Under andra hälften av 1200-talet fanns det en församling med kyrkoherde och kyrka på Tingvallaön som låg i Klarälvens deltaland. Den fanns kvar när Tingvalla blev stad 1584 och fick namnet Karlstad efter hertig Karl som senare blev kung i Sverige med namnet Karl IX.
Den kyrkan brann 1616 men en ny uppfördes på samma plats på Klarälvens strand, dvs där det nuvarande stadshotellet står. Den invigdes midsommardagen 1629. Karlstad som stift var underställt Mariestad men i och med drottning Kristinas beslut den 23 juli 1647 upphöjdes kyrkan i Karlstad till domkyrka med Sven Elfdalius som förste superintendent.
Domkyrkans placering vid Klarälven innebar ständiga hot att den skulle rasa ned i älven. När så Karlstad och domkyrkan förstördes i branden den 1 oktober 1719 beslutades att den nya kyrkan skulle byggas på den gamla tingsplatsen Lagberget där domkyrkan nu står.
Den byggdes med Kungsholmens kyrka i Stockholm som förebild. Arkitekt var slottsbyggmästaren och murmästaråldermannen Jonas Nilsson Fristedt och det var murmästaren Christian Haller från Sachsen i Tyskland som murades upp den. Den som både praktiskt och ekonomiskt ansvarade för byggenskapen var domkyrkosysslomannen Johan Hasselström vars porträtt hänger i sakristian.
Den 2 juli 1730 invigdes Karlstads domkyrka av superintendenten Johannes Steuchius trots att mycket återstod. Kyrktornet murades upp 1737 och försågs med fyra kyrkklockor. Först efter ännu en stadsbrand fick domkyrkan en orgel 1753.
Kyrkorådet ansåg på 1770-talet att domkyrkan behövde ett värdigare inre och Gustaf III:s arkitekt Erik Palmstedt åtog sig uppdraget. Omgestaltningen genomfördes på 1790-talet. Gustaf III signerade ritningen den 8 mars 1790 vilket syns på den tavla som finns i sakristian. Med antiken och renässansen som arkitekturförebilder och upplysningsteologin som religiös förebild omgestaltades Karlstads domkyrka i enlighet med nyklassicismens ideal och det präglar fortfarande domkyrkan.
Vid stadsbranden den 2 juli 1865 förstördes kyrktornet och taket och domkyrkans inre blev sotigt och vattenskadat. Ett nytt kyrktorn byggdes 1866 och en ny orgel byggdes 1879. I övrigt fick man av ekonomiska skäl nöja sig med provisorier.
Genom biskop J A Eklunds (biskop 1907-1938) församlingssyn och folkkyrkosyn och en annan syn på gudstjänsten blev det omöjligt att åstadkomma en renovering av domkyrkan 1915-1916. Domkyrkan blev mer ändamålsenligt för församlingens gudstjänst. Då tillkom stensättningen med sina kristna symboler utanför domkyrkan och fönstren försågs med antikglas och bibelspråk. Önskemålet att ta bort Palmstedts korvägg för att ge större utrymme i koret tillgodosågs däremot inte.
Efter andra världskriget framstod domkyrkan som sliten och i stort behov av renovering. Då framförde biskop Arvid Runestam att korväggen borde tas bort eftersom den gav ett oroligt och splittrat intryck och det var trångt i koret. Återkommande förslag under 1950-talet vann inte gehör hos myndigheterna främst på grund av inkonsekvenser och korväggens konstnärliga värden.
Dessutom skedde förändringar på teologins och gudstjänstlivets områden. Gemenskapen i gudstjänsten och behovet av ett mindre gudstjänstrum i det stora kyrkorummet blev påträngande. Det hela löstes i restaureringen och renoveringen 1967-1968. Då flyttades korväggen en valvbåge österut och ett centralaltare placerades när det högsta valvet. En kororgel placerades på biskopsbänkens plats. Därmed hade man fått två kyrkorum varav det mindre användes för veckomässor, föredrag och dop eftersom en ny dopfunt införskaffades.
Vid renoveringen 1997-1998 fick domkyrkan ytterligare ett kyrkorum i södra korsarmen genom Uppenbarelsens kapell med altare och triptyk.
Tympanoreliefen ovanför dörrarna som leder in i kyrkorummet har temat ”Kristus i mänsklighetens historia”. 33 små bilder med religiösa motiv, många med anknytning till Värmland, omger Kristusmonogrammet.
Skapelsens fönster till höger i vapenhuset är skapat av Madame Glas i Klässbol. Fönstret vill illustrera fullkomligheten och harmonin som en gång fanns och som vi längtar efter genom bibelordet: ”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott”. 1 Mos 1:31.
Centraltaret och nattvardsbordet, i Gotlandskalksten har Gamla Testamentets brännoffersaltare som förebild. Kristallkorset skapades av Jan Brazda och textilierna av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse. Glasljusstaken med bönelågan tillkom 1993 i anledning av 400-årsminnet av Uppsala möte. Altarbordet består av en kraftig stenplatta vilande på två pelare med raka och enkla former.
Predikstolen, liksom högaltaret och biskopsbänken, skapades vid omgestaltningen 1792-1795. Dess gestaltning ger uttryck för evigheten genom klotet, korset som talar om segern över döden, duvan som är symbolen för den heliga Anden. Bibelordet betonar prästens uppgift att förmedla Guds ord, lagens tavlor med sina krav har uppfyllts av Jesus Kristus och de omsluts av olivkransen, symbolen för evigt liv. De fem rundlarna på predikstolen och dess tak är symboler för Jesu fem år och pinjekotten längst ned betecknar liv.
