Ramnaparken och Ramnasjön bildar tillsammans en naturskön oas, bara ett stenkast från Borås stadskärna. Här finns något för alla. Med sin rika historia och sina många möjligheter till aktiviteter och rekreation är parken en given plats att spendera dagen på.
Ramnaparken donerades till Borås stad 1906 av apotekare Hjalmar Lind. Lind hade köpt marken i samband med att järnvägen Borås-Göteborg gjort marken obrukbar för bönderna som ägde den. Från början nyttjade han den som sin privata mark, men ville ge alla boråsare möjlighet att njuta av platsen, så han valde att donera den till staden med förbehållet att den skulle användas som rekreationsområde.
1911 fick styrelsen för De Sju Häradenas Kulturhistoriska Förening tillstånd att bygga upp Kinnarumma gamla kyrka med flera byggnader här. De Sju Häradenas Kulturhistoriska Förening överförde sina samlingar 1912 till idrottsparken, som Ramnaparken då kallades. 1914 öppnade museiparken för allmänheten och har sedan dess vuxit sig allt större och värdefullare och är idag Borås Museum.
Insamlingar av byggnader på det här sättet var en reaktion på industrialiseringens snabba förändring av samhället. Den traditionella jordbruksbebyggelsen ansågs hotad och friluftsmuseerna blev ett sätt bevara det gamla inför framtiden.
De olika byggnaderna i Ramnaparken ger en inblick i hur livet i Sjuhäradsbygden såg ut förr, framför allt under 1700- och 1800-talen. De flesta av byggnaderna ägs av De Sju Häradernas Kulturhistoriska Förening och Borås Stad har ansvaret för förvaltandet av byggnaderna.
Här finns förutom friluftsmuseet en lekpark, en fågelkoloni vid Ramnasjön, en rosenträdgård, en örtagård, ett arboretum under uppbyggnad och ett café.
Jag promenerade från Resecentrum till Ramnaparken och jag kom till Rosenträdgården först.
Rosenträdgården ligger i Ramnaparkens nordöstra del, längs en sluttning som leder fram till en utsiktsplats. Här finns en rik samling av olika rossorter att se.
På platsen där rosenträdgården ligger idag uppfördes en danspaviljong kring sekelskiftet. Här dansades det till toner av mässingsorkesterns valstakter. En blomstersmyckad båt fraktades det festande folket över Ramnasjön till festplatsen under stor glamma. Till paviljongen uppfördes en kaffeservering som blev väldigt populär. För att möta upp efterfrågan byggdes serveringen så småningom ut och kom att omfatta inte mindre än 1250 platser!
Musikläraren och kördirigenten Sven Lilja introducerade här allsång för Borås invånare. Entusiasmen var överväldigande. Här har bl.a. Alice Babs, Karl Gerhard och Edvard Persson uppträtt.
Serveringen förstördes i princip helt vid en brand den 27 juli 1960. Man uppförde en mindre servering på samma plats 1967. Denna byggnad revs 1997.
Rosenträdgården invigdes 1998.
Här finns ett minnesmärke över Ramnaparkens donator Hjalmar Lind. Minnesmärket restes på bekostnad av fabrikör Emil Rozéll. Det är ett stenblock, med en porträttrelief i gjuten brons med inskriptionen: ”Hjalmar Lind, 1/12 1843-13/10 1913”. På själva stenen står det under porträttreliefen: ”Ramnaparkens grundare”. Minnesmärket invigdes söndagen den 13 juli 1941.
När jag kom till själva friluftsmuseet så var det första jag såg en liten dansbana. Jag vet inte om den används idag, men det skulle i så fall vara en väldigt trevlig tradition att hålla vid, då det ju funnits en dansbana i området sedan Ramnaparken öppnades för allmänheten.
Jag gillar verkligen att besöka friluftsmuseer och hembygdsparker. Min syster har sagt att har man sett ett friluftsmuseum/hembygdspark så har man sett alla. Och det kan jag ju hålla med om, men jag gillar ändå att besöka dessa platser när jag har möjlighet. För det finns alltid någon/några speciella byggnader för just den platsen!
