Vadstena slott, Nordens bäst bevarade renässansslott, började uppföras 1545 på initiativ av Gustav Vasa. Gustav Vasas försvarsborg byggdes om till ett ståtligt renässansslott av Gustav Vasas son Johan III i slutet av 1500-talet.
Vadstena var under medeltiden en betydelsefull ort för den svenska kungamakten. Här anlade Bjälboätten, med bl.a. Birger jarl, ett kungapalats i tegel på 1200-talet. Vid slutet av 1300-talet donerades palatset till klosterverksamhet av kung Magnus Eriksson och drottning Blanka. Det byggdes senare om till kloster av Heliga Birgittas klosterorden.
På riksdagen i Västerås år 1544 beslutades det att man skulle förstärka rikets försvar. Som en del i detta lät man bl.a. anlägga Vadstena slott.
Byggplanerna sattes i verket 1545, med en försvarsborg strategiskt placerad i en vik vid Vätterns strand. Vadstena slott uppfördes enligt en mönsterplan anpassad till den tidens nya effektiva kanonkrigsföring. Ansvarig för uppbyggnaden av slottet var Påvel Schuts och vallmästare Lennart, båda från Leipzig. De introducerade här den modernaste typen av europeiska befästningar.
Borganläggningen fick en fyrsidig form med ett runt kanontorn i varje hörn, från vilka man kunde skjuta åt alla väderstreck. På tre sidor byggdes 30 meter breda vallar mellan tornen. Runt anläggningen grävdes en grav som vattenfylldes. Innanför vallarna byggdes två torn i fem våningar, de s.k. fyrkanterna. Där inrymdes bl.a. bagarstuga, kök, fängelse och boningsrum. Från fyrkanterna ledde gångar inuti vallarna till de båda södra kanontornen.
1546 uppfördes en stor timrad kunglig bostad i två våningar på borggården. I denna timmerbyggnad firade år 1552 Gustav Vasa bröllop med sin tredje hustru, Katarina Stenbock, efter att de hade gift sig i Vadstena klosterkyrka. Kungen var 56 år, hans unga brud vara bar 16 år. Timmerhuset brann ner 1587.
Redan 1550, fem år efter grundläggningen av fästningen verkar Gustav Vasa ha beslutat att bygga om anläggningen till residens för sin näst yngste son Magnus.
Från början utgjordes själva slottet av ett centralt placerat torn porthus med en friliggande stenbyggnad på var sida. Ett arbete med att förena de två stenhusen med porthuset till en enda lång byggnad påbörjades ganska snart. Den nya huslängan stod klar 1563.
Vadstena slott kom att påverkas av flera olika arkitekter och byggmästare. Det tog 75 år bygga från grund till färdigt slott. Det gjorde att flera generationer arbetade med slottsbygget. Många av de kvalificerade hantverkarna togs hit från andra länder. Under 1500-talet var byggmästare Arendt de Roy tongivande på slottet, vars grundposition och planlösning präglas av fransk renässansarkitektur.
Den kungliga bostaden var belägen i östra delen. 1598 drabbades denna delen av en brand och det kom att dröja ända till 1620 innan den var helt återställd.
Under 1600-talet fungerade slottet främst som militär förläggning och förråd. Under perioder fanns även länsfängelset för Östergötland i slottet.
Karl X Gustavs änka, Hedvig Eleonora, fick Vadstena slott som änkepension vid 24 års ålder år 1660. Vissa delar av slottet användes redan vid denna tid som spannmålsmagasin. Efter Hedvig Eleonoras död 1715 drogs slottet in till kronan och kom i allt större utsträckning att användas som spannmålsmagasin. Förvaltningen av slottet lades under landshövdingen i Linköping.
Under 1700-talet användes många av landets kungliga slott som spannmålsmagasin. Detta var resultatet av en politisk vilja att lagra spannmål centralt och säkert, om landet skulle drabbas av svält. Vid mitten av 1700-talet förvarades spannmål i nästan hela slottet, vilket fortsatte fram till 1871.
Slottet fick förfalla under en längre tid och det var endast p.g.a. spannmålen som byggnaden underhölls nödtorftigt. Inredningarna från 1500- och 1600-talen ägnades dock ingen omsorg utan förstördes i mycket stor omfattning.
Under drygt 60 år från 1700-talets mitt, hade en linne- och kammarduksfabrik sina lokaler i slottet. Verksamheten var bl.a. förlagd till de båda fyrkanterna och slottets källare.
1823 såldes fyrkanterna på auktion och köparen lät riva dem. Byggnadsmaterialet användes sedan för att uppföra Gamla teatern i Vadstena. När hamnen och pirarna framför slottet skulle anläggas vid 1800-talets mitt behövdes stora mängder fyllnadsmaterial, vilka togs från närmsta depå – d.v.s. slottets vallar. Därmed förlorade slottet sin karaktär av sluten försvarsanläggning.
1899 flyttade Sveriges första landsarkiv in i slottet. Arkivet kom med tiden att utnyttja allt större delar av slottet, trots att lokalerna knappast var lämpliga för ändamålet och att eldfaran var stor. Landsarkivet finns kvar än idag i slottets östra del.
1939 togs beslut att vallarna skulle återuppföras och samtidigt påbörjades en renovering av slottets västra delar. Andra världskriget kom dock emellan och vallprojektet kom av sig.
1985 kunde den första etappen av de nya vallarna invigas. Då var den östra östra vallen klar, med direkt anslutning till Landsarkivets lokaler i slottet. Vallprojektet avslutades 1999 då borggården åter blev omsluten av kompletta vallar med fyrkanter i östra och vänstra hörnet. Vid den sista byggetappen eftersträvade man att ge vallarna och fyrkanterna ett utseende som överensstämde med 1600-talets vallanläggning. De nya vallmurarna byggdes på samma fundament som de ursprungliga och den västra fyrkanten uppfördes på 1550-talets grund. De ursprungliga vallarna var jordfyllda medan stora lokaler har inrymts i de nya bl.a. för Landsarkivet.
Delar av Vadstena slott är öppet för besökare, och en julidag 2024 blev det äntligen ett besök i slottet för mig och min syster.
Det första du kommer till som besökare, eller jag och min syster gjorde det i alla fall, är Borgstugan i det västra stenhuset som är en av slottets äldsta delar. Borgstugan hade två våningar och vind. Övervåningen bestod av ett enda stort rum som användes av manskapet. Via en dörr i södra väggen, dagens entrédörr, kom de rakt ut på befästningsvallen som var försedd med kanoner. Kanontornet nåddes via dörren i rummets västra vägg.
Förbindelsebyggnaden förband Västra stenhuset med ett av kanontornen. Den rundade väggen (som jag inte har någon bild på) tillhör tornet och i muren ser man också att det byggts på med en våning.
De två första planen i förbindelsebyggnaden stod klara i slutet av 1550-talet. Planet på våning två användes av fästningsvakten som hade fönster mot både norr och söder. Det södra blickade bl.a. ut över en befästningsvall. Vallen var från början ca tre meter hög men höjdes till nio meter omkring 1595. Fönstret hamnade då bakom vallen och murades igen men en välvd nisch visar var det satt. Rummet värmdes av den öppna spisen i väggen till Västra stenhuset.
Vadstena slott byggdes ju som en försvarsborg, inriktad på kanonkrigföring. De fyra kanontornen, rondellerna, började byggas 1544-1545. Det nordvästra kanontornet uppfördes i totalt tre våningar varav de två övre inrymde bostäder för manskapet. Kanonerna stod på bottenplanet. Via skottgluggar i den 5,5 meter tjocka muren kunde soldaterna skjuta i flera riktningar. Det nordöstra kanontornet såg likadant ut, medan de två sydliga var utrustade med fyra kanonvåningar.
Nordvästra kanontornet fick sitt nuvarande utseende 1612, då det byggdes om till rust- och krutkammare. Den stora porten i väster togs upp och ett takvalv murades som delade in tornet i två våningar. Spisarna som värmt tornets två nedre våningar murades igen men de kan ännu anas vid portvalvet till kanongången.
I kanongången står det idag flera sandstensstatyer. Dessa prydde tidigare slottets praktgavlar. Dessa har under åren tagit stor skada av väder och vind och särskilt från vår tids luftföroreningar. Därför står dessa nu skyddade nere i kanongången.
I kanongången finns en 1600-talskanon, kanske finns det fler men det minns jag tyvärr inte. Kanonen väger ca två ton och betjänades av åtta soldater. En väldrillad kanonservis kunde skjuta åtta till tio skott per timme med denna pjäs.
