St. Mariæ kyrka är tillsammans med karmelitklostret en av norra Europas bäst bevarade klosteranläggningar från medeltiden.
Klostret grundades 1430, kort efter införandet av Öresundstullen, då Erik av Pommern bjöd in karmelitmunkarna, de s.k. vitbröderna, till Helsingör. Kyrkan och klostret stod klart i sin nuvarande form runt år 1500.
Efter reformationen omvandlades klostret 1541 till sjukhus och äldreboende. Dessutom har klostret huserat Helsingörs latinskola och under 1800-talet fungerat som äldreboende för dem med särskilda behov.
När man går in i klostret är det som att alla ljud och bekymmer försvinner och man (jag i alla fall) får en inre harmoni. När man står där i korsningen, där man kan välja att gå antingen åt det ena eller andra hållet runt den gröna klostergården, är det som att axlarna slappnar av och man tar ett par djupa andetag.
Sedan 1991 fungerar klosterbyggnaderna som administrationsbyggnad för Helsingörs stiftsdomare och som möteslokaler för St. Mariæ socken.
Inuti kyrkan är golvet täckt av talrika, delvis slitna, gravstenar som härstammar från den tid då det fanns möjlighet för välbärgade medborgare att förvärva en gravkammare inne i kyrkan. Kyrkans förnäma kalkmålningar härstammar från 1440-1500. En stor attraktion är orgeln, som är från 1662-1663. Det var på denna orgel som stadens barn Diderik Buxtehede spelade som kyrkans organist. Han var en av 1600-talets viktigaste kompositörer, som har inspirerat bl.a. Johan Sebastian Bach och Georg Friedrich Händel.
Efter reformationen låg kyrkan först öde. Senare användes den som resandestall. Man tänkte riva kyrkan, men eftersom det fanns många utlänningar i staden, lät Fredrik II den till den tysk-holländska församlingen. Från 1576 predikades det uteslutande på tyska här. 1851 upphörde de tyska predikningarna, men de många tyska inskrifterna vittnar om den långa tidsperioden som tysk kyrka.
Hitta hit: Sct. Anna Gade 38, centrala Helsingör
