Sandviks kvarn på norra Öland är en av världens största väderkvarnar, och utan jämförelse Nordens största. Det är en så kallad holländare, vilket innebär att endast toppen, där vingarna sitter fast, är vridbar. De traditionella öländska kvarnarna, stubbkvarnarna är vridbar, så att vingarna står mot vinden.
Sandviks kvarn var en tullkvarn, det vill säga man fick fick betala för att få sin säd mald. Man betalade antingen med pengar eller säd.
Kvarnen byggdes ursprungligen 1856 i utkanten av Vimmerby. Efter några år blåste vingarna ned och kvarnen användes till annat. 1885 såldes kvarnen och flyttades till Sandvik på Öland. Den var igång fram till 1950. 1955 såldes kvarnen till Hembygdsföreningen. Strax efter försäljningen inrättades en enklare kaffeservering i kvarnen.
1964 moderniserades kök med mera och kvarnens bottenvåning blev då restaurang istället, vilket den är än idag.
Kvarnen består av åtta våningar och är cirka 26 meter hög. Avståndet mellan vingspetsarna är 24 meter.
I restaurangen på bottenvåningen kan man bland annat äta lufsa och öländska kroppkakor. Övriga våningar är ett kvarnmuseum där man kan se kvarnens alla delar.
Bottenvåningen hade en bred körbana med portar i väster och öster där hästskjutsar körde in med sina lass. Säckarna hissades upp genom falluckor till femte våningen direkt från vagnarna. Till en början var mjölnarens bostad i bottenvåningens södra del, men där blev det senare verkstad. Från 1964 är bostaden/verkstaden restaurangköket.
Andra våningen innehöll siktar och mjölbingar för det färdiga mjölet. Senare installerades tre par kvarnstenar för motordriften. Här skedde utlastning av det färdiga mjölet, som låg i säckar.
Tredje våningen har siktar för vete, samsikt och råg. Säden maldes på femte våningen, siktades på fjärde och tredje för att slutligen hamna på andra våningen för leverans.
Fjärde våningen har förutom siktar, även lager för alla fem kvarnstensparen på femte våningen. Dessa reglerades med ett hävstångssystem så att avståndet mellan de tunga kvarnstenarna (cirka tre ton/par) kunde ställas in med en noggrannhet av någon hundradels millimeter. Från den stora terrassen kan man, med hjälp av en tunn kätting, vrida hela kupolen så att vingarna står mot vinden. Likaså kunde man härifrån påverka bromsen på åttonde våningen, genom att dra i ett rep som hängde ned. Vingarna hade ursprungligen segel, som senare ersattes av vridbara träspjäll. Dessa kopplades mekaniskt ihop och via länksystem och linor kunde man ändra spjällens lutning från terrassen, allt efter behov, medan vingarna snurrade.
Femte våningen innehåller fem par kvarnstenar, tre par av huggen kalksten, ett par gjutna och ett par av lavasten. Här på femte våningen maldes säden.
Sjätte våningen användes till hissar för in- och urkoppling av aktuella kvarnstenar.
Sjunde våningen avslutas med en kuggkrans och hjul på vilka kupolen vilar. Här syns också det tre meter stora kronhjulet. Kraften överförs till den vertikala axeln via kronhjulet. Detta är omgivet av ett antal bromsbackar av trä, som genom ett hävstångssystem kan fås att klämma åt kronhjulet och på så sätt bromsa det.
Åttonde våningen, kupolen, är helt vridbar. Här är gängåsen lagrad. Kronhjulet med bromsen, som kallas pers, syns också.
Av säkerhetsskäl får man inte gå upp på sjätte, sjunde och åttonde våningen. Mig gör det absolut ingenting, jag tyckte det var läskigt nog redan på femte våningen. Jag fick kämpa ganska rejält med tvångstankarna att golvet inte skulle ge vika… Och det är ganska branta trappor mellan våningsplanen.
Sandviks kvarn är förklarat byggnadsminne.
Hitta hit: Cirka 30 km nordväst om Borgholm. Skyltat från väg 136.
