Halland präglades under medeltiden av dansk-svenska konflikter och täta maktskiften. Ätrans lopp var tidvis en politisk gräns, både i krig och fred. Området kring mynningen, där land- och vattenvägar möttes, hade därför stor strategisk betydelse.
Vid åns sista fors uppfördes i slutet av 1200-talet ett gränsfäste, en borg. År 1298 omtalas en fogde, Nicolaus Djäken, på borgen. Denna borg förstördes under Magnus Erikssons regering 1356, då Bengt Algotsson var hertig över Halland. Den byggdes dock upp igen och nämns 1376 i ett samtida dokument.
Sommaren 1434 utbröt Engelbrektsupproret i Sverige. På hösten gick en svensk styrka under befäl av Herman Berman in i Halland. I samband med detta så raserades borgen för att aldrig återuppbyggas igen.
Borgen har haft ett kvadratiskt torn, bortåt 25 meter högt, med 15 meters sida och cirka 5 meter tjocka grundmurar. Det var byggt i sten och tegel i flera våningar och det påminde om den samtida Kärnan i Helsingborg. Det enda som bevarats till nutid är källaren där förrådsutrymmena funnits och sannolikt även fängelsehålor.
Området kring tornet var befäst med vallar och palissader, kanske också torrgravar. Här bodde borgens besättning med familjer. Spåren av hus och befästningar är sedan länge utplånade, men namnet Vallarna erinrar om platsens historia.
När Tullbron byggdes 1756-1761 fylldes brovalven igen med tegel- och stenrester från ruinen. Även andra byggnader i trakten innehåller material från den forna medeltidsborgen i Falkenberg.
När Mellersta Hallands Järnväg byggdes 1885 fick man, trots riksantikvariens protester, tillstånd att lägga spåren rakt över ruinen. Den var då nästan helt täckt med sand och användes som iskällare. Inför järnvägsdragningen gjordes en arkeologisk utgrävning och ett stort antal fynd gjordes. Flertalet finns på Statens Historiska Museum, några förvaras på Hallands Kulturhistoriska Museum i Varberg.
År 1936 elektrifierades järnvägen och den fick en ny sträckning över Ätran. Ruinen kunde friläggas och konserveras, och de delar av källarmurarna som förstörts 1885 återställdes. Man genomförde omfattande vårdarbeten på ruinen 1994.
I den lilla parken mellan ruinen och Tullbron finns det en skulptur som fått namnet Skattvårderskan.
1346 härskade slottsherren Eskil Krak på borgen Falkenberg. Samma år anföll hertig Erik av Sverige borgen. Enligt sägnen så gömde Kraks syster borgens skatter i det underjordiska valvet. Där blev hon instängd, frivilligt, av nedrasade murar. Det sägs vara en ande i form av en tupp som fortfarande vakar över skatterna och gör dem osynliga för alla lycksökare. Men, om Falkenberg en gång skulle råka i nöd kommer tuppen att gala och jungfrun vakna ur sin sömn. Då kommer hon att överlämna skatten till Falkenberg.
Konstverket som är gjord av Bernard Andersson, skänktes till staden 1955 av Lion Club i Falkenberg.
Hitta hit: Alldeles intill Tullbron i centrala Halmstad.
