S:TA MARIA KYRKA, Ystad

Mitt i centrala Ystad ligger S:ta Maria kyrka från 1200-talet, Ystads äldsta byggnad och en av Skånes äldsta tegelkyrkor. I tornet hittar man tornväktaren, även kallad lurblåsaren. Han har vaktat över staden sedan 1748.

S:ta Maria kyrka är ett bra exempel på flera epokers kyrkliga, politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Här samsas romansk, gotisk-, renässans- och barockarkitektur.

Som namnet avslöjar är Mariakyrkan tillägnad jungfru Maria. Hon var beskyddarinna för handelsmännen, vilket var passande då Ystad under medeltiden var en av de viktigaste städerna i regionen. Staden hade en perfekt placering vid kusten och närhet till andra köpstäder inom Hansan.

Den ursprungliga kyrkan byggdes i början av 1200-talet som en katolsk basilika i romansk stil. Kyrkan hade ett högre mittskepp och två lägre sidoskepp med ribblösa kryssvalv, vilket var en ganska ovanlig byggnadsform i Skandinavien vid den här tiden. Byggnadsmaterialet var rött handslaget tegel och Komstads-kalksten, som är en mörkgrå till svartgrå kalksten. Den ursprungliga kyrkans mittskepp sträckte sig från dagens kortrappa till pelaren där predikstolen står idag.

Kyrkan har byggts om och till genom århundradena. Under 1300-talet byggdes bland annat ett dopkapell, Heligkorskapellet, i anslutning till kyrkans södra sida. Från mitten av 1600-talet kallades kapellet också för Graaeska gravkoret, då borgmästaren Niels Laursen Graa köpte sig en gravplats här innan han dog 1664. Kapellet revs 1840, men en rundmarkering i kyrkans södra vägg i höjd med koret visar var kapellet var anslutet till kyrkan.

Under 1400-talets senare del revs det gamla koret och ersattes med ett nytt i sengotisk stil med spetsbågar. Sidoskeppen förlängdes för att bilda en gång runt koret, en så kallad koromgång. Koret är det samma som idag. I slutet av 1500-talet tillkom ett torn med spira i väster.

Under en storm den 20 april 1648 störtade kyrkans torn samman och drog med sig kyrkans västra del. Ett nytt tvärskepp i renässans och ett nytt västtorn byggdes upp mot det som fanns kvar av det ursprungliga mittskeppet. De stod färdiga år 1650 respektive 1688-1689 och är samma tvärskepp och torn som vi ser idag.

Under 1700-talet ändrades S:ta Maria framför allt invändigt. 1724 fick kyrkan en ny orgelfasad och orgelläktare i barockstil, samma som finns kvar idag. Koret fick sin altaruppsats under det här århundradet.

Under 1800-talet genomgick kyrkan flera stora förändringar. De gamla gravarna runt Mariakyrkan flyttades och en ny kyrkogård anlades väster om stadsvallen, den som idag kallas för Gamla kyrkogården. Från och med nu förbjöds alla gravläggningar kring S:ta Maria kyrka. Man kan fortfarande ana den tidigare kyrkogården runt kyrkan genom de gräsbevuxna och förhöjda markytorna vid fasaden. En grav finns kvar i gräset åt söder. Den är markerad av en sten i tvärskeppets murverk.

På 1830-talet ledde domkyrkoarkitekten i Lund, professor Carl Georg Brunius, en omfattande renovering av S:ta Maria kyrka. Resultatet blev omfattande ingrepp som berövade kyrkan mycket av dess ålderdomliga prägel, inte minst utvändigt. Sakristian inreddes bakom högaltaret i samband med denna renovering.

1840 revs, som jag skrivit tidigare, Heligkorskapellet, liksom vapenhuset vid södra sidan. Kyrkan fick strävpelare och större fönster. På 1850-talet förändrades alla fönsteröppningar helt eller delvis med nya fönsterpartier.

1886 ersatte Ystads stadsarkitekt Peter Boisen det gamla golvet som hade infällda gravstenar med ett nytt golv i betong och koret fick en golvbeläggning av cementmosaik. Mycket av kyrkans invändiga utsmyckning som epitafier, krucifix och gravhällar togs bort eftersom de ansågs förfula kyrkan.

