AMIRALITETSKYRKAN, Karlskrona

Karlskrona stad och örlogsvarv grundades 1679. Två år senare, 1681, bildades Karlskrona Amiralitetsförsamling och den 20 september 1685 kunde Amiralitetskyrkan Ulrica Pia invigas. Kyrkan är uppkallad efter Karl XI:s fromma danskfödda drottning Ulrica Eleonora d.ä.

Kyrkans läge och konstruktion tyder på att hon uppförts som en temporär kyrka i väntan på att bli ersatt av en mera monumental kyrka av sten. Trots upprepade försök har denna tanke aldrig blivit förverkligad. Lyckligtvis kan man väl nästan säga idag. Ulrica Pia förmedlar nu en en stämning från den karolinska tiden som knappast kan upplevas på något annat håll.

Det är inte säkerställt vem som ritat kyrkan, men Erik Dahlbergh har pekats ut att vara arkitekten bakom kyrkan. Kyrkans grundplan består av en kvadrat, ca 20×20 meter, varifrån fyra lika stora korsarmar strålar. Taket bärs upp av fyra ståtliga pelare, sammantvingade av fyra bjälkar, som – liksom övrigt timmer – fraktats hit från Riga, Lettland. Riga hörde då till Sverige och var rikets största stad med 100 000 invånare. I sin enkla karolinska dräkt är Amiralitetskyrkan en fattig, men ädel släkting till barocktidens pampiga kyrkor.

Kyrkan har genomgått flera restaureringar och renoveringar genom århundradena, bl.a. 1943-1949 och 1985, då kyrkan återfick sin röda färg efter att ha varit gulmålad i många år.

Inuti är träet ljusblått och ljusgrönt, vilket för tankarna till havet.

Kyrkans klassicerande altaruppsats med strålsol tillverkades troligen 1822-1823 och kan vara skapade av eller i samarbete med amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström. Altaruppsatsen försågs 1908-1909 med målad skenarkitektur. Altartavlan är en kopia av Peter Paul Rubens målning ”Lansstöten” som finns i katedralen i Antwerpen.

Den nuvarande predikstolen lär ha tillkommit vid en reparation 1864. Den har åtta kanter, ett ljudtak och är gråmålad med förgyllningar. På sex sidor finns bruna fält med kristna symboler: lagens tavlor, bibelbok, kalk, svärd, sköld och ankare. De är symboler för den kristnes andliga vapenrustning. På predikstolen finns ett timglas, skänkt av kompassmakaren Daniel Grandorff.

Jag har inte lyckats hitta någon information om kyrkans dopfunt, men jag tycker den är otroligt vacker.

Krucifixet av cederträ med inläggningar av pärlemor, elfenben och ebenholts skänktes till kyrkan av kapten Carl Raab 1744. Han fick det 1728 av patriarken i Konstantinopel, när denne reste på Raabs fartyg från Palestina till Konstatinopel. Det är tillverkat i Jerusalem och låg 1728 på Kristi grav. Carl Raabs begravningsvapen finns också att beskåda i kyrkan.

De i kyrkan upphängda epitafierna och begravningsvapen erinrar om skeppsbyggmästare, officerare och präster som tillhört Amiralitetsförsamlingen. I de flesta fall vila de i den under kyrkan liggande gravkällaren. I gravkällaren finns idag 238 kistor fördelade på 23 gravkammare.

Kyrkskeppet är en modell av korvetten Carlskrona, byggd vid örlogsvarvet 1841. Fartyget förliste i Floridasundet mellan Florida och Kuba på valborgsmässoafton 1846. Av 131 personer dog 114. Detta är den största olycka, som drabbat den svenska flottan i fredstid.

I kyrkans södra skepp finns en minnestavla jämte knäböjningsplats minnande om alla de anställda och värnpliktiga inom Sydkustens marindistrikt, som förolyckades under första och andra världskrigen.

I kyrkan hänger förutom den svenska örlogsflaggan även Estlands örlogsflagga. När Estland 1991 åter blev självständigt utbildade svenska flottan Estlands blivande sjöofficerare bl.a. i Karlskrona. De estniska officerarna avlade under en följd av år sin examen i Amiralitetskyrkan och när denna utbildning upphörde i början av 2000-talet, fanns önskemål från eleverna att flaggan skulle förvaras i kyrkan. Det var ett önskemål som församlingen gärna tillmötesgick.

I silverskåpet visas kyrkans silversamling samt en del av dess böcker.

Amiralitetskyrkan har flera orglar. Huvudorgeln invigdes 1883 och är byggd av Salomon Molander i Göteborg. Den har 23 stämmor, två manualer och pedal. Fasaden är ritad av Carl Möller. En omfattande ombyggnad skedde 1962 när Mårtenssons orgelfabrik bytte ut det pneumatiska systemet och installerade ett elektriskt. Efter det kom orgeln att omfatta hela 34 stämmor på tre manualer. Efter Mårtenssons ombyggnader och utökningar bakom Molanders fasad 1932, 1947, 1962-1963 och 1980 hade orgeln pneumatiska väderlådor med elektrisk traktur och registratur. Tostareds orgelfabrik rekonstruerade orgeln efter 1883 års ursprungliga orgel.

1857 köpte församlingen in en kabinettsorgel av Fourneaux i Paris som togs hem med örlogsfartyg. Då kyrkan var i dåligt skick blev den illa åtgången och fick bland täckas över med en vaxduk för att skyddas mot vattendropp från taket. 1883 fick församlingen pengar till en riktig, den jag skrivit om här ovan. Kabinettsorgeln flyttades då till församlingens folkskola, den stod sedan ett antal år på Blekinge Museum, men fick till slut återkomma till kyrkan där den sedan 1979 står till beskådan. Det är ett skåp med pipförsedda dörrar och krönt med ett överstycke dekorerat med flera musikinstrument.

1975 fick kyrkan sin första kororgel, ett positiv byggt av Olof Hammarberg i Göteborg innehållande fem stämmor.

Kyrkans klockor är gjutna och är samstämmiga med klockorna i Amiralitetskyrkans klockstapel.

Amiralitetskyrkan är en del av Örlogsstaden Karlskrona som 1998 upptogs på UNESCO:s världsarvslista.

Hitta hit: Drottninggatan i Karlskrona.