Den här lilla trevliga promenadslingan fick jag tips om av en av syrrans arbetskamrater som bor på Smögen. Jag passade på att utforska Smögen och Evert Taubeslingan i samband med att syrran och hennes arbetskamrater hade en liten sommarfest på Smögen sommaren 2023.
Precis som Smögen präglade Evert Taube har Evert Taube satt prägel på Smögen, och Evert Taubes kulturstig låter dig gå i Everts fotspår. Här får man se vart han bodde och vart han gjorde sitt första framträdande som estradör, vi får lära känna Smögenborna som inspirerade honom, och man får lära sig mer om hur livet på Smögen såg ut förr.
Slingan som är framtagen av Smögens Öråd, börjar på Smögens torg och tar dig på en promenad genom gamla Smögen. Promenaden har 15 stopp och förutom informationsskyltar vid stoppen finns en QR-kod med mer information om platsen.
Spruthuset – I Smögens municipalfullmäktige beslutar man 1924 att bygga ett nytt och större spruthus, alltså en ny brandstation. Det ska byggas med nytt virke och med plåttak, och vara större än den gamla stationen. Byggnaden uppfördes samma år av Svältens C M Johansson.
Det gamla spruthuset finns kvar en tid, vid gamla Konsum, med förvaring av slangar m.m. Ångsprutan var fram till 1946 placerad i en byggnad nere vid Snusfronten på bryggan.
Bron över Ålerännan – Bredabergsområdet börjar byggas omkring 1870. Området är avskilt av en grund havsvik, kallad Ålerännan. Vattnet sträcker sig nästan ända upp till Storgatan och torget vid den här tiden. För att komma till det otillgängliga bostadsområdet byggs en bro.
Idag är Ålerännan igenfylld och blivit Fiskhamnsgatan. Man kan fortfarande se sjöbodar längs med kilen/vägen ner mot fiskhallen.
Everts morbror och kusiner – Fyrmästare Edvin Jacobsson hade sitt hus vid Uddarne, vid inloppet till Smögens hamn. Han är Evert Taubes morbror och hans hem blir en naturlig plats för Evert att besöka. Här finns även jämnåriga kusiner, som t.ex. Ingeborg (Bolla) och Knut. Fyrvaktmästare Jacobsson bor och arbetar på Hållö fram till dess att han går i pension 1917.
Idag ligger Göstas Fiskekrog och Göstas Fisk & Skaldjur på platsen där Everts morbror bodde.
Ringareskär – Skäret vid hamninloppet förses redan år 1829 med en gedigen stor förtöjningsring av järn. Denna finns fortfarande kvar, fast nu fastgjuten i cementkajen från 1960.
Ringen är av yppersta kvalitet och har ingen korrision. Det gick att lyfta ringa från sida till sida mot berghällen med ett kraftigt dån som följd. Detta nyttjades under dagar med dimma för att lotsa in fartyg mot hamnen.
Ryggåsstugan – Denna enkla byggnad är av samma typ som de första boningshusen på Smögen. Husen uppfördes oftast i lä för hårda och kalla vindar från havet, gärna helt nära hamnen och sjöbodarna. Invändigt ser man ryggåsen och en öppen konstruktion för boende.
Denna bod tillhörde tidigare fiskaren Nils Nilsson som byggde ett nytt bostadshus år 1835 där denna bod tidigare stod.
Bliders hus – I detta hus bor den dövstumme skomakaren Anders Kristiansson Blid med sin familj från 1880-talet. Då har den förre ägaren Anders Pettersson, som byggt huset 1850, flyttat ut.
Evert Taube umgås med grannflickan Anna Mattsson. Familjen Bliders figurerar i Everts brevväxling från 1918.
Huset ligger på Madenvägen. Där vägen idag löper var det förr en grund kil av vatten.
Smögens första telegraf – Huset på Kilevägen 4 byggs åt kronolotsen Olof Larsson. År 1871 övertar kapten Samuel Stranne huset, som även får inhysa Smögens första telegrafstation år 1885.
