Norra Berget – Sundsvalls friluftsmuseum är ett av Sundsvalls mest populära besöksmål. Och det är lätt att förstå. Här finns bl.a. historiska byggnader, odlingar, lantrasdjur, grillplatser, butiker, caféer, restaurang och vandrarhem. Och icke att förglömma, en härlig utsikt över Sundsvall!
Varför ett friluftsmuseum just här? På Norra Stadsberget, som Norra Berget också kallas, har människor rört sig under väldigt lång tid. Det är i slutet av 1800-talet som nya idéer och ideal börjar forma det besöksmål som finns här idag. Många föreningar har varit aktiva här genom åren. Turistföreningen var först på plats, när de 1897 byggde ett utsiktstorn och en kiosk på berget. Men det var Medelpads Fornminnesförening som startade friluftsmuseet 1906, då kallat Fornhemmet.
Det låg verkligen i tiden med friluftsmuseer i början av 1900-talet. När Fornhemmet uppfördes hade redan Skansen i Stockholm och Jamtli i Östersund byggts upp. Man hade just Skansen som förebild.
Folkbildning och hälsa var viktigt, målet med att skapa friluftsmuseet var att befolkningen skulle lära sig sitt lands historia och samtidigt vara ute i friska luften och röra på sig. Här erbjöds, och erbjuds, Sundsvallsbor och turister både folkbildning och rekreation på en och samma plats, helt enligt den tidens ideal.
På Norra Berget finns idag ett 40-tal historiska byggnader från platser runt om i Medelpad, alla med sin egen historia. Det är Sundsvalls kommun som ansvarar för museet.
Jag besökte Norra Berget i samband med en jobbresa till Sundsvall tillsammans med några arbetskamrater och vi hade ett par timmar på oss innan programmet började, så det blev bara ett kort besök här och vi hann ”bara” se en liten del av friluftsmuseet. Men jag är glad för det jag hann se och jag hoppas att jag får tillfälle att besöka Sundsvall och Norra Berget vid något mer tillfälle.
Vi tog promenadstigen upp till friluftsmuseet, och det kan hända att jag gnällde och pustade lite först när jag, från ”stan” såg vart vi skulle gå någonstans. Men, det var en helt ok promenad!
De byggnader som vi hann se var:
Röklandsgården från slutet av 1700-talet . Röklandsgården stod ursprungligen i Röklands by, Alnö socken, Sundsvalls kommun. Byggnaden flyttades till friluftsmuseet 1919. Byggnaden köptes in av Medelpads Fornminnesförening, efter en pengagåva från G. P. Braathens dödsbo. De sista människorna som bodde i huset var Märta Britta Staaf med dottern Maria. De lämnade huset 1905, när Märta Britta dog. Huset stod sedan oanvänt en tid innan det flyttades hit.
Röklandsgården är en parstuga med kök, kammare och helgdagsstuga. Det var ett vanligt sätt att bygga hus på här i Medelpad. Ytterpanel på väggarna, vedspis i köket och fotogenlampa över borden skapar en atmosfär från förra sekelskiftet.
Enligt den muntliga traditionen är byggnaden en av få gårdar som skonades undan ryssarnas härjningar i maj 1721. Sägnen berättar att endast en gammal sjuklig kvinna vågade sig kvar i huset, sedan ryssarna anlänt till bygden. Resten av byborna hade flytt till skogen. För att hålla sig väl med anfallarna kokade den kloka gumman en väldoftande gröt att bjuda soldaterna. De blev så mätta och tacksamma att de skonade byggnaden undan brand och förstörelse. Liknande berättelser finns även om kyrkan i Galström (söder om Sundsvall) och Rysstugan på Friluftsmuseet Murberget i Härnösand.
Röklandsgården har haft många funktioner här på friluftsmuseet, bl.a. som vandrarhem i Medelpads Turistförenings (STF) regi, och bibliotek för Medelpads Fornminnesförening.
Idag används huset för museets berättarkvällar, skolprogram, visningar och annan historieförmedling. Den släkt som haft gården i sin ägo finns fortfarande kvar och anordnar med jämna mellanrum släktträffar i huset.
