När man promenerar i en stad, i vilken stad som helst faktiskt, så möts av offentlig konst. Mat möts av såväl klassiska byster och statyer, oftast av diverse ”prominenta” män, såväl som mer modern konst! Jag brukar ta mig tid att stanna till lite när jag passerar en staty eller något annat offentligt konstverk och inte bara hasta vidare…
I det här inlägget kommer jag skriva lite om de konstverk jag såg under ett par timmars besök i Karlstad sommaren 2023.
”Nils Ferlin steppar” är en skulptur vid Stora torget i Karlstad. Statyn är gjord i cortenstål av Tomas Qvarsebo (1947-). I samband med 100-årsdagen av Nils Ferlins födelse i Karlstad beslutade Karlstads kommun att resa en skulptur över Ferlin. Fyra konstnärer fick lämna förslag till en jury bestående av tre ledamöter ur kulturnämnden och två konstnärer. Juryn valde ett förslag från Ditte Reijers, varvid en av politikerna reserverade sig till förmån för förslaget från Vivianne Geijer. Kulturnämnden valde i slutändan dock Tomas Qvarsebos förslag.
Tomas Qvarsebo hade från början tänkt sig att Ferlin skulle steppa framför en uppslagen bok, men anpassade, efter det att han blivit ombedd, den färdiga skulpturen till att istället låta Ferlin steppa på ett bord. Skulpturen invigdes den 13 juni 2002. På bordet finns inskriptionen: ”Nils Ferlin. Där får du åter steppa på borden. Och dikta i månens ljus. Ovan den ynkliga jorden. Och människors stängda hus.”
”Sola i Karlstad” var ett smeknamn för Eva Lisa Holtz, född 1 januari 1739 i Karlstad, död 24 september 1818, dotter till skräddaren Johan Henrik Stoltz och Emerentia Baggström. Sola drev under 1700-talet ett värdshus som låg på tomt 156 i staden. Hennes omtalade glada humör gav henne smeknamnet ”Sola i Karlstad” Sola = solen på värmländska.
Eva Lisa Holtz står staty utanför stadshotellet i Karlstad. Statyn som heter ”Sola i Kallsta” skänktes till Karlstads kommun av journalisten Lennart Cedrup. Statyn är gjord av skulptören Herman Reijers (1935-2001) och avtäcktes 1985.
I förlängningen har Sola i Karlstad blivit en symbol för hela Karlstad och har använts som kommunslogan.
”Ensamräv” är en skulptur gjord av Emma Kronvall (1976-), bosatt och verksam i Stockholm. Räven har hittat ett tillfälligt skydd eller bo i en papperspåse. I denna sitter han nu och spanar, uppmärksam och koncentrerad på lurande faror i en obekant miljö. Men rävar sägs ju; åtminstone i sagans värld, vara listiga och påhittiga. Vår Ensamräv kanske snart har transformerats från att vara en skogens invånare till att bli en slick city-räv? Där skogen har avverkats blir det ett tomrum. Floran och faunan på platsen påverkas och måste anpassa sig till en ny slags natur och nya förutsättningar. Några kommer få ett uppsving och blomstra, andra kommer att försvinna. Naturen och platsen omskapar sig över tid; en långsam transformation som kan pågå i decennier eller mer…
”Trädbarn” är en skulptur gjord av Emma Kronvall (1976-) som även gjort ”Ensamräv” som jag skrivit om ovan. Det blundande och drömmande barnet sitter i skräddarställning på marken och tycks blicka inåt. Barnets armar och händer är förvandlade till grenar. Grenarna har slagit rot och dess rötter går djupt ner i marken. Barnets hela väsen andas drömsk stillhet och frid, ansiktet är avslappnat och mjukt, en antydan till leende syns krusa munnen. Barnfiguren är som ett utsnitt ur en dröm eller saga. I drömmen/fantasin har armarna blivit till trädgrenar, en del av naturen. Eller är det en dagdröm vi ser, en spegling av samtiden? Barnet på flykt som i drömmen hittat sin plats där man kan slå sig till ro, hitta hem.
”Musselsång” är en skulptur gjord av Emma Kronvall (1976-) som även gjort ”Ensamräv” och ”Trädbarn” som jag skrivit om ovan. En mussla har sköljts upp från älven och funnit sin plats här. Ur musslan sticker det ut en lång silvrig tratt som är vänd mot vattnet/centrum. Måhända saknar musslan sitt tidigare element och lyssnar med tratten mot älvens brus. Eller lyssnar den på de nya ljuden: trädens sus, fåglar, människor som går förbi och småpratar? Det är en helt ny värld att upptäcka om man tills alldeles nyligen befunnit sig i älvens djup.
”Och solen har sin gång” är en skulptur i röd bohusgranit på Sandgrundsudden i Karlstad. Den är gjord av Leo Pettersson (1953-) som bor och arbetar på Orust i Bohuslän. Skulpturen köptes in av Karlstads kommun efter en skulptur i Museiparken 2003.
Bysten över Gustaf Fröding i Museiparken i Karlstad är uppförd av Eric Rafael-Rådberg (1881-1961) i granit 1948.
”Hand i hand” är en staty i brons som står i Spegeldammen i Museiparken i Karlstad. Skulpturen är gjord av Lena Cronqvist Tunström (1938-) 1995.
På Sandgrundsudden finns det en minnesplats över Sven-Erik Magnusson (1942-2017), musikern och sångaren som grundade och spelade i Sven Ingvars från deras grundande fram till sin död. På minnesplatsen finns det en skulptur i patinerad brons över Sven-Erik i naturlig storlek och en bänk i granit, där Sven-Erik lagt ifrån sig mikrofon och gitarr. Konstnären bakom verket är Assa Kauppi (1977-), Stockholm. Placeringen av minnesplatsen är väl genomtänkt med en siktlinje där man ser skulpturen tidigt på vägen ut på udden, närmare skulpturen upptäcker man bänken sär man kan slå sig ner där artisten lagt ifrån sig mikrofon och gitarr. Minnesplatsen invigdes i mitten av september 2020.
Hitta hit: Skulpturerna och konstverken som jag skriver om här såg vi mellan Stora torget och Sandgrundsudden/Museiparken i centrala Karlstad.
