KOBERGS SLOTT

Kobergs slott ligger vid Vanderydsvattnet i Lagmansereds socken, ca 10 km söder om Trollhättan. Slottet är en trevåningsbyggnad med ett 40-tal rum och ägs av Carl Silfverschiöld. Dagens slott är uppfört på 1890-talet. Slottets äldsta byggnadshistoria är inte helt klarlagt, men det tros ursprungligen ha varit ett s.k. fast hus. Det vill säga en försvarsanläggning med en huvudbyggnad av sten.

Slottets östra del är troligen från 1400-talet, den mittersta skall ha uppförts på 1620-talet och den sista västra delen byggnaden i slutet av 1700-talet.

Kobergs äldste kände ägare uppges vara Erik Nipertz, som 1462 nämns som hövitsman på Älvsborgs slott. I slutet av 1400-talet ägdes godset av Erik Karlsson (Vasa) som var kusin till Gustav Vasas far Erik Johansson (Vasa). Erik Karlsson ägde även Loholm, som senare döptes om till Gräfsnäs.

På 1500-talet övertog Sten Eriksson (Leijonhufvud), bror till Margareta Eriksdotter, Gustav Vasas andra hustru, Kobergs slott (och Loholms borg). Koberg var i släkten Leijonhufvud, senare kallad Lewenhaupt, ägo fram till 1724.

1724 köpte friherren och generalmajoren Bengt Ribbing Koberg av släkten Lewenhaupt. Bengt Ribbing var gift med Ulrika Eleonora Piper som efter hans död ärvde Koberg. Hon hade godset i 17 år och sålde det 1758 till den kände affärsmannen Niclas Sahlgren, som då var direktör i det framgångsrika Ostindiska kompaniet. Niclas Sahlgren ha fått sitt namn odödliggjort genom Sahlgrenska sjukhuset som han grundade genom den stora summa pengar han skänkte så att sjukhuset kunde börja byggas. På Koberg samlade Sahlgren en stor mängd importerat ostindiskt porslin som räknas vara en av Sveriges största i enskild ägo.

1772 stiftade Sahlgren Koberg och Gåsevadholms fideikommiss. Efter hans död 1776 gick Koberg över till hans dotterdotter Anna Margareta Alströmer som var gift med Nils Silfverschiöld.

Den unge friherren Nils Silfverschiöld var en av landets största boksamlare och byggde upp ett stort bibliotek på Koberg. Han var mycket intresserad av svensk historia och samlade alla böcker han kunde komma över. I hans boksamling finns rariteter som Gustav Vasas bibel ”Röda boken”, Olaus och Laurentius Petris ”Ars moriendi” från 1514, Olof Rudbecks ”Atlantica” och heliga Birgittas ”Revelationes” från 1492 för att nämna några av de ca 20 000 böcker och 32 000 skrifter som finns i Silfverschiölds bibliotek. Det är ett av Sveriges största privata bibliotek.

Nils Silfverschiöld planerade en stor ombyggnad av Koberg, ett eget ”Vasaslott” i gammal stil, där speciellt biblioteket skulle få stort utrymme och bli extra fint. Ritningarna var klara 1892. Dessvärre fick han aldrig själv se sitt nya slott stå klart eftersom han dog samma år, endast 28 år gammal.

Ombyggnaden fullföljdes av hans yngre bror, Otto Baltzar, och leddes av slottsarkitekten Fredrik Liljekvist. Slottet stod klart 1898.

Känns tornet mitt på byggnaden bekant? Det är kanske inte så konstigt, det är utfört efter ett mönster från Vadstena slott!

Godsets ekonomibyggnader tillkom vid sekelskiftet 1900. Stallet, i nationalromantisk stil uppfördes 1904. Den större delen av ekonomibyggnaderna, bl.a. ladugården, är placerade vid allén som leder fram till slottet. Utmed denna allé finns även gårdskontor och en mycket välbevarade f.d. statarbostad.

Kobergs slott ägs fortfarande av familjen Silfverschiöld. Själva fideikommisset upphörde den 11 april 2017 då Niclas Silfverschiöld, gift med prinsessan Desirée avled. Om jag förstått det rätt så bor prinsessan Desirée fortfarande på Koberg, men det ägs av hennes och Niclas son Carl Silfverschiöld.

Namnet Koberg då? Enligt Carl von Linné lär det vara ett s.k. uppkallelsenamn efter det tyska slottet Coburg.

Kobergs slott är inte öppet för allmänheten, men varje år anordnas en julmarknad i slottets ekonomibyggnader. Och det var i samband med denna som jag (äntligen) fick till ett besök vid Kobergs slott. I samband med mässan så kan man se deras samling av vagnar och seldon från svunna tider, och det är ett mycket uppskattat inslag!

Hitta hit: Cirka 10 km söder om Trollhättan, ”utmed” riksväg 42 mellan Trollhättan och Vårgårda, inte långt från Sollebrunn.