Friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad är ett kulturhistoriskt kunskapscentrum som förmedlar det norrbottniska kustlandskapets kulturarv. Här finns byggnader från 1700- till 1900-talen som ger en verklighetsnära bild av en radby.
Hägnan anlades ursprungligen 1918 på Gütlzauudden i centrala Luleå. Där drevs det som ett norrbottniskt Skansen av Norrbottens läns hembygdsförening. Vid Luleås 300-årsjubileum 1921 fanns här omkring tio byggnader och en restaurang. Under 1920- och 1930-talen frodades det, men allt eftersom minskade besökarna, och under 1965 hade friluftsmuseet bara 797 besökare.
Någonting behövde göras. Skulle friluftsmuseet läggas ned eller flyttas? Man började söka en ny plats för verksamheten. Vid den här tiden förvaltades friluftsmuseet av Norrbottens museum och Harald Hvarfner, som var länsmuseichef, började söka en ny plats för verksamheten. Han såg snabbt fördelarna med att flytta friluftsmuseet till Gammelstad, där kyrkstaden redan lockade många turister. Gammelstad var dessutom en mer naturlig och historiskt trovärdig plats.
Med stöd av Riksantikvarieämbetet påbörjades flytten som var klar i början av 1970-talet till Gammelstad. Ett bättre läge kunde inte ha valts med tanke på den utveckling av museet som sedan följde. Idag ligger friluftsmuseet mellan två UNESCO-klassade miljöer. Världsarvet Gammelstads kyrkstad, och Gammelstadsvikens naturreservat som är ett Natura 2000-område, upptaget på UNESCO:s lista över skyddsvärda våtmarker.
Inom området där friluftsmuseet ligger idag finns arkeologiska utgrävningar från 1300-talet. Här fanns en prästgård på den ö som stigit ur havet p.g.a. landhöjningen. Området användes till sommarbete för boskap in på 1950-talet och kallades i folkmun för Prästhägnen.
Fram till 2006 låg fokus på uppbyggnaden av nya miljöer och friluftsmuseet fick allt fler byggnader. Idag består friluftsmuseet av ett 50-tal byggnader. I torpet råder 1780-tal, Storgården visar hur en välbärgad bondgård kunde se ut på 1880-talet, i Peri-Hanscha gården är det 1920-talet som gäller och i lanthandeln får man en glimt av 1940-talet. Förutom dessa gårdsmiljöer har friluftsmuseet också ett kafé, en scen, två dansbanor samt flera övriga byggnader.
Hägnan är en härlig plats för barnen att vistas på och Peri-Hanscha gården är barnens egen gård på museet. Här finns en miniladugård, höhopp, snickarbod, kaniner, höns m.m. och barnen får möjlighet att baka bröd i vedeldad ugn och pyssla på bestämda dagar.
Sommartid kan man träffa några av våra vanligaste bondgårdsdjur på museet. En del djur finns på plats året runt, medan övriga djur bor här från midsommar till höst.
Friluftsmuseets område är öppet för allmänheten året runt. Gårdarna och lanthandeln har mer begränsade öppettider. Under sommarsäsongen, helgen före midsommar till mitten av augusti, har friluftsmuseet många evenemang, som traditionellt midsommarfirande och allsångskväll.
Fram till 1992 hörde friluftsmuseet till Norrbottens museum. Därefter tog Luleå kommuns kultur- och fritidsförvaltning över ägandet och förvaltningen.
Grindstugan – Från Alvik, Nederluleå socken. Grindstugan uppfördes efter sekelskiftet 1900 och var bostad för en fattigare familj på landsbygden. I Alvik kallades huset lillstugan. Så här trångt kunde både ensamt folk och stora familjer bo vid denna tid. Stugan används idag av Hägnan i samband med försäljning och utställningsverksamhet.
Lanthandeln – Från centrala Kalix. Huset byggdes i början av 1800-talet och försågs med glasveranda och panel 1907. I lanthandeln råder 1940-tal och butiken är utformad som en lanthandel kunde se ut efter första världskriget när handlaren hade tjänat lite extra på kristidsekonomin. Detta är innan nästa världskrig, med varubrist och ransoneringskort. På Hägnan bryter byggnadens placering radbyns mönster med sin orientering mot byavägen och presumtiva kunder.
