämpar sig genom städers lager av betong, väghinder och cement. Växter kan se sköra och oansenliga ut, men har en otrolig livsenergi och förmågan att överleva och tränga igenom de mest ogästvänliga miljöerna.
Mona Caron bor och arbetar i sedan 1998 i San Francisco, USA. Carons monumentala målningar återfinns runt om i världen bl.a. Jersey, USA, Sao Paolo, Brasilien och Mumbai, Indien.
I stadsparken såg jag ett par skulpturer, men det finns säkert fler än de jag hann med.
”Vibration 2” av Xavier Veilhans (1963-), Lyon, Frankrike. Hästen och vagnen framstår närmast som en hägring i blått. Skulpturen tar avstamp i den italienska futurismen, en riktningen inom konsten i början av 1900-talet som ständigt strävade efter rörelse i uttrycket. ”Vibration 2”, inköpt 2014 av Borås Stad, är Veilhans första offentliga verk på svensk mark.
”Mate Hunting” från 2008 av Marianne Lindberg De Geer (1946-), Stockholm. Inspirationen till den tre meter höga kaninskulpturen är hämtat från kaninen i Alice i Underlandet, en symbol för sagans magiska värld. Skulpturen anspelar på kaninens förment överaktiva sexualitet. Mate Hunting betyder parningsjakt eller jakten på en sexualitet. I kaninskulpturens öga rör sig klockvisare – det är bråttom!
”Walking to Borås” är en nio meter hög bronsskulptur som föreställer Pinnochio. Den här statyn var startskottet för Borås första internationella skulpturbiennal 2008. Skulpturen är gjord av Jime Dine (1935-).
Berättelsen om Pinnochio har fascinerat konstnären sedan barnsben. Från att som barn blivit skrämd av vad som kunde hända med lögnaktiga pojkar ser han idag Geppettos livsbringande skapandeakt som en metafor för konstens möjligheter.
Jime Dine som föddes i Cincinnati, USA, arbetar i olika medier som måleri, performance, teckning, fotografi och skulptur. Dine flyttade till New York 1959 och blev där en förgrundsfigur inom Happening-rörelsen. Under 1960-talets början fick Dine sitt stora genombrott som en av den första generationen popkonstnären i gott sällskap av Andy Warhol, Roy Lichtenstein och Ed Ruscha.
Du hittar ”Walking to Borås” vid rondellen vid Fabriksgatan och Allégatan.
På Stora torget i Borås finns en byst över stadens grundare Gustav II Adolf. Den är gjord av skulptören, medaljkonstnären och tecknaren Axel Wallenberg (1898-1996) och den kom på plats 1952.
När jag googlade på Axel Wallenberg så upptäckte jag att han gjort en del byster och statyer som jag sett, bl.a. ”Birger Sjöbergs Frida” i Skräckleparken i Vänersborg, ”Hermes och Pan” på Munkplan i Jönköping och bysten över Johan Printz i Rådhusparken i Jönköping.
Mitt på Stora torget ståtar en torgbrunn. Precis som sig bör. Säg det torg som inte har en staty och/eller en torgbrunn. Sjuhäradsbrunnen är gjord av Nils Sjögren (1894-1952). Nils Sjögren har gjort flera monumentala brunnar runt om i Sverige, bl.a. Teaterbrunnen i Malmö 1953, Krönikebrunnen i Skara 1939 och Vasabrunnen på Larmtorget i Kalmar 1928. Sjuhäradsbrunnen invigdes i juni 1941.
När brunnen, som skulle gjutas i Köpenhamn, nästan var färdig 1940 ockuperade Tyskland Danmark och det blev risk för utförselförbud av metall. Efter ett omedelbart besök i Köpenhamn av Sjögren och drätselkammarens ordförande Robert Nilsson kunde brunnen föras ut ur Danmark och färdigställdes i Sverige.
Brunnskaret har reliefer som skildrar äldre arbete och liv i Sjuhäradsbygden med avbildning av jordbrukare, textilarbetare och smeder.
Vid Hötorget står bronsstatyn ”Fauna” av Tilda Lovell (1972-) från 2010. Tilda Lovells huvudsakliga inriktning är mot skulptur, installation och animation.
”SPOON” är en 4,5 meter hög skulptur i rostfritt stål. Konstnären bakom skulpturen är Åsa Maria Bengtsson (1956-) och uppfördes 2016 i samband med Borås Internationella Skulpturbiennal.
Skulpturen stod först på Stora torget i Borås, innan den togs bort för ett tag, för att sedan uppföras på sin nuvarande plats vid Hötorget.
Idén till konstverket kom 2014 då Åsa Marias mamma gick bort, och bland hennes efterlämnade saker hittade Åsa Maria en gammal silversked som hennes mamma förmodligen ärvt av sin mamma. Denna silversked blev utgångspunkten till ”SPOON”. Silverskeden fick konstnären att tänka på moderskap och hur vissa haft turen att bli födda med silversked i munnen och andra inte. Skedskaftet har fått formen av en ormtjusares orm som associerar till något drömlikt och magiskt, vilket konstnären ofta har sysselsatt dig med i hennes konstnärliga verksamhet.
Tanken går även till hur Uri Geller böjde skedar med tankens kraft. Symboliskt säger det något om hur mycket vi kan göra om vi bara vill.
Bland Åsa Marias offentliga verk kan nämnas: ”Den kaordiska balansen” vid Attunda Tingsrätt, ”Flygande Mattor Helsingborg” utanför Dunkers Kulturhus i Helsingborg och ”Flytande matta” på Kanaltorget (ner mot Trollhätte Kanal) i Trollhättan.
”House of Knowledge” är en över åtta meter hög skulptur uppbyggd av virvlande bokstäver i form av en sittande människofigur. Skulpturen som är placerad vid entrén till Textile Fashion Center, är designad av den spanske konstnären Jaume Plensa (1955-). Statyn kom på plats 2014 och ska ha kostat 15 miljoner kronor!
Plensa är utställd runt om i världen och några av de verk man kan se i Sverige är: ”Heart of Trees”, Öbackaparken i Umeå, ”Dialogue” eller ”Irma och Nuria” utanför Copperhill Mountain Lodge i Åre, ”Dröm” på Drottningtorget i Göteborg, ”Anna” i Skulptur i Pilane på Tjörn, ”Cloe från Barcelona” på Stureplan i Stockholm och Julia i Umeå.
Hitta hit: Runtom i centrala Borås.