Nere i kanongången, nära det nordvästra kanontornet kan man se spåren av det avträde, toalett, som fanns här vid norra delen av kanontornet. Det murade underlaget för sittbänken är kvar men avloppet är igensatt. Avträdet var till för det manskap som var förlagt till västra delen av slottet. På kanontornets sydsida fanns ytterligare ett avträde, byggt i två våningar.
Efter att vi varit nere i kanontornet och kanongången tog vi oss tillbaka till plan två och gick till Herreköket. Här lagades maten till herrefolket – hovet och kungligheterna. Mitt på väggen i öster stod en öppen spis med stor kupa. Till höger om den fanns ytterligare eldstäder för matlagning och i hörnet till vänster en bakugn. I en fönsternisch mot vallgraven stod kökets utslagsvask; avloppsrännan syns fortfarande i nischen.
När den här delen av slottet uppfördes, 1555-1563, var detta en sal som även innefattade de två små rummen bakom östra väggen. I väggen syns konturerna efter två pelare och tre arkadbågar. De murades som stöd för övre våningen som byggdes under 1580-talets senare hälft. När salen blev Herrekök 1603 murades arkadbågarna igen.
I ett, eller är det ett par rum (jag minns inte riktigt) så har Vadstena Akademien en utställning över dräkter som använts i deras föreställningar.
Vadstena Akademien grundades 1964 av sångpedagogen Ingrid Maria Rappe (1915-1994). Vadstena Akademien som är en av slottets hyresgäster utbildar bl.a. unga sångare och musiker. Vadstena Akademien sätter upp nyskrivna verk och äldre återupptäckta operor.
Stora trapphallen kallas idag ofta för Drabantsalen. Hallen med sina två stora trappor byggdes i slutet av 1570-talet. Den stod då i förbindelse med rum i norr, öster och väster. Norra rummet var galleri, en korridor, med tre fönster ut mot Vättern.
I slutet av 1500-talet byggde man om rummet öster om trapphallen och dörröppningen med rak ovansida togs upp. Att dörr- och fönsteröppningar skulle ha raka ovansidor, ”på architectiskt manér”, hade beordrats av Johan III 1579. Dessförinnan hade de murats med rundade avslut, i slottet förekommer båda varianterna.
Bröllopssalen ligger på andra våningen i västra delen av slottet, under Lilla rikssalen. Den vackert utsmyckade salen fick sitt namn i mitten av 1800-talet, då man trodde att Gustav Vasa hade gift sig här. Men, när han gifte sig 1552 fanns inte stenslottet ännu. De vita väggarna är försedda med en draperimålning i engelskt rött. De synliga vita takbjälkarna har en enklare dekor med stjärnor i samma röda färg.
Målningarna i det här rummet kan ha utförts av Arendt Lambrechtz på tidigt 1590-tal. Taket dekorerades 1612 av Anders Larsson Målare. Bröllopssalen har även kallats Stolpsalen. Det är ett minne från den tid då slottet var magasin. Då stod här en rad stolpar som stöttade golvet till Lilla rikssalen ovanför.
Förstugan ingår i västra trapptornet som började byggas 1596. Två år senare utbröt en brand och arbetet avbröts. Branden drabbades framför allt slottets östra delar men även den här delen kan ha berörts. Bakom innertaket finns nämligen bjälkar som har brandskador.
Förstugan är ett av slottets mest genuina rum. Golvet är ursprungligt liksom de mäktiga portalerna som leder in till Bröllopssalen och Godegårdsrummet. Innertaket är bevarat med löst inpassade brädor i ett ramverk, uppburet av små träkonsoler. I de flesta andra rum togs taken ner i början av 1700-talet och användes som sädesbingar. Delar av slottet hade då börjat användas som sädesmagasin.
Lilla rikssalen har jag inte hittat någon direkt information om. Men takbjälkarna i salen har grå akantusslingor mellan svarta bårder. Väggarna är dekorerade med draperimålningar i grått. Under taket är väggarna försedda med en grå målad fris med storskaliga ornament av beslagskaraktär. Bordet i rummet sägs vara från slutet av 1500-talet och är slottets äldsta möbel, det har dock inte stått här på slottet från början. Jag minns också att mattan är väldigt gammal och att man av den anledningen ombeds att inte trampa eller gå på den. Jag har inte hittat någon information om vad Lilla rikssalen har använts till tyvärr. Det fanns säkert en informationsskylt i rummet, vilket det gjorde i alla andra rum vi var i, men jag glömde helt enkelt att fota av den.