Sommartid kan man gå in i flera byggnader och det tycker jag att du ska göra om du har möjlighet. Man får verkligen en känsla för hur det var under 1700- och 1800-talen.
Ramnakyrkan är den första byggnaden som uppfördes här på friluftsmuseet. Kyrkan byggdes på 1690-talet och stod ursprungligen i Kinnarumma socken. Vill du veta mer om kyrkan kan du läsa om den här!
Klockstapeln byggdes 1671 vid Öra kyrka i Gäsene härad. Det hörde inga klockor till stapeln när den flyttades till Ramnaparken. De som hänger i stapeln nu är skänkta av bryggarna Alfred och Sven Sandwall.
Muren med stigluckan byggdes 1930.
Sockenstugan från Kinnarumma uppfördes 1768 i Kinnarumma socken i Marks härad och kom till Ramnaparken omkring 1916. Det är en knuttimrad ryggåsstuga med torvtak, och låg på samma sätt som nu strax utanför kyrkogårdsmuren.
I sockenstugan hölls sockenstämma två gånger om året. Prästen var ordförande för sockenstämman. Här diskuterade man kyrkliga angelägenheter, brandsäkerhet, fattigvård och skola m.m. Stämman var främst en angelägenhet för bönderna. De fattiga, obesuttna hade ingen plats på mötet men kunde däremot få bo i sockenstugan under korta perioder tillsammans med gamla och sjuka. Vintertid kunde man också värma sig här innan man gick in i den ouppvärmda kyrkan.
Den lilla kammaren till höger längst in var prästens arbetsrum och har två unika bordsstolar och kammaren in till vänster tjänade som bostad åt kyrkvaktmästaren och hans familj.
Sockenstugan har en inbyggd häxfälla. Golvet lades i två mot varandra lutande plan in mot mitten av den stora salen. Kom det in en häxa skulle hon kana ner i svackan som bildades däremellan och inte kunde fortsätta in i rummet. Jag tyckte väl att golvet lutade lite väl mycket…
Marbostugan är ursprungligen från Förlanda socken i Halland, nära gränsen till Mark. Marbostugan representerar en byggnadstyp – högloftsstugan – som var vanlig i Sveriges sydligare delar, men som också har funnits i södra Sjuhärad. Den lägre delen av huset användes som bostad, med takfönstret som enda ljusinsläpp. De två högre delarna användes framför allt för förvaring och kallas loftbodar. den här sortens stugor uppfördes från medeltiden och fram till 1800-talet. Möblerna i stugen är till stor del väggfasta.
Spana in de nyckelhålsformade öppningarna vid dörrarna! De är ju så vackra! Sådana här öppningar var typiska för trakten.
Loftboden kommer från Ruda i Nittorps socken, Kinds härad. Byggnader av det här slaget var vanliga på gårdarna eftersom det var här mat och annat förvarades. Den utvändiga trappan och svalgången leder till det övre förvaringsutrymmet. Övervåningen tjänade också som klädstuga och under sommaren även som sovplats för ungdomen och tjänstefolket. Loftboden flyttades hit till Ramnaparken i början av 1910-talet.
Gästgivargården låg tidigare i Ramslätt utanför Fritsla. Den flyttades till Ramnaparken 1928. Gästgivargårdens bottenvåning är från 1700-talet. Där kunde resenärer få mat och dryck. Möjligheten att övernatta blev bättre när andra våningen påbyggdes i början av 1800-talet. Huset var gästgiveri fram till 1872.
Vid entrén hänger en skylt som anger avståndet från Ramslätt till de närmast liggande orterna, t.ex. Borås 8 fjärdings väg (ca 20 km).
Under en tid bodde museets intendent Gunnar Blomgren här.
Under 1600-talet börjar man bygga gästgiverier utmed de svenska landsvägarna för att förbättra de inrikes kommunikationerna. Gästgivaren själv erhöll ersättning från staten som också utfärdade en bestämd taxa för mat, husrum, hästar m.m. Gästgiveriet blev en mötesplats, där förläggare och knallar säkert kunde påträffas i samspråk med varandra.
