I det glest befolkade Norrland var det långt till kyrkan. Därför växte det upp små ”stugbyar” runt många norrländska kyrkor, där folk övernattade under de obligatoriska kyrkhelgerna. Gammelstads kyrkstad, ca 10 km nv om Luleå har sin början i en sådan stugby.
Av Sveriges totalt 71 kyrkstäder återstår idag endast 16 stycken. Merparten av dessa är spillror av vad de en gång var. Gammelstad har varit förskonad från större bränder och rivningar och är landets största och bäst bevarade kyrkstad med sina 404 stugor och 552 kammare, sex stall och ett avträde.
Namnet Gammelstad skvallrar om en gammal plats och kommer sig av att Luleå stad grundades här 1621. Redan 1649 flyttade staden till den plats den har idag och platsen blev Luleå gamla stad och sedan Gammelstad. Det äldsta belägget för Gammelstads kyrkstad är från år 1600, men däremot vet vi inte exakt ålder på varje stuga.
Kyrkstäderna blev viktiga mötesplatser där man också bedrev handel, sammanträdde på ting och utbytte skvaller och information. Under speciella ungdomshelger rådde ”nattfrieri”, då pojkar och flickor fick möjlighet att bekanta sig med varandra och kanske träffa sin blivande livskamrat.
I mitten av kyrkstaden står Nederluleå kyrka, som byggdes under senare delen av 1400-talet. Kyrkan, som är församlingens huvudkyrka, är idag flitigt använd och välbesökt. Exteriören är i stort sett densamma sedan byggtiden. Invändigt är kyrkan rikt utsmyckad, bl.a. med ett altarskåp från 1520-talet.
Granne med kyrkan står sockenstuga och tiondebud i söder. Kyrkstadens stugor är små, låga byggnader, de flesta rymmer bara en eller två kammare. De få stugor som mäter två våningar i höjd, har fler kammare, men de flesta har bara en våning. Små variationer i storlek, höjd, takvinkel eller detaljer gör att ingen stuga är den andra lik, även om skillnaderna kan vara små. Bakom de rödfärgade fasaderna döljer sig nästan alltid en timrad stomme, en både enkel och komplicerad konstruktion som krävde skickliga hantverkare. Stugorna har sadeltak som numera ofta är plåttäckta, även om det finns exempel på både tegel och papp.
Som besökare kan man förbryllas av kyrkstadens ödslighet. Under århundraden har stillhet och tystnad varit normaltillståndet i kyrkstaden och myller och folkliv varit reserverat till helger och högtider. Så är det än idag.
Precis som förr är kyrkstugorna privatägda och nyttjas bara för tillfällig övernattning. Stugägarna kommer hit vid kyrkhelger, familjehögtider och olika evenemang. Permanent boende är fortfarande inte tillåtet, vilket i sin grund i regler från 1800-talet. Stugorna är (fortfarande) mycket enkla och saknar rinnande vatten, men de flesta har idag el.
Sedan 1996 är Gammelstads kyrkstad ett världsarv på UNESCO:s världsarvslista över omistliga kultur- och naturmiljöer. Världsarvsområdet omfattar inte bara kyrkan och kyrkstugorna utan även den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen, totalt 520 skyddade byggnader, vägnätet, fornlämningsmarken och den månghundraåriga sedvänjan att under helger vistas i sin kyrkstuga.
Gammelstads kyrkstad är integrerad i ett mindre samhälle – Kyrkbyn i Gammelstad – med ca 800 invånare varav knappt 100 hushåll innanför världsarvsgränsen. Även de delar av Gammelstad som inte utgörs av kyrkstugebebyggelse är framför allt en trästad, med hus i en till två våningar, med enklare rödfärgade fasader även om andra, ljusare färger förekommer. Här finns en blandning av äldre byggnader från sent 1800-tal till modern tid. Även de nyare byggnaderna ansluter till den äldre traditionen genom röda träfasader, sadeltak och byggnadshöjd. Nederluleå församling som äger den mark där kyrkstugorna står, är den största markägaren. Luleå kommun äger några fastigheter inom området, men de flesta är privatägda.
Gatunätet, som är labyrintisk och rätlinjigt i olika delar, vittnar om utvecklingen från 1500-talet till idag. I Kyrkbyn finns även spår efter tidigare aktiviteter i området i form av husgrunder och kulturlager. Dessa berättar att de första människorna började använda platsen för ca 1000 år sedan, då det fortfarande var en skärgårdsö, dessa utgör idag en lagskyddad fornlämning. Rester av en tillfällig bebyggelse och svedjebränning har gjort att man tolkat spåren som att platsen användes som betesmark för boskap som tillhörde bönder i kringliggande byar, innan platsen under 1300-talet togs i anspråk av kyrkan.
Nederluleå kyrka uppfördes på 1400-talet. Den omges av en bogårdsmur med två medeltida stigluckor. På platsen fanns det sannolikt redan 1339 ett träkapell.