Det finns en vacker tapet bevarad från Röklandsgården, den s.k. Röklandstapeten. Den finns idag bevarad på Västernorrlands museum i Härnösand.
Bredsjöstugan byggdes på 1750-talet som bondstuga. Bredsjöstugan kommer ursprungligen från Bredsjö socken, Timrå kommun. Stugan flyttades till Norra Berget 1909 och är den första byggnaden som flyttades hit. Stugan monterades ner av en byggnadssnickare sommaren 1908 och transporterades med häst och släde till Norra Berget på vintern. Stugan invigdes under pompa och ståt i september 1909.
Bredsjöstugan är en s.k. parstuga med kök, kammare och helgdagsstuga, vilken var en vanlig bostadstyp på landsbygden under hela 1700-talet. Ursprungligen fanns även en tillbyggd kökskammare på baksidan av huset och flera bodar och förråd.
Det var ättlingar till skogsfinnarna som byggde Bredsjöstugan. De hade ärvt marken av skogsfinnar, som kom till Bredsjön på 1600-talet och började bruka marken med svedjebruk.
Det sägs att det var Skäla-Hans och Anders Danielsson, även kallad Bredsjö-Ante, som var de allra första finnarna i Bredsjön. De flyttade till mellersta Sveriges skogar för att söka ny mark att bruka. Idag kallar vi dem skogsfinnar. Det kan ha varit Anders dotter Malin Andersdotter och Hans son Mikael Hansson som byggde Bredsjöstugan. Därefter bodde flera generationer i huset fram till flytten till Norra Berget.
Bredsjöstugan skänktes av Erik August Enhörning, ägare av bl.a. Kubikenborgs sågverk, som också var med i styrelsen för Medelpads Fornminnesförening. I samband med att stugan återuppfördes här på Norra Berget så återskapades den, enligt tidens ideal, en äldre exteriör och byggnaden fick ett nationalromantiskt utseende med små blyspröjsade fönster, fönsterluckor och nya skorstenar.
Genom åren har många verksamheter funnits i byggnaden. Till en början var det en museibyggnad där föreningens föremål ställdes ut. Som utställningslokal ersattes den under 1940-talet av Hantverks- och Sjöfartsmuseet. Bredsjöstugan var också en av de byggnader som användes som vandrarhem under mitten av 1900-talet.
Idag används den för publik verksamhet och arrangemang.
Trampmangeln är en stor träbyggnad i två våningar uppkallad efter den stora mangeln i bottenvåningen på huset. Den uppfördes i början på 1800-talet och stod från början i västra delen av Sundsvall, ”väst på stan”, först vid Holmgatan och senare (1839) till färgare Wiklunds gård (Widegården) intill Widesbron, där den byggdes om till mangel. Den användes i färgeriet, men även som hushållsmangel och vagnslider.
Innan Trampmangeln byggdes om till just mangel fungerade byggnaden som tobaksfabrik, brännvinsbränneri och även som sockerfabrik.
Trampmangeln var den första byggnaden som skänktes till Medelpads Fornminnesförening år 1906, men den andra som sattes upp här.
När Trampmangeln byggts upp på Norra Berget användes den som utställningslokal och föremålsmagasin. Särskilt spännande och storslagen del av byggnaden är den väldiga mangelkistan, som drivs fram och tillbaka genom ett imponerande tramphjul, fem meter i diameter och drygt en meter brett.
När mangeln ännu var i drift gick drängar och pigor inuti detta hjul och drev mangeln fram och tillbaka, lite som ett hamsterhjul.
De flesta friluftsmuseer i landet ville vid starten gärna ha en kyrka i sin byggnadssamling. Medelpads Fornminnesförening hade också den ambitionen tidigt i starten av friluftsmuseet, men det blev aldrig någon hel kyrka, men däremot en sakristia.
Byggnadens utsida är en kopia av sakristian i Lidens medeltidskyrka. Insidan sägs ha inspirerats av Alnö gamla kyrkas sakristia. Ambitionen var att vid Utsikten på Norra Berget bygga en stenkyrka med kyrkstallar, stegport och allt annat som hör en kyrka till. Tyvärr hade inte Medelpads Fornminnesförening den bästa ekonomin, så de sökte sponsorer, sålde lotter och samlade in bidrag.