1923-1925 restaurerades kyrkan på nytt. Mycket av det som togs bort 1886 återställdes. Nu fick även kyrkan elektricitet och centralvärme. Kyrkoherde Sam Stadener och domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin ledde restaureringsarbetet. S:ta Maria kyrka återinvigdes i sin forna glans på Jungfru Marie bebådelsedag 1925.

I början av november 2021 drog en omfattande och välbehövlig renovering av Mariakyrkan igång. Den var klar under våren 2022 och kyrkan öppnades igen i början av maj, vilket firades med en festmässa. Samtliga vägg- och valvytor, med undantag för de medeltida dekorationsmålningarna, var nu rengjorda, vilket var planen.

Det 51 meter höga tornet i barockstil inrymmer arbetsplats för Tornväktaren, som har vaktat över staden sedan 1748. Tornväktare fanns i många städer en bra bit in på 1800-talet. Idag är Ystad den enda staden i Norden som håller traditionen vid liv. Tornväktarens uppgift var förr livsviktig. Från tornet höll han utkik och varnade för eldsvådor eller ovälkommet besök land- eller sjövägen. Om allt var lugnt blåste han i sin bronslur varje kvart och fyra stötar för varje heltimme. I händelse av fara blåste han istället sin varningssignal och hängde ut en röd lampa eller på dagtid en flagga i den riktning man kunde söka faran. Idag är tornväktaren anställd av Ystads kommun och endast tidgivningen mellan klockan 21:15 och 01:00 återstår. Jag har hört lurblåsaren vid flera tillfällen och det är både högtidligt och häftigt.

I tornet hänger också tre kyrkklockor. Storklockan, som i folkmun kallas för ”Storknudan” eller Knutsklockan, men egentligen är det mellanklockan som är Knutsklockan. Storklockan stöptes om 1672 och 1778. Mellanklockan är S:ta Marias äldsta klocka. I klockan finns en inskription där det står ”Anodi 1558 blef Sticanuti gildisklocke stöbt”. Klockan är omgjuten 1850 och 1924. Lillklockan kallas för ”prästaklockan” och är troligen tillverkad i Lübeck. När prästaklockan ringde betydde det att prästen lämnat sitt hem och var på väg till kyrkan. Då kunde församlingsborna komma och bestämma tid för vigsel, barndop, få flyttningsbevis eller andra församlingsärenden uträttade. Kyrkan har även ett klockspel med 36 klockor. Det är ett av de större klockspelen i en kyrka i Sverige. Spelet installerades 1970 och invigdes på nyårsafton 1970. Klockspelets melodier skiftar efter årstider och kyrkliga högtider.

Ovanför kyrkporten, i det bågformade så kallade tympanonfältet, finns en vacker bronsrelief som föreställer jungfru Maria och Jesusbarnet. Reliefen gjordes av konstnären och skulptören Oscar Antonsson 1931.

På båda sidor om dörrarna när du kommer in i kyrkorummet står kyrkupptagningsbänkarna. Kvinnor som nyss fött barn ansågs orena både till kropp och själ och fick därför inte sitta tillsammans med övriga församlingen. Om kvinnan fött en pojke var hon hänvisad till kyrktagningsbänkarna i 40 dagar efter förlossningen, om hon fått en flicka i 80 dagar. Sedan blev kvinnan välsignad av prästen och fick åter ta plats i kyrkan och i församlingens gemenskap. Detta kallades att bli kyrktagen.

På den södra sidan, under läktaren står de enkla gråmålade så kallade ”fiskarebänkarna” från 1920-talet. Här satt fiskarna från Revhusen när de kom till kyrkan. Revhusen var ett område på södra sidan om järnvägen i Ystad. I andra änden av tvärskeppet, i det som idag är en besökshörna, stod tidigare dragonbänkarna, också de från 1920-talet. De var avsedda dragonregementets personal. Dessa bänkar är sparade och magasinerade.

Orgelfasaden och läktaren tillverkades 1727 respektive 1772 av skulptören och träsnidaren Johan Jerling. Orgelfasaden är rikt dekorerad med snidade bladverk och figurer i barockstil. Överst på orgelfasaden kan man se Karl XII:s namnchiffer. Karl XII och hans trupper låg i Ystad en tid, innan de skeppades vidare mot Narva. Det finns dock ingen förklaring till varför hans monogram sitter där. Den ursprungliga fasaden plockades ner 1877 då en ny orgel sattes på plats. Fasaden ersattes med enklare i ådrad ekimitation. Delar av den ursprungliga fasaden hamnade på vinden, andra delar såldes eller försvann. De delar som fanns kvar restaurerades och sattes tillbaka vid restaureringen 1923-1925. Orgelläktarens skrank pryddes av vackra målningar med bibliska motiv, gjorda av Carl Mört cirka år 1720.