Taube bor hos Eduard Stranne, strax ovanför Smögenbryggan. På väg till bryggan ligger telegraf- och telefonstationen där han ofta tittar in. Här arbetar Rosa Stranne som telegrafissa.
Fiskarstuga som blev museum – Stugan på Kilevägen 3 byggs 1854 av fiskaren Lars Johan Stranne. När sista boende Agda Larsson avlider 1976 får hembygdsföreningen köpa fastigheten till ett förmånligt pris. När jag var på Smögen så var museet tyvärr inte öppet, men det var inte sista gången jag var på Smögen och jag hoppas att jag kommer få möjlighet att besöka museet vid något tillfälle.
Dubbelhusen är den vanligaste hustypen på Smögen i mitten av 1800-talet. 1869 finns det 55 hus av denna typ, av befintliga 72 boningshus.
Grannhuset, Kilevägen 1, anses vara Smögens äldsta bevarade hus.
Eduard Strannes hus – Huset byggs av lotsen August Olsson 1868. Handelsman Eduard Stranne övertar huset cirka 1896 som bostad.
När Taube kommer till Smögen 1917 får han hyra ett vindsrum hos Eduard och Adelina Stranne. Här skriver och tonsätter han visor och påbörjar arbetet med sin första bok, ”Inte bara kvinnorna”.
Dottern Rosa Stranne uppvaktas en tid av hyresgästen.
Berättaren Samuel Frisk – Efter ett omväxlande liv som fiskare, sjöman och besättningsman på livräddningsbåten blir han en viktig källa till kunskap för Evert Taube. I boken ”Jag kommer av ett brusand’ hav” finns några av Friskens historier, från det att han och unge Taube satt på vindsrummet och rökte under långa och mörka vinterkvällar. Evert var mycket imponerad av Friskens berättarkonst.
Frisken bodde i det gula huset, med adress Friskens väg 7.
Sång och spel hos urmakaren – I detta hus på Stenmansgatan 2 besöker Evert Taube ofta sin vän urmakaren Lev Epstein, som bor här fram till 1922. Tillsammans sitter de och spelar och sjunger till sent på kvällarna.
Urmakaren bedriver sin verksamhet tvärs över Brunnsgatan, i källaren hos Fritz och Viola Jonsson.
Blåbandsföreningen – Den stora alkoholkonsumtionen ställer till med stora problem och mycket elände. Mot slutet av 1800-talet växer nykterhetsrörelsen sig stark i hela landet, och 1893 bildas Blåbandsföreningen på Smögen.
Mycket snart tar man beslutet att bygga en större lokal, och det hålls invigningsfest här, trettondedag jul år 1900.
Idag är byggnaden privatbostad.
Författarmöte – Evert Taube nämner i sina skrifter att han umgås med tullupplysningsmannen Uno.
Sommaren 1918 vistas författaren och visdiktaren Martin Koch tillsammans med författaren Albert Engström på Smögen. Troligtvis bodde de hos familjen Uno. När Evert Taube är på Smögen blir det ett självklart umgänge i huset på Brunnsgatan 15.
Viola och Fritz – Det var här, i godtemplarlogen, som Evert Taube debuterade som estradör – en kall och blåsig vinterdag, 1 februari 1918. ”Jag fick gratis lokal för visaftonen. Endast uppvärmning och belysning behövde jag bekosta.”
Vid den aktuella dagen ligger hela sillfiskeflottan i Smögens hamn och väntar på bättre väder, och det utgör en stor del av publiken. Entréavgiften är två kronor.
Det här är en mycket trevlig och lätt promenad som jag rekommenderar att du går om du besöker Smögen. Smögen är mer än bara Smögenbryggan och sjöbodarna! Informationsskyltarna vid varje stopp visar även hur platsen såg ut under Evert Taubes tid på Smögen.
Hitta hit: Startpunkten är på Brunnsgatan 2, vid det gamla spruthuset.
