Friluftsmuseet Fornbyn anlades 1921 som en förlängning till det då nybyggda Västergötlands museum. Tanken var att besökarna skulle kunna uppleva äkta miljöer från den västgötska allmogekulturen. Under 1800-talet började landsbygden att förändras radikalt p.g.a. skiftena och jordbrukets modernisering.
I mer än 100 år har Fornbyn samlat gamla byggnader från hela Västergötland. Varje hus har sina berättelser. Här kan man bl.a. besöka en gammaldags lanthandel, gamla torp, en kyrka, se hur en smedja ser ut, titta in i en gammal lada och ett härbärge.
Jag är svag för hembygdsgårdar och friluftsmuseer som visar gamla byggnader. Man kan ju tycka att har man sett en loftbod, en ryggåsstuga eller visthusbod, så har man sett dem alla. Och ja, de är ofta samma typ av byggnader på dessa platser, men alla bär ju på sin egna unika historia, och det är det jag uppskattar.
Innanför entrén till Fornbyn hittar man en hällkista. Den fanns tidigare i Lilla Balltorp i Torbjörntorps socken norr om Falköping. Den här typen av stenkammargrav förekom under yngre stenåldern, ca 3000-1800 f.Kr. och representerar de många typer av megalitgravar som finns i landskapet. Hällkistor av denna storlek användes ofta i flera generationer.
Hornborgastugan är en ryggåsstuga från Hornborga socken öster om Hornborgasjön. Den stod på socknens allmänning och lär ha fungerat som socknens fattigstuga en tid. Stugan är troligen Fornbyns äldsta byggnad, men enkla små hus som detta byggdes under lång tid med ålderdomliga drag. Huslängan består av en timrad bostadsdel som är sammanbyggd med ett litet fähus av sandsten, inte helt ovanligt i trädfattiga områden. Stugan flyttades till Skara 1914 och ställdes upp ungefär där lekplatsen i Stadsparken är idag. Den flyttades till sin nuvarande plats 1951.
Söder om Hornborgastugan står två stenar längs vägen. En av dem är en gränssten från den Oxenstiernska släktens gods Stora Hof i Tråvads socken, öster om Vara. Här står också en väghållningssten märkt Brendstorp. Norr om Hornborgastugan, längs vägen mot Härjevads gamla kyrka står en milsten från Edsvära öster om Vara. Den bär årtalet 1707 och är av en typ som fortfarande är mycket vanlig längs vägarna i Skaraborg.
Härjevads gamla kyrka är troligen uppförd redan på 1600-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1700-talet, då sakristian och delar av inredningen tillkom. Kyrkan var församlingskyrka i Härjevads socken norr om Vara fram till 1915 då den ersattes av en ny kyrka.
Flera av kyrkans äldre inventarier medföljde till Fornbyn vid flytten, bl.a. predikstolen från 1780, tillverkad av bildhuggaren och målaren Johan Flodström från Odensåker, korset på altaret, nummertavlan och den större ljuskronan av trä. I övrigt har inredningen kompletterats med föremål ur museets samlingar t.ex. en liten 1800-talsorgel från Mofalla och en romansk dopfunt har tidigare stått i trädgården på Stora Bjurum.
Kyrkan flyttades till Fornbyn 1921. Den hade då ett torn som uppförts 1857, men det fick inte följa med till Fornbyn. Man ville återge kyrkan sitt ursprungliga utseende.
På den omgivande kyrkogården, och det känns faktiskt som att gå omkring på en gammal kyrkogård, finns flera gravstenar av kalkstenar, en solvisare med årtalet 1647. Utanför östra grinden står en fattigbössa eller offerstock, tillverkad efter förebild från gamla fattigbössor i Västergötland. Liksom i gamla tider får gräset på kyrkogården växa fritt och slås som hö. In till kyrkogården leder en överbyggd grind, en s.k. stiglucka, byggd efter en förlaga från Mjärdunga öster om Herrljunga.