Dopfunten är av brons och tillverkad i Lübeck av Renholdt Benning. Längs funtens övre kant finns en inskription. Där kan man läsa att dopfunten skänktes till kyrkan år 1611 av borgmästare Hans Tillufsen.

Altaret i dopkapellet är tillverkat av vitkalkat tegel med kalkstensskiva och tillkom när kyrkan restaurerades 1923-1925. Då återbördades också det vackra snidade altarskåpet till S:ta Maria kyrka. Det hade under flera år funnits på Historiska museet i Lund. Altarskåpet i ek är tillverkat i gotisk stil, troligen på 1400-talet i norra Tyskland. Skåpet är i gott skick, men saknar sina båda flygeldörrar. I mitten sitter Maria och Jesus, som håller en bok med texten”veni de Libano, veni coronaberis” i Vulgatas fria översättning av Höga visan 4:8.

Kyrkans dyrbaraste klenod är en gotisk ljuskrona daterad till slutet av 1300-talet. Den består av en rund bottenskål med en pigg i mitten för större vaxljus och fyra utgående armar för mindre ljus. Allt är upphängt på långa järnstänger som hålls samman av järnringar. Överst på kronan sitter ett järnkors. Ljuskronan ställdes ut på världsutställningen i Paris 1867 och hamnade sedan på Statens Historiska museum i Stockholm. Vid restaureringen 1923-1925 begärde kyrkoherde Sam Stedner att få tillbaka ljuskronan, vilket man också fick. Det är ljuskronan till höger i bilden.

Strax innan det vänstra (norra) sidoskeppet börjar finns en rest från kyrkans katolska tid. Under 1300-talet fanns ett altare i nordöstra valvbågen som kallades för Heliga lekamens altare. Det var ett nattvardsaltare. Till altaret hörde en ciborienisch, det vill säga en plats där det invigda brödet förvarades. Själva altaret är sedan länge försvunnet, men ciboriet finns kvar. Ciboriet har ett rombformat metallgaller dekorerat med blommor. Det omges av en omfattning i kalksten och pryds av ett ansikte.

S:ta Maria kyrka har en unik samling kyrksilver med många föremål tillverkade av de gamla Ystadsmästarna. Det rör sig om kalkar, patén, oblataskar, vinkannor, en dopskål, en dopkanna samt ljusstakar i barockstil. Kyrksilvret har ofta skänkts till församlingen som en alldeles särskild from gärning. I silverskåpet förvaras också två värjor i svartmålat järn. En av dem är en äkta karolinervärja som tillhörde kapten Kindholtz i Karl XII:s armé. Den andra värjan har tillhört en dansk amiral, löjtnant Jöns Sivers.

I koromgången, på väggen mot koret, finns en kalkmålning som föreställer den heliga Dorothea. Dorothea är en av de så kallade krönta huvudjungfrurna och tillbads vid barnsnöd och falsk angivelse. Dorothea led martyrdöden år 204 i Kapadonien (nuvarande Turkiet) där hennes far var senator.

Altaruppsatsen i barockstil utfördes 1718-1731 av Johan Jerling. Den innehåller två tavlor av Carl Mört, vilka föreställer Jesu dop och den första nattvarden. Mört målade in sitt egna porträtt på tavlan med den första nattvarden istället för att signera den. Han är mannen till höger om lärjungen med den röda manteln med ansiktet åt vänster.

I koret framme vid altarskranket står två stora träskulpturer som föreställer Johannes och Maria. Skulpturerna är från slutet av 1400-talet, början av 1500-talet. Båda skulpturerna har varit målade, vilket man lättast kan se på Johannesskulpturen.

Korstolarna på båda sidor om altaret är tillverkade i mörk, oljad ek. De tillverkades av Nordiska Kompaniet (NK) i Stockholm och sattes dit vid restaureringen på 1920-talet.

