Tegnérkyrkogården i Växjö anlades 1807 efter ritningar av Fredrik Magnus Piper. Från medeltiden och fram till kyrkogården invigdes så begravdes Växjöborna i området närmast domkyrkan och även inne i kyrkan faktiskt. När kyrkogården anlades låg den i utkanten av staden, men nu är det en grön oas mitt i centrala Växjö.
Kyrkogården fick sitt namn 1943 efter ett förslag av dåvarande domprosten Ivar Hylander. Tidigare kallades kyrkogården endast för Växjö begravningsplats.
Kapellet på kyrkogården uppfördes 1856, efter ritningar av J. P. Lind. Det uppfördes från början på kyrkogårdens norra del, men flyttades till sin nuvarande plats 1882. Det restaurerades på 1930-talet av arkitekten Paul Boberg och fick då sin nuvarande nyklassicistiska stil.
Som du kommer förstå ju fler inlägg som lägga upp på den här bloggen, är att jag gillar att besöka kyrkor och kyrkogårdar. Det är något med lugnet i en kyrka och på en kyrkogård, även om den ligger mitt i en pulserande stadskärna. Så när jag var i Växjö en semesterdag 2022, och hade lite tid över innan jag skulle ta tåget hem igen så passade jag på att besöka Tegnérkyrkogården.
Jag hann inte gå igenom hela kyrkogården den här gången, men det var några personer som jag läst att de ligger begravda här som jag ville se och som jag faktiskt hann med, men jag kommer att besöka den här kyrkogården igen och då utforska de delar jag inte hann med i somras.
Kyrkogårdens kanske mest imponerande gravstenar är resta över biskopen Christopher Heurlin (1786-1860) och domprosten Håkan Sjögren (1727-1815). Här ligger även biskop Esaias Tegnér (1782-1846), hans grav pryds av ett vitt kors. Operasångerskan Christina Nilsson (1843-1921) har (också) fått sin viloplats här och är begravd i ett mausoleum ritat av arkitekten Paul Boberg.
Christina Nilsson föddes den 20 augusti 1843. Hon var det yngsta barnet av sex till lantbrukaren Jonas Nilsson och Stina-Cajsa Månsdotter, på gården Sjöabol (även kallad Snugge), Vederslövs socken, sydväst om Växjö. För att bidra till familjens försörjning, fick hon till att börja med att vara grindvakt. Genom sin sång sparade hon ihop till en fiol och under några år åkte hon tillsammans med sin äldste bror runt på marknader och sjöng. Hennes sångtalang uppmärksammades på Ljungby marknad 1857 av häradshövdingen Fredrik Tornérhielm, som kom att bekosta hennes sångutbildning i Göteborg. Vintern 1859 konfirmerades hon av domprosten Peter Wieselgren i Göteborgs domkyrka. Hennes debut i Göteborg ägde rum den 19 maj 1859, då den kända pianisten Sara Magnus gav en konsert i Pelarsalen på Frimurarlogen. Hon utbildade sig en tid för Franz Berwald i Stockholm. I september 1860 reste hon till Paris där hon debuterade på Theatre Lyrique 1864 som Violetta i Guiseppe Verdis opera La Traviata. Och resten är historia som det heter. Christina kom att stå på praktiskt taget alla operascener i den moderna världen och uppträdde för kungar, drottningar, furstar och tsarfamiljen. Då hon ville avsluta sin karriär innan hennes talang avtog höll hon vid 45 års ålder, 1888, en avskedskonsert i Royal Albert Hall i London. Från 1897 var hon tidvis bosatt i Småland. Christina gifte sig två gånger, 1872 med den franske bankiren Auguste Rouzaud (död 1882), och 1887 med den spanske adelsmannen don Angel Ramon Maria Vallejo y Miranda, greve Casa di Miranda (död 1902). Christina avled den 22 november 1921 i Växjö och ligger begravd i ett mausoleum på Tegnérkyrkogården, ritat av Paul Boberg.
Det är lätt att dras till de stora pampiga gravvårdarna när man besöker en kyrkogård, och jag stannar ofta till och fascineras över dem, men de som oftast stannar kvar i mitt minne är de små, enkla gravvårdarna där det t.ex. bara står Mor på och inget annat.
