På en hög kulle mellan Nordre och Göta älvar tronar Kungälvs största sevärdhet, den magnifika fästningen – Bohus fästning – från 1300-talet.
Göta älv är en plats där dansk, svensk och norsk historia vävs samman. Älvens roll växer i betydelse under järnåldern och kontrollen över den har förstås en strategisk betydelse. På 1250-talet byggde den norske kungen en befästning på Ragnhildsholmen för att skydda staden Kongahälla. 1308 uppförde den norske kungen Håkon Magnusson en borg i trä på Bagaholmen som fick namnet Bagahus, senare Bohus.
Borgen kommer under mer än 300 år att byggas ut och förstärkas av norska och danska kungar, främst Christian IV som besöker Bohus och Norge fler gånger än alla övriga danska kungar tillsammans. Under 1500- och 1600-talen var borgen en viktig del av Danmark-Norges försvar mot svenskarna. Bohus fästning kom att bli ett av Nordens starkaste fästen.
Under sin 700 år långa historia sägs det att fästningen har motstått hela 14 belägringar – utan att falla. En av dessa 14 belägringar var under det nordiska sjuårskriget 1563-1570 då svenskarna lyckades inta det nordöstra tornet, men efter hårda strider och stort manfall, ändå tvingades till reträtt.
Bohus fästning blev svenskt i samband med freden i Roskilde 1658, men Bohus fästning fick en allt annat än fredlig tillvaro. Efter att svenskarna blivit herrar på Bohus, var det istället danskar och norrmän som belägrade fästningen, men utan framgång.
1678 belägrade den norske ståthållaren Ulrik Fredrik Gyldenlöve fästningen, utan att lyckas inta den. Två år senare kom han tillbaka med över 10 000 man för att inta både Bohus och Göteborg. Det blev fästningens hårdaste belägring. Under två sommarmånader bombarderades fästningen så mycket att det tog flera decennier in på 1700-talet innan man hade reparerat skadorna.
Fästningens betydelse avtog och under 1700-talet tjänstgjorde Bohus fästning i huvudsak som fängelse. Fästningen har faktiskt inhyst fångar ända sedan 1300-talet.
Den 4 oktober 1786 marscherade den sista permanenta garnisonen ut från fästningen, och till Göteborg och fästningens militära tid var över.
1789 föreslogs det att Bohus fästning skulle raseras, vilket tillstyrktes av kung Gustaf III. Efter beslutet om rasering fick Kungälvsborna lov att ta sten från ruinen, vilket tacksamt togs emot. Idag kan man se stenar från Bohus fästning i husgrunder och murar längs Östra och Västra gatan i Kungälv. Det är dock inte första gången som man återanvänder sten på det här viset i området. När Bohus fästning byggdes om från en träborg till en stenfästning tog man sten från Ragnhildsholmen, Bohus fästnings föregångare.
1838 förbjöd kung Karl XIV Johan all vidare rasering av Bohus fästning, av kulturhistoriska skäl.
Bohus fästning har restaurerats och konserverats vid flera tillfällen. Första gången vid sekelskiftet 1900 under ledning av överste Claes Grill. 1925 övertog statliga byggnadsstyrelsen ansvaret för Bohus fästning. 1934, under ekonomiska kristider, inleddes restaureringsarbeten som utfördes av arbetslösa. Under 2026 renoveras bastionen Nedre platt för att förhindra vattenskador och ras.
Blockhusporten byggdes vid mitten av 1600-talet och var i bruk till 1789 då fästningen raserades och blev en ruin. När man utförde schaktningsarbeten under 1930-talet påträffades spår av porten. För att markera fästningens huvudentré, och eftersom även en ruin behöver kunna stängas till, lät man år 1935 rekonstruera Blockhusporten.
Portbyggnaden och Kungasalarna Området på bilden nedan kallas för Inre portbyggnaden och den innehöll på 1700-talet Kungasalarna, som är en av fästningens äldsta bevarade delar. Öppningen som man ser är den ursprungliga porten i ringmuren som omgav borgen. Den yttre portbyggnaden tillkom senare.