Klockstapeln i närheten av Härjevads kyrka uppfördes 1825 vid Kärråkra kyrka nordväst om Ulricehamn. Av de två klockorna är den ena medeltida och kommer från Gösslunda kyrka på Kålland, den andra är från Björsäter utanför Mariestad. Kärråkrastapeln och Härjevads kyrka var de första byggnaderna som sattes upp i Fornbyn sommaren 1921.
Alldeles i närheten av Härjevads kyrka hittar vi ett kyrkhärbärge. Kyrkhärbärget är timrat av kraftiga ekplankor med utskjutande knutar 1744 och stod från början vid Bjärka medeltidskyrka, strax söder om Skara. När denna resattes av den för Bjärka och Härlunda socknar gemensamma Bjärklunda kyrka flyttades boden 1782 till den nya kyrkplatsen, där den användes fram till 1930. Samma år skänktes den till Fornbyn. Härbärget har tidigare använts som bårhus och förvaringsbod.
Rackebystugan var den bäst bevarade av manbyggnaderna i den ännu långt in på 1900-talet oskiftade byn Storegården i Rackeby socken på Kålland, nordväst om Lidköping. Bostadsdelen, bestående av ett stort rum och en framkammare, är sammanbyggd med brygghus och spannmålsbod. Huset är knuttimrat med tak av vass och torv. Rackebystugan ger en god bild av 1700-talets bostadshus på Kålland. När det brann på 1800-talet byggdes det upp på samma vis som innan. Huset var bebott fram till 1909. Rackebystugans panel är omålad, vilket var det vanliga på landsbygden före slutet av 1800-talet. Inredningen ska spegla tiden omkring 1830-1860 med detaljer och möblering som ska återge dekoren från 1800-talets mitt, men med ett flertal möbler som även kan dateras längre tillbaka. Rackebystugan flyttades till Stadsträdgården i Skara 1914. 1924 flyttades den till sin nuvarande plats i Fornbyn.
Den knuttimrade visthusboden kommer, liksom Rackebystugan, från Storegårdens by. Den härstammar från 1700-talet och består av fyra bodar med separata ingångar och har använts till förvaring av gårdens matförråd. Visthusboden flyttades till Fornbyn 1923.
Ladugården bildar tillsammans med Rackebystugan och visthusboden från Rackeby en intressant grupp av hus från samma plats. Byggnaden innehåller fähus, stall, loge, lador och rännen. Den är helt och hållet uppförd i den virkesbesparande skiftesverkstekniken. Så här såg flertalet ladugårdar ute på den västgötska landsbygden före skiftena. Enligt en inskription var ladugården uppförd 1744, men tekniken i sig är mycket äldre. Ladugården brann ner till grunden 2009, men återuppfördes 2011 med samma verktyg som på 1700-talet. (Original)ladugården flyttades till Fornbyn 1924.
Höjentorpsstugan är en torpstuga, troligen från 1700-talet. Den har tidigare stått på Dikatorp under Höjentorps kungsgård i Eggby socken utanför Skara. Huset är en knuttimrad enkelstuga med vass- och torvtäckt tak. På gårdstunet står en brunnsvåg av en typ som funnits i Sverige alltsedan medeltiden. Stugan flyttades till Fornbyn 1923 och är placerad som en flygel till den större Rackebystugan. Torpare ägde ingen egen mark, men fick disponera lite jord för husbehovsodling och lite bete för kreatur. Torparen hade skyldighet att utföra dagsverken på gården torpet löd under.
Händenestugan skall ha varit både komministerbostad och gästgivaregård i Händene kyrkby utanför Skara. Huset och dess bod lär ha varit de enda kvarstående byggnaderna efter en stor brand i Händene 1718. Huset är en parstuga med timrade väggar och taket är täckt med vass och torv. Boden består av en knuttimrad hushållsbod som är sammanbyggd med en vedbod i skiftesverk. Stugan flyttade till Fornbyn 1927.