Kyrkan byggdes som sockenkyrka för Kalix, Råne och Lule dalälvar, men också för att markera svensk överhöghet inför växande ryska intressen. Socknen var glest befolkad men rik genom handeln med eftertraktade handelsvaror som lax och pälsverk. Bygdens bönder hade därför råd att bygga den största medeltida kyrkan i norra Sverige.
Enligt traditionen invigdes kyrkan av ärkebiskop Jakob Ulfsson på aposteln Petrus dag, den 29 juni 1492. Ulfsson hade seglat genom öppen skärgård där kyrkans tegelgavlar kan ha fungerat som sjömärken. Han hade gått genom bogårdsmuren norra stiglucka, som än idag är en av Nordens vackraste. Han invigde en kyrka där stenarna valts ut så noggrant att väggarna i sig är en sevärdhet, med över 40 olika bergarter.
Till en början täckte man långhuset med en öppen takstol, en sådan som finns i vissa norska kyrkor. På 1480-talet slog man kyrkans valv.
Kyrkans interiör är en fröjd för ögat. Takvalvet, kormålningarna, altarskåpet och triumfkrucifixet vittnar om välstånd och om det gamla katolska gudstjänstlivet från början av 1500-talet. Muralmålningarna lär ha utförts av Albertus Pictors verkstad i slutet av 1400-talet. Predikstolen, minnestavlorna och de stora fönstren är 1700-talets bidrag till kyrkorummet. Vår tid har bl.a. tillfört nya bänkar, en stor orgel och gyllene amplar, som ger psalmljus under mörka midvinterkvällen.
Altarskåpet med sitt myller av träfigurer som berättar om Kristi lidandes historia, är ett av landets finaste. Det byggdes i Antwerpen omkring 1520 och kostade 900 mark silver, en jättesumma som lulebönderna uppges ha betalat kontant. Det vittnar om traktens rikedom under denna tid.
Kyrkans orgel är byggd 1971 av Grönlunds orgelbyggeri AB i Gammelstad och har 55 stämmor.
Kyrkan är 48 meter lång, 16 meter bred och 12 meter hög invändigt.
Utanför kyrkans västgavel reser sig det fristående klocktornet från 1852 på vilket man kan läsa texten: DEO GLORIA. Tornet är 39 meter högt, murat av natursten med tegel i smygar och lister, rappat och med en överbyggnad i trä med plåttak. Tornet är uppfört efter ritningar av lantmätare Erik Hollström, och utan godkännande av centrala myndigheter.
Storklockan av malm är köpt 1554 och omgjuten tredje gången 1747. Klockan väger 1 930 kg, är 149 cm hög och har en diameter av 152 cm. Lillklockan av malm är köpt 1684 (enligt en inventering 1726) och omgjuten andra gången 1851. Denna klocka väger 1 680 kg, har en höjd av 135 cm och en diameter av 145 cm.
Den äldsta klockstapeln vid Nederluleå kyrka var från 1650-talet. Föregångaren till dagens klocktorn var en klockstapel i trä från 1740-talet som stod nordväst om kyrkan.
När vi (jag, syrran, svågern och deras hund) besökte Gammelstad sommaren 2023 så var det begravningar i kyrkan så vi hade tyvärr ingen möjlighet att besöka kyrkan. Men, förhoppningsvis blir det ytterligare besök här.
Sockenmagasinet – Fram till mitten av 1800-talet levde luleåbönderna i självhushåll. Det innebar att människorna själva odlade och tillverkade allt de behövde. Mynt och sedlar var mycket ovanliga. Även skatten betalades ”i natura”, dvs med varor från jordbruket, fisket och jakten. Kyrkoskatten, tiondet, användes till prästlöner, fattigvård och övrig kyrklig verksamhet. Tiondet utgjorde en tiondel av produktion. Det samlades vanligen i stora magasin, s.k. tiondebodar.
1836 fick byggnaden en ny funktion. Den blev sockenmagasin där överskottet från goda skördar lagrades. Den samlade säden var böndernas livförsäkring och den användes som utsäde när skörden slog fel. Under år med rika skördar delades den sparade säden ut till bygdens fattiga.
Sockenmagasinet i Gammelstad uppfördes troligen 1790.
Sommartid är det butik med konsthantverk och konst av lokala konstnärer. Här finns bruksföremål, inredningsdetaljer, smycken och konst i olika material och tekniker som trä, keramik och läder.
Kyrkberget – Julen år 1600 besökte Sveriges förste riksantikvarie, Johannes Bureus, Gammelstad. Han skrev senare ”Alla bönder har sina stugor vid kyrkan, på en plats de kalla Bärghet, 2, 3, 4 eller 5 om stugan. Dit kommande varje lördag för aftonsångens skull och draga därom söndagsaftonen eller om måndagen.”
Antalet kyrkstugor vid denna tid uppskattas till mellan 200 och 300. Vi vet inte om det fanns kyrkstugor vid bergets krön.
I parken mot Torget stod kyrkans första klockstapel. Parken är anlagd på grunden av Gammelstads tingshus. Det byggdes vid sekelskiftet och revs på 1960-talet. I parken står idag Einar Larssons skulptur som symboliserar Gammelstads särdrag, det vill säga älven och husen.
