Jag har i några inlägg här på bloggen skrivit om några byggnader i Nora. Under vårt besök i Nora så såg vi många fina hus som jag inte skrivit om här, inte för att jag inte tycker att de förtjänar något eget inlägg, men för att jag inte hittat så mycket information, så de här blir ett litet ”uppsamlingsheat” med ett gäng byggnader och statyer som vi såg.
Jag hade laddat ner appen ”Tre trästäder” inför vår resa till de trästäderna – Hjo, Eksjö och Nora, men även hämtat foldern ”Stadsvandring i trästaden” på Nora turistbyrå. Och det var framför allt foldern som vi, eller jag ville följa, och mina medresenärer hängde på, kanske inte helt överförtjusta… Jag däremot älskar att upptäcka platser via en app eller en hederlig pappersfolder.
Vad är väl ett torg utan en staty och/eller en torgbrunn? Inget torg alls om du frågar mig. Torgbrunnen på Nora torg är gjord av skulptören Erik Näsvall, 1958. Långsidorna är smyckade med reliefer som visar viktiga händelser i Bergslagens historia, med bl.a. lastkörare som fraktar malm till järnverket.
1993 tilldelades Nora utmärkelsen Europa Nostra ”För det framgångsrika genomförandet av ett långt och komplicerat projekt som bevarat staden Noras historiska och kulturella miljö vilket inkluderar trähusen, industriminnena och järnvägen till Pershyttan”.
Europa Nostra är en alleuropeisk organisation med uppgift att skydda och vårda det europeiska kulturarvet. Organisationens mål är att påverka politiker och beslutsfattare, bedriva kampanjer när kulturarv hotas, verka för att idéer och erfarenheter sprids, medvetandegöra och uppmärksamma kulturarv samt utse och belöna utmärkta bevarandeinsatser.
Medlemmar från Sverige är bl.a. Landskapsarkitekternas Riksförbund, Sveriges Arkitekters Riksförbund, Sveriges Jordägarförbund, Svenska byggnadsvårdsföreningen, Riksförbundet för hembygdsvård, Livrustkammaren, Stiftelsen Skansen samt Eksjö, Hjo och Nora kommuner.
Nora har erhållit tre Europa Nostrapriser, vilket är unikt. De två andra är Församlingshemmet (2002) och Gyttorps centrum (2002).
Andra städer och byggnader i Sverige som fått detta pris är bl.a. Hjo (1990), Eksjö (1997), Skoklosters slott (1978), Kulturmagasinet i Sundsvall (1987), Alingsås (1984) och Medborgarhuset i Eslöv (2007).
Stadshotellet vid Nora torg invigdes den 17 november 1878 som stadshus och hotell. Det står delvis på samma plats där den gamla rådstugan låg redan på 1600-talet. Ritningarna till stadshotellet stod Axel Kumlien för. De kommunala myndigheterna flyttade ut 1939 och huset renoverades. Efter 1940 har det endast fungerat som hotell och restaurang. 1969 uppfördes ett annex med butikslokaler på markplan.
2012 användes Nora stadshotell i filminspelningarna av Maria Langs böcker. Nora Stadshotell agerade då som Skoga stadshotell. Som ett minne av detta hänger det idag en skylt med texten ”Skoga Stadshotell” över receptionsdisken.
Hoffmanska gården, i korsningen Rådstugugatan-Borgmästargatan, uppfördes omkring 1848 av brukspatron på Ramshyttans bruk, Johan Hoffman (1775-1849), som änkesäte åt sin hustru och fem döttrar. 1866 köptes gården in av Nora-Karlskoga Järnvägs AB och från 1913 övertog NBJ fastigheten som i många år tjänade som bostad åt trafikcheferna. Byggnaden är uppförd i typisk empirestil.
Varmbadhuset, mittemot Åkaregården, byggdes 1912. 1933 restaurerades varmbadhuset. Det fungerade som badhus under åren 1912-1967. Och detta är det jag har lyckats hitta om det gamla varmbadhuset. Jag har inte lyckats hitta om det är någon verksamhet i huset idag.
Eliassonska gården, i korsningen Storgatan-Rådmansgatan, är en gammal handelsgård från 1700-talet som då sträckte sig över hela kvarteret. Byggnaden på bilden uppfördes år 1814 av handlanden Axel Andersson. Den sista köpmannen och gårdsägaren var Carl Julius Eliasson (1878-1965) och i och med honom försvann också det sista verkliga handelshuset i Nora. Handelshusen var ofta hopkopplade med hyttrörelserna i bygderna. Ofta ägde de majoriteten i de kringliggande hyttorna. Denna sammankoppling stod sig ända till början av 1900-talet. Under 1970-talet var Eliassonska gården föremål för en infekterad strid om bevarande eller rivning. Bevarandeivrarna vann en mycket knapp seger i kommunfullmäktige.
