INDUSTRILANDSKAPET, Norrköping

Jag har hört talas om/känt till Industrilandskapet i Norrköping i många år. Men, vad är det egentligen? Sommaren 2022 tog nyfikenheten överhanden och det blev en dagstur till Norrköping, med Industrilandskapet som huvudmål. Området består i första hand av Holmens Bruks tidigare lokaler, där det fanns ett pappersbruk fram till 1980-talet. Den sista pappersmaskinen stoppades 1986. Industrilandskapet runt Motala ström är unikt i Europa. Det ligger i stadens centrala delar och domineras av ståtliga byggnader och Strömmens forsande vatten.

De flesta fabrikerna kom till mellan 1850 och 1920, men Strömmens forsar och fall har utnyttjats sedan medeltiden. Områdets industriella historia inleddes i början av 1600-talet och har haft skiftande verksamheter. Här har funnits vapenfaktori, mässingsbruk, pappersbruk och så det som området idag främst förknippas med, textilindustri. Staden behöll sin ledarställning inom textilindustrin fram till 1870, för att därefter gå igenom många konjunkturväxlingar. På 1950-talet var textilkrisen ett faktum och år 1970 lades det sista av stadens ylleföretag ner.

I början av 1970-talet Industrilandskapet ett stängt och förfallet fabriksområde. Men istället för att riva och bygga nytt satsade Norrköpings kommun på att bevara området. Moderna verksamheter har flyttat in i de gamla byggnaderna som förr var industrier. Numera finns här bl.a. Linköpings Universitet, Norrköping Science Park och Visualiseringscenter C. Mitt i Industrilandskapet finns även flera museer – Holmens Museum, Arbetets Museum och Norrköpings Stadsmuseum, caféer, restauranger och ett konserthus.

Holmentornet – Det gula tornet på bilden nedan är idag en av ingångarna till Industrilandskapet. Tornet ligger på den plats där Holmens Bruk funnits sedan början av 1600-talet. Det första tornet på platsen uppfördes 1629 efter ritningar av Hubert De Besche. Vid ryssarnas härjningar 1719 så förstördes överbyggnaden. Tornet reparerades provisoriskt och försågs 1735 med en klocka gjuten vid Magnus Hultmans verkstad i Norrköping. Tornet fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnad 1750-1751. För ritningarna stod murmästaren Johan Georg Strubel. Bottenvåningen från 1629 fick stå kvar och i den nya tornhuven hängdes 1735-års klocka. Tornet är uppfört i en förenklad barockstil där krönet bärs upp av rusticerade hörnkedjor och gesimer i grafitgrått mot de dovt gula putsfasaderna med dess lisener, bröstningsspeglingar och stora tätspröjsade fönster. På ömse sidor om tornet låg åren 1629-1793 de brännhyttor där Holmens mässing framställdes. Holmentornet är byggnadsminnesförklarat.

Louis De Geers konsert & kongress – Byggnaden som idag hyser Louis De Geer konsert & kongress uppfördes 1947-1948 som pappersmasseberedningshus. Ritningarna stod arkitekten Ivar Tengbom för. Papperstillverkningen upphörde 1986 och därefter stod huset tomt, medan diskussioner pågick om vad som skulle göras med hela det gamla fabriksområdet. Beslutet att bygga ett konsert- och kongresshus i den gamla pappersfabriken blev starten på hela områdets utveckling. Konserthuset invigdes 1994. Arkitekterna valde att bevara industrikaraktären, vilket jag tycker är riktigt trevligt. Det mesta av pappersmassefabrikens interiör är faktiskt bevarad. Den enda förändringen i fasaden är de stora fönster som låter besökarna se rakt ut över de brusande vattenfallen i Motala ström. Själva konsertsalen De Geerhallen är förstås nybyggd. Salongen med sina 1300 platser står som en hög cylinder mitt inne i byggnaden. Det är ett vackert konserthus, och det är magiskt att se ut över vattnet som en gång var anledningen till att man började uppföra fabriker här!

Flygeln – Byggnaden som idag kallas för Flygeln är en del av Louis De Geer konsert & kongress. Här arrangeras både mässor, konferenser och konserter. Från början hörde byggnaden till Holmens pappersbruk och huserade pappersmaskiner.

