VARNHEMS KLOSTER

Omkring år 1150 grundade cisterciensermunkar från Alvastra kloster ett kloster här i Varnhem, Västergötland. Idag återstår endast rester av klosterbyggnaderna, med undantag för klosterkyrkan, som idag fungerar som församlingskyrka i Varnhem.

På platsen fanns sedan tidigare en storgård, idag kallad Katas gård, med tillhörande gårdskyrka. Omkring år 1150 donerade fru Sigrid gården inklusive kyrkan till kyrkan för uppförandet av ett kloster.

Klostret gynnades av den Erikska ätten som i gengäld bereddes vilorum här.

År 1234 eldhärjades klostret som lades helt i ruiner. Det var förstås en katastrof, men som övergick i blomning då det på Birger jarls initiativ tillsammans med andra medeltida finansiärer återuppfördes. Klostret blev nu både vackrare och präktigare än föregångaren.

1527 konfiskerades klostrets ägor i samband med reformationen, och klosterbyggnaderna brändes av danska trupper 1566, under det det Nordiska sjuårskriget. Kyrkan återställdes under 1600-talet av Magnus Gabriel de la Gardie, som anlade ett familjemausoleum i den. De övriga klosterbyggnaderna fick fortsätta att förfalla och idag återstår bara murarna av själva klostret.

Murarna visar tydligt de olika rummens placering och man kan bl.a. se korsgången, klosterköket, tvättrummet, abbothuset och arbetssalen.

Intill kormunkarnas länga fanns ett hus som kanske inrymde abbotens bostad på andra våningen. I bottenplanet har byggnaden varit indelad i tre mindre rum i den norra halvan och ett enda långsmalt rum i den södra halvan. Genom det långa rummet löper klostrets stora vattenkanal. Man har hittat fynd från metall- och glashantverk i alla rummen på bottenvåningen. Det kan tyda på att rummen använts som verkstäder. Det fall på nästan 1 meter som vattenkanalen har inom byggnaden kan tala för att man nyttjat vattenkraft som energikälla vid tillverkningen. En tolkning är att byggnaden inrymt munkarnas toalett och hygienutrymme med hänvisning till vattenrännan som löper här.

Vattnet var centralt i cisterciensernas klosterliv. Tillgången på vattnet var det viktigaste kravet när ett kloster skulle etableras. Man har grävt ut en del av klostrets vattenledning som gick genom klostret. Vattnet leddes från en källa som var skyddad från inkommande föroreningar. Detta vatten leddes via tryckvattenledningar av bly in till de utrymmen där rent vatten behövdes, bl.a. i köket och tvättrummet. Det går att se delar av dessa blyrör på det lilla, men ack så informativa klostermuseet.

Tvättrummet – lavatorium, med sitt brunnskar var på många sätt centralpunkten för vattnet och dess hanterade i klostret. Här i tvättrummet tvättade sig munkarna på morgonen och före måltiderna. Här rakade man sig och skötte om tonsuren (den rakade hjässan).

Köket var ett av de viktigaste rummen i klostret. Här fanns den enda värmekällan, en större eldstad i kökets sydöstra hörn mot munkarnas matsal. Möjligen kan eldstaden även ha ingått i en s.k. hypocaust, där uppvärmd luft leddes via kanaler till andra rum. I det nordöstra hörnet, vid serveringsöppningen mot matsalens förrum, fanns en spillvattenbrunn. Avloppsvattnet från köket leddes ut i klostrets stora vattenkanal.

Matsalen – refektorium, var ett ståtligt rum med ett tak av tolv kryssvalv som vilade sig på sex kolonner i salens mitt. En av dessa kolonner har rests på sin gamla bas. Med en takhöjd på fem meter och höga, luftiga fönster fick matsalen en högtidsstämning. Måltiderna var organiserade som en ritual, en andakt. Munkarna vandrade in i matsalen i procession efter att först ha tvättat sig i det stora brunnskaret i tvättrummet. Munkarna åt under tystnad, eller tystnad och tystnad, för även om man inte fick prata så konverserade man på andra sätt, t.ex. visslingar och smackningar. Kosten var enligt Klosterregeln i huvudsak vegetarisk, med fisk och vid enstaka tillfällen fågel. Kött från däggdjur skulle man inte äta. Talrika benrester från klostrets avfallshögar avslöjar dock att denna regel inte följdes fullt ut…

Det rådde ett generellt förbud för enskilda samtal inom klostret. På klostret fanns det ett lite samtalsrum – parlatorium, där man fick tala med varandra under vissa tider. Till höger om samtalsrummet syns en del av trappan som ledde upp till kormunkarnas sovsal – dormitorium, i östra längan. Denna trappa var den ordinarie vägen ner till klosteranläggningen för munkarna. Det fanns också en trappa som gick direkt ner i kyrkan från den norra änden av sovsalen. Den användes vid den första tidebönen – matutinen, som genomfördes mitt i natten.

Kormunkarnas länga i öster var hopbyggd med kyrkans södra korsarm och hade två våningar. Det stora rosettfönstret på kyrkans vägg fanns inte på klostertiden utan gjordes först 1888. Rummet närmast kyrkan var sakristian. Det utrymmet blev återfyllt med jord efter utgrävningar på 1920-talet och är inte synligt idag. En kolonnförsedd portal från korsgången ledde in till det här rummet som var kapitelsalen, klostrets förnämsta rum. Det var en vacker sal med ett välvt tak som vilade på fyra kolonner. Runt väggarna fanns det troligen väggfasta stenbänkar. Här samlades munkarna på morgonen för att studera ordensreglerna och gå igenom dagens arbete. Här tog man upp eventuelle försummelser och utdelade straff. Klostrets disciplin var hård!

Lekbröderna ansvarade för den delen av klostrets verksamhet som inte var kyrklig, alltså jordbruk, byggnadsarbete och hantverk av olika slag. Rummet på den norra sidan var troligen en motsvarighet till prästmunkarnas kapitelsal. Det långa rummet söder om förstugan har möjligen varit matsal men även använts som arbetsrum och förråd. På övre våningen hade lekbröderna sin sovsal. Vid längans sydligaste rum har använts till är inte helt klarlagt, men troligen var det någon form av hygienutrymme. Klostrets murade vattenkanal går rätt igenom detta rum.

Ett cistercienserkloster skulle vara självförsörjande med mat och medicinalväxter. Därför fanns det en kålgård, fruktgård och örtagård vid klostren. Man vet inte exakt var dessa odlingsytor låg här i Varnhem, men en örtagård har återskapats i södra delen av klosterruinen. Växterna som finns i dag är exempel på olika medicinalväxter som troligen odlades av munkarna vid Varnhems kloster.

Hitta hit: Varnhem ligger mellan Skövde och Skara. Följ skyltning från rv 49.