Dagens S:t Olai kyrka i Norrköping är den tredje eller fjärde på platsen. På platsen där kyrkan står har det funnits en kyrka sedan medeltiden. Kyrkan är döpt efter stadens skyddshelgon S:t Olof, men kallas ibland för Kröningskyrkan då kung Gustaf IV Adolf och drottning Fredrika kröntes här år 1800. Det var för oroligt i Stockholm, så det blev här i Norrköping i stället.
Man vet väldigt lite om de tidigaste kyrkorna på platsen. Utgrävningar visar att det kan ha funnits två tidigare kyrkor här. Innan dagens S:t Olai kyrka fanns en kyrka byggd 1614. Den började rivas i april månad 1766 då den var i mycket dåligt skick. Den 13 juni samma år lades den första grundstenen till den nya kyrkan. Ritningarna till den nya kyrkan gjordes av överintendenten greve Carl J. Cronstedt. Förebilden till kyrkan är Roms barockkyrkor. Den nya kyrkan uppfördes på den gamla kyrkans grund så arkitekten hade svårt att helt följa sina och tidens stilideal.
När kyrkan invigdes den 20 december 1767 hade församlingen fått en treskeppig kyrka, där mittskeppet var täckt med ett tunnvalv, sidoskeppen med plana tak. I öster fanns en halvcirkelformad utbyggnad av mittskeppets bredd där altaret fick sin plats. Kyrkan var dock långt ifrån färdig invändigt vid invigningen.
Kyrkans predikstol är tillverkad 1798 av Norrköpingsbildhuggaren Carl Fredrik Beurling med utgångspunkt från en ritning av arkitekten Jakob Wulff. Prediktstolens timglas från 1768 återuppsattes vid kyrkans senaste restaurering. Kyrkans första predikstol var ytterst enkel, gjord av brädor som var överklädda med rött tyg.
Dopfunten med sitt tillhörande lock, placerat i mittskeppets östligaste del, är av mässing med driven, putsad och graverad dekor. Den är tillverkad i Norrköping och skänkt till kyrkan 1723 av rådmannen Johan Nilssons änka Brita Johansdotter. Kyrkan har två dopskålar i silver. Den äldsta fick kyrkan 1638 i testamente efter kyrkoherden Hans Mattsson. Den fick sin nuvarande storlek och form 1735 genom Norrköpingsguldsmeden Johan Pettersson Berg. Den andra dopskålen är från 1813 av Nils Limnelius i Stockholm. Till denna hör ett fat av silver, stämplat av Johan Petter Hedman i Norrköping år 1833. Dessa kom till kyrkan 1859.
Kyrkans nuvarande altartavla som föreställer Nattvardens instiftande är målad av en av landets främste konstnärer Pehr Hörberg. Den kom till kyrkan 1797. Den första, mycket enkla altarprydnaden var utförd efter ritning av arkitekten Erik Palmstedt. Altarkorset är av silver och bergskristall, utfört av guldsmeden Wiven Nilsson, Lund, efter ritning av arkitekten Kurt von Schmalensee, skänkt till kyrkan 1950 (enligt broschyren jag fick i kyrkan).
I kapellet i södra sidoskeppet står ett krucifix, gjutet i mässing vid Gusums bruk (enligt broschyren jag fick i kyrkan). Själva Kristusfiguren är i silver. En glasmålning i östfönstret, föreställande Kristi dop, utförd 1961 efter förslag av konstnären Lennart Lindquist, erinrar om att kapellet en tid tjänstgjort som dopkapell.
I norra sidoskeppet finns ett målat fönster av Lennart Lindquist, föreställande Herdarnas tillbedjan. Det tillkom 1962.
Den avlånga oljemålningen i kyrkan, föreställandes Nattvarden, är en rest av en altaruppsats från den föregående kyrkan på platsen. Den är från 1732 och du hittar den i kapellet i det södra sidoskeppet.
En annan oljemålning, föreställande den lidande Kristus (”Ecce Homo”), är signerad Johan David Schwartz år 1716.
På nordväggen, över ingången till sakristian, finns ett epitafium uppsatt till minne av stadsläkaren Jacob Hideen. Jacob föddes i Finland 1731. Han blev medicine doktor i Uppsala 1759 och var stadsläkare i Norrköping 1761-1769. Texten på epitafiet lyder: ”Jacob Hideen. Med: doct: Född i Finland d: 1731. Stads Physic. i Norrköping 1761. Död därstädes d. 23 Nov 1769. Ädel människa, uplyst medborgare, förträffelig läkare, upriktig christen, allmänt aktad, älskad saknad. Några dess wänner reste minnesvården. Man mycket lefwa kan, fast man ej lefwer länge.”