Slottskyrkan började byggas på 1580-talet under överinseende av Johan III. Den placerades i slottets absoluta centrum, i mittornets översta våning. Kyrkan utformades med medeltida, gotiska drag i form av spetsbågiga fönster, runda rosettfönster och kryssvalv; valvet är det största i Sverige. Vid östra väggen stod altaret som omgavs av ett korskrank, ett staket och längs väggen närmast altaret fanns bänkar för herrefolket.
I kyrksalens västra vägg kan man ana en kolonnburen arkad. Arkaden skulle öppna upp till ett förrum men av hållbarhetsskäl murades den igen. I förrummet fanns en dörr till trumpetargången, en utvändig balkong, som ledde till Stora rikssalen i öster.
Några av kyrkans inventarier är: En dopfunt i rödfärgad kalksten från 1660. Den stod tidigare i Väversunda kyrka.
Herrstolar för kungliga personer. De är tillverkade efter en ritning av Nicodemus Tessin d.y. En av stolarna har en rekonstruerad klädsel.
Ett altare av trä. Den är en rekonstruktion från 1709 års altare.
Predikstol från 1650 med figurer från ett altarskåp från 1400-talet. Predikstolen har tidigare stått i det gamla nunneklostret.
Stora rikssalen byggdes på 1580-talet, samtidigt som de kungliga gemaken som angränsar i öster. Salen, med en imponerande längd på 29,5 meter, användes för riksmöten, men här hölls även fester. Förr pryddes väggarna med stora draperiliknande målningar i grått. På östra väggen kan man en frilagd yta. Den grå bröstningen målades när rikssalen restaurerades 2012.
I fönsternischerna ser man mycket spektakulära figurer. Man vet inte vad de föreställer, men olika förslag har funnits. Gestalterna med vapen skulle vara romerska krigare och de som bär kungakrona, svenska eller gotiska kungar. Sannolikt målades figurerna efter branden 1598, då salens tak förstördes. Rummet brandsäkrades när landsarkivet flyttade in 1899, stolparna i salen ger stöd till brandskyddet på vinden.
I västra bostadssviten finns fyra rum som byggdes samtidigt som Lilla rikssalen, 1602-1610. Rummen disponerades av kungligheterna och den första att nyttja dem var Karl IX:s änka, Kristina av Holstein-Gottorp. Två rum har kvar sina ursprungliga takmålningar, troligen utförda av Håkan Wedbjörsson 1613. Även väggmålningar har bevarats och i ett rum har väggarna i sen tid draperats med rött tyg. Många av slottets rum hade förr tygklädda väggar.
Karl X:s änka, Hedvig Eleonora, var den sista kungligheten som disponerade slottet. Hon avled 1715 och från den tiden är också svitens möbler. De har inte tillhört slottet utan lånats in av Stiftelsen Vadstena slotts möblering från olika museer.
I förmaket finns bl.a. ett praktfullt kabinettskåp tillverkat i Antwerpen 1660-1670-tal, en kista från ca 1580, ett skåp i senrenässansstil från ca 1700. Det finns flera målningar och vävda tapeter i rummet.
Sängkammaren har bl.a. en rikt dekorerad säng från tidigt 1600-tal, ett stort skåp i nordtysk barock från ca 1700 och en kista med renässansdekor från 1724. På väggarna hänger flera målningar och vävda tapeter.
I Kabinettet står ett stort barockskåp i ek från ca 1600 och ett svenskt barockskåp från ca 1700 i fanerad valnöt. Liksom övriga rum i bostadssviten hänger det flera målningar och vävda tapeter på väggarna.
Slottets östra och västra gavlar försågs med praktgavlar i början av 1600-talet. De var influerade av holländsk renässans och tidig italiensk barock och uppfördes under ledning av byggmästare Hans Fleming.
Slottet har visats för allmänheten sedan 1930 då slottsvakten hade guidade turer för besökare. I slottskyrkan hålls ibland gudstjänster och vigselakter. Även bröllopssalen nyttjas, bl.a. för operaföreställningar. På borggården ordnas större tillställningar som konserter, teaterföreställningar, fester och marknader.
Vadstena slott blev förklarat statligt byggnadsminne 1935 och det ägs och förvaltas sedan 1993 av Statens fastighetsverk.
Vadstena slott är arkitektoniskt intressant då det är det enda bevarade slottet som nyuppfördes under Vasatiden.
Hitta hit: Vid gästhamnen i centrala Vadstena, Hamngatan 4.
