Banérskajen i Malmö, alldeles i närheten av Tekniska museet och Sjöfartsmuseet och Slottsparken, är en liten dold pärla i centrala Malmö.
Här planerades ett friluftsmuseum på 1950-talet, för att ge Malmöbor och besökare en bild av det gamla Malmö. Tanken var att flytta hit korsvirkesgårdar från stadens centrum. Men, planerna ändrades. 1960 invigdes här Tekniska museet och en tillbyggnad med Sjöfartsmuseum som stod färdig 1977.
Idag kan man se museibåtarna Kalle och Gunhild, Fiskehoddorna, en klockboj, ”röde prick” (en angöringsboj) och ett f.d. garveri. Så det är nästan som ett litet minifriluftsmuseum här!
”Kallebåten, MÖ 865, byggdes 1937 i Limhamn. Den ägdes fram till 1992 av fiskarparket Karl och Gunhild Bröns. Gunhild kom sedan att skänka båten till Malmö Museer. Båten ”Gunhild”, MÖ 651, är byggd i Lomma 1919. Hon har tändkulemotor men kan också seglas. ”Gunhild” köptes in till Malmö Museer 2012 och renoverades med ett bidrag från Malmö Förskönings- och Planteringsförening. Båtarna är s.k. ”sillabåtar” och används idag i museets pedagogiska verksamhet.
En klockboj är ett flytande angöringsmärke. En malmklocka satt i bojens övre del och signalerade med hjälp av havets vågrörelser och hjälpte sjömännen till en säker insegling i Malmö. Klockbojen användes från 1890-talet fram till 1979.
”Röde prick” är en angöringsboj som togs i bruk i början av 1900-talet. Den fanns i vattnet strax utanför Malmö hamn fram till 1979 och fungerade som ett inseglingsmärke för båtar.
Vid Banérskajen står (stod?) ett korsvirkeshus i tre våningar. Byggnaden uppfördes 1868 som garveri och stod ursprungligen i Årup utanför Bromölla. I början av 1900-talet gick verksamheten i konkurs och byggnaden flyttades till Malmö. Och det är ungefär vad jag fått fram om det här vackra huset. Här i Malmö fungerade det som ett museum som visade garverinäringens historia. Att jag skriver att det fungerade som det beror på att man upptäckt att det är impregnerat med det förbjudna bekämpningsmedlet DDT. Man har hittat halter som är över 50 gånger över gränsvärdet för farligt avfall. Om jag har fattat det rätt så har man i kulturnämnden tagit beslutet att riva byggnaden p.g.a. DDT:n.
Det som jag förknippar mest med Banérskajen är Fiskehoddorna. Den här typen av fiskebod, eller fiskehoddor som de också kallas för, började bli vanliga här i Malmö under slutet av 1800-talet. Under 1900-talets andra hälft minskade fiskets betydelse för Malmö. Fisken importerades och handeln övertogs av grossister. Hoddorna hotades av nedläggning. De få yrkesfiskare som ännu var verksamma på 1950-talet donerade sina hoddor till Malmö Museer med förbehållet att de skulle få använda bodarna under sin livstid. Hoddorna var utspridda i Malmös hamnområde. 1956 flyttades de till Banérskajen för att ingå i det planerade friluftsmuseet. Hoddan var ursprungligen en enkel enrumsbod uppförd av lådbrädor. Senare kom en tvårummare, hög och smal i två våningar. Ovanvåningen användes för förvaring av redskap och tillhörigheter. På bottenvåningen satt man och arbetade med näten. Emellanåt användes bottenvåningen som bostad. Några av fiskehoddorna används än idag och är Malmöregionens största marknadsplats för färsk fisk och skaldjur. Idag, liksom förr, så sker fiskkommersen i ett stånd framför hoddan.
Det här är verkligen en mysig miljö att besöka. Det är inte stort, men det gör inget, det är så gemytligt här.
Hitta hit: Du hittar Banérskajen alldeles i närheten av Malmöhus slott och Tekniska museet och Sjöfartsmuseet i centrala Malmö.