Gamla Sparbankshuset, i korsningen Rådmansgatan-Prästgatan, är en jugendinspirerad byggnad uppförd 1898 av stadsbyggmästaren Claes Råhlén för Nora sparbank. Enligt Wikipedia stod Lars Kellman för ritningarna. Fram till den 1 oktober 1898 när man fick sina egna lokaler i detta hus hade sparbanken hyrt in sig i olika gårdar i staden. Huset fungerade som bankbyggnad fram till november 2019 då Bergslagens sparbank flyttade in i ett nytt kontor mittemot det gamla sparbankshuset på Rådmansgatan 28.
Rådstugugatan 29 – Det här vackra huset uppfördes troligen i slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet. Det har funnits ett skrädderi i huset, jag vet dock inte mellan vilka år. Ska jag vara helt ärlig, så minns jag inte varför jag fotade det här huset, ja förutom att det då är ett väldigt vackert hus. Jag kan inte hitta huset i foldern som jag utgick ifrån och jag har heller inte fotat någon skylt som sitter på huset, vilket mycket väl skulle kunna vara en anledning till att jag fotade det. Oavsett anledning till att det finns i mitt kameraalbum i mobilen, så är det ju ett vackert hus.
Rådstugugatan 28 – Det här är ett hus som jag inte hittat någon information om, förutom att de vackra inkörsportarna enligt traditionen är från tiden omkring senaste stadsbranden 1731.
Rådstugugatan 32 – Här har jag också gått bet på att hitta någon information. Men, spontant så gissar jag på att det är från 1700- eller 1800-talet. I efterhand har jag insett att jag skulle fotografera ett annat hus, utifrån den där foldern, men jag läste visst inte så noga vilken adress/vilket hus det var.
Widénska gården, i korsningen Svartälvsgatan-Kungsgatan, har fått sitt namn efter kronolänsman Anders Erik Widen (1821-1898). Om jag tolkar skylten som sitter på huset rätt, så var det han som uppförde gårdens huvudbyggnad. Han var gift med gårdens föregående ägares, kronolänsman Per Erik Sundells, dotter. Åren 1884-1898 inrymde gården bl.a. Nora sparbank. Gården donerades 1975 av Ivar Renfelt till hembygdsföreningen Noraskog som under 1979 genomförde en omfattande renovering av gården.
Gården på Kungsgatan 19 är från 1700-talet. Gården inköptes 1705 av Johan Johansson Wedberg (1761-1811). Han drev krog och handel här som togs över av änkan Elisabet fram till 1840. Under 1800-talet påbyggdes och förändrades gården till sitt nuvarande utseende. Tre av Wedbergs söner blev brukspatroner som fick stort inflytande på stadens utveckling.
Magasinsgården, på Kungsgatan 16, byggdes 1875 av brukspatron Gustaf af Gredin (1835-1891) som magasin och försäljningsställe till sin omfattande grosshandelsrörelse. Det gamla kända handelsbolaget Gredin o Co var från 1890-talet till omkring 1934 ägare till magasinet som från det året övertogs av centralföreningen fram till 1975. Huset restaurerades 1990-1991.
Huvudbyggnaden på Prästgatan 4 är uppförd i början av 1800-talet. Det fick sitt nuvarande utseende omkring 1850. Byggnaden inrymde fram till 1900-talets början stadens apotek. Vid mitten av 1800-talet ägdes gården av apotekaren greven C. H. Mörner, far till författaren, konsul greve Birger Mörner. Slaggstenshuset vid Vattugränd är uppfört i slutet av 1800-talet och inrymde 1959 Gustaf Karlssons bokbinderi. Gustaf Karlssons hustru Henriette drev fram till 1915 ett konditori på gården.
Wedbergska huset uppfördes i slutet av 1700-talet av den siste stadsskrivaren i Nora stad, bergmanssonen från Timanshyttan Lars Timander (1741-1817). Från 1919 till 1984 ägdes gården av ”Norakungen” brukspatron Anders Wedberg. Huset är Noras bäst bevarade hus från gustaviansk stil.
Det här lilla gulliga trähuset på bilden nedan, fungerade som tingshus omkring 1825-1905. Och det är allt jag fått fram. Om det är någon som vet något mer om huset, kommentera gärna.