Kungslenastugan är en ryggåsstuga från 1700-talet och kommer från Kungslena by nordväst om Tidaholm. Det var en s.k. backstuga, d.v.s. den stod på ofri grund. Stugans plan är en enkelstuga med en ”storstuga” och en förstuga med en liten bod innanför. Till eldstaden i bostadsrummet hör en bakugn. Stugan är knuttimrad med tak av vass och torv. Stugan flyttades till Stadsträdgården redan 1914. 1951 flyttades den till sin nuvarande plats.
Kölnan från Nittorp är byggd omkring år 1800 och kommer från Rya by i Nittorps socken, sydost om Ulricehamn. En kölna är ett torkhus för lin, och liksom smedjor placerades de här i utkanten av gården eller byn p.g.a. eldfaran. I kölnan finns en stenugn täckt av en häll, och ovanför denna en lave av trä där linet breddes ut för torkning. Kölnan flyttades till Fornbyn 1936.
Loftboden från Nittorp kommer från Ödegården i Nittorps socken sydost om Ulricehamn. Den byggdes troligen under 1860-talet och består av två bodar som ställts ovanpå varandra. Den undre har varit en sovelbod (matbod) medan den övre, som är några år yngre, har fungerat som ouppvärmt övernattningsrum för extrafolk vid slåtter. Lägg märke till den ovanliga brädfodringen som är fäst med tränaglar, en billigare lösning än smidd spik. Loftboden flyttades till Fornbyn 1927.
Den stora knuttimrade och vasstäckta ladugården på bilden nedan kommer från Karleby by i Leksbergs socken strax söder om Mariestad. Den är troligen uppförd på 1700-talet. Byggnaden har ursprungligen inrymt fähus, loge, och lador. Mitt på långsidan finns en tröskvandring för oxar eller hästar från den tid då slutade tröska för hand med slaga på logen. Ladugården flyttades till Fornbyn 1968. När den kommit på plats genomfördes en restauration av ladugården. Vintern 1970-1971 var restaureringen klar och interiören hade då gjorts om till utställningslokaler. 15 maj 1971 invigdes ladugården som ett av de första permanenta museerna för lantbrukets historia. Utställningen visade olika teman ur lantbrukets historia, t.ex. ”Bonden under förhistoria och medeltiden”, ”Bondesamfundet” och ”Bondens djur”. Idag finns dock majoriteten av redskapen, maskinerna, texterna och bilderna från lantbruksmuseet inne i Västergötlands museums huvudbyggnad och arkiv.
Holmestads ryttartorp byggdes i slutet av 1700-talet och det låg under Enebacken i Holmestads socken öster om Götene. I Indelningsverket tillhörde torpet Vadsbo Compani av Vestgöta Kavalleri-Regemente, vilket träskölden på väggen berättar. Indelningsverket var med sina rotevis indelta soldater stommen i den svenska armén från slutet av 1600-talet tills värnplikten infördes i början av 1900-talet. Soldattorp byggdes efter statliga typritningar och var oftast knuttimrade enkelstugor, med en förstuga, boningsrum och en kammare eller bod. Det var roteböndernas skyldighet att underhålla soldaten och hans bostad. Torpets siste ägare var en korpral vid namn Gustav Linus Lindgren (född 1866). Han tjänstgjorde som soldat nr: 13 från Västgöta regemente vid Vadsbo kompani i Holmestad socken från 1887 fram till sitt avsked 1927, en tjänstgöringstid på 40 år! Torpet flyttades till Fornbyn 1949.
Daretorps missionshus med sin veranda i snickarglädje byggdes 1871 i Daretorps socken sydost om Tidaholm. Huset är byggt av panelklätt timmer med tak av flacktegel, typiskt för Tidaholmstrakten. Huset innehåller en samlingssal samt en liten bostad om ett rum och kök. Huset representerar de många folkrörelsehus som byggdes från mitten av 1800-talet då det blev fritt att ha religiösa möten utom kyrkan och väckelserörelsen växte fram. Missionshuset flyttades till Fornbyn 1982.