När järnvägen byggdes ut under 1800-talet behövdes inte längre gästgiveriet i Ramslätt och rörelsen lades ned och den kom senare då att flyttas hit till Ramnaparken.
Idag är det ett kafé och lokaler för administration i den gamla gästgivargården.
På baksidan av Ramslätts gästgivargård finns en liten örtagård. Användningen av nyttiga örter för mat, medicin och färgämnen har varit utbredd genom historien, och går tillbaka till den förhistoriska människan. När människan gick från att vara jägare och samlar till att praktisera jordbruk, introducerades odling av örter i hemmet och formella trädgårdar runt om i världen.
Skvaltkvarnen är i Sverige känd sedan förhistorisk tid och är den enklaste typen av kvarn för malning av säd. För att mala säd till mjöl krävs två kvarnstenar, varav den ena sätts i rörelse. I en skvaltkvarn roteras den övre genom att den är förankrad i en timmerstock som snurrar. Stocken får fart genom att kraften i forsande vatten fångas av skovlar, som är fastsatta direkt i stocken.
Skvaltkvarnen i Ramnaparken kommer från Istorp i Marks härad, där den låg vid Töllebäcken. Där hade det tidigare funnits flera skvaltkvarnar, men vid tiden för flytten till Ramnaparken 1912 hade många hunnit försvinna.
Skvaltkvarnarna användes till husbehov och uppfördes ofta av enskilda hushåll. Därför kunde det finnas flera kvarnar i samma vattendrag. Här malde man säden till sitt bröd och malten till sin öl.
Skvaltkvarnarna kom under 1800-talet att alltmer trängas undan av de effektivare hjulkvarnarna som också hade större arbetskapacitet.
Kölnan, eller Bastan, som den också kallas, kommer från Borgstena socken, Vedens härad. Odling av lin var tidigare vanlig i bl.a. södra Västergötland. Processen att göra linet till användbar linnetråd innehöll många steg. Efter skörden skulle linet rötas, bråkas, skäktas, häcklas och slutligen spinnas. Bastan användes till att värma och torka det rötade linet inför bråkningen. Bastan innehöll en murad ugn som eldades medan linet fick torka. Den här typen av byggnad kunde även användas som kölna, där man torkade och förädlade korn till malt. Malt var en viktig ingrediens för att göra öl och svagdricka. P.g.a. brandfaran var byggnaden oftast placerad på behörigt avstånd från resten av gårdens bebyggelse.
Gäsenestugan kommer från Tunarp i Eriksbergs socken, Gäsene härad, vid gränsen mot Falbygden. Ryggåsstugan i kraftigt ektimmer och täckt med vass, uppfördes på 1700-talet. De breda stockarna som huset är byggt av utmärker Gäsenestugan från Ramnaparkens övriga byggnader.
Den mittersta delen av huset användes som bostad, medan övriga rum främst fungerade som förråd. Gårdens matprodukter förvarade man i boden till vänster. Maten var ofta torkad, saltad eller rökt. Korvar och kött hängde man i det s.k. Krokabort (krokabordet) under taket för att undvika råttornas framfart.
Innanför förstugan ligger koven/mjölboden där man malde brödsäd med handkvarn, och där man förvarade sina husgeråd.
Bostadsdelen har innertak, kallat tredingstak, och blyinfattade fönster. Här finns också en fast gåstol för småbarn, kallad Gångestången.
Längst in finns en framkammare där man förvarade sina textilier och kläder. I det rummet finns också en ytterdörr som aldrig användes av de levande. Genom den bar man ut sina döda för att de inte skulle gå igen.
1830 föddes Anders Bryngelsson i stugan. Han levde sitt liv där, och fick sju barn tillsammans med hustrun Inga Britta Gustafsdotter. Under en kort tid bodde hela familjen på nio personer i stugan.
