Ramundeboda är en spännande plats, vackert belägen intill Borasjöns strand. Här i gränsen mellan både Närke och Västergötland och Svealand och Götaland låg under medeltiden antonitordens enda svenska konvent, där resande kunde övernatta och sjuka få vård.
Ramundeboda är en plats med en lång och spännande historia. Här har människor som färdats genom de mörka tivedsskogarna stannat och rastat sedan medeltiden, ja kanske även redan under vikingatiden.
Ramundeboda var en viktig punkt längs den välkända Eriksgatan. Eriksgatan kallades den rundresa som den nyvalde kungen gjorde genom Sverige under medeltiden. Kungen red då medsols genom de viktigaste landen (dagens landskap) för att bekräftas och hyllas av folket. Här i Ramundeboda lämnade västgötarna över kungen till närkingarna. Resan gick sedan vidare via Örebro till Oppboga och in i Västmanland.
Enligt Erikskrönikan övernattade kung Valdemar här år 1275 medan hans mannar besegrades vid slaget i Hova.
200 år senare drev antoniterna ett härbärge är vid Borasjön. Bodarne Gästgiveri fanns sedan i området fram till 1862. Då öppnades, en ny snabbare resväg genom Tiveden – järnvägen, och i samband med det så uppfördes ett hotell vid järnvägsstationen i Laxå. I Ramundeboda gästgiveri öppnade redan år 1636 ett postkontor, Sveriges första postkontor på landsbygden!
Konventets tid blev kort. Det nämns skriftligt första gången 1475 men upplöstes redan drygt 50 år senare, omkring år 1530, då Gustav Vasa drog in tillgångarna för alla kloster och konvent till kronan. Den korta tiden förklarar varför det finns så få ruiner kvar efter konventet. Bröderna hann helt enkelt inte bygga så många stenhus under denna tid.
Antoniterorden är en klosterliknande orden, grundad i Frankrike år 1095. Orden är uppkallad efter helgonet Antonius Eremiten. Antoniternas anläggningar kallades för konvent och var mycket öppnare än de strikt slutna klostren. Medlemmarna kallades bröder och deras specialitet var att bota en förgiftning orsakad av svampen mjöldryga. Bröderna här i Ramundeboda var säkert läkekunniga men de ägnade sig främst åt att driva härbärge och tigga. Att föda upp svin var en annan av antoniternas specialiteter. Bröderna hade rätt att låta sina svin beta fritt på omgivande marker.
Under åren 2008-2011 restaurerades en stor medeltida källarruin. Denna byggnad var för sin tid både stor och ovanligt påkostad. Byggnaden fungerade troligen som antoniternas ordenshus, med brödernas bostadsrum på övervåningen och förvaring i källaren. Källaren har två välvda tak, idag syns resterna efter det ena valvet. De murade väggarna var kalkputsade invändigt och hade fönster. Ovanför källaren fanns en våning i trä, troligtvis byggd av timmer.
Källaren grävdes ut av arkeologer redan 1910-1912. Arkeologerna hittade då många olika föremål, allt från keramikskärvor och grytdelar till djurben och mynt daterade alltifrån 1400-talet till 1700-talet.
Under våren 2009 undersöktes källaren igen. Man hittade då en tidigare okänd fönsteröppning i den södra väggen. Bland fynden fanns bl.a. två mynt, som arkeologerna gissar är från 1500-1600-talen, samt fönsterglas som kan vara från medeltiden.
För att skydda murarna täcktes de då upptill med plåt och gummiduk och planterades med tåliga fetbladsväxter (sedum).
Konventet bestod av många olika byggnader. De flesta var av trä men två hade murade stenkällare. Antoniterna hade även påbörjat ett stort kyrkbygge innan konventet lades ned. Byggnadsmaterialet hämtades i närheten eller tillverkades på plats. För att foga samman stenar i murar och grunder behövdes murbruk som bl.a. tillverkades på plats. För att den blivande kyrkans väggar skulle bli stabila och hållbara, murades de med ett extra ”fett” bruk med ovanligt hög andel kalk. Eldstäder samt öppningar runt fönster och dörrar murades med tegelstenar. Kanske tillverkade bröderna även tegel till försäljning. I den lilla kullen strax intill caféet (Sockenstugan) har arkeologerna hittat resterna efter tre ugnar, en tegelugn och två kalkugnar. Här brände antonitbröderna tegelsten samt kalk- och murbruk. Det man ser här idag är ett försök att återskapa de nedre delarna av tegelugnen samt den ena av kalkugnarna.
Strax intill ”munkkällaren”, intill kyrkogården på platsen, finns en kraftig mur som kallas för Munkarnas mur. Det har funnits många förslag på varför denna mur byggdes. Murens tjocklek och murbrukets höga kvalitet talar för att det var ett stort byggnadsverk som planerades. Troligtvis ville antoniterna bygga en praktfull kyrka här. Ett bygge som i så fall bara hann påbörjas innan konventet upplöstes omkring 1530. En teckning från 1600-talet visar att muren vid den tiden bildade en stor rektangel. Planmässigt var den ungefär lika stor som Nicolaikyrkan i Örebro! Därefter har delar av muren rivits och återanvänts som kyrkogårdsmur. Idag finns bara delar av antoniternas mur kvar. I samband med 2000-talets restaurering fick den ett skyddande tak av spån.
Det har funnits en kyrka eller kapell i Ramundeboda under lång tid. Ända från antoniternas tid fram till 1899 då dåvarande kyrkan flyttades till Laxå. Flera träkapell ersatte troligtvis varandra innan Ramundeboda kyrka byggdes 1686-1688. Pengar till kyrkobygget skänktes av brukspatron Anders Boij, som under 1600-talet byggde upp ett stort bruksimperium i Ramundeboda. När brukssamhället Laxå växte fram beslutades det att flytta kyrkan till den nya tätorten. Idag finns kyrkogården, ett gravkapell från 1722 för släkten Rosenholm och en klockstapel kvar.
Träkyrkans läge är markerat med stenar i markytan. På platsen för kyrkans kor ligger familjen Boijs gravsten.
Ramundeboda klosterruin ligger intill en stor rastplats utmed E20 och det finns även ett café i anslutning till ruinerna. Vi passade på att äta och fika när vi besökte ruinerna. Två i sällskapet åt räksmörgås och den som inte gillar räkor åt köttbullemacka. Till efterrätt blev det Budapestbakelse för de tvåbenta och lite vaniljglass för den fyrbente.
Hitta hit: Klosterruinen ligger nära E20 mellan Finnerödja och Laxå.