Lanthandelns magasin – Från Ängsbyn, Nederluleå socken. Detta magasin är en dubbelbod från 1800-talets mitt. I lanthandelns magasin förvarades skrymmande varor som inte rymdes i affärsbyggnaden. Det kunde t.ex. vara färgpulver, fotogen, jordbruksredskap, spik, hästskor eller målarolja.
Lekstuga – Från Svartöbrinken, Luleå stad. Lekstugan har stått vid disponentvillan på Svartöbrinken där den ägts och brukats av den kände dramatikern, författaren och skådespelaren Staffan Westerberg. Han är mest känd för sitt klassiska barnprogram ”Vilse i pannkakan”. Lekstugan är från 1930-talet. Som byggnadstyp är lekstugan främst ett borgerligt fenomen som kommer under slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. På landsbygden blir den vanligare något senare.
Enkelstuga – Från Sinksundet, Luleå socken. Innan stora Norrbottensgårdar blev vanliga bodde folk ofta i enkelstugor bestående av en farstu, farstukammare och ett större rum som fungerade som kök. Just denna timrade byggnad, i form av en enkelstuga från 1800-talet, är idag ombyggd till kontor för Hägnans publika verksamhet.
Förrådsmagasin – Från Gammelstad, Nederluleå socken. De timrade förrådsmagasinet utgör en del av en ladugårdsbyggnad från ett gårdsställe i skogen en liten bit från Hägnan. Den delen av byggnaden är troligen från 1800-talets senare del. Som kuriosa kan nämnas att där bodde diktaren Folke Isakssons mormor. Denna byggnad fungerar idag som kombinerat snickeri, förråd och personalutrymme på Hägnan.
Togobodan – Från Gammelstad, Nederluleå socken. Dubbelbod från 1930-talet som fått sitt namn efter dess förre ägare, begravningsentreprenören och kaféägaren, Åström i Gammelstad, även kallad Togo i folkmun. Byggnaden har under hans tid bl.a. använts som likbod. Idag används den som förråd för Hägnans verksamhet.
Enkelstuga – Från Jämtön, Råneå socken. Innan stora Norrbottensgårdar blev vanliga bodde folk ofta i enkelstugor bestående av en farstu, farstukammare och ett större rum som fungerade som kök. Denna stuga från 1800-talet har tidigare varit en bagarstuga och är idag ombyggd till kontor för Hägnans vaktmästeri.
Förrådsmagasin – Timrad förrådsbyggnad i en våning. Boden har brädfodrade knutar och framsida. Att klä in knutarna och timret med brädor var ett sätt att, som i detta fall, skydda mot fukt och röta. Men att brädfodra en byggnad kunde också vara ett sätt att försköna och ett tecken på status. Hade man inte råd att brädfodra hela byggnaden gjorde man det framför allt på den sida som gästerna såg. Huset används idag som förråd för Hägnans verksamhet.
Härbre – Från kvarteret Mörten, Luleå stad. Timrad förrådsbyggnad från 1836 som idag används som förråd för Hägnans verksamhet. I ett härbre förvarades mat som tunnbröd, torkad och insaltad fisk samt kött, men också spannmål och annat som man var rädd om. Härbret var fönsterlöst för att förhindra inbrott och uppställt på stolpar för att stå emot fukt och skadedjur. De härbren som hade två våningar kunde sommartid användas som sovutrymme.
Högmagasin – Från Sunderbyn, Nederluleå socken. Förrådsbyggnad från 1800-talets mitt, som ursprungligen varit ett större härbre som byggdes om till magasin. Att den kallas högmagasin beror på att den har två våningar och därmed utgör en högre förrådsbyggnad än andra förrådsmagasin.
Kafé Fägnan – Från Alvik, Luleå kommun. Norrbottensgård ombyggd till kafé med konferensutrymme på övervåningen.
