Sveriges sydligaste udde hittar man i Smygehuk i Trelleborgs kommun. Hit kommer mellan 250 000 och 300 000 besökare varje sommar.
Vi lyckades pricka in en dag och tidpunkt då regnet öste ner, så vi gjorde bara ett snabbt stopp den här gången och gick till kompassen som pekar ut riktningen för olika orter och platser, till exempel Treriksröset, Köpenhamn, London och Paris.
Men, förutom det här monumentet så finn här en glasskiosk, ett mysigt café, ett fiskrökeri och ett båtbyggeri.
I Köpmansmagasinet, från 1800-talet, en väldigt kort promenad från monumentet, kan man köpa konst och konsthantverk. Köpmansmagasinet uppfördes för att gömma smuggelgods under Kontinentalblockaden! Idag är hela första våningen fylld med varor av lokala konstnärer och hantverkare. Här finns keramik, trä, textil och smide, men även lokalt bakad spettkaka, äpplemust, honung, ramslök med mera.
I hamnen står en staty, där det sägs att Uma Thurmans mormor är modellen! Här finns en skulptur över Nils Holgersson och gåsen Akka, för det var ju härifrån de startade sin underbara resa genom Sverige.
Hamnen är faktiskt ett gammalt stenbrott som fylldes igen och blev en hamn. Fyren som står i närheten av hamnen togs i bruk 1883 och var i bruk till och med 1975. Ägaren, Trelleborgs kommun, tände fyren igen 2001 och den är idag öppen för allmänheten. Den gamla fyrvaktarbostaden är ombyggd till vandrarhem.
Här finns en unik population av huggorm, och jag som är maniskt rädd för ormar, hade full sjå att kolla så att jag inte var nära någon orm när vi promenerade mellan Köpmansmagasinet och monumentet. Men, vi hade tur, vi såg inga ormar.
Kalkugnen på bilderna nedan är byggd i mitten av 1800-talet. Den står kvar som ett minne av en storindustri i Smygehamn och Östra Torp – nämligen brytning och bränning av kalk.
Kalkstenen bildades under kritaperioden, för 135-170 miljoner år sedan. Här i trakten är kalklagret upp till 40 meter tjockt. Kalken började brytas i större skala under 1800-talet. Glansperioden var under dess andra hälft, men verksamheten pågick fram till 1954. Varvad med kalkstenen ligger flinta som också togs tillvara. Flintan användes som byggnadsmaterial.
I ugnen staplades kalkstenen varvad med kol. Ingången tätades med eldfast tegel och eldstaden under kalken tändes. Elden fick brinna i 40 timmar och sedan, efter ett dygns avsvalning, kunde ugnen tömmas på nära 200 hektoliter bränd kalk – då hade det gått åt fem-sex ton kol!
Den brända kalken användes dels som jordförbättringsmedel, dels som byggnadsmaterial. För de skånska längorna var och är kalken väsentlig, både som putsbruk och för att hålla dem vitmenande.
Det har funnits ett tiotal ugnar och flera står ännu kvar norr om Smygehamn.
Alldeles intill kalkugnen finns Bålhög, en 2,5 meter hög och 27 meter i diameter stor gravhög från bronsåldern, ca 1800-500 f.Kr. Gravhögar från bronsåldern förekommer i nästan hela Skåne, men framför allt längs väst- och sydkusterna.
Högarna är uppförda över kvinnor och män i dåtidens samhälle. Den döde begravdes i mitten av högen i en kista av trä eller sten. Gravgåvorna kunde vara smycken eller vapen, vanligen av brons samt keramikkärl med mat och dryck för färden till dödsriket. Kistan täcktes av ett stenröse och över detta byggdes sedan högen upp.
Gravhögen kom att användas för nya begravningar under hela yngre bronsåldern, kanske ända in i äldre järnålder. Under de senare perioderna brändes vanligen den döde. Benen lades tillsammans med gravgåvor i en urna som sattes ner i kanten av högen.
Innan fyren i Smygehuk byggdes 1883 fungerade gravhögen som ett sjömärke, genom att man tände eldar – bål på högen.
Jag ska vara helt ärlig, jag vet inte om jag fotat själva bronsåldershögen, eller om den är någon annan stans. Men, informationen om högen står på samma informationsskylt som informationen om kalkugnen, så jag tänker att det borde vara det jag fotat. Vädret var ju inte på vår sida när vi besökte Smygehuk, så därför gav jag mig inte iväg på jakt efter högen, utan hoppades där och då att jag fotade den från där jag läste skylten.
Hitta hit: Utmed riksväg 9 mellan Trelleborg och Ystad.