Grevinnan Wilhelmina von Hallwyl, aktiv inom skogsindustrin, bidrog även hon med pengar och en sakristia kunde till slut uppföras åren 1910-1913. Tanken var att kyrkan skulle användas som museum för föreningens insamlade föremål. Det sägs att Wilhelmina blev besviken på att det bara blev en sakristia. Några år senare skänkte hon ytterligare 10.000 kronor till föreningen. Trots detta blev det aldrig någon hel kyrka på Norra Berget.
Ofta fungerade en sakristia som förvaring för prästens kläder och föremål som skulle användas vid gudstjänsten. Idag används sakristian vid gudstjänster, bröllop och dop.
Disponentbostaden uppfördes på platsen 1897, ursprungligen som en förfriskningskiosk och turistsatsning av Medelpads Turistförening, samtidigt som det gamla trätornet uppfördes.
Intendentbostaden har som namnet antyder varit bostad åt en friluftsmuseets intendenter. När Turistpaviljongen byggs 1901 flyttar Medelpads Fornminnesförenings intendent Carl Erik Hammarberg, även kallade ”Homo” (latin för människa) in i huset. Hammarberg arbetade som intendent på berget mellan 1910 och 1938. Han var tidigare sjökapten och känd för sin berättarkonst. Han var också en av dem som skapade landskapssymbolen Skvadern.
1939, året efter ”Homos” död, renoverades bostaden och intendent Arvid Enkvist flyttade in. Huset har under åren också varit bostad åt de som drivit eller arbetat i Turistpaviljongen. Under slutet av 1940-talet bodde Ingeborg och Axel Wallgren med familj i huset i samband med att de drev kaféet i Turistpaviljongen.
Det 22 meter höga Utsiktstornet från 1955 på Norra Berget är ett välkänt och uppskattat besöksmål för både turister och Sundsvallsbor. Utsiktstornet, eller Glasspinnen som det också kallas, har 112 trappsteg och ger en imponerande utsikt över Sundsvall.
Utsiktstornet ritades av stadsarkitekt Hans Schlyter och Bengt Lekhammar, på initiativ av Medelpads Turistförening. Byggnationen bekostades av marknader, ideellt arbete och genom sponsring från lokala företag och föreningar. Förhoppningen att tornet skulle bli en populär turistattraktion uppfylldes snabbt.
Utsiktstornet är inte det första utsiktstornet som rests på Norra Berget. Redan 1897 byggdes det första som en turistsatsning av Sundsvalls Turistförening, som 1929 bytte namn till Medelpads Turistförening. Tornet var byggt av trä och blev tillsammans med en förfriskningskiosk ett givet besöksmål.
1901 kompletterades satsningen med en större turistpaviljong, som då erbjöd kaffe med dopp till besökarna. Trätornet spärrades av i slutet av 1940-talet eftersom det med åren blivit rangligt och därmed även farligt. Det berättas att ungdomar, trots faran ändå klättrade i tornet ända fram tills att det revs i början av 1950-talet.
Utsiktstornet är än idag en av Sundsvalls mest besökta platser. Jag var dock aldrig uppe i utsiktstornet av den enkla anledningen att det skulle innebära snabbt upp, göra en snabb överblick och sedan snabbt ner igen, då vi behövde ta oss tillbaka ner till centrum och konferensen som vi var i Sundsvall för. Så här i efterhand kan jag ångra det lite, men jag var nöjd med mitt beslut där och då.
Varje år när Sundsvalls kommun arrangerar vintertraditionen Lyslördag i november brukar tornet få symbolisera ett ljus med en slags brinnande veke som kan beskådas över hela staden.
Natten den 31 januari 1996 sprängdes ett stort hål i tornets nedre del. Tornet kunde lagas men förövarna greps aldrig.
Hitta hit: Gustaf Adolfsvägen (parkeringen) i Sundsvall. Jag och mina kollegor gick från centrum och upp till Norra Berget. Vid foten av berget och början av Baldersvägen finns en trappa som leder upp till Norra Berget. Frisk luft, motion, botaniska upptäckter och en vacker utsikt ingår utan extra kostnad. Även om jag muttrade lite först, så kan jag i efterhand konstatera att det var en helt ok promenad upp och ner för berget!