Betelkapellet – Huset som idag inrymmer Visitor Centre för världsarvet Gammelstads kyrkstad uppfördes ursprungligen som krog och gästgiveri. Det byggdes 1806 med två fulla våningar och ett högt valmat tak. Det liknande en herrgård och skilde sig markant från den omgivande bebyggelsen.
Gästgiveriet gjorde goda affärer, bl.a. tack vare militärens exercisplats i Notviken, fem kilometer härifrån. Kundkretsen minskade när militären flyttade till Boden och 1908 såldes huset till bygdens baptistförsamling. De gjorde festsalen till kyrka med höga fönster, byggde trapphuset med tornspiran och inredde bostäder för vaktmästare och pastor i husets bottenvåning.
Nederluleå baptistförsamling bildades 1860, som en av de första på den svenska landsbygden. Vid sekelskiftet var församlingen stor och inflytelserik. Den bidrog till en ökande folknykterhet och därmed också till gästgiveriets undergång. Med sin förvandling från krog till kapell speglar detta hus en viktig del av samhällsutvecklingen under tidigt 1900-tal.
På andra våningen finns en utställning om världsarvet. Här kan man bygga sig sin egen digitala kyrkstuga, se hur det ser ut i en kyrkstuga, höra röster från nutidens kyrkstugeägare och lära sig allt o m kyrkstaden förr och nu!
Separatiststugan – Separatismen var en av 1800-talets många religiösa rörelser. Den startade i Norrbotten, men kom att debatteras i hela riket. Rörelsen uppstod när vanliga församlingsbor reagerade på att kyrkans präster predikade lag och inte evangelium. I kyrkans gamla böcker stod det klart att människans frälsning var Guds gåva. I de nya böckerna betonades människans dygd för frälsningen.
Separatisterna försökte övertala kyrkan att överge ”nyböckerna”. När det misslyckades valde man att samlas till egna gudstjänster, förrätta egna dop och själva dela ut nattvarden. I det här bönhuset firade separatisterna helg några gånger om året. Man läste ur Luthers postilla och sjöng ur 1695 års psalmbok.
Separatisterna kännetecknades som fromma, bibelkunniga och stillsamma människor. När separatismen stod på sin höjdpunkt 1860, hade församlingen 400 medlemmar, men rörelsen splittrades och avtog snabbt i betydelse.
Bönhuset skänktes till Nederluleå församling 1967. Det används idag bl.a. vid konfirmationsundervisningen.
Östlingsgården – Man vet att fastigheten på Gamla Hamnvägen 9 varit bebyggd sedan åtminstone 1739, detta år ropades tomt och hus in på auktion av kaptenen vid livkompaniet sedermera översten och vice landshövdingen Erland Lagerbom.
Fastigheten har haft många ägare genom åren, bl.a. målaren och fabrikören Jonas Holmberg, f.d. handlaren Nils Ökvist och skomakaren Johan Edström.
Namnet på gården kommer från handlaren Johan Emmanuel Östling som köpte gården 1897. Under lång tid fanns här Östlings skoaffär som sköttes av de två döttrarna. Affären lades ner 1978.
Thalinska gården – Fastigheten som idag kallas för Thalinska gården har varit bebyggd sedan 1736. Fastigheten ägdes då av regementsskrivaren Johan Thalin, som också gett gården dess namn.
Fastigheten har haft många ägare genom åren, bl.a. bruksinspektoren Anders Fellenius, komminister Petrus E Sundberg, skomakaren Jakob Sundström, glasmästaren Jöns Boström, postförare Nils Almqvist och sjömannen Olof Nilsson.
Kyrkstallarna stod förr i täta rader bakom kyrkstugorna och i Gammelstads utkanter. När den första detaljerade kartan upprättades 1817 fanns det omkring 500 stugor och 350 stall. Många stugägare delade stallar med grannar eller släktingar. Det hette att man hade stallet ”i lag”.
På 1920-talet inrättades busslinjer till Gammelstad, vilket gjorde att behovet av stallplatser minskade. Många stall försvann och 1932 fanns endast 80 kvar. Ett flertal av dessa sågades upp till ved under andra världskrigets råvarubrist och idag är endast sex stall bevarade.
Gul-röda huset – Gamla Hamngatan 13-15 består av två sammanbyggda gårdar som ägs av Friluftsmuseet Hägnan.
Nummer 13 är det gula huset, även kallat Bergmanska gården. Det byggdes troligen under 1760-talet. Husets kärna kan dock vara äldre med tanke på gårdens läge i kyrkstaden. Huset moderniserades under 1950-talet.
Nummer 15 är den röda byggnaden, uppförd under 1800-talet. Den kallas även Ekströmska gården efter dess tidigare ägare som bebodde gården fram till 1940-talet.
Mannen i gården var under en period i Amerika. Vid hemkomsten fick byggnaden sin glasveranda, som utgjorde både nyttigt vindfång och enkel statussymbol.
Hitta hit: Cirka 10 km nordväst om Luleå.