För att skydda porten fanns under medeltiden en vindbrygga, med en uppfart längs med ringmuren. Uppfartens placering var väl genomtänkt och en del av försvarstekniken. När fienden kom fram till vindbryggan var de tvungna att flytta skölden till höger hand för att skydda sin högra sida från att bli beskjuten av soldaterna uppifrån muren. Med vapnet i vänster hand blev fienden inte lika effektiv.
Från Kungasalarna styrdes den första unionen mellan Norge och Sverige av kung Magnus Eriksson och drottning Blanka. Blanche av Namur föddes i nuvarande Belgien omkring 1320 och gifte sig med kung Magnus 1335.
Barnvisan ”Rida, rida, ranka, hästen heter Blanka” sägs handla om drottning Blanka och skrevs i slutet av 1800-talet.
Kommendantbyggnaden uppfördes troligen under 1500-talet. Det hade från början källare, tre våningar och vind. Idag markeras den bara med de kvarstående källarmurarna mot borggården. På mellanvåningen bodde fästningens kommendant och på första våningen slottsprästen och artilleri-löjtnanten.
Det var först när Bohus blivit svenskt som fästningen fick sin första militära kommendant. Tidigare, var det en länsherre som styrde över både slottet och länet. Han hade ansvar för skatter, rättsskipning och tillsyn över näringar. Länsherrens befogenheter och skyldigheter reglerades i ett länsbrev från kungen. När den förste kommendanten fick ansvar över Bohus, tillsatte man också en guvernör, som senare blev det vi idag kallar landshövding.
Mors mössa – När Bohus byggdes om på 1640-talet revs den medeltida södra ringmuren och de båda fyrkantiga hörntornen. Istället byggdes en ny militär byggnad som bestod av tre delar; det runda tornet Mors mössa i väster, det halvrunda Sven Halls torn i öster och Gamla magasinet däremellan. Mors mössa, som även kallats Kyrkotornet eftersom det låg intill kyrkan, bestod av tre våningar med krutvalv i botten och kanonvåning högst upp.
På utsidan av Mors mössa sitter en inmurad kanonkula, som troligen härstammar från belägringen 1678. Trappan som går från borggården till utsiktspunkten på murkrönet var tidigare en uppgång till byggnadens övre våningar.
Sommaren 2026 var det en utställning om drottning Blanka i Mors mössa.
Kyrkan – Bohus slottskyrka byggdes om från grunden 1610 för att kunna rymma omkring 400 personer. Kyrksalen hade en läktare och ett altare som var placerat i norr. Vanligen brukar altare ligga i öster, men av utrymmesskäl placerades det i norr här i Bohus slottskyrka.
Det enda som finns kvar av slottskyrkan idag är den gräsbeväxta terrassen. Tittar man riktigt noga på ruinen kan man se att det finns ett äldre murverk i botten. Det visar att kyrkan byggdes ovanpå en tidigare byggnad.
Från kyrkans bakre del fanns en ingång till krutkällaren i Gamla magasinet. Mot Portbyggnaden fanns ett trapphus som betjänade alla byggnaderna på den här sidan borggården. Från övervåningen fanns en ingång till Trumpetaregången, som gick inuti västra ringmuren mellan tornen Fars hatt och Mors mössa.
Gamla magasinet låg mellan Mors mössa och Sven Halls torn. Det byggdes på 1650-talet efter den holländske fästningsingenjören Isaac van Geelkercks ritningar. För att få plats med magasinet fick man riva den södra ringmuren och de båda fallfärdiga hörntornen som fanns kvar från medeltiden. Det Gamla magasinet var delat i två delar, med tre respektive fyra våningar. Den fjärde våningen hade ett kanonbatteri som kunde beskjuta Hisingen, på andra sidan Nordre älv. I bottenvåningen låg ett förråd för artilleriet och ett krutförråd. På andra och tredje våningen fanns spannmålsmagasin och rustkammaren, där man förvarade slottes vapen.
Sven Halls torn byggdes på 1650-talet, ovanpå ett gammalt medeltida fyrkantigt torn. Inne i tornet ser man tydligt resterna av det gamla tornet.
Det nya tornet hade tre våningar och ihopbyggt med Gamla magasinet. Tornet utgjorde en halvrund avslutning på den byggnaden. I markplan låg krutvalvet och på de övre planen logement eller magasin.
