SKARA DOMKYRKA

Skara domkyrka har en lång och spännande historia. Skara stift är Sveriges äldsta stift och det var här kristendomen först fick fäste. Den första kända domkyrkan i Skara invigdes omkring 1150, men nya fynd visar att det fanns en kyrka på platsen redan på 1000-talet.

1200-talet var en dynamisk period i stiftsstaden, med omfattande byggnadsarbeten. Under detta sekel lades den romanska kryptan, som fanns under koret igen, och hela katedralen började byggas om i gotisk stil. Den som var drivande i detta projekt var biskop Brynolf Algotsson. Typiskt för den gotiska stilen är höga fria ribbvalv och stora fönsterytor, vilket man fortfarande kan se i domkyrkan här i Skara.

Under århundradena som följde brandhärjades kyrkan flera gånger och utsattes för sporadiska ombyggnader. Men det var med 1500-talet och reformationen som domkyrkans verkligt magra år började. Förfall omväxlande med nödtorftiga reparationer blev katedralens öde.

Trots kyrkans alla brister lät biskop, präster och församling ändå nöjas fram till 1800-talets slut. Då började Skaraborna inse vad det var som stod mitt i staden, och en omfattande ombyggnad kom i stånd under ledning av arkitekten Helgo Zettervall. Det var under denna ombyggnad som kyrkan återfick sin gotiska karaktär och sina välkända spiror.

Drygt 50 år senare var det dags igen, den här gången med Ivar Tengbom som arkitekt. Då byttes inredningen ut och den nuvarande altaruppsatsen i barock återinsattes. Samtidigt började Bo Beskows fönstersvit ta form.

Den senaste renoveringen ägde rum 1999. Den här gången gick uppdraget till Jan Lisinski och hans medhjälpare. I och med denna restaurering har det gotiska kyrkorummet lyfts fram ännu mer, och kryptan har blivit ett vackert rum för andakt.

Jag älskar att gå på upptäcktsfärd i kyrkor. Och Skara domkyrka gjorde mig inte besviken! Här finns det mycket att upptäcka.

Altaruppsatsen är ett vackert barockarbete från 1663 och är tillverkat av Hans Swant.

Predikstolen med sina bilder av Kristus och apostlarna, tillverkades 1709 av Börje Löfman från Mariestad.

Jag upptäckte inte en, utan två dopfuntar, men det har varit svårt att hitta någon information om någon av dem. Men, om jag tolkat det rätt så är dopfunten på bild två här nedan från 1600-talet och gjord av Alexander van Bynen. Men, jag kan ha fel…

Det är svårt att undvika de vackra glasmosaikfönstren i koret. De är utförda av Bo Beskow, ja han är son till Elsa Beskow, i samarbete med glasmästaren Göran Ringström under åren 1945-1976. Fönstersviten visar Bibelns alla berättelser för oss. Det största fönstret, östfönstret heter ”Ny himmel, ny jord”. Fönstrets bilder är hämtade ur Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken. Beskows egen mening är att följa de bibliska bilderna från begynnelsen till fram till evigheten. Beskow har även gjort de flesta av domkyrkans rosettfönster.

Den medeltida kryptan i Skara domkyrka är unik. Den kom till på 1100-talet, men förstördes på 1200-talet då domkyrkan fick ett nytt och större kor. Kryptan låg sedan gömd i omkring 700 år innan den upptäcktes 1949. Här förvarades förmodligen kyrkans dyrbaraste reliker. Man fann även nio gravar från 1100-talet här i kryptan. I en av dessa fanns ett nattvardskