Kungsträdgården är en av Stockholms viktigaste mötesplatser och har rötter historiskt ända tillbaka till 1400-talet, och det centrala läget gör den till en grön mittpunkt i city.
Kungsträdgården, eller Kungsan som parken kallas för i dagligt tal (säger även stockholmare Kungsan, eller det bara något som vi turister gör?), är Stockholms mest centrala park och är öppen för alla, året runt.
Bilderna i det här inlägget är tagna en marsdag 2022, så det är inte så mycket grönska, men parken har något alla årstider. Och uppenbarligen tog jag inte så många överblicksbilder heller. Jag kan bli så trött på mig själv…
På våren blommar körsbärsträden i parkens norra del, och det är något jag vill uppleva. Under sommaren är parken, inte helt konstigt, välbesökt och evenemangen avlöser varandra. På vintern är skridskobanan runt Karl XIII:s staty ett populärt utflyktsmål.
Kungsträdgården har rötter ända tillbaka till 1400-talet och ligger på en plats i Stockholm som har en mycket varierad historia.
Kungsträdgården var i äldre tider en trädgård för kungafamiljens räkningen och inte upplåten för allmänheten. Redan Erik av Pommern (1382-1459) skall ha haft en kålodling på nuvarande Kungsträdgårdens plats, men betydligt begränsad i väster av Jacobs kyrkogård och i öst av Näckströmmen, som skiljde malmen från Blasieholmen.
I parkens södra del, vid dagens Karl XII:s torg, uppfördes under 1630-talet ett barockpalats som kallades för Makalös. Palatset brann ner till grunden 1825. Palatset Makalös var Sveriges mest omtalade palats samt ett av Nordens rikast utsmyckade privatpalats. Efter det att det hade dragits in till kronan fungerade det som arsenal (förvaringsutrymme för artilleripjäser, artillerimaterial och vapen), livrustkammare (kungahusets förråd av dräkter, rustningar och vapen) och senare teater.
På 1700-talet var parken en barockträdgård, fortfarande endast tillgänglig för ett fåtal högt uppsatta personer. I slutet av 1700-talet gjordes Kungsträdgården om till en mer naturlig park med stora gräsmattor och blev en omtyckt samlingsplats för stadens invånare.
I mitten av 1800-talet togs allt som hade med trädgården att göra bort. I stället anlades en stor grusplan, som förutom lindalléerna, täckte hela parkens yta. Den dåvarande kungen använde platsen som exercis- och paradyta. År 1875 tog Stockholms stad över parken.
Under 1900-talet har parken moderniserats i omgångar. År 1953, inför Stockholm stads 700-årsjubileum, byggde staden fontäner, kiosker och scener som sedan blev permanenta. Under 1997-1998 byggde staden om stora delar av den norra delen av parken. Vissa delar av parken kommer att rustas upp och förnyas inom de närmsta åren.
Parken består idag av flera olika rum. Det norra rummet består av den stora Forumdammen med sitt kraftfulla vattenspel omgiven av pampiga bronsurnor. Långa träbänkar och generösa sitt-trappor lockar både stockholmare och turister.
Fontänrummet kring Molins fontän är en lugn och rofylld oas, inramad av häckar och träd. Längs blomsterplanteringarna finns sittplatser i soligt läge med lindhäckar bakom ryggen. Fontänen invigdes den 25 september 1873 efter en allmän insamling och bidrag från Stockholms stad. Fontänen är formgiven av Johan Peter Molin, som inför Stockholmsutställningen 1866, Sveriges första internationella konst- och industriutställning efter europeiskt mönster, utfört en fontänskulptur i gips.
Den klassiska stadsparken med Tehuset under almarna är en av Kungsträdgårdens pärlor. Utsikten över klippta häckar, rosor, prunkande rabatter, gröna gräsmattor och strama grusgångar skapar igenkänning och målar bilden av en klassisk stadspark. Närheten till den storslagna strömmen mellan slottet och Nationalmuseum ger parken sin alldeles egna speciella karaktär.
En park utan växter och träd är ju ingen park, och Kungsträdgårdens gröna stomme består av strama alléer av lindar och körsbärsträd. Buketten av stora almar vid Tehuset ger parken sin egen prägel. Tillsammans med klippta häckar skapas fina och tilltalande gröna rum med olika innehåll och karaktär.
Det var vid dessa almar som den så kallade Almstriden bröt ut. Det var en sammandrabbning mellan demonstranter och polis som utspelade sig natten till den 12 maj 1971. Demonstranterna hade samlats under natten för att stoppa fällandet av 13 hundraåriga almträd, som skulle sågas ner i samband med byggandet av en uppgång med biljetthall, butik och toaletter till station Kungsträdgården vid ”Blå linjen” i Stockholms tunnelbana. Fällningen av almarna avbröts och de fick stå kvar.
Under vår och sommar planteras sommarblommor i rosariet, rabatterna på Karl XII:s torg, samt i urnorna runt dammen. Under tidig vår skapar tulpaner i urnorna en härlig blomsterprakt. I den klassiska parkdelen ned mot vattnet blommar perenner i välstämda färger i rabatterna.
I parken finns två statyer över svenska kungar Karl XII:s staty och Karl XIII:s staty.
Mitt i parken står Karl XIII:s staty, omgiven av fyra lejon. Statyn är utförd av Erik Gustaf Göthe och avtäcktes den 5 november 1821. De fyra lejonen skapades av Bengt Erland Fogelberg och kom på plats 1824. Statyn tillkom på uppdrag av Karl XIV Johan, samt på hans bekostnad. Karl XIV Johan var Karl XIII:s adoptivson och det var till just årsdagen av adoptionen som statyn avtäcktes.
Karl XII:s staty, i parkens södra del, avtäcktes den 30 november 1868, på 150-årsdagen av kungens död vid Fredrikstens fästning, Halden, i Norge. Statyn bekostades genom en folklig insamling och motivet togs fram genom en tävling, som konstnären Johan Peter Molin vann.
Personligen gillar jag att ta en promenad genom Kungsträdgården, oavsett årstid, för det är alltid något på gång här! Och det är något med en park, mitt i en bullrande storstad!
Under året sker mer än 200 evenemang i form av alltifrån festivaler till skridskoåkning och mängder av sport- och kulturaktiviteter.
Hitta hit: Jussi Björlings allé 10, Stockholm
