FORSHEMS KYRKA, Kinnekulle

Forshems kyrka på Kinnekulle byggdes omkring 1130 och är den enda kyrkan i Norden som är vigd åt den Heliga Graven i Jerusalem.

Kyrkobyggnaden är uppförd i kalksten. Kyrkans äldsta del är långhuset som är från 1100-talets mitt. Man har funnit trälämningar med ornamentik, vilket tolkas som att det eventuellt kan ha funnits en stavkyrka på platsen.

I slutet av 1200-talet revs det ursprungliga koret och ersattes med det nuvarande. Det är troligen inspirerat av domkyrkan i Skara eller från den gotiska klosterkyrkan i Varnhem.

Kyrkan fick sina dekorativa valv- och väggmålningar 1638.

Kyrkan har byggts om och restaurerats flera gånger. De största förändringarna i/på kyrkan skedde på 1760-talet när dess korsarmar tillkom. Vid en restaurering 1929 upptäcktes vägg- och takmålningarna från 1600-talet under vitkalkningen.

Kyrkan blev tidigt ett pilgrimsmål och än idag är kyrkan ett mycket populärt besöksmål.

Bland inventarierna märks ett stort triumfkrucifix från 1300-talet, en medeltida mässhake, två brudbänkar samt värdefulla silverskatter.

Forshems kyrka har den mest omfattande romanska reliefutsmyckning i sten som finns på det svenska fastlandet näst efter Lunds domkyrka. Kyrkan har inte mindre än sex romanska reliefer.

Altaret i Forshems kyrka är från medeltiden, men disken är från 1718, samma år som den stora altaruppsatsen sattes upp. På altaret står en kalvariegrupp med Kristus på korset mellan Maria och Johannes. Vem som är Johannes är svårt att säga, då båda figurerna ser väldigt kvinnliga ut.

Predikstolen är snidad 1642 av en inhemsk konstnär vid namn Nils Sivertsson Bratt. Han har influerats av den s.k. Läcköskolan. Predikstolen har en femsidig korg och en baldakin (ljudtak). Korgen är indelad i fem sidor med Kristus och hans evangelister stående inom arkadbågar.

Kristus står i mitten. I ena handen bär han ett blått klot och med andra handen ger han välsignelsens tecken med två fingrar. Till höger om Kristus står Johannes. Vid hans fot står en örn, men tittar man lite noggrannare så liknar den faktiskt en tjäder. I sin hand håller en kalk. Bredvid Johannes står Matteus. I handen håller han en uppslagen bok, vid hans ben står en bevingad människa som når honom till höften. Till vänster om Kristus står Lukas. Lukas bär på en öppen bok och ger samma tecken som Jesus, men hans fingrar har gått av. Vid hans högra sida ligger en hästliknande gyllene oxe. Bredvid Lukas står Markus. I ena handen bär han på en stor bok som han klämmer fast inunder armen. Vid hans högra sida finns ett lejon med drag av en kinesisk hund. Ängeln, örnen, oxen och lejonet är de fyra apostlarnas respektive attributet.

Baldakinen är också femsidigt och har profilerade lister. På varje sida står några ord som tillsammans bildar meningen ”Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det, Luk 11 cap 28 v”. Ovanpå listen står små putti med olika attribut i händerna som en kalk, en pelare och en plym (som faktiskt liknar en fjäderpenna), ett stavkors, ett spjut samt en hammare och ett killiknande verktyg.

Vid restaureringen 1912 togs originalfärgerna fram på predikstolen, som varit övermålade med vit oljefärg. Då togs ljudtaket och det gamla timglaset ned från vinden och restaurerades och sattes upp tillsammans med predikstolen som nu bildar en vacker enhet.

I kyrkan finns en dopfunt med en kalkformad cuppa. Det är en kopia av en dopfunt från 1200-talet som 1878 lämnades till Historiska museet i Stockholm. Man har försökt, utan att lyckas, att få tillbaka sin medeltida dopfunt i sandsten. 1951 fick man en kopia i konststen till kyrkan. Cuppan har ett brett band med växtornamentik son liknar liljestenarnas ornament. Dopfuntens fot består av ett upp- och nedvänt tärningskapitäl.

I kyrkan hänger ett ett höggotiskt triumfkrucifix. Det har troligen tillkommit i mitten av 1300-talet. Det drygt 2,7 meter höga triumfkrucifixet hittades nere i kyrkans gravkor i samband med restaureringen 1929. Det hängde troligen under kyrkans triumfbåge från början. När det hittades var det täckt av vit färg som togs bort innan det hängdes upp på sin nuvarande plats i kyrkan. Triumfkrucifixet är lite lite ”speciellt” då såret i Jesus bröstkorg är placerat på höger sida, vilket är ganska ovanligt.

