
Klara kyrka, eller S:ta Clara kyrka, har en historia som sträcker sig ända tillbaka till 1200-talet då klarissorna kom till Stockholm. Dagens kyrka är i mångt och mycket en kyrka från 1800-talet.
Klarissaorden, som är den kvinnliga grenen av franciskanerorden, etablerades i Stockholm i slutet på 1200-talet. Klostret levde i stor välmåga fram till 1400-talet. Då började antalet nya nunnor minska, inkomsterna tryta och väpnade konflikter drabbade klostret så att det fysiskt förföll. Även om klarissornas kloster formellt stängdes av Gustav Vasa på 1530-talet så hade det förvandlats till en ruin redan tidigare.
Det finns ett fåtal handlingar som rör S:ta Claras klosters uppkomst, klostrets arkiv förstördes nämligen i samband med att klostret revs 1527. Klostret nämns första gången i ett brev utfärdat 1286, utfärdat av kung Magnus Ladulås. I brevet donerar han mark på Norrmalm som blev en grundplåt till klostret. Detta skulle bli det enda klarisinneklostret i Sverige. Tio år tidigare hade Magnus Ladulås grundlagt franciskanerklostret på Riddarholmen.
Klara kyrka byggdes upp på nytt i slutet av 1500-talet av den holländske byggmästaren Hendrik van Huwen, för att nu fungera som församlingskyrka. Kyrkan har sedan dess haft många arkitekter inblandade i byggnadens vidare gestaltning, bland annat Willem By, Göran Josuae Adelcrantz, Carl Fredrik Adelcrantz, Carl Hårleman och senast Artur von Schmalensee. Kyrkan förstördes allvarligt i en brand under mitten av 1700-talet. Kyrkan byggdes upp igen men under 1800-talet skedde flera stora ombyggnader och hela interiören fick ett nytt utseende. Med sitt 116 meter höga torn är Klara kyrka Sveriges och Skandinaviens näst högsta kyrka, efter Uppsala domkyrka.

1989 stod Klara kyrka inför en oviss framtid, trots sitt centrala läge. Fram till 1989 var kyrkan en egen församling i Klara församling, men införlivades då i Stockholms domkyrkoförsamling. Det fanns ingen gudstjänstfirande gemenskap och kyrkan var nedläggningshotad. En biskop föreslog till och med att göra badhus av kyrkan!
Men, istället för att bygga badhus anställdes prästen Carl-Erik Sahlberg. På den första gudstjänsten som han höll kom det bara tre personer. Några år senare hade Carl-Erik tillsammans med många andra genom målmedvetet arbete återskapat S:ta Claras självklara identitet; att mitt i hjärtat av Stockholm sprida ljus och hopp till de allra mest utsatta.
Idag är Klara kyrka känd för det stora sociala och diakonala arbete som bedrivs på Sergels torg och de soppluncher som dagligen delas ut till de behövande. Sedan 2009 bedriver Föreningen S:ta Clara kyrka verksamheten i kyrkan. Det är en gudstjänstfirande gemenskap inom EFS, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, en väckelserörelse inom Svenska kyrkan.
Kyrkan har en latinsk korsplan, polygonal koravslutning och ett västtorn med spira. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av kryssvalv. Sakristior är vidbyggda öster och väster om norra korsarmen, trapphus är tillfogade till tvärskeppsgavlarna och polygonala tillbyggnader finns på båda sidor om tornet. Långhus med kor, tvärskepp och torn uppfördes 1572-1590. år 1651 uppfördes den västra sakristian som påbyggdes 1835. Agneta Wrede lät bygga den södra porten, vilken pryds av vapen för ätterna Wrede och Lillie. Södra korsarmens trapphus uppfördes 1726.

Sommaren 1880 gjordes en omfattande reparation och uppsnyggning av kyrkans yttre där taket målades om och de större spetsbågefönstren fick nya glas med blyinfattning.


Tornet och fasaderna fick sitt nuvarande utseende vid Helgo Zettervalls restaurering 1884-1886, då tillkom även tornutbyggnaderna. Interiören präglas idag av Agi Lindegrens restaurering 1906-1907. Valvens målningar är utförda av Olle Hjortzberg.
Bland kyrkans inventarier märks altartavlan, altaruppsatsen, dopfunten och predikstolen.
Altartavlan från 1776 är målad av Jonas Hoffman. Altaruppsatsen från 1787-1790 är utförd av Carl Fredrik Adlercrantz. Altaruppsatsen flankeras av två knäböjande änglar, huggna 1904 efter gipsoriginal av Johan Tobias Sergel.

Dopfunten är tillverkad av Thor Thorén 1908.

Predikstolen är troligen utförd 1753 efter ritningar av Carl Hårleman.

Klockspelet i Klara kyrka invigdes den 9 september 1965 och har 35 bronsklockor med kromatiskt omfång av tre oktaver. Vid konserter spelas det manuellt med både händer och fötter från ett litet rum i tornet. I rummet finns en så kallad stockklaviatur och klockspelaren måste bära hörselskydd under spelningen. Klockorna hänger direkt över dennes huvud.
Klockorna väger mellan 20 och 1700 kg och har en totalvikt på 8600 kg. Klockspelet har donerats av Gösta Åhlén och hans hustru. I tornet hänger även fyra kyrkklockor. Två är gjutna av Johan Beckman 1882 och två av Gerhard Mayer 1751.
Jag tog inte så många bilder inne i kyrkan, då det var väldigt många personer i kyrkan, både turister, skolelever på studiebesök och de som söker sin tillflykt i kyrkan av olika orsaker.
Hitta hit: Klara Östra Kyrkogata 7-9, Norrmalm, Stockholm