Ohlsonska gården byggdes 1831 på Österlånggatan 68, i närheten av Södra Torget i Borås. Fyra år tidigare hade en stor brand ödelagt nästan hela Borås. Husets förste ägare var kakelugnsmakaren Johan Lindberg, som lät bygga gården i tidstypisk karljohansstil. Gårdstypen med 1 1/2 våning i trä med halvvalmat tak (takfall även på kortsidan) blev vanlig i Borås. Efter Lindberg följde flera ägare av fastigheten, bl.a. en gårdfarihandlare, tre färgare, en fabrikör, en skomakarmästare och en kattuntryckare, innan den år 1900 förvärvades av Oscar Ohlson (1870-1951), som länge hade bostad i huset och firmans kontor fram till 1963. Det är efter honom gården fått sitt namn. 1963 köptes Ohlsonska gården av Algot Johansson AB, som ville bygga en ny fabrik på tomten. Istället för att riva huset flyttades det till Ramnaparken.
Idag är det museum och kontor i Ohlsonska gården. Sedan 2010 huserar Slöjd i Väst i en del av huset.
Nymanska gården uppfördes vid Krokshallstorget 1729 under återuppbyggnaden efter den stora stadsbranden 1727. Gården är ett typiskt exempel på de borgargårdar som byggdes i Borås mellan de två stora stadsbränderna 1727 och 1822. Nymanska gården och Brännerigården vid Västerlånggatan är de enda av de gamla stadsgårdarna som finns kvar idag.
I Nymanska gården bodde Lotten Kindlund, som var en av de två första kvinnorna som fick kommunala förtroendeuppdrag i Borås. 1904 valdes hon in som ledamot i Kommittén för utdelning av fria matkuponger.
Nymanska gården flyttades till Ramnaparken 1937 och används idag som museum.
När jag besökte Ramnaparken passade jag självklart på att gå in i Ohlsonska och Nymanska gårdarna för att se utställningarna som fanns där. Nu minns jag vilken utställning som var i vilket hus, men det är väl ganska rimligt att utställningen ”Älskade korg” var i Ohlsonska gården, då Slöjd i Väst huserar i det huset.
Utställningen ”Älskade korg”, var en tillfällig utställning, som visade mångfalden av korgar i Sverige och berättade om den rika korgtraditionen runtom i landet. Kan vi hålla det klassiska korghantverket vid liv? Kan den fylla en funktion i vårt moderna samhälle? Utställningen visade en mängd korgar, material och korgtekniker från olika delar av Sverige samt korgar från drygt trettio samtida korgslöjdare.
”Liv, lust och längtan” är museets basutställning om Borås och Sjuhärad. Här möter man människoöden och händelser ur historien. Det har bedrivits handel länge de här trakterna av kringresande gårdfarihandlare, eller knallar som de senare kom att kallas. I övriga delar av landet finns handeln endast drivas i städer så missnöjet med knallarna växte. Till sist kom kravet från regeringen att om knallarna ville fortsätta med sin handel skulle de antingen flytta till en stad, eller själva grunda en ny stad. Som ett svar på detta grundades Borås 1621.
Utställningen ”Liv, lust och längtan” handlar om såväl handel och produktion som stadsbränder och äktenskapsbrott.
Förläggargården Fällhult byggdes 1795 i Holsljunga i Kinds härad och är en representant för Sjuhäradsbygdens förläggargårdar.
Förläggare var handelsmän som försåg väverskor med garn för hemvävning. I så gott som varje hem kring Borås var en eller flera vävstolar ständigt i bruk. Men, väverskorna var ofta fattiga och hade inte själva råd att köpa garn och vänta på betalning tills tyget sålts – kanske flera månader senare. Därför köpte förläggaren upp garn som lämnades ut till väverskorna, som betalades kontant vävlön. Väverskorna gick i regel till förläggargården varannan vecka med den färdiga tygbunten och återvände hem med en ny börda av garn. De vävda tygerna sålde förläggaren sedan vidare till knallarna som färdades runt hela Sverige.
Förläggaregården Fällhult flyttades till Ramnaparken 1950.
Finnekumlaboden är en loftbod, ursprungligen från Stommen i Finnekumla socken, Kinds härad. Loftbodar var som jag skrivit tidigare i inlägget vanliga på gårdarna förr i tiden. Denna bod har precis som Förläggargården Fällhult en koppling till Sjuhäradsbygdens förlagsverksamhet.