Värmekyrkan – eller Malcolms Ångcentral som lokalen egentligen heter – var en gång Holmens Bruks ångpannecentral. Idag är Värmekyrkan en del av Louis De Geer konsert & kongress, och det anordnas både konferenser och konserter i byggnaden. Byggnaden uppfördes åren 1927-1930 efter ritningar av arkitekten Ivar Tengbom. Med sin gulputsade fasad och höga smala fönster är Värmekyrkan en fin representant för den 1920-talsklassicism som man kan se flera exempel på i Industrilandskapet. Ångpannecentralen innehöll tre stora koleldade ångpannor som försåg textil- och pappersindustrin i Holmenområdet med ånga och värme. Väster om byggnaden fanns ett uppfordningsverk för kol. 1958 tillkom en oljeeldad panna som inrymdes i en tegelbyggnad, ritad av arkitekten Bertil Berg. Byggnaden har fyra 26 m höga skorstenar. Dessa har i samband med första advent varje år sedan år 2000 försetts med 3,5 m höga ”lågor”, dessa blir sedan en av världens största adventsljusstakar.

Holmens Bomullsspinneri – Byggnaden på bilden nedan uppfördes 1854-1857 av Holmens Bruk som bomullsspinneri, efter ritningar av stadsarkitekten Carl Theodor Malm. Konstruktör var Andrew Malcolm. När byggnaden stod klar var det Norrköpings största industribyggnad. Textiltillverkningen upphörde i slutet av 1950-talet och fastigheten byggdes om till valssliperi. Den östra delen byggdes om till massaupplösningsanläggning 1965-1966. Ungefär 20 år senare, 1997-1998 byggdes fastigheten om ännu en gång. Den här gången åt Linköpings Universitet. Idag finns Kunskapsgymnasiet i lokalerna.

Kollergångsstenen – Alldeles i närheten av Holmens Museum står en kollergångssten från Holmens Pappersbruk här i Norrköping. Jag hade ingen aning om vad en kollergångssten var innan jag såg den här. På skylten intill kan man läsa följande: ”Kollergångssten från Holmens Pappersbruk i Norrköping. Kollergångsstenens uppgift var främst att tjänstgöra som utskottskvarnar för pappersavfall som sönderdelades och sedan återfördes till fabrikationsprocessen. En kollergång bestod av två genom en axel förbundna parallellkopplade stenar, som drevs genom en lodrät axel i ett grunt tråg. Stenarnas tyngd samt den speciella rörelsen gav en skjuvning av stenen bidrog till särdelning av fibrerna. Den här kollergångsstenen malde pappersavfall från wellpapp och kartong för tillverkning av omslagspapper till Holmens tidningspappersrullar. Kollergångarna var i drift fram till 1953.” Kollergång kommer från det tyska ordet Kollergang. Kollern betyder rulla, trilla, på avigt sätt.

Den svenska tanten – ”Den svenska tanten” är en 1,67 m hög bronsstaty föreställandes en tant med en handväska, ståendes på en liten upphöjning av gatsten. Statyn är gjord av skulptören och målaren Susanna Arwin (1959-). Susanna Arwin från Växjö, är utbildad på Beckmans designhögskola i Stockholm, Gerlesborgsskolan i Bohuslän, i Florens i Italien och School of Visual Arts i New York. 1995 föddes konstprojektet ”DEN SVENSKA TANTEN av Susanna. Projektet har sedan dess i stort sett levt ett självständigt liv och inspirerat till många olika uttryck. ”Den svenska tanten” finns idag som skulptur, måleri och screentryck. Den första skulpturen uppfördes 2005 och står på campusområdet i Växjö. Statyn i Norrköping kom på plats 2021 och är en donation till Norrköpings kommun av Pia Ståhl-Althin. Pia säger: ”För mig symboliserar skulpturen den vanliga människans strävan och betydelse i samhället. Dessa tanter arbetade hårt för sina familjer, var präktiga, tålmodiga och hade varma hjärtan. De bör hedras och speciellt i Norrköping med sin historia som arbetarstad.” Susanna Arwin säger: ”Den svenska tanten är en påminnelse om civilkurage, mod och att våga vara vanlig.” Förebilden till ”Den svenska tanten” är Kerstin Karlsson, Marklanda.