Ekeskogs vädersåg uppfördes ursprungligen på Eketomten i Ekeskogs socken, söder om Töreboda, och är troligen byggd 1861. Den förmodas vara den äldsta i sitt slag i Västergötland. Sågverket är en enbladig ramsåg som drivs med vindkraft. Hättan med vingarna kunde vridas mot den rådande vindriktningen. Sågen hade en kapacitet av sju till åtta stockar per dag vid god vind. Vindkraften kunde även kopplas till en hyvel för tillverkning av stickespån, sådana ligger på sågens tak. Vädersågen flyttades till Fornbyn 1927.
Dansbanan i Fornbyn är nybyggd 1988 efter förebild från en dansbana från omkring 1940 i Fagersanna folkpark utanför Tibro. Den används varje sommar vid spelmansstämmor och folkdansgillen.
Snickarboden från Hangelösa uppfördes ursprungligen på Gategården i Hangelösa socken i Götene kommun på 1800-talet. Snickarboden visar ett lantligt snickeri som det sett ut i äldre tid med en fullständig svarv och snickeriutrustning. Snickarboden flyttades till Fornbyn 1969.
Jordkällaren av stora kalkstenshällar är flyttade från Råbäck i Medelplana socken på Kinnekulle. Den representerar en typ av källare som har varit vanlig på Kinnekulle med omnejd, där kalkstenen har använts till allt slags byggande.
Smedjan på bilden nedan kommer från Gategården i Hangelösa socken i Götene kommun. Den är byggd omkring 1800. Smedjan är fullt utrustad med ässja, städ och allehanda verktyg och används för kurser och demonstrationer. Den bakre delen av huset har genom en avbalkning på mitten gett plats för ett brygghus, eller tvättstuga. Smedjorna låg avsides i byarna p.g.a. brandfaran, och så även här i Fornbyn. Smedjan skänktes till Fornbyn 1967 av den siste bysmeden, Anders Zetterman d.y.
Det senaste tillskottet i Fornbyn är Stenhammars kiosk. Den kom till Fornbyn från Stenhammar i Lidköping 2021. Den byggdes 1961 efter ritningar av Erik Stadig, Lidköping, på uppdrag av den förste ägaren Ingvar Svensson. Kiosken var under lång tid ett givet stopp vid den gamla landsvägen ut mot Läckö. Här såldes glass, tidningar och sötsaker. Idag är den här typen av byggnader utrotningshotade. Stenhammarkiosken har behållit sitt ursprungliga utseende och är ett fint exempel på 1950-talets funkis. I Fornbyn står den som en representant för det svenska folkhemmet och modernismen.
Transformatorn i Fornbyn har tidigare tillhört Skallmeja elektriska distributionsförening och stod då på Kättorps gård i Norra Härene utanför Lidköping. Den är byggd 1918 efter en av Vattenfalls tidigaste typritningar. När landsbygden elektrifierades byggdes många sådana här små transformatorstationer av trä. Idag är nästan alla borta. Transformatorn flyttades hit till Fornbyn 1984.
Ekeskogs lanthandel byggdes i slutet av 1880-talet och fungerade som just lanthandel i Ekeskogs by nära Töreboda mellan 1905 och 1970. Här såldes livsmedel, kläder, redskap och bensin, och här låg ortens poststation från 1911 till 1967. Inredningen visar hur affären såg ut på 1940-talet. På övervåningen fanns en liten bostad för affärsbiträdet. Invid lanthandeln står två klassiska bensinpumpar från 1920-talet. Här finns också ett typiskt mjölkbord av trä där gårdens mjölk togs till mejeriet. Lanthandeln återinvigdes i Fornbyn 1984. När jag besökte Fornbyn så var lanthandeln tyvärr stängd, så jag har inga bilder inifrån.
Hitta hit: Stadsträdgården i Skara. Granne med Västergötlands museum
