Gamlegård på Norra Storgatan är uppfört i korsvirke i två våningar med källarvåning. Korsvirket utgörs av mörkbrunmålad timra med rödflammigt tegel i facken. Byggnaden representerar den sena korsvirkesbyggnadstraditionen med sparsamma ornament och icke utkragande övervåningen. Fönstren är bruna tätspröjsade korspostfönster, som på gatufasaden är placerade i band om tre fönster vardera sida av porten, i båda våningarna, med ett enskilt fönster ovanför porten. Porten mot gatan och dess överstycke är bevarade från den tiden då huset var klätt i rokokoskrud.
Huset har ett brant sadeltak i rött taktegel som är svagt utsvängt vid takfoten. På taket har det vid en restaurering år 1921 tillkommit en fönsterförsedd, volutprydd frontespis över mittaxeln med två takkupor på vardera sida, allt klätt i koppar. Mot gården ser man samma utförande, dock av en mer sparsam karaktär, bl.a. genom att delar av takkuporna är klädda i träpanel.
På innergården finns även ett gårdshus av senare datum i byggnadens södra del. Gårdshuset är uppfört helt i tegel med ett utskjutande, rundat trapphus och täcks av ett flackt plåttak.
Den nuvarande byggnaden uppfördes troligen 1712 av handelsmannen Mickel Swertfeger, vilken ersatte en gård byggd av Wulf Kock, som brunnit ner 1708. Swertfegers änka Elna Wulfsdotter Swertfeger överlät gården år 1722 till sin måg apotekaren och rådmannen Niklas von Dohren. 1736 såldes gården till borgmästaren Petter Pihl d.y. ägde gården ända fram till sin död 1759 under vilken tid den var känd som den mest påkostade privatbostaden i staden. Vid den här tiden var den nuvarande byggnaden en huvudbyggnad i ett mycket större gårdskomplex som sträckte sig runt stora delar av det nuvarande kvarteret Magnus Stenbock från Norra Storgatan, till Strömgränden och Kullagatan. Petter Pihl var en mycket härsklysten man, som var känd som ”kungen av Helsingborg”. Det berättas att han kommenderat sin betjänt att ”slå hatten av förbipasserande på Storgatan om de icke blottade huvudet vid passerandet, även vid sådana tillfällen då husets herre inte var tillstädes”. Han skötte även sitt arbete från bostaden och ville man få tag på handlingar från staden mellan 1756 och 1759 var det dit man var tvungen att gå. När Carl von Linné under sin skånska resa 1749 besökte Helsingborg var Gamlegård hans bostad.
Efter Pihls död ärvdes gården, genom ett komplicerat arvskifte, av direktör Fredrik Wilhelm Cöster, som fick tillträde till gården 1761. Nu blev gården centrum för Cösters dykeriverksamhet inom Södra dykeri- och bärgningskompaniet. Hans företag hade monopol på att bärga förlista fartyg och skeppslaster vid de skånska, halländska och bohuslänska kusterna. 1766 skulle huset vara bostad för Gustav III:s blivande gemål, då hon skulle stanna till i Helsingborg på sin överresa från Danmark. Till denna händelse lät Cöster renovera Gamlegård och klä den enligt tidens stilideal – rokokon. Han lät måla fasaden vit och lät på undervåningen placera ut pilastrar samt satte in en ny dörr med ett nytt överstycke. Till gården hörde på denna tid flera andra byggnader med olika funktioner. Mot gården fanns förr enligt vanligt mönster olika gårdslängor med stall och ekonomiutrymmen. De har dock rivits och idag finns här endast en mindre gårdsflygel uppförd 1877 och ombyggd 1907.
Cöster ägde gården fram till sin död 1797. Därefter vet man att kommersrådet och handelsmannen Peter Möller ägt gården mellan 1801 och 1823. Han drev en handelsbod och en tobaksfabrik i gården. Enligt uppgift ska tobaksfabriken mest bestått i att Möller lät fylla karduser med sin stämpel på insmugglad tobak. När Jean Baptiste Bernadotte, den blivande kung Karl XIV Johan, landsteg i Sverige första gången var det i Helsingborg. han bodde då i Gamlegård i väntan på sin färd norrut. Efter Möller har huset bl.a. ägts av häradshövdingen och borgmästaren Håkan Lundberg och handlanden Johan Elers fram till dess att företagaren och sedermera konsulen Nils Persson köpte gården av Elers 1864 för 45 000 riksdaler.
Under Perssons tid fungerade gården som dennes privatbostad, men även som kontor för Perssons företag, Skånska superfosfat- och svavelsyrefabriks AB samt för vin- och spritföretaget Persson & Cronzell AB. I gårdens källare tillverkades bl.a. den välkända ”Militär-Punschen”. Persson renoverades också byggnaden och klädde bl.a. in gårdsfasaden mot oljemålade brädor, byggde till ett gårdshus och uppförde 1880 en ny byggnad mot Strömgränden med Mauritz Frohm som arkitekt. Företaget styckade även av gården och lät uppföra nya bostads- och affärsbyggnader mot Kullagatan 1904 och 1907. 1919 köptes Gamlegård av Nils Perssons dotter, doktor Martha P:son Henning, som 1921 lät arkitekt August Stoltz återföra gården till sitt ursprungliga utseende med synligt korsvirke. Nu lade man även till frontespisen och takkuporna. P:son Henning använde huset som bostad och plats för sin mottagning och bebodde huset fram till sin död 1969. 1971 förvärvades huset av Förbundet FB, som ägt byggnaden sedan dess och använder den som ordenshus. Förbundet FB använder de översta våningarna som ordenshus och möteslokaler, medan bottenvåningen och källaren hyrs ut som restaurangverksamhet.
Gamlegård skyddas sedan den 16 januari 1967 som byggnadsminne. Redan 1955 beslutades dock om skydd av byggnaden baserat på 1942 års lag om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader. När lagen om byggnadsminnen infördes 1960 upphävdes den äldre lagen och frågan om skydd för fastigheten var tvungen att tas upp på nytt. Efter en granskning av skyddsföreskrifterna inom ramen för byggnadsminneslagen ansöktes det om byggnadsminnesförklaring av Gamlegård hos Riksantikvarieämbetet 1962. Efter yttranden från berörda parter hämtats in inväntades endast en ändring av stadsplanen som inkluderade Gamlegård innan byggnaden slutligen kunde förklaras som byggnadsminne 1967. Förutom byggnadsminnesmärkningen skyddas byggnaden även mer allmänt genom att Helsingborgs stadskärna är klassad som riksintresse för kulturmiljövården.
Hitta hit: Norra Strandgatan 9 i centrala Helsingborg.
