S:ta Helena kyrka, eller Skövde kyrka som den också kallas, har anor sedan medeltiden. Kyrkan har fått sitt namn efter Skövdes skyddshelgon S:ta Elin, eller S:ta Helena kyrka som hon också kallas.
Elin (Helena) helgonförklaras 1164 som det första kvinnliga skyddshelgonet i Sverige. Det sägs att hennes gravkammare fanns i de äldsta delarna av S:ta Helena kyrka. Till vänster om koret finns en järngrind från 1400-talet och alldeles i närheten av den finns en glasruta i golvet. Bakom glasrutan skymtar en trappa som ledde ner till gravvalv där S:ta Elins kvarlevor tros ha bevarats. Vid reformationen avlägsnades relikerna efter S:ta Elin.
Man vet inte så mycket om den ursprungliga kyrkobyggnaden, men man tror att den uppfördes omkring sekelskiftet 1200. Från medeltidskyrkan stammar den romanska portalen på kyrkans norra yttervägg. Den är prydd med två lejon som håller en människa respektive vädur i sina klor. Lejonen symboliserar ondskan som stängts ute av murarna.
Den första kyrkan är endast känd genom utgrävningar som gjordes 1927 av Axel Forséen. Undersökningen visade att kyrkan haft en korsformad plan med ett smalare kor i öst. En märklig rund utbyggnad i vinkel mellan den norra korsarmen och koret tolkades först som en sakristia, men har senare ansett vara ett sidokapell för S:ta Helena.
Under medeltiden var kyrkan en viktig vallfartsort för hela Skandinavien, och under senmedeltiden byggdes den ut och fick ett torn av tegel.
Kyrkan har drabbats av flera bränder bl.a. 1611 och 1759. Efter branden 1759 byggdes kyrkan till största delen upp på den medeltida grunden. Koret fick då sin befintliga bredd och tresidig avslutning.
1838 kompletterades kyrkan med nuvarande västportal. Vid en restaurering 1889-1890 fick kyrkan sin nuvarande plan, ritad av Carl Möller. Den fick en nygotisk stil med bredare och längre korsarmar, förstorat torn, sakristia, vidgade fönsteröppningar med masverk av sandsten och putsad fasad. Mot sydväst har ett fält av fasaden lämnats oputsat som en påminnelse av den gamla kyrkans yttre. Kyrkans tre klockor göts 1908 av Johan A Beckman, Stockholm.
1927 skedde nästa restaurering, under ledning av arkitekt Axel Forséen. Då försökte man återskapa 1700-talets kyrka och hela interiören kom fullständigt att omgestaltas till senbarockstil. Hela Möllers inredning avlägsnades och även de öppna takstolarna. Istället byggde man ett nytt välvt innertak. Korfönster med målningar av Gunnar Erik Ström sattes in.
I en nisch på nordöstra sidan av kyrkan finns en skulptur föreställandes S:ta Elin. Skulpturen från 1950 är gjord av Astri Bergman Taube (1898-1980). Astri Bergman Taube var konstnär och skulptör, utbildad i bl.a. Paris och Rom och har flera offentliga skulpturer runt om i Sverige.
Ytterligare en radikal förändring av kyrkans interiör kom 1972 med Yngve Tegnérs, Stockholm, modernistiska restaurering. För den konstnärliga utsmyckningen svarade Olle Nyman, Stockholm. Tegnér och Riksantikvarieämbetet enades om att den Möllerska fasaden skulle lämnas intakt. Att återställa Möllers inredning skulle vara omöjlig, då stora delar av Möllers takkonstruktion avlägsnats då Forséens innertak anbringades.
Tegnér fick därför fria händer att utforma en ny interiör. Kyrkan blev då en centralkyrka i modernistisk stil som kontrast till utsidans katedralkaraktär. I taket ses den stora akustikplattan av aluminium i form av ett kors. Den föreställer Jesu uppståndelse och på plattan finns Jesu fem sår antydda.
Under hela 2013 hölls kyrkan stängd för renovering. Målsättningen var att förbättra kyrkans tillgänglighet och funktionalitet, samt att göra den mer klimatsmart. Koret sänktes från att vara fyra trappsteg högt till två trappsteg högt.
I koret öppnades också de två sidorummen, som nu används till mindre andakter och samtal. I det norra rummet finns en vacker Mariabild av Lena Lervik som kallas ”Ömhetens Madonna”, och i det södra rummet finns en blå ängel av Henrik Allert. Pelarna under stora läktaren breddades under renoveringen, så att den södra nu innehåller toaletter (inkl. handikapptoalett) och den norra ett rum för söndagsskolan och andra sammankomster.
Interiören präglas av korgobelängen, Gerd Allerts väv ”Ett ljusets kors för Herrens hus” som invigdes på Kyndelsmässodagen 2002. Den mittersta våden, med sin röda färg och guldet, symboliserar kärleken och heligheten. I de båda sidovävarna, som inramar den röda, tas valvformerna upp som finns i koret. Här är färgerna ljusa och luftiga. Den blå färgen symboliserar intellektet och står för tankens fria vandring, våra egna associationer.
Altaret pryds av ett kors där Maria och lärjungen Johannes finns vid Jesu sida.
Under kyrkans fönster finns symboler för tio Guds bud, med första budet under norra korfönster. Målningarna är gjorda av Olle Nyman.
I kyrkan finns en stor betongrelief föreställandes Nattvarden av Olle Nyman.
I ett av fönstren hänger en Kristusgestalt gjord av Thomas Qvarsebo.
Runt om i kyrkan finns små gulliga kyrkmöss, och tittar man lite mer noggrant så ser man att de utför olika sysslor. En mus putsar t.ex. en ljuskrona, en förrättar ett dop och en målar. Jag älskar detta sätt involverar barn i kyrkolivet.
Här finns också ett barnens altarskåp som visar livets alla olika skeden i det kyrkliga livet. Allt från dopet till begravning.
Kyrkans orgel är från 1975 och den byggdes av Magnussons Orgelbyggeri i Göteborg. Orgeln innehåller 52 stämmor fördelade på tre manualer. Den är placerad på en framträdande plats som delvis avgjorde kyrkorummets disposition vid ombyggnaden på 1970-talet.
I kyrkan finns det flera gamla gravhällar uppsatta utefter en vägg. Vissa vet man vilka de hör till, medan andra är så skadade att man inte har kunnat utläsa vem som de har tillhört.
Till minne av rådmannen Jonas Svensson, död 1724, hans hustru Ingeborg och hennes förre make Samuel Månsson, död 1692. Stenen är daterat till 1698.
Porträttgravsten från 1650-talet över lagläsaren Hans Pedersen Sporre, Risa, död 1658, hans båda hustrur Botela Markusdotter och Margareta Björneberg samt åtta barn.
Gravhällen för häradshövding Gustaf Ryding till minne av hans föräldrar ryttarkorpralen Håkan Andersson, Ryd, död 1683, och Ingeborg Månsdotter, död 1665, samt hans dotter Greta, död 1683, höggs 1683.
Gravhällen till minne av kopparslagaren Jonas Sjögren, död 1720 och kopparslagaren, rådmannen Hans Ekeroth, död 1758, samt deras hustrur Maria Wettergren och Kristina Eriksdotter med barn, höggs 1726.
Till minne av borgmästaren i Hjo, tullförvaltaren i Skövde och Hjo, rådmannen och kyrkvärden Anders Olufsson, död 1662, och hans hustru Elin.
Hitta hit: Centrala Skövde, i Kyrkparken, alldeles i närheten av Hertig Johans torg.