Idag kan man se vackra och dekorativa valv- och väggmålningar i kyrkan. De tillkom, som jag skrivit, 1638, troligen av Gullich Gullichsson som tillhörde den äldre Läcköskolan. Under en tid var målningarna överkalkade, men togs fram igen i samband med en restaurering 1912.

Korets motiv är mer berättande än de i långhusets tak. Korets väggar har haft målningar på de fyra apostlarna, men delar av dem är idag försvunna, beroende på olika förändringar av väggytorna som gjorts efter att målningarna kom till. På korets norra vägg finns en hel och tydlig bild. Den föreställer Matteus sittandes vid ett bord. Han sträcker fram händerna mot den ängel som står vid hans sida.

I långhusets kryssvalv är bladornamenten varvade med blommor i ett rankverk. Det finns ett änglahuvud i varje svickel. Huvudena är ganska olika varandra, men alla har dock kortlockigt hår.

I norra sidoskeppet hänger tre stycken begravningsvapen. Det ena begravningsvapnet är över Olof Stake (1593-1664). Olof ligger begravd i gravkammaren under sakristian. Vapnet har en blå bakgrund. På sidorna finns det fyra silverfärgade, halvklotsformade växtliknande figurer. Mitt på vapnet finns en liljekonvalj med guldfärgade klockor och under den en sorts änglabyst i guldfärg. Ovanför trädet finns en silverfärgad rustningshjälm. Rakt ovanför hjälmen sitter något som mest liknar en tulpan med en guldklocka. Det ska förmodligen föreställa en liljekonvalj. Under själva vapnet finns ett textstycke med svart bakgrund och guldram. Men vem var då Olof Stake som har förärats med begravningsvapen i Forshems kyrka? Jag har inte hittat så jättemycket om honom, men jag vet att han var överste och landshövding. Han introducerades 1625 å hela ättens vägnar på det nyinrättade Riddarhuset. Ätten Stake erhöll ättenumret 82, vilket senare faktiskt justerades till 110. Familjen Stake ägde bl.a. Råbäcks slott och Trolmens herrgård på Kinnekulle.

Det andra begravningsvapnet är över Sven Stake som avled 1622. Hans begravningsvapen ser precis likadant ut som det över Olof Stake, fast något mindre och att det saknar änglabysten. Vem var då Sven Stake? Ja, här har jag faktiskt gått bet. Det ska erkännas att jag inte gjort några rejäla djupdykningar. Men, att han hör till samma familj/släkt som Olof, det är ju självklart.

Det tredje begravningsvapnet i norra sidoskeppet är över Göran Posse som dog 1686. Vapnet har en röd bakgrund. På båda sidorna finns silverfärgade vingliknande utsnitt i träet. Strax innanför dessa sitter det 16 småvapen och innanför dessa sitter själva huvudvapnet. Det består av röda tegelstenar mot en silvrig bakgrund med guldram. Ovanför detta sitter en rustningshjälm och ovan den två silverfärgade rustningsarmar som håller fast en miniatyrkopia av själva vapnet. Mellan dessa armar och under miniatyrvapnet sitter en guldfärgad platta med inskriptioner. Under hela vapnet sitter ytterligare en platta med inskriptioner. Denna har ett guldfärgat fjäderliknande mönster runt sig och en röd hjärtformad ram innanför. Bakgrunden är mörkgrå och texten är svart. Men vem var då Göran Posse (-1686)? Han var bl.a. överstelöjtnant och riksråd. Och det är ungefär vad jag har kommit fram till, och att han har bott på Kinnekulle på någon av herrgårdarna. Mina googlingsförsök har gett mig namnet på Göran (Jöran) Posse, men jag har inte fått dödsåret att stämma med mina googlingar…

I det södra tvärskeppet finns ett epitafium, minnestavla, över prosten Andreas Rydhenius (1673-1758). Rydhenius var kyrkoherde i Forshems kyrka 1710 och fram till sin död 1758. Han blev prost 1728. Konstverket är inmurat i väggen och runtom finns en väggmålning. Texten som är guldfärgad presenterar prosten och hans fru, sedan barnen och efter det de män som prostens döttrar gifte sig med. Det finns även text på latin och en text som säger att gravplatsen är Rydheniuska släktens eviga egendom och att stenen restes 1770. Runt texten finns två pelare med en bågportal ovanför. Vid toppen av bågportalen finns ett svart moln med en guldskrift med ett litet kors under i:et. På båda sidor snett ovanför bågportalen finns en grå ängel med guldkläder. Under pelarna finns det på vänster sida en dödskalle med korslagda benknotor under. På höger sida finns det ett sorts timglas med något som ser ut som änglavingar bakom. I toppen finns något som liknar en kungakrona, varifrån hela ridån utgår ifrån. Rydhenius gravkammare finns under golvet, nästan rakt under epitafiet.