Öppningen i botten, inne i tornet, leder till den medeltida fästningshålan, men öppningen fanns inte på medeltiden. Istället tog man sig in i fängelsehålan via en dörr på borggården. Dörren är idag igenmurad och ligger flera meter under markytan.
Namnet på tornet kommer efter slottsfogden Sven Hall som levde i slutet av 1500-talet.
Den bohusiska smällen Bohus mest dramatiska dag inträffade under det Nordiska sjuårskriget i mars 1566, då fästningen stormades av flera hundra svenska soldater.
De svenska soldaterna trängde sig förbi den raserade yttermuren och vidare in i Röde torn. Det sägs att segern nästan var vunnen, när en man ur fästningens norska besättning erbjöd sig att krypa ned med krut till bottenvåningen under Röde torn. När han tände på krutet blev explosionen så enorm att tornets innanmäte sprängdes. En samtida iakttagelse lär ha beskrivit synen som att svenskarna flög som kråkor och att ingen kom därifrån med livet i behåll. Mannen som offrade sitt liv räddade fästningen. Hans änka fick en gård på Hisingen. Gården var åtminstone till 2008 (då infoskylten på fästningen skrevs) kvar i släktens ägo. Hur det är idag vet jag inge, men jag hoppas att den fortfarande är det.
Dammen som idag upptar en stor del av den yttre borggården kallas Konsten. Före 1570-talet var den troligtvis en naturlig sjö.
Fästningen var som ett litet samhälle i samhället. Människor levde sida vid sida med hästar, kor, får och svin, och tillgången till vatten var av stor betydelse. Vid dammen fanns tidigare en badstuga och ett krutlaboratorium. Tidvis har man också odlat fisk i dammen, som idag är fyra meter djup.
Efter det Nordiska sjuårskriget byggdes fästningen till med en yttre borggård och bastioner. Med vissa undantag kan man säga att det som ligger innanför ringmuren är byggt före 1570, medan det som är byggt utanför är byggt senare.
När man på medeltiden byggde en borg, var platsen man valde en del av försvaret. Runt Bohus fanns Göta och Nordre älvar som en naturlig och viktig vallgrav. Berget utgjorde att fienden inte kunde gräva in sig i borgen och de branta bergspartierna försvårade stormningsförsök.
Bastionen Skarpe Nord har än idag sitt vackra gråstensvalv i behåll. På högra sidan av gången ligger några rum som under 1700-talet var igenfyllda och igenmurade. Rummen, som även kallades kasematter, tillhörde ett äldre skede i fästningens historia, när kanonerna stod skyddade under mark. Om man går in i gången och följer den svängda trappan upp på den gräsbevuxna kanonvallen, ser man murlämningar efter en vaktbyggnad med arrestlokaler från 1700-talet. Höger om Skarpe Nord ligger bastionen Lilla Våghals med Sortivalvet, som hade ett logement i två våningar. Här finner man resterna av fyra eldstäder.
Fästningens besättning har varierat i storlek genom åren. Under krigstid kunde den uppgå till närmare tusen man, man vanligtvis bestod den av några hundra.
Fästningen användes som fängelse, främst under 1600- och 1700-talen. Vid mitten av 1700-talet satt här 72 män och fem kvinnor fängslade, eller ”på fästning” som det hette i folkmun på den tiden. På Bohus har det genom tiderna suttit människor dömda för trolldom, häxeri och förskrivning till satan, det vill säga för att ha slutit avtal med satan. Här har också suttit polska och ryska krigsfångar.
Bohus fästning fungerade som fängelse redan på 1300-talet. År 1389 fördes kung Albrekt av Mecklenburg som fånge till Bohus på order av drottning Margareta efter slaget vid Åsle Mosse. På samma slott hade hans föräldrar förlovat sig år 1321.
Fästningens kanske mest kända fånge var pietisten och den kristne förkunnaren Tomas Leopold. Han satt inlåst i ett litet välvt rum (som man kan besöka idag och som sommaren 2026 har en liten utställning om Leopold) i sammanlagt 32 år under 1700-talet, för sina påstådda irrläror. Leopold bekände sig till radikalpietismen. Det var en rörelse som ansåg att kyrkoreformen var var felaktig, eftersom den hade gjort människor mindre religiös i vardagen. Prästerna försökte få Leopold att att rätta sig efter den lutherska läran, men han vägrade. Leopold bars ut död från fästningen 77 år gammal.
Vill man veta mer om fästningens funktion som fängelse och olika bestraffningsmetoder genom åren, fästningens fångutrymmen och om rysliga livsöden som ägt rum här och i närheten (till exempel Tomas Leopold) så kan man ta del av det i utställningen som är inhyst i Skarpe Nord.
Fars Hatt byggdes i början av 1300-talet som ett fyrkantigt torn men skadades så svårt 1678 att det revs. Några år senare byggdes det runda torn som vi ser idag. Med ett runt torn kunde man skjuta åt alla håll.
Det nya tornet byggdes efter fästningsarkitekten Erik Dahlbergs ritningar och hade källare, fyra våningar och vind. Tornets andra våning användes bland annat som mangelbod och kvarnhus. Tredje och fjärde våningen, batterivåningarna, var avsedda för tio kanoner.
I källaren finns den medeltida och ökända fängelsehålan bevarad. Fångarna firades ner i hålan genom en öppning i golvet. Fängelsehålan är sex meter djup och saknar helt dagsljus.
Här finns en utställning om garnisonssoldater genom fästningens historia och Kristian IV:s regeringstid, och man kan även kika ner i fängelsehålan.
Brunnen – 1616 kom bud från Köpenhamn och kungen Kristian IV. För att säkerställa tillgången på färskvatten ska en ny brunn anläggas på Bohus.
Brunnen sprängdes ut ur klippan på borggården genom eldsättning, eller makning som det också kallas. På en eldning kunde man i bästa fall bryta en decimeter berg. Efter tre år hade man äntligen kommit så långt ner att man nådde vatten. Arbetet med den 22 meter djupa brunnen utfördes av straffångar. Den första kända fången hette Jen Vagter, som sändes hit till Bohus 1616. Förutom det tunga arbetet med att spränga och hacka sig ner var fångarna slagna i järn och hade tunga bojor att släpa på. För några fångar omvandlades dödsstraff istället till arbete i brunnen. Men frågan är om det var ett bättre straff?
Nya magasinet uppfördes på 1400- eller 1500-talet och har byggts om flera gånger sedan dess. Från början hade byggnaden en utpräglad bostadskaraktär. Här låg förmodligen borgstugan och besättningens uppehållsrum. Idag är spåren tydligast efter den tid då byggnaden innehöll ett bak- och brygghus. Inne i rummet syns resterna av bakugnen och eldstaden.
Här kunde man baka bröd på fem tunnor mjöl om dygnet och brygga 16 tunnor malt i en och samma sats. Hela huset byggdes om i slutet av 1600-talet och kallades därefter Nya magasinet.
På 1700-talet bestod Nya magasinet av ett krutförråd och ett vågrum där man vägde livsmedel. Det fanns också en trätrappa upp till de båda övervåningarna, där man förvarade spannmål.
Murlämningarna i botten härstammar från ett fyrkantigt försvarstorn från medeltiden. Fasaden mot borggården var tidigare tegelklädd och troligen putsad, men teglet har gått förlorat.
Det är en utställning i Nya magasinet, men jag kan kommer tyvärr inte ihåg exakt vad den handlade om, men jag minns att det finns en tidsaxel som jag uppskattade och där man kan se när Bohus fästning var danskt, norskt eller svenskt…
Bohus fästning ägs och förvaltas av Statens Fastighetsverk och blev förklarat statligt byggnadsminne den 25 januari 1935.
Bohus fästning är ett mycket trevligt besöksmål och den har ju onekligen en mycket spännande historia att berätta. Jag har tidigare gått en guidning på fästningen och det kan jag verkligen rekommendera, eller lyssna på den digitala ljudguiden via mobilen som också finns. Vi, jag och min syster, gjorde inte det den här gången, utan nöjde oss med att gå runt på ruinen och läsa de informationsskyltar som finns.
Hitta hit: Fästningsparken 3, Kungälv. Kör av antingen från E6:an eller E45:an mot Kungälv och följ sedan skyltning ”Bohus fästning”.
Åka kollektivt: Flera bussar trafikerar hållplatsen Eriksdal, som ligger på Göteborgssidan av Nordre älv. Kolla på Västtrafiks hemsida för info om förbindelser och avgångstider. Cirka 10 minuters promenad från Eriksdal.