Församlingshemmet i Nora invigdes 1997. Det är uppfört på den tomt där Nora brandstation från 1943 tidigare legat. Församlingshemmet är ritat av arkitekterna Tina Wik och Inger Reppen som vann den arkitekttävling som utlysts av Nora Bergslagsförsamling. Församlingshemmet tilldelades 2002 det prestigefyllda Europa Nostrapriset som ett ”exempel på en föredömligt utformad byggnad i en historisk miljö”. Församlingshemmet blev tillsammans med Nora kyrkoherdeboställe, klockaregård och komministergård, år 2005 byggnadsminne. Församlingshemmet var då det yngsta byggnadsminnet i Sverige.
Enanderska gården – Gårdarna är bebyggda med två bostadshus, ett i hörnet Kungsgatan-Storgatan och ett längre ner på Storgatan. På 1800-talet köptes gårdarna av bruksägaren Israel Larsson som var hälftenägare till Stadra och Finna bruk. Hörnhuset är uppfört 1872 och huset utmed Storgatan 1982.
Nora stad köpte fastigheten på 1930-talet för att bygga en brandstation vid Kungsgatan som stod klar 1943. Bostadshusen såldes till direktör Sven Hult Arboga på fastigheten. Biografprojektet som innebar rivning av huset vid Storgatan fullbordades lyckligtvis aldrig. Det uppfördes en foajébyggnad till den tänkta bion, och den finns fortfarande kvar.
Wågstrandska gården – På 1780-talet uppförde handelsmannen Magnus Wågstrand (1740-1820) på denna tomt ” en vacker ny byggnad av 2ne våningars höjd” med ett fördelaktigt läge vid torget. Denna gård är förmodligen ursprunget till den nuvarande. Åren 1885-1905 var Nora elementarskola för flickor installerad i huset.
Sandbergs gård är en handelsgård med anor från tiden före stadsbranden 1731. Gårdshuset, i karolinsk stil, var krog med husrum för traktens bergsmän. Gårdshuset är troligen ett av Noras äldsta hus. Gårdens övriga byggnader påbyggdes eller nyuppfördes under första hälften av 1800-talet. Vid den tiden (1805-1855) ägdes gården av handelsman Lars Westblad som därmed i högsta grad medverkade till dess nuvarande utformning.
Under åren 1863-1901 var vinhandlare P G Malmberg ägare till gården, och den har även kallats för just Malmbergska gården.
Gården har varit i hantverks- och köpmanssläkten Sandbergs ägo sedan 1918.
När jag fotade det här huset så utgick jag från den lilla foldern jag tog på turistbyrån, och skylten satt på det gula huset. Jag tänkte inte då på att det grå huset som du ser skymta på en av bilderna över torgbrunnen i början av det här inlägget, är en del av Sandbergs gård.
När man är i Nora så måste man ju äta NoraGlass! Så det var precis vad jag och mitt resesällskap gjorde sommaren 2024.
Allt började sommaren 1923 då Selma Gerdin, en änka med fyra barn, införde nymodigheten glass, serverad i hembakta våfflor, vid sin bazaraffär i hörnet Kungsgatan-Prästgatan. Sanningen var att var våfflorna som var huvudsaken till en början. Glass-ståndet ställdes upp varhelst mycket folk samlades: marknader, fester, idrottsevenemang… Men, snart började folk prata mer om den goda glassen än våfflorna, och Selma började då marknadsföra sin ”Glace” framför våfflorna.
De första decennierna såldes glassen från ambulerande vagnar i och kring Nora. Sedan omkring 1970 finns NoraGlass i sin nuvarande kiosk på Storgatan. Man kan även köpa NoraGlass på Strandstugan och Sjöstugan vid Göthlinska gården. På den sistnämnda åt jag en väldigt god glutenfri våffla med NoraGlass!
Glassen är än idag dagsfärsk och man serverar faktiskt ”bara” tre smaker – vanilj, hasselnöt och dagens smak som då varierar. Jag gillar den idén, för det finns ju egentligen ingenting värre än att välja mellan typ 50 olika sorter!
Statyn Bergsprängaren är en gåva från Nitro Nobel till Nora kommun i samband med stadens 350-årsjubileum. Den invigdes av H. M. konung Carl XVI Gustaf den 5 maj 1993. Bergsprängaren är en symbol för världsledande svensk utveckling och teknik inom området civil bergsprängning. Skulptören bakom statyn är Rune Johansson. Fundamentet i kvartsrandig blodstensmalm från Stribergs gruva är gjord av Kjell Gatedal.
Hitta hit: Centrala Nora.
