Mitt i parken Vängåvan i centrala Sundsvall står en fontänskulptur. Det är ett monument över ett kraftigt expanderande Sundsvall under andra halvan av 1800-talet.
Fontänen utformades av stadens dotter, skulptören Sofia Gisberg (1854-1926). Hennes modell godkändes av stadsfullmäktige den 14 juni 1884 och den 25 augusti 1886 stod fontänen klar.
Fontänen hade kommit till stånd tack vare A P Hedbergs donationer. Offentliga konstverk var vid den här tiden sällsynta i svenska lantortsstäder och ansågs mycket exklusivt.
Då fontänen stod klar 1886 var Sundsvall ett av världens största sågverksdistrikt. Från 1860 till 1900 mer än femdubblades Sundsvalls befolkning. Det är denna expansion, dess förutsättningar och frukter som gestaltas i Vängåvans fontän.
Förutsättningarna för träindustrin var de rika naturtillgångarna och vattnet. Naturtillgångarna symboliseras i fontänen av inslagen av djur och växter. Symbolerna speglar tidens rådande stilideal, dvs vurmen för renässansen och antiken. Av denna anledning fanns det ingen plats för inhemska inslag, förutom björnarna, som renar, laxar och grankvistar.
Björnarna håller varsin vapensköld; stadsvapnet, landskapsvapnet och riksvapnet. Ovanför björnarna, på den första och största av fontänens två skålar, står antikt draperade kvinnor och en man.
Mannen symboliserar industrin/hantverket och avbildas som en smed iförd sina arbetskläderna.
På mannens högra sida står en kvinna symboliserande vetenskapen/tekniken. Hon håller en bok i sin vänstra hand och en penna i den högra.
Till höger om henne står symbolen för handeln/sjöfart och stöder sig mot ett ankare samtidigt som hon håller en Merkuriusstav.
Fontänen kröns sedan av en tredje antikdraperad kvinna stående på den andra och mindre av fontänens skålar. Denna kvinna symboliserar konsten och håller en lyra i den vänstra handen och en dokumentrulle i den högra.
Fontänen i Vängåvan är Sundsvalls svar på Molins fontän i Kungsträdgården i Stockholm.
Hitta hit: Vängåvans park i centrala Sundsvall.