Dopfunten från 1968 skapades av Curt von Schmalensee och är gjord i kristall och svart granit. Den har en cuppa i slipat glas (som kan belysas inifrån). Den placerades enligt planen för restaureringen bakom predikstolen i den förändrade östra korsarmen.
Högaltaret – Centrum är korset med nedtagningsduken. Det står för Kristi seger över döden genom uppståndelsen. Det förgyllda korset gjordes av ornamentbildhuggaren Jean Baptist Masreliez och det omges av två tillbedjande änglar skapade av Johan Tobias Sergel. Ängeln till vänster är symbol för Tron och den till höger Andakten. Patén och kalk på väggen markerar nattvardens centrala funktion i gudstjänstlivet och kristenlivet. Högst upp syns gudstecknet som på 1700-talet lyfter fram Gud som ett högsta förnuftigt väsen.
Biskopsbänken under fönstret i östra korsarmen är från 1795 och avsedd för biskopen med familj. Den är unik bland domkyrkorna och stod tidigare mitt emot predikstolen där kororgeln nu står. Detta för att markera biskopens ansvar och tillsyn för prästens förkunnelse.
Kororgeln som togs i bruk 1968 är en Grönlunds med 14 stämmor, två manualer och pedal.
Uppenbarelsens kapell med altare och triptyk är från 1998. Motiven illustrerar i ikonens form olika evangelieberättelser. Domprosten Harry Nyberg har valt dem och Kjellaug Nordsjö har målat dem.
Ljuskronan med 24 ljushållare i norra skeppet är från 1642.
Glasmontern i norra skeppet innehåller föremål med förklarande texter från skilda tider.
Ljusträdet i norra korsarmen har formen av ett olivträd med förebild från Getsemane där Jesus utkämpade kampen och fick kraft inför lidandet och korsdöden.
Kyrkfönstren med sina bibeltexter får sin tolkning i broschyren ”En bönevandring mellan domkyrkans fönster”.
Den nuvarande orgeln byggdes 1972 av A. Magnussons Orgelbyggeri. Fasaden är från 1878 års orgel och ryggpositivets fasad är från 1972. Orgeln renoverades och ombyggdes senast 2010-2011 av Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad. Den innehåller nu 66 stämmor och 4616 pipor, vilket gör den till en av Västsveriges största kyrkorglar.
I Karlstads domkyrka finns det ett barnens altarskåp. Här kan barnen ta del av livets alla skeden i det kyrkliga livet. Allt från dopet till begravning.
Runt om i kyrkan finns det små gulliga kyrkmöss och tittar man lite mer noggrant så ser man att de utför olika sysslor. En mus spelar t.ex. orgel, en förrättar ett dop och en tar upp kollekt.
Kyrkogården kring domkyrkan anlades i mitten av 1730-talet. Gravsättningar i domkyrkan var inte aktuella. Arbetena var omfattande och tidskrävande vilket medförde att kyrkogården på den gamla kyrkplatsen vid Klarälven länge användes. Så snart markberedningen var färdig började den nya kyrkogården att användas. I slutet av 1700-talet började kyrkogården vid domkyrkan bli full och man påbörjade arbetet med att hitta en plats för en ny kyrkogård. Den 4 maj 1800 invigdes den nya kyrkogården – Västra kyrkogården, av vice pastor Johan Branzell. Sedan 1800 har det inte begravits några på kyrkogården vid domkyrkan.
Domkyrkans byggmästare Christian Haller har idag en ganska oansenlig minnessten, men från början var han och hans familj begravda i familjens gravkor. Ganska snart efter hans död såldes och köptes det av borgmästare Johan Eliander. Men redan 1771 hade det överlämnats till församlingen för att bli stenhus, något som senare blev överflödigt när Västra kyrkogården togs i bruk. Gravkoret förföll och 1836 beslutade sockenstämman att ta bort gravkoret.
Minnessten förlista sjömän – Utanför domkyrkans huvudingång finns en minnessten rest över de sjömän från Värmland och Dalsland som omkom under andra världskriget. Stenen uppfördes 1997 genom Värmlands sjöfartsgille. Stenen har formen som landskapet Värmland.
Gravsten vid minnesstenen – Utanför domkyrkan finns en gravhäll med texten: ”Till minne av alla de kända och okända församlingsbor i Karlstads stads- och landsförsamlingar vilka från år 1730 under nära ett halvt sekel har haft sitt sista vilorum i domkyrkans hägn. Denna skrift blev vid domkyrkans ombyggnad 1867-1868 anbragt å en sten som förut legat i domkyrkans kor”.
Byst över J A Eklund (1863-1945) – Till höger om domkyrkans huvudingång finns en byst biskop Johan Alfred Eklund som var biskop i Karlstad stift 1907-1937. Bysten som är gjord av Sixten Nilsson och Niclas Göran blev färdig till 100-årsminnet av hans födelse. Texten”Biskop, Psalmdiktare, Nydanare” syftar på att han var en framstående psalmdiktare och tillskyndare till 1937-års psalmbok. Nydanare syftar på hans ansatser på såväl församling som stiftskyrkans områden i en för Svenska kyrkan brydsam tid.
Byst över Sveno Elfdalius (1588-1666) – Elfdalius var den förste superintendenten (biskop) med placering i Karlstad 1647-1666. Skulpturen som du hittar utanför södra ingången till domkyrkan gjordes av skulptören Carl Eldh 1929. Elfdalius var den som tillskapade gymnasiet i Karlstad.
Hitta hit: Västra Kyrkogatan i Karlstad.
