VÄSTERGÖTLANDS MUSEUM, Skara

Ju äldre jag blir desto mer verkar jag uppskatta museer som berättar om traktens historia. Så när jag var i Skara en julidag 2022 var Västergötlands museum ett självklart stopp.

Här finns över 10 000 år av landskapets historia gestaltad. Museet har flera fasta utställningar, bla. om Skara under medeltiden, om Kata i Varnhem och hennes liv och maktställning under slutet av vikingatiden, tolkningar av Västergötlands forntid och Agnes de Frumeries livsverk. Här finns även (som sig bör) tillfälliga utställningar. När jag besökte museet var det bl.a. en utställning om yttrandefrihet.

Den ståtliga museibyggnaden ritades av Charles Lindholm och uppfördes 1919, men det första museet under nuvarande namn öppnade redan 1865.

Jag tog inte så jättemånga bilder från Västergötlands museum och det brukar vara ett tecken på att jag har fokus på utställningarna och därmed glömmer bort att fotografera, för jag tycker det är så intressanta utställningar…

Skara grundades på tröskeln av medeltiden av kungen, men blev snabbt också en viktig kyrklig ort. Det kan vara svårt att förstå den makt och betydelse som var Skaras och Västergötlands från 1000-talet och in i 1300-talet när man besöker dagens, kanske lite slumrande småstad. Jag tycker att den här utställningen visar upp det medeltida Skara på ett bra sätt.

Här kan man bl.a. se Sveriges äldsta möbel, biskop Brynolfs mässhake (eller åtminstone en målad relik. Originalet vilar sig i museets magasin), stadsmiljö, skulpturer, liljestenar, relikskrin m.m.

En av höjdpunkterna i utställningarna är Fröslundasköldarna, votivsköldar från bronsåldern som hittades på Kållandsö (Lidköpings kommun).

1985 gjorde en bonde på Kållandsö ett unikt fynd. I en upplöjd fåra blottades metallfragment som visade sig vara resterna efter 18 praktsköldar. Dessa hade offrats i vad som då var en grund vik av Vänern för ca 3 000 år sedan. Arkeologer från Västergötlands museum grävde fram lämningarna, som sedan sattes samman under ett tålamodsprövande arbete i Stockholm.

Sköldarna har aldrig använts i strid utan har troligtvis använts vid uppvisningar och som dekoration i en stormannabostad. Kanske ska man se sköldarna som solskivor som användes i ljusbefrämjande ritualer. Solkulten var utbredd under bronsåldern och den cirkulära formen förekommer på allt från hällristningar till smycken.

Metallen till sköldarna kommer från kontinenten, men kan mycket väl ha tillverkats i det nuvarande Västergötland. Sköldarna är översållade med cirklar vars linjer bryts av hakar upprepade gånger. Är det en labyrint man velat återge? På baksidan finns ett rejält handtag som visar att sköldarna inte enbart hängt som dekorationer.

Men varför har man grävt ner alla dessa sköldar i Fröslunda? Troligen drabbades människorna i Fröslunda av en kris där man fick avyttra det värdefullaste man hade i hopp om att få det önskade. Kanske slog skörden fel eller så hade man drabbats av en ödesdiger farsot? Att offra i våtmarker är ett mycket gammalt kultiskt beteende.

Har du varit i Varnhem och besökt Katas gård, eller ska du dit? Oavsett vilket så är utställningen ”Kata & Kättil – fynden i Varnhem” ett bra intro eller som komplement till besökt i Varnhem. Kanske är det så att du inte ens hört talas om Kata i Varnhem, men nu tar en tur dit efter ditt besök här på Västergötlands museum? Grattis till dig, du har en mycket trevlig upplevelse framför dig.

Kata, kvinnan som härskade på storgården i Varnhem på 1000-talet har rekonstruerats i form av en skulptur i naturlig storlek. Oscar Nilsson står bakom modellen och Katas vackra blå kläder är sydda av av Mari Wickerts. I utställningen kan du även se flera av de fynd som gjorts vid utgrävningarna i Varnhem.

Agnes de Frumerie föddes den 20 november 1869 i Skövde. Hon utbildar sig vid Konstakademien i Stockholm och verkar sedan som konstnär i Paris under 30 år innan hon återvänder till Sverige och Västergötland. Hon var gift med kaptenen i svensk tjänst Gustaf de Frumerie, som blev fransk medicine doktor.

Agnes var en mångsidig konstnärinna som ställde ut flitigt i Frankrike, men också här hemma i Sverige. Hon visade bl.a. marmorskulpturer och konsthantverk såsom möbler och keramik. På 1890-talet umgicks hon med många i det konstnärliga avantgardet i Paris, bl.a. August Strindberg som hon porträtterade.

Agnes var verksam i en internationell miljö under en brytningstid så hon hade det nog inte så lätt alla gånger. Idag är hennes pionjärarbete på framför allt konstglasets område henne en plats i den svenska konsthistorien.

När Agnes gick bort 1937 skänkte hon en stor del av sin kvarlåtenskap till Västergötlands museum. Det är den enskilt största samlingen på museet och rymmer närmare 1 000 objekt, foton, teckningar, målningar, möbler och arkivalier. En del av dessa kan man se i utställningen om Agnes och hennes gärningar.

Hitta hit: Stadsträdgården i Skara.