Idag är Turbinhusön en idyll mitt i Tidaholms centrum vid Tidans strand med en väl bevarad kulturmiljö. Det är inte svårt att förstå att ön är ett omtyckt område för promenader med sin långa strandpromenad, vackra planteringar och kulturbyggnader som sommartid är fyllda med aktiviteter, utställningar och serveringar.
Gasstationen uppfördes på 1930-talet av Tidaholmsverken för att fungera som just gasstation. Gasen såldes framför allt till mekaniska verkstäder. Byggnadsstilen är från slutet av 1800-talet, precis som turbinhuset i närheten.
Kaffestugan är en enkelstuga från 1700-talet uppförd som bostad åt smeder på Tidaholms Bruk under P. A. Rudbecks tid. Huset flyttades från Smedjegatan i början av 1940-talet till sin nuvarande plats på Turbinhusön. Typiskt för en enkelstuga är förstuga med en kammare och ett större rum, dagligstugan. Idag inrymmer Kaffestugan just en kaffestuga och glasscafé.
Handelsboden är en parstuga från 1700-talet uppförd som bostad åt smeder på Tidaholms Bruk under P. A. Rudbecks tid. Huset flyttades hit till Turbinhusön i början av 1940-talet från Smedjegatan. Parstugan är en utvecklad form av enkelstugan, med ytterligare ett stor rum, ”andersstugan” (andra rummet). Här bodde två familjer i varsitt rum som delade på köket som låg i mitten.
Museistugan är en enkelstuga från 1700-talet och är likt Kaffestugan och Handelsboden uppförd som bostad åt smeder på Tidaholms Bruk under P. A. Rudbecks tid. Huset flyttades hit i början på 1940-talet från Smedjegatan. En del av stugan skildrar ett fattigt hem och den andra delen ett mer välbärgat hem. Allt från tapeter till stora möbler är tidsenliga och det är möblerat på samma sätt som på den tiden. Religiösa bilder och bilder på kungafamiljen prydde väggarna. Rummen smyckades även med prydnadssaker. När jag besökte Tidaholm och Turbinhusön en majdag 2024 så var inte museistugan öppen så därför har jag inga bilder inifrån.
Kulturmagasinet byggdes för lagring av jordbruksprodukter, främst spannmål. Magasinet var från början placerat där Tidaholms stadshotell ligger idag. Idag används byggnaden sommartid till verksamhet som konstutställningar samt visning och försäljning av hantverk.
Turbinhuset, som givit Turbinhusön sitt namn, uppfördes 1898 för en turbin avsedd att driva ett tröskverk på logen som låg på vänstra Tidansidan vid järnvägsbron. Ritningarna till turbinhuset gjordes av arkitekt F. A. Wahlström, som även ritat tingshuset i Tidaholm.
Kraften överfördes via en stållina till det uppströms belägna tröskverket. Turbinhuset fungerade som kraftkälla i ca 15 år. Huset har därefter bl.a. använts som läderverkstad, badhus, bostäder och konsthall. I turbinhusets bottenvåning fanns i södra rummet två badkar av trä med dusch för allmänna bad. I samma våning, åt norr, hade sadelmakaren sin verkstad. På andra våningen fanns bostäder.
Huset var mycket modernt för sin tid och är idag välbevarat med sin röda tegelfasad, krenelerade gavelkrön och lilla hörntorn.
Byggnaden är idag renoverad och anpassad för utställningsverksamhet. Under vår, sommar och höst visas olika tillfälliga konstutställningar här.
Det finns vägvisare, och det finns vägvisare. I fyrvägskorsningen mellan Ekedalen, Dimbo, Varv och Kungslena står vägvisaren ”Granne Påle”. De fyra väderstrecken är utmärkta samt vilken väg som leder var. Norrsidan är märkt med texten ”Wägen till Borgunda”, södersidan har texten ”Wägen till Dimbo”, på västersidan står det ”Wägen till Hvarf” och östersidan har texten ”Wägen till Acklinga”. Allt enligt tidsenlig stavning. Den rödmålade vägvisaren i trä från 1700-talet har en smidd krona.
Vägvisaren här på Turbinshusön är en kopia av denna gamla vägvisare. Det sägs att att den ursprungliga vägvisaren kom till efter att drottning Kristina åkte fel i korsningen.
Enligt 1734 års gästgivareordning skulle vägvisare sättas upp där vägen förde ”till någon stad, sochn, bruk, sjöhamn eller annan kundbar ort”. Dessa vägvisare tillverkades i trä, sten eller gjutjärn, beroende på vilket material som var lättast att tillgå. Endast ett fåtal av trä finns bevarade och Granne Påle är en av dem. Vägvisare sattes ofta upp på upplagda stenrösen. Gamla vägvisare är i egenskap av fasta fornlämningar skyddade enligt lag sedan år 1943.
Bruksvilleparken kom till under 1980-talet i samband med att Bruksvillan revs. Här kan man sitta och njuta av den rogivande miljön, ta en picknick i gröngräset eller bara promenera runt i den vackra miljön runt Tidan. Här finns en utomhusscen med bänkar för publiken att sitta på. Sommartid erbjuds det underhållning av olika slag som t.ex. utomhusbio och musikunderhållning.
Strandpromenaden kan liknas vid en engelsk park med sina höga träd, gräsytor och planteringar. De senaste åren har parken genomgått en förändring då det tagits bort stora buskage samt planterats nya perenner. Ungefär mitt på strandpromenaden finns en bro över till en liten ö, Kärleksön, där det är populärt för brudpar att ta sina bröllopskort. Det är något med att promenera utmed vatten, oavsett om det är ”öppet hav”, en å, en sjö eller en grävd kanal. Här i Tidaholm tycker jag att man gjort det bra och fint med planteringarna och bänkar att sitta och vila på.
Hitta hit: Centrala Tidaholm. Parkering finns vid Museigatan.