Holmens Museum – Byggnaden, som i dagligt tal kallas för ”Strykbrädan” uppfördes senast 1869 som klädesfabrik för Holmens Bruk. Arkitekt var troligen Theodor Glosemeyer. Fastigheten byggdes om och till 1891 och 1904. Textilfabrikationen lades ner 1963. Idag finns bl.a. Holmens Museum och Nyföretagarcentrum i fastigheten. Jag kommer att göra ett separat inlägg om ”Strykbrädan”/Holmens Museum.

Arbetets Museum – Byggnaden som Arbetets Museum är inhyst i, är en imponerande byggnad av armerad betong som uppfördes 1916. Arkitekten bakom byggnaden, Folke Bensow, var inspirerad av Laxholmens form (där byggnaden står) och lät därför bygga en sjuhörning. I folkmun fick byggnaden namnet ”Strykjärnet”. Fram till mitten av 1930-talet inrymde byggnaden ett väveri, för att sedan användas till tvinning, dressning, spolning och rullning. Jag kommer att göra ett separat inlägg om ”Strykjärnet”/Arbetets Museum.

Norrköpings Stadsmuseum – Norrköpings Stadsmuseum är inrymt i två fastigheter, mitt i Industrilandskapet. Den gula tegelbyggnaden utmed Strömmen byggdes i två etapper 1904 och 1913 av J F Södergren & Sons Fabriksaktiebolag Den andra byggnaden, ”Ultrahuset”, är den röda byggnaden längs med Holmbrogränd som uppfördes1894 för J F Södergren & Sons Fabriksaktiebolag. Jag kommer att göra ett separat inlägg om Norrköpings Stadsmuseum.

J F Södergren & Sons Fabriksaktiebolag – Den östra delen av huset på bilden nedan uppfördes som kvarn 1854 på grunden av ”Kåreholmskvarnen”. 1862 byggdes det om till textilfabrik. Den västra delen uppfördes 1903 som textilfabrik J F Södergren & Sons Fabriksaktiebolag. Från mitten av 1920-talet fungerade fastigheten som industrihotell. Idag ligger bl.a. Harrys i fastigheten.

Kärleksparken – Vid Motala ström, mellan Norrköpings Stadsmuseum och Bergsbron, ligger Kärleksparken. Den här ett härligt söderläge med sina terrasser och här kan man njuta av solen från lunchtid till långt in på kvällen med någon av de många långbänkarna eller liggsofforna. Parken är utformad i enlighet med med det historiska sammanhanget som den finns i Industrilandskapet, Bergslagsgården och Bergsbron. Parken har en gammaldags karaktär med perennplanteringar och smidesdetaljer. För att få en intim känsla i parken har turturduvor fått bli en del av utsmyckningen på smidesdetaljer och belysningsslingor hänger mellan träden. När jag var i Norrköping sommaren 2022 så kikade jag bara in i lite snabbt i parken, men jag inser ju nu efter att ha läst lite mer om den att jag ska besöka parken nästa gång jag är i Norrköping. Sitta ner och pausa lite bara.

Den femte skorstenen – I Motala ström, vid Bergsbron, står en 14 meter hög skorsten i tegel. Det är konstverket ”Den femte skorstenen” av Jan Svenungsson (1961-) som stod klart 1999. Svenungsson har använt skorstenen som motiv under en längre tid. Han började fotografera skorstenar 1988. Bilderna ingick i hans fotoobjekt, svartvita fotografier med individuellt anpassade och egenhändigt utförda ramar. I samband med utställningen ”Rum mellan rum” på Moderna museet byggde Svenungsson den första skorstenen, 10 meter hög. Skorstenarna två, tre och fyra blev byggda i Taejon, Sydkorea, Kotka, Finland och Drewen, Tyskland och var 11, 12 respektive 13 meter höga. Svenungsson deltog i tävlingen ”Längs Strömmen”, samarrangerad av Statens Konstråd och Norrköpings Stadsmuseum 1998, med förslaget Virtuell skorsten i verkligheten. Förslagets grundidé, att bygga en skorsten mitt i Motala ström, förverkligades som ”Den femte skorstenen” 1999. Konstverket gavs i gåva från Norrköpings kommun till Campus Norrköping, Linköpings Universitet. Platsen är vald med omsorg och skorstenen väckte en livlig debatt, bl.a. om konstens funktion i dagens samhälle. Ett återkommande debattämne var om skorstenen höll på att sjunka eller stiga ur vattnet. Konstnären själv har sagt att han inte tänkt i dessa termer när han skapade skorstenen. Han är öppen för olika förslag av konstverket.

Visualiseringscenter C och Cnema – Tre fabriksbyggnader från 1800-talet har omvandlats till ett modernt center. Byggnadsdelen mot norr uppfördes som bomullsspinneri för Norrköpings Bomullsspinneri Bolag 1847-1848. Arkitekt och konstruktör var Andrew Malcolm. 1855 förvärvades fastigheten av Bergs Aktiebolag. Bolaget delades 1866 och yllefabriken Ströms Aktiebolag bildades. Bergs Aktiebolag förvärvades av Holmens Bruk 1908. Hela byggnaden om- och påbyggdes 1929 och 1947. Textilproduktionen lades ned 1963. Åren 2010-2011 renoverades och byggdes fastigheten om. Idag finns Visualiseringscenter C och Cnema i fastigheten. Här visas experimentella 3D-föreställningar i domteatern, centrets klotformade arena. I utställningarna kan besökarna bl.a. utmana varandra i spelet mindball eller prova virtuell kirurgi. Cnema är en biograf med tre salonger samt film- och medielab.

Kåkenhus – Kåkenhus är idag Linköpings Universitets huvudbyggnad inom Campus Norrköping. Byggnaden inrymmer bl.a. bibliotek, hörsalar och café. Kåkenhus består egentligen av sju olika hus som ursprungligen har fungerat som industrilokaler med anor från slutet av 1800-talet. De äldre delarna av fastigheten uppfördes som textilfabrik för Bergsbro Textilfabrik och senare fanns textilkoncernen YFA här. Kåkenhus togs över Akademiska Hus under 1990-talet och en omfattande upprustning startade. Renoveringen hade fokus på att bevara husets kulturhistoriska värden och att möta framtidens krav på hållbarhet genom kloka lösningar. I källaren står vattenkraftverket som försåg fabriken med elektricitet under många år kvar.

Dragsområdet – Fabriksbyggnaderna i Dragsområdet är från 1800-talet, men det har tillverkats ylletyger på den här platsen i över 300 år. Den 10 mars 1642 utfärdades ett privilegiebrev till Petter Speet som fick tillstånd att tillverka och försälja yllekläde vid Drags kvarn. Drags främsta kund blev armén. Namnet kommer från att detta var platsen där man kunde dra båtarna över en landtunga mellan två vattendrag alldeles intill vattenfallen. Ylletillverkningen lades ned på 1950-talet och byggnaderna började förfalla. De delvis förfallna lokalerna renoverades under sent 1980- och tidigt 1990-tal i samband med att bostäder byggdes i kvarteret. Under 1988 flyttade Ebersteinska gymnasiet in. Teoretiska utbildningar bedrevs här fram till 1997 då Campus Norrköping flyttade in.