1870 köptes boden av förläggaren C. O. Skoglund. Här hade han varulager och vävnadsutlämning. Dessutom drev Skoglund en handelsbod där matvaror och annat såldes. Affären drevs i denna lokal fram till 1926. I portlidret kunde vagnar med varor ställas över natten. Inredningen i handelsboden i Finnekumlaboden kommer från en lanthandel i Öxabäck med inredning från 1920-talet.
Finnekumlaboden flyttades till Ramnaparken 1956.
Sjötoftaboden kommer från Sjötofta i Kinds härad och härstammar troligen från tidigt 1800-tal men följer ett äldre byggnadsskick. Den flyttades till Ramnaparken 1917.
Framför allt förvarades mat och utsäde i gårdens bod. Sjötoftabodens konstruktion och fina detaljer visar bodens viktiga betydelse på gården. En intressant byggnadsteknisk detalj på denna bod är att lockpanelen ursprungligen var fastsatt enbart med hjälp av de trädymlingar som syns på fasaden.
I Ramnaparken finns förutom byggnaderna även stensättningar och andra minnesmärken. De är mestadels kopior av forntida förlagor eller sådant som flyttats hit från andra platser, t.ex. milstenen.
Trojeborgen är en benämning på en kullerstensbelagd labyrint. Hur länge de använts eller vad de haft för funktion är oklart. Kanske har de anlagts för riter, danser eller liknande. Trojeborgen här i Ramnaparken är en kopia av labyrinten vid Ornungasjön i Gäsene härad. I modern tid har den oftast anlagts som lekplats.
Hällkistan tillhör gruppen stora stenkammargravar. Den har en rektangulär grundplan uppdelad på en eller flera kammare, där de avlidna begravdes sittande eller liggande. De användes i slutet av bondestenåldern och början av bronsåldern. Gravanläggningen kunde antingen vara helt dold i en hög eller haft takhällarna synliga.
Domarringar är en form av gravanläggning som användes under järnåldern. Den består vanligen av fem, sju eller nio glest liggande eller resta stenar. Formen brukar vara rund eller oval. De flesta domarringarna kan dateras till förromersk och romersk järnålder. Förr trodde man att domarringar var gamla tingsplatser, därav namnet domarring.
Rösen av den här typen användes som grav och monument under bronsåldern och är förhållandevis vanliga. De brukar vara runda i formen och är ofta placerade på upphöjda platser i landskapet.
Treuddar är en ovanligare typ av gravsättning med tresidig form och insvängda sidor. De användes under järnåldern.
Milsten, under 1600-talet gjordes insatser på att underlätta resor i Sverige. Så kallade skjutsbönder var skyldiga att erbjuda häst och kärra, för att köra resande mellan gästgiverier och skjutshåll. De lokalt varierande landskapsmilen ersattes med en enhetlig mil (ca 10,7 km). Längs landsvägarna placerades det ut milstenar, vilket underlättade utbetalning av rättvis ersättning till skjutsbönderna.
Efter att ha strosat omkring i Ramnaparken, sett utställningarna i Ohlsonska och Nymanska gårdarna, varit inne i de andra byggnaderna som var öppna och tagit en välbehövlig fika var det dags att promenera tillbaka Borås centrum. På vägen tillbaka dit gick jag ner mot Ramnasjön och fågelkolonin där.
Nästan en fjärdedel av Ramnasjön är avgränsad för fågelkolonin. Initiativtagare till denna var ingenjör Fritz Hjalmar Thorén (1887-1950) som idag har en rest sten till sitt minne i närheten av kolonin.
Fågelkolonin ligger i norra viken av sjön och ser ungefär likadan ut idag som när den invigdes i september 1926. Fågelkolonin rustades upp rustades upp under 2007 efter en donation av grundarens båda barn, Ingemar Thorén och Kerstin Alvander. Fler fågelhus byggdes. Ett antal voljärer tillfördes också. En samling vita duvor fick ett nybyggt duvslag inne i en voljär.
Om jag förstått det rätt genomgick fågelkolonin en upprustning även under 2023.
Hitta hit: Ramnaparken har adress Parkgatan 29, Borås.