Esaias Tegnér har jag skrivit tidigare om på det här kontot, men här kommer lite information om honom igen. Esaias Tegnér föddes den 13 november 1782 i Kyrkeruds komministerboställe i Värmland. När Esaias var 9 år avled hans far, kyrkoherden Esaias Lukasson. Två av Esaias bröder studerade i Lund och Esaias kom att bo hos dem en kort period. Man upptäckte hans läsbegåvning, även om det började lite knackigt på den fronten, hösten 1799 började Esaias att studera vid Lunds universitet. Han blev först professor i estetik och sedan i grekiska. Redan under sin livstid var Tegnér en mycket känd och uppskattad diktare. Bland hans verk kan nämnas ”Fritiofs saga” och dikten ”Svea”. 1818 blev han invald i Svenska Akademien. 1824 valdes han till biskop i Växjö stift, han hade prästvigts i samband med sin professur i grekiska. Under sin tid som biskop verkade han för att små och slitna medeltidskyrkor revs och ersattes med stora, ljusa kyrkor i nyklassicistisk stil. Dessa brukar (lite nedvärderande) kallas för Tegnérlador. Som biskop hade han ett tillsynsuppdrag över gymnasierna i stiftet och Tegnér höll vid flera tillfällen tal till studenterna i gymnasiet, nuvarande Karolinerhuset. Han avled 2 november 1846 och begravdes på den kyrkogård som senare kom att få sitt namn efter Esaias Tegnér.
Håkan Sjögren föddes den 26 januari 1727 i Härlunda socken, Kronobergs län. 1748 blev Sjögren student i Uppsala, 1755 blev han filosofie magister samt 1757 pastorsadjunkt i Växjö stift och 1769 konrektor (vice rektor) i Jönköping. Där utgav han 1775, på uppdrag av biskop Osander ett ”Lexicon manuale latino-svecanum et sveco-latinum”, uppställt efter härledningspricipen, vilket sedan allmänt användes under lång tid och förskaffade honom ett stort rykte. Samma år utnämndes Sjögren till lektor i Växjö och 1802 till domprost. År 1800 hade han blivit teologie doktor. Sjögren var grundligt lärd man och utgav åtskilliga smärre filologiska arbeten. Sin förmögenhet som han sparat ihop, använde han till välgörande ändamål. Håkan Sjögren avled den 20 mars 1815 i Växjö.
Christopher Isac Heurlin föddes den 25 oktober 1786 i Åseda. Han var son till kyrkoherden och matematikern, professorn i astronomi Samuel Heurlin och Anna Elisabeth Osterman. Heurlin studerade vid Lunds universitet där han 1808 blev magister. Året därpå utsågs han till docent i romersk retorik, följande år i matematik och 1813 till adjunkt i ekonomi. Under den här tiden umgicks ha i Esaias Tegnérs kretsar och ingick i det s.k. Härberget. År 1813 avlade han prästexamen i Växjö och började undervisa filosofi vid gymnasiet. Han hade också en tjänst som konsistorienotarie, och verkade för att Esaias Tegnér skulle väljas till biskop. En konsistorienotarie var en ämbetsman som tjänstgjorde vid ett konsistorium, dvs ett domkapitel. 1928 ändrades titeln till stiftssekreterare. 1816 gifte han sig med Elisabeth Liljewalch. Bland barnen märks Samuel och Anders Olof Heurlin. Han blev kyrkoherde i Tolg 1824 och domprost några år senare. Han verkade även som politiker, statsrevisor 1827, 1832 och 1837, samt var riksdagsman för prästeståndet. Heurlin utsågs till biskop över Visby stift 1838, men besökte bara sitt stift ett par gånger. Samtidigt hade han utnämnts till statssekreterare vid Ecklesiastikdepartementet. 1840 avsade han sig biskopssätet, för att istället ta plats som kyrkoherde i Fellingsbro, men kompenserades genom utnämnas till överhovpredikant samt ordensbiskop i survivans. 1842-1844 var han ecklesiastikminister (utbildningsminister, men kunde även vara kyrko- eller samfundsminister), och blev efter en kort tid kyrkoherde i Karlshamn. 1847 utnämndes han till biskop i Växjö stift. Heurlin avled den 12 mars 1860 på biskopsgården Östrabo i Växjö.
Hitta hit: Norra Järnvägsgatan 25. Kyrkogården ligger mitt i centrala Växjö, alldeles intill järnvägsstationen och ca 500 m från domkyrkan.