Moa Martinson – På Grytstorget i Industrilandskapet står en bronsstaty föreställandes Moa Martinsson (1890-1964). Moa är en av Sveriges mest älskade och lästa författare och den enda kvinnan i 1930-talets proletärmodernister. Helga Maria (Moa) föddes den 2 november 1890 av Kristina Swartz, en ogift 19-årig piga och sedermera fabriksarbetare i Norrköping. Moas barndom var brokig med boenden i olika fosterhem. När Moa var i sexårsåldern gifte modern sig med trädgårdsarbetaren Alfred Karlsson. Familjen blev statare och flyttade ofta, och hennes skolgång blev därefter. Moa utbildade sig till kallskänka men flyttade 1910 till torpet Johannesdal i Sorunda, Södermanland, när hon blev gravid. Hon fick fem söner med sin första make, grundläggaren Karl Johansson. Mannen missbrukade alkohol och var tidvis arbetslös, så hon fick uppbåda all sin uppfinningsrikedom för att kunna försörja sin familj. De två yngsta sönerna omkom tragiskt 1925. 1928 begår maken självmord. Mellan 1929 och 1941 var hon gift med författaren Harry Martinson. Bland Moas böcker kan nämnas ”Kvinnor och äppelträd” (1933), ”Mor gifter sig” (1936), ”Kyrkbröllop” (1938), ”Vägen under stjärnorna” (1940), ”Den osynlige älskaren” (1943), ”Livets fest” (1949) och ”Hemligheten” (1959). Moa Martinson avled den 5 augusti 1964 och ligger begravd på kyrkogården i Sorunda. 1990 anordnade Norrköpings kommun en tävling om ett minnesmärke över Moa Martinson. Av tre inbjudna konstnärer vanns tävlingen av Peter Linde (1946-). Han har gjort flera kraftfulla kvinnoporträtt, och i det här fallet skildrade han Moa Martinson i helfigur i kraftfull realistisk stil. Statyn stod klar 1994.

Norrköping Science Park – Byggnaderna som Norrköping Science Park huserar i inrymde tidigare Norrköpings Bomullsväfveri AB, även kallat Tuppen. Bolaget grundades den 13 oktober 1852 och till disponent utsågs en av grundarna, fabrikör Otto Engelke. Fabriken startade med ett 70-tal vävstolar och redan efter två år hade antalet stigit till 247 st. Man satsade bl.a. på enfärgade mollskinn av bomullsvävnad. Vid sekelskiftet 1900 var Tuppen Norrköpings största fabrik. 1944 fusionerades Norrköpings Bomullsväfveri AB med den redan 1642 grundade ylleindustrin Drags AB. Vid Gryts låg spinneriet och vävsalarna. Den färdiga väven transporterades till fabriken på Garvaregatan för behandling av och beredning, exempelvis blekning, färgning och tryckning. Fabriksbyggnaderna vid Gryts har som sagt fått annan användning, som så många andra här i Industrilandskapet, medan fabriksbyggnaden vid Garvaregatan såldes till Skånska Cement 1965, som fyra år senare rev fabriken för att ge plats åt nya bostäder.

Axel K. Bergvall & Söner – Företaget Axel K. Bergvall & Söner grundades 1877. Byggnaden på bilden/bilderna nedan uppfördes 1911 och här bedrevs vadd- och trikåfabrikation fram till 1974. 1927 påbyggdes byggnaden. Företaget tillverkade militär-, arbets- och sporttröjor, jackor, jumpers och baddräkter, förbandsbomull samt silfilter till mjölksilar. Idag huserar Realgymnasiet i byggnaden. Om Folkuniversitet också ligger i Axel K. Bergvall & Söners fastighet eller inte vet jag inte. Men, utifrån hur byggnaderna ser ut så gissar jag att så är fallet.

Västgötebacken – Västgötebacken, eller Västgötegatan, som sträckningen egentligen heter är ett av de områden i Norrköping som genomgått en stor förändring på senare tid. Sträckningen kan vara äldre än Norrköpings reglerade stadsplan – kanske har vi att göra med delar av en ursprungligen medeltida gata. Gatan sjuder av liv med studenter på väg till campus, besökare på väg till Industrilandskapets alla besöksmål och restaurangbesökare på jakt efter lunch eller middag. Utefter gatan ligger bl.a. Bergslagsgården, Bergsbogården, ”Sista supen”, Knäppingen, Ståhlboms kvarn och Gamlabro AB. Varifrån gatan har fått sitt namn vet man inte riktigt. En teori är att namnet syftar på att den ledde till Västergötland via landsvägen norr om Vättern. En annan teori är att namnet förmodligen är ett minne från skråtiden och att utsocknes – västgötska knallar – här fick ha bodar för försäljning av sina alster.