Storgården – Från Lillpite, Piteå. Ursprungligen parstuga med sal och kök, farstu och farstukammare. Under 1800-talets senare hälft tillkom gavelkamrar och oinredd vindsvåning. Planlösningen är typisk Norrbottensgården och på museet representerar Storgården en välbärgad bondgård som visar tiden omkring 1880. En tid som präglas av jordbrukssamhällets möte med den begynnande industrialismen, vilket också kan ses i gårdens inredning. Stora mangårdsbyggnader som denna var vanliga på den norrbottniska landsbygden och ägdes av välbärgade bönder med egen skog och jord. Storgården är inte daterad, men troligtvis byggdes den på 1600- eller 1700-talet som parstuga med kök och sal, farstu och farstukammare. Den oinredda vindensvåningen, liksom gavelkamrarna, byggdes till under 1800-talet till följd av den högkonjunktur som följde med sågverksindustrins uppblomstring. Även om övervåningen inte användes var den en statusmarkör. Storgården är den karakteristiska hustypen för den s.k. norrbottensgården.
Bagarstuga – Från Antnäs, Nederluleå socken. Bagarstugan är en parstuga, men med en oisolerad vedbod i norra rummet. Den har öppen svale till förstugan, vilket är ovanligt i Norrbotten och inte praktiskt p.g.a. det kalla klimatet. Svalen har skapats genom att man helt enkelt sågat bort farstuns framvägg. Långt in på 1900-talet hade alla större gårdar i övre Norrland separata bagarstugor. De användes för storbak av tunnbröd vår och höst. Sommartid flyttade husfolket ut från huvudbyggnaden och då fungerade de som sommarkök och sovstuga.
Peri-Hanscha – Från Sunderbyn, Luleå kommun. Byggnadens planlösning är som en liten norrbottensgård, men huset var egentligen bara bagarstuga till den stora Peri-Hanscha gården som brann ner 1978. Gården fick troligen sitt namn från en av de tidiga ägarna på 1700-talet som hette Per Hansson. Även om gården har ett ålderdomligt utseende är den inredd som ett norrbottniskt bondehem i början av 1920-talet. Här får du som besökare möjlighet att uppleva vardagslivet på landsbygden tedde sig i början av 1900-talet.
Ubbymagasinet – Från Ubbyn, Överluleå socken. Magasinsbyggnad i två plan från sent 1700-tal. Används idag som barnens lekladugård på Hägnan.
Portlider – Från Niemisel, Råneå socken. Portlidret är ett timrat förrådshus byggt i två plan med öppen genomkörsport. Förr var gårdens entrébyggnad och fyllde funktionen som finare förrådshus. Sommartid var de också sovstuga för gårdsfolket som kunde flytta ut från trångboddheten i huvudbyggnaden. På 1700-talet blev gårdsfyrkanterna omoderna och gårdstunet öppnades upp. Detta gjorde denna byggnadstyp omodern. Idag finns bara ett fåtal portlider kvar i Norrbotten, varav två på Hägnan.
Torpet – Från Porsnäs, Piteå kommun. Ursprungligen mangårdsbyggnad till ett 1700-talshemman. Under 1770-talet flyttades byggnaden och kom därefter att tjäna som torp. Byggnadstypen var tidigare vanligt, men är idag ålderdomlig och återfinns främst på fäbodar. Vi missade tyvärr torpet när vi besökte Hägnan.
Hägnan är ett trevligt besöksmål, och även om man kan tycka att har man besökt ett friluftsmuseum så har man sett alla så älskar jag att strosa omkring på friluftsmuseer och hembygdsgårdar. De visar på hur vi levde förr (som det så fint heter). Hade det inte varit för att Nederluleå kyrka hade varit stängd p.g.a. begravningar, så hade vi nog inte besökt Hägnan. Så det var lite tur i oturen att den var stängd, även om målet med besöket i Gammelstad var just att jag skulle få besöka kyrkan. Detta då den var stängd även förra gången jag var i Gammelstad…
Hitta hit: Gamla Hamngatan 21, Gammelstad. Från Visitor Center, följ Gamla Hamngatan fram till friluftsmuseet.