Det finns ytterligare ett epitafium i det södra tvärskeppet nämligen över Bleckert Johan(nes) Storckenfeldt (1695-1768). Epitafiet har en grön bakgrund och svart platta med guldtext. Ovanför plattan finns en rund lagerkrans med ett sorts vapen inuti. Mellan vapnet och kransen är bakgrundsfärgen svart. Vapnet är blått och innehåller ett djur som liknar en stork som just fångat en orm. Ovanför djuret sitter en blå rustningshjälm och ovanför denna finns samma djur, fast i mindre skala och två blåa flaggor vid sidorna. Storckenfeldts gravkammare är belägen under koret.

I koret, på var sin sida om nedgången till den Storckenfeldtska gravkammaren, står det två brudbänkar i trä. Brudbänkarna, som jag av någon outgrundlig anledning inte tog några bilder på, är daterade till mitten av 1700-talet. Dokument säger att brudbänkarna från början stod i sakristian. Ett annat dokument menar att bänkarna stod i koret från allra första början.

I kyrkan finns en pietà (skulptur) som föreställer hur den sörjande Maria sluter Jesus döda kropp i sin famn. Skulpturer med detta namn är en gammal religiös konstform med anor från medeltiden och renässansen. Under renässansen gjordes skulpturerna oftast i marmor. Här har konstnären och skulptören Lars Widenfalk, som skänkt pietàn till kyrkan, gjort den i rå granit, som om den vore sprungen direkt ur klippan. Formen ska föra tankarna till en tid för länge sedan. Bakom Maria reser sig två klippblock – det rämnande berget, eller kanske är det en symbol för korset? Nedtill på Jesus kropp och på skulpturens bas har konstnären målat varningssignaler som vill säga ”Var försiktig! Det är inte riskfritt att närma sig mig. Det kan förändra ditt liv”. Pietà betyder fromhet.

Forshems kanske mest intressanta synliga spår från medeltiden är de stenreliefer som pryder kyrkans fasader. Efter domkyrkan i Lund har Forshems kyrka, av landets kyrkor på fastlandet, den mest omfattande romanska reliefutsmyckningen. Kyrkans stenreliefer är unika och några liknande finns bara i Skara domkyrka. Men, det kanske inte är så konstigt då relieferna på Forshems kyrka är inhuggna av Skaramästaren Scarensis. Ingen av relieferna sitter på sin ursprungliga plats, utan har flyttats om.

På den södra sidan finns S:t Martin och S:t Nikolaus avbildade. De var pilgrimernas och kyrkans skyddspatroner.

Ovanför norra portalen finns en relief som föreställer passionssviten med korsfästelsen och korsnedtagningen, Kristus frälser själar ur dödsriket och ängeln och de tre kvinnorna vid den tomma graven. Längst till höger står den uppståndne Kristus.

Det finns även motiv som inte är direkt hämtade ur Bibeln. På tornet (västportalen) ser man Kristus i mitten som välsignar kyrkobyggandet. Till vänster ser man stenmästaren och till höger donatorn. Ingen av dem är känd till namnet. Donatorn, som ger Kristus en kalk, avbildas som en herreman eller kanske en korsfarare.

På södra korsarmen finns en relief som föreställer Jesus som överlämnar en nyckel till Petrus och en bok till Paulus. Längs bildens ovankant står en text på latin, och i underkanten står hela det italienska alfabetet. Texten lyder: ”ISTA ECCLESIA SIT HONORE DOMINI NOSTRI IHESU CHRISTI ET SANCTI SEPULCURI”. Det betyder: ”Denna kyrka är invigd till vår herre Jesus Kristus och Den Heliga Gravens ära”.

I kyrkan kan man hitta biskop Anders Forssenius (1708-1788) gravkor som uppfördes 1788. Forssenius var biskop i Skara stift 1767-1788. I egenskap av prästeståndets talman finns han avbildad på Pilos målning Gustav III:s kröning som finns på Nationalmuseum. Gravkoret byggdes om 1876. Ombyggnationen och möblering av gravkoret bekostades av Forsenii Graffond varefter koret fungerade som socknens lånebibliotek. De böcker som idag finns där idag utgörs av Svensk författningssamling. Övriga böcker flyttades till biblioteket i skolhuset (församlingshemmet).

I anslutning till kyrka så finns det en kyrkogård som är lika gammal som kyrkan. Den äldsta delen av kyrkogården är omgärdad av en vacker stenmur och naturligt indelad i de olika kvarteren. På kyrkogården finns det även en urnlund, minneslund och askgravplats.