Bergslagsgården – Bergslagsgården uppfördes på sin plats vid Skvallertorget i början av 1740-talet. Enligt en tradition så är huset uppbyggt av virke från den rivna mangårdsbyggnaden på herrgården Tvartorp, inte långt från Rejmyre. Det uppsattes av ”madame” Margareta Eckhoff som drev handelsrörelse här. Huset kallades tidigare för Eckhoffska gården. Den är en av de bäst bevarade byggnaderna av de få som finns kvar i Norrköping från denna tid. Vid riksdagen i Norrköping åren 1765-1935. Rörelsen bedrevs i trähus nere vid strandkanten. Dessa byggnader samt uthuslängorna på tomten revs i slutet av 1930-talet. Bergslagsgården hyste en av Norrköpings första Konsumbutiker som öppnades i början av 1930-talet. Idag huserar ABF i fastigheten som restaurerades 1971-1972. Bergslagsgården blev byggnadsminne 1978.

Bergsbrogården – Huvudbyggnaden till Bergsbrogården, och som är det enda huset jag faktiskt fotade av gården, uppfördes omkring 1750 av gördelmakaren Abraham Bergman. Gårdens flygelbyggnader uppfördes 1811. Bergsbrogården är ett enastående exempel på en hantverksgård mitt i stan. Bergsbrogården har genom åren bebotts av hantverkare av olika slag, t.ex. bildhuggare och garvare, men också textilfabrikatörer. En av gårdens innehavare var familjen Skiöld som ägde och drev fabrikskomplexen på fastigheten intill. Gården kallas även för just Skiöldska gården. Nedanför Bergsbrogården, mitt i Strömmen, ligger Speyermans holme. På 1700-talet hölls gårdens hushållsgrisar där. I början på 1800-talet ändrades holmens användning drastiskt då den togs i anspråk för ett lusthus. Gårdens dåvarande ägare, förgyllaren och spegelmakaren Carl Fredrik Beurling uppförde ett åttkantigt lusthus där 1801. Senare under 1800-talet ägdes gården av textilfabrikör Carl Fredrik Asklund. 1868 valde han att flytta ett lusthus från kvarteret Korpen till sitt nuvarande läge på holmen, beläget alldeles intill lusthuset. Den lilla träbyggnaden är ett schweizeri, ett sommarlusthus där gårdens ägare gärna åt kakor och choklad. Idag rymmer gårdens huvudbyggnad Norrköpings Stadsmuseums kansli. Bergsbrogården är byggnadsminne sedan 1990.

”Sista supen” – Huset som kallas för ”Sista supen” uppfördes omkring 1760 och var ursprungligen laboratorium åt apoteket Östgöta Lejon. Enligt en gammal men osäker tradition skall de dömda på väg till avrättningen här ha bjudits på en sista sup, därav smeknamnet på huset.

Knäppingen – Huset som kallas för Knäppingen hittar du i hörnet av Holmbrogränd och Västgötegatan. Husets västra del uppfördes i trä kort efter att den Fagerströmska gårdsbebyggelsen som fanns här totalförstörts i en brand 1811. Trähuset fungerade som gårdens bostad. Byggnadens östra del uppfördes på 1820-talet av tegel, på grunden till en äldre byggnad, och var ämnad som verkstad. Valven i källaren är troligtvis senmedeltida. I byggnaden har hantverkare av många olika slag verkat: perukmakare, krämare, tobaksfabrikant, färgare, bokhållare och stadskirurg. Den östra delen byggdes 1928 om till restaurang och festlokal, känd som Knäppingen, i tre våningar. Namnet Knäppingen togs fram i samband med en tävling och härrör från legenden om den viking som satt i sin borg och vakade över sitt revir vid Knäppingsborg, som jag skrivit om tidigare. I början av 1960-talet var Knäppingen ett av Norrköpings populäraste inneställen, då under namnet Candle Light Club. Knäppingen blev senare stans första diskotek. 1981 övertog Stadsmuseet byggnaden och fortsatte traditionen att ha café och restaurangverksamhet i Knäppingens gamla lokaler. Stadsmuseet äger om jag förstått det rätt fortfarande fastigheten, men de driver inte restaurangverksamheten i fastigheten.

