Spökslottet, eller Schefflerska palatset som det kanske är mer känt som, på Drottninggatan 116, uppfördes 1699-1701 åt handelsmannen Hans Petter Scheffler och hans hustru Catharina Grill. På tomten finns en inhägnad trädgård, idag kallad Spökparken, med ett orangeri, lusthus och sidobyggnader. Gallergrinden, med spegelmonogrammet, mot Drottninggatan, är från den tiden.
Spökslottet var en privatbostad till 1924 då det donerades till Stockholms universitet av familjen Hierta. 1874-1924 ägdes huset av Wilhelmina Hierta, änka till publicisten och Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta.
I huset finns idag delar av universitetets konstsamlingar av äldre målningar, skulpturer, teckningar, grafik, porslin och äldre inventarier som möbler, mattor och konsthantverk. Konstsamlingarna används främst för utbildning och forskning, men visas även för förbokade grupper.
Huset används idag för representation, sammanträden och konferenser.
Men varför har huset fått smeknamnet Spökslottet? Jo, här har spökat i flera hundra år… Husets förste ägare, Scheffler, uppenbarade sig redan på 1800-talet, iförd endast en svepning och omgiven av en påträngande liklukt. Speglar krossas, ljus släcks och det bankas i väggar.
En annan förklaring till smeknamnet är knutet till brukspatron Jacob Balthazar von Knigge, som ägde huset i slutet av 1700-talet. Knigge var en man så grym och elak att det hette att fan själv hämtade honom med vagn och frustande hästar framför porten till Drottninggatan på hans dödsdag. Det var en ovanligt kall och ruggig vintermorgon 1796. En lång stund står en svart vagn förspänd med svarta hästar i Drottninggatsbacken. Plötsligt kommer den döde brukspatronen rusande genom parken, insvept i sin svarta slängkappa. Han kastar sig in i ekipaget, som sedan ger sig iväg i en sådan hast att det slår gnistor om hjulen.
Parken bakom Schefflerska palatset är omtyckt för sin lummighet, vilket jag inte fick uppleva vid mitt besök en morgon i början av mars 2022, och dess spännande historia. Men, den här gången så var det parkens och husets historia som lockade mer än att besöka just en lummig park.
Trädgården hade en symmetrisk grundplan med tydlig mittaxel, raka gångar och rektangulära blomsterkvarter. Vid 1800-talets mitt omformades den enligt det engelska stilidealet med en oregelbunden plan och stora träd.
1991 överfördes ansvaret för parken från staten till Stockholms stad och en omfattande upprustning genomfördes. Sedan några år tillbaka har trädgården återfått en del av sin ursprungliga barockkaraktär.
Det föga smickrande namnet Spökparken hänger dels ihop med att Schefflerska palatset kallas för Spökslottet, dels att det 1840 inträffade ett ras i den norra delen av parken som gjorde att en grav öppnades och en kista blev synlig. Man vet inte vems grav det var, men händelsen gav upphov till vilda fantasier.
I den bortre änden (sett från huset) ligger ett lusthus byggt som ett litet antikt tempel. Det finns med i bouppteckningen efter Scheffler, efter hans död 1707. På Schefflers tid var det inrett med gyllenläderstapeter och stolar.
Lusthusets utseende har förändrats i samband med reparationer som gjorts genom åren. När den nuvarande utformningen med plåttak kom till är oklart.
Spökparken är en av få byggnadsminnesmärkta parker i Stockholm. Den anses vara kulturhistoriskt värdefull genom sin blandning av 1700-tals barockträdgård med lusthuset och den symmetriska uppbyggnaden kring en mittaxel och 1800-tals engelsk park med slingrande stigar och stora lövträd.
Hitta hit: Drottninggatan 116, Stockholm.