På en av pelarna, den främsta, i södra arkaden står en bronsskulptur föreställandes kyrkans skyddshelgon S:t Olof. Skulpturen är ett arbete av skulptören John Lundqvist och uppsattes år 1951.
Orgeln på kyrkans västläktare har en av Sveriges allra praktfullaste fasader i gustaviansk stil, utförd efter ritningar av Erik Palmstedt år 1775. Orgeln med sina 60 stämmor är byggd 1919 av Åkerman & Lund är Norrköpings största kyrkorgel. Kyrkans kororgel med 22 stämmor är från 1975. Den ritades av Torsten Leon-Nilsson och byggd av Fredriksborgs orgelbyggeri, Hilleröd, Danmark.
Jag har inte hittat någon information om det vackra votivskeppet som hänger i kyrkan.
Utanför kyrkan har det funnits en begravningsplats, men den upphörde att användas som sådan i början av 1800-talet. Både den mur som omgav kyrkogården och ett gravkapell på kyrkogårdens södra del är idag försvunna.
Sedan tornet på den 1600-talskyrka som föregick den nuvarande kyrkan rivits efter en brand 1655 uppfördes en klockstapel på kyrkogården. Denna stapel tycks ha överlevt ryssarnas härjningar 1719. Men med tiden blev den allt skröpligare, så man började planera för ett tornbygge. Efter långa och hetsiga diskussioner om tornets placering landade i att uppföra det på kyrkogårdens västra del invid Drottninggatan.
I närheten av huvudingången till kyrkan står ett kors och en minnessten över den gamla kyrkogården. Texten på stenen lyder: ”Till deras minne de många namnlösa som fått sin vilostad på denna S:t Olai kyrkogård är korsets tecken här rest i vigd jord vila de må platsen som gömmer fädrens stoft vara för sentida släkten en helig ort”.
S:t Olai kyrkas (fristående) klocktorn, är mer än bara kyrkans klocktorn. Tornet som även kallas för Stadstornet har även fungerat som stadens brandvaktstorn. Grundstenen till tornet lades den 14 juli 1748. Det stod klart i juli 1750 efter ritningar av arkitekt Carl Hårleman. 155 bjälkar, 1282 pålar och 109525 tegelstenar gick åt för att bygga tornet som har svindlande trappor inuti.
Tornets väktare utropade klockslagen med lur mellan klockan 22 och 03. Det traditionella utropet var: ”Klockan är xx slagen! Gud bevare staden från eld och brand!” Dessa ord ljöd natt efter natt, år efter år, från stadstornets övre gluggar åt olika vädersträck. Om brand upptäcktes skulle tornvakterna klämta i klockan med ett, två, tre eller fyra slag beroende på om branden fanns i Strand-, Dal-, Berg- eller Nordankvarteret. Senare tillkom en femte klämtning för Saltängen.
I tornet hänger tre klockor, Storklockan och Mellanklockan från 1822 samt Lillklockan från 1825. Samtliga är gjutna i Norrköping av Lars Öhman av de tidigare klockor som blivit skadade i stadsbranden 1822. Klocktornet blev så skadat att man fick bygga en ny överbyggnad. Som minne finns klockgjutarens namn och en minnestext om branden inskriven i Storklockan. Under 1800-talet ringde man i klockorna tre gånger 15 minuter och det krävdes två sjumannalag som byttes av, samt en förman för att få den tunga Storklockan att slå.
Det finns fortfarande spår kvar av de brandvakter som arbetat där. Ett kontor finns kvar med plats för säng åt de brandvakter som var stationerade här. För att göra rummet lite mer hemtrevligt har bilder, foton och urklipp i mängd samlats in och klistrats upp. 100-tals bilder från slutet av 1800-tal till början av 1900-tal finns i rummet. Längst upp i tornet finns salutkanoner.
På var sin sida om Stadstornet finns två byggnader som i folkmun har kallats ”galoscherna”, där stadens brandskyddsmaterial fanns förvarade.
Hur länge höll man vakt mot vådaeld från tornet? Enligt en skylt på tornet så var det fram till 1905.
Hitta hit: Olaiparken, ett stenkast från Drottninggatan i Norrköping.