Ståhlboms kvarn – På platsen där Ståhlbom & Co:s kvarn ligger har det bedrivits kvarnverksamhet sedan tidig medeltid. Verksamheten grundades 1863 av Edvard Ståhlbom (1840-1893). Den ursprungliga verksamheten var spannmålsagentur och speditionsaffärer. Vid konsulns död övertogs verksamheten av änkan, Edla Ståhlbom och Malcolm Törnqvist, under namnet Ståhlbom & Co. Under 1890-talet tog bolaget över en äldre kvarnrörelse på platsen, med rötter från medeltiden. Kvarnen drevs med vattenkraft till 1920, då el installerades. Verksamheten var igång fram till 1966 då kommunen tog över/köpte fastigheten. Idag är det en restaurangskola i Ståhlboms kvarn. På andra sidan gatan står Ståhlboms silo som uppfördes 1925. Byggnaden har innehållit en silo för säd, kontor och kvarnmästarens bostad. Den var utrustad med ett sinnrikt system av transportbanor och schakt under tiden användes. Silon ritades av arkitekten Knut Pihlström. Silon består av fem våningar och i bottenvåningen finns en gammal vaktmästarbostad som idag står tom och som dessutom är brand- och rökskadad. Silon har stått öde och tom sedan nedläggningen 1966. Det har genom åren diskuterats vad den gamla silon kan omvandlas till. 2003 utfördes en behövlig renovering av byggnaden under ledning av Fredrikssons Arkitektkontor.

Gamlabro AB – Gamlabro AB var en yllefabrik, verksam 1865-1957. 1891 uppfördes en tre våningar hög fabrikslokal på tomten, varefter de gamla lokalerna på platsen revs. Fabriken totalförstördes i en brand 1925, och endast murade väggar stod kvar, men fabriken återuppbyggdes. Fabriksbyggnaden står kvar på Västgötagatan även om produktionen sedan länge är nedlagd. Idag är det kontor i fastigheten.

Nyborgs Yllefabrik – Nyborgs Yllefabrik grundades 1891 av Fredrik Nyborg. I Nyborgs pampiga textilfabrik skapade generationer av Norrköpingsbor ylletyg med världsrykte under mer än ett halvt sekel. Yllefabriken byggdes i flera etapper under 1900-talets första hälft. De första fabriksbyggnaderna är från 1905 och de nyaste från 1940-talet. Företaget gjorde stor succé med sin blå Cheviot, ett slitstarkt och bekvämt ylletyg som användes i allt från kostymer till uniformer. Fabriken lades ned 1956 och då hade man ca 450 anställda. Efter nedläggningen har fastigheten haft många olika ägare och hyresgäster. Delar av lokalerna har ekat tomma, andra har använts tillfälligt för olika ändamål. Nu omvandlas den gamla fabriken till bostadsrätter, hyresrätter och verksamhetslokaler. Här finns t.ex. Ståhl Collection, en privatägd konsthall för samtida konst. Ståhl Collection visar konst ur en konstsamling som ägs av fastighetsägaren Mikael Ståhl. Samlingen består huvudsakligen av måleri och skulptur från slutet av 1950-talet fram till idag. Vid gaveln av den återbrukade fastigheten läggs nu grunden för nästa epok i Yllefabriken: en modern, mäktig tillbyggnad som omsorgsfullt väver samman historia, samtid och framtid. Längs med Garvaregatan planeras ytterligare en tillbyggnad med fler bostäder och kommersiella lokaler, bl.a. för en restaurang med solig terrass mot Strömmen.

Strömparken – Strömparken ligger vid Motala ströms högra strand. Genom parken rinner Lekbäcken med fiskar som lax och öring och det finns lekmiljöer för barn, med klätterställningar och vattenlekar för barnen. Här finns en fontän och flera sittmiljöer och gräsytor som är perfekta att vila vid en stund eller ta med en picknick till. Under sommaren arrangeras ibland utomhuskonserter i en del av parken som är känd vid namnet Revens grund. För den som vill så finns det även möjlighet till fiske i strömmen. Strömparken ritades av Ivar Tengbom och anlades 1922 genom utfyllnad av Motala ström med sten från kraftverksbyggen. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet låg det ett kallbadhus här. Parken genomgick en omfattande omdaning under 2013 efter planer av bl.a. landskapsarkitekten Johanna Grander. Lekbäcken lades parallellt med Motala ström, med fisktrappan för att leda lax och öringar uppströms.

Hitta hit: Centrala Norrköping.