Predikstolen är ett av Skånes förnämsta barockarbeten. Den tillverkades 1626-1631 av konstnären A.S. och är utförd i kalksten med baldakin i trä. Predikstolen ser ut att bäras upp av Moses. Ansiktet bakom Moses tros vara konstnären A.S. Korgens fem reliefer i vit alabaster visar händelser i Jesus liv: bebådelsen, herdarnas tillbedjan, nattvardens instiftande, korsfästelsen och uppståndelsen. På flyglarna kan man se bilder av de fyra evangelisterna: Matteus och Markus på västra sidan och Lukas och Johannes på den östra. Över predikstolen hänger en praktfull baldakin i trä, också den från början av 1600-talet. Baldakinen är utsmyckad med änglafigurer, liggande lamm och längst upp en herde. Bland de förgyllda änglarna syns monogrammet CIV som står för den danske kungen Christian IV samt texten EXALTA VOCEM VT TVBA. ESA 58: Häv upp din röst som en basun. Dessutom står följande bibelord: Den som hör eder, han hör mig. Herrens mun har talat. Det skall icke återvända till mig fåfängt. Guds ord förbliver evinnerligen.

Mitt emot predikstolen hänger ett målat träkrucifix från 1500-talet. Krucifixet föreställer Jesus i själva dödsögonblicket och Kristusfiguren har både hår och skägg av riktigt människohår. Det påstås att Karl XII lät utge ett påbud att det skulle hänga ett krucifix mittemot predikstolen så att prästen påmindes om vad han talade om.

Triumfkrucifixet i mittskeppets högvalv har en Kristusfigur med törnekrona och förgyllt höftskynke. Ursprungligen hängde krucifixet i Heligkorskapellet. Kristusfiguren är troligen från 1500-talets början, men träkorset byttes ut 1924. Det ritades då av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och tillverkades av Sigfrid Paulsson i Lund.

I kyrkgolvet ligger ett 40-tal gravstenar från 1600- och 1700-talen. Under den här tiden var det vanligt att borgarfamiljer försäkrade sig om att bli ihågkomna och begravda i kyrkan genom att de medan de levde köpte sig en gravplats i kyrkan. Det var status att ha en gravplats inne i kyrkan.

Väggarna pryds av epitafier, minnestavlor med familjeporträtt av inflytelserika människor, från 1500- och 1600-talen.

På korets norra vägg hänger epitafiet över Hans Söffrensen, borgmästare i Ystad 1614.

På korets södra vägg hänger ett epitafium från 1630 över Johan Friis, borgmästare och kunglig tullare. I mitten ser man Kristi gravläggning. Under ser man en bild av borgmästaren själv tillsammans med hustrun Katarina Tunisdotter och de 17 barnen. Vissa av barnen har änglavingar för att visa att de dog som barn.

På långhusets norra vägg hänger ett epitafium som målades 1570-1617. Det sitter på långhusets vägg mot öster över valvbågen. Det föreställer far, son, sonson och sonsons son, knäböjande och bedjande. Alla var borgmästare. Jesus ses i förgrunden och i bakgrunden ses en skara soldater på väg bort. Tavlan har en inskription som lyder: Lever vi, då lever vi för Herren. Dör vi, då hör vi Herren till. Därför, oavsett om vi dör eller lever, hör vi Herren till.

På långhusets södra vägg hänger ett epitafium från 1664 över borgmästare Nils Larsson Grå.

På den södra väggen i långhuset hänger även ett epitafium från 1656 över rådmannen Laurits Pedersen med hustrun Catharine Pedersdotter. Tecknen högst upp betyder ljus på hebreiska.

På långhusets pelare i väster om predikstolen hänger epitafiet över handelsmannen Lauridtz Giödezon från 1660-talet. Det föreställer Lauridtz, hans båda fruar och deras barn. Epitafiet är uppfört i barockstil.

På en pelare i tvärskeppet hänger ett epitafium från 1654 över handelsmannen Peter Uppendick och hans hustru Anna Jacobsdotter. Hans gravsten finns alldeles i närheten av epitafiet.

Jag har besökt S:ta Maria kyrka många gånger och det är en kyrka som jag gärna besöker varje gång jag är i Ystad. Jag vet inte vad det är som lockar, men det är något som gör att jag gärna går in en stund och bara sitter ner och låter världen utanför försvinna för en stund.

Hitta hit: På Stortorget i Ystad.