FOLKETS HUS, Ulricehamn

Det mörkrosa Folkets Hus i Ulricehamn syns på långt håll. Det ligger som en bakelse med utsikt över staden och sjön Åsunden. Sedan huset byggdes för mer än 100 år sedan har det fungerat som föreningshus, föreläsningslokal, teater, biograf och bibliotek och som nu innehåller två moderna biografer.

I början av 1900-talet byggdes Nygatan i Ulricehamn ut. Här uppfördes påkostade hus i rik träarkitektur eller puts placerades med frontfasaderna utmed gatan. Det är första gången som staden expanderande utanför den gamla stadskärnan och den breda gatan var någonting helt nytt i Ulricehamn.

Sjukstuga, skola och tingshus kom också att ligga utmed Nygatan, men det absoluta flaggskeppet var Föreningshuset, ritat av Boråsarkitekten Lars Kellman (1857-1924). Byggnadsstilen är nationalromantisk med ett böljande formspråk i träpanelsfasaden, svängd dubbeltrappa, sockel i huggen granit med halvmåneformade fönsterplaceringar och två kopparbeklädda torn.

Invändigt finns drag av jugend kvar i originalinredning. Lampor och pelare från Ulricehamns Kurhotell (Sanatoriet) som revs 1981 har fått nytt liv då de återanvänts i Folkets Hus.

1881 skapades Ulricehamns arbetarförening. Styrelsen bestod av bl.a. stadsfiskal Andersson, handlare Anell, apotekare Kullgren och fabrikör Nyberg. Det var dessa män som som var initiativtagare till att bygga ett hus för möten och nöjen, såsom film och teater. Ändamålet var bl.a. befrämja nykterhet och upplysning bland stadens invånare.

I mitten av december 1903 hade man taklagsfest och huset började användas 1904. Redan då fanns en teaterscen som snabbt blev populär. Resande biografägare visade filmer, och eftersom elektricitet saknades upplystes filmprojektorn av en fotogenlampa. 1913 installerades en fast filmapparat så Ulricehamnarna kunde gå på bio varje lördag och söndag. Biljettpriset var var 50 öre för vuxna och 10 öre för barn. Kunde man nöja sig med att sitta på läktaren kostade det 35 öre respektive 5 öre.

1909 öppnades ett bibliotek i Föreningshuset. Det var öppet 1 timma varje söndag, och man kunde låna såväl vetenskaplig litteratur som fack- och skönlitteratur. Boklånen kostade 40 öre per månad för icke medlemmar i arbetarföreningen medan medlemmar betalade 1 kr per år.

1912 såldes Föreningshuset på exekutiv auktion och inropades av en privatperson, direktör Friberg. En stor ombyggnad av huset genomfördes och i januari 1913 återinvigdes teatern. Dessutom hyrdes källarvåningen ut till ett bageri och konditori, och tredje våningen inreddes till vaktmästarbostad.

Efter några år av ägarbyten med olika konstellationer övertogs fastigheten av tre medlemmar i Folkets Husföreningen 1925 (enligt skylt utanför Folkets Hus) eller 1927 (enligt Folkets Hus Ulricehamns hemsida). Huset fortsatte dock att kallas för Föreningshuset. Det officiella namnbytet till Folkets Hus skedde 1984.

Den vackra byggnaden förföll under 1970-talet p.g.a. bristande underhåll, och framtiden såg dyster ut. Styrelsen ville riva den och det fanns planer på att bygga ett nytt Folkets Hus. Men 1974 beslutade man sig för att renovera huset. Renoveringen skulle kosta 2 miljoner kronor, men kommunen sade nej och förklarade att de bara kunde bidra med högst 321 000 kronor. Då trädde företagare i Ulricehamn in med den lokala banken i spetsen, och även fackliga organisationer och enskilda invånare bidrog.

1982 kunde Folkets Hus återinvigas och 1985 skänkte Riksteatern en ny ridå. Sedan dess har det gamla föreningshuset både växt och moderniserats i takt med tidens krav.

Idag finns det två biograf- och teatersalonger i huset, och två biografer – Eurostar och Bio Kontrast – samsas om tider och utrymmen. Det finns även rum för föredrag och andra sammankomster. LO-sektionen, Vänsterpartiet och ABF använder också huset.

Det är lätt att förstå att Folkets Hus i Ulricehamn har kallats för (och kallas än idag för) Sveriges vackraste Folkets Hus.

Hitta hit: Nygatan24, centrala Ulricehamn.

Om Jenny

Västgöte som numer bor i Småland. Gör små nedslag i historien här och där. Jag besöker lika gärna pampiga slott och herresäten och kyrkor som ruiner, gravfält och offentlig konst. Älskar att planera utflykter, men de spontana stoppen blir oftast de bästa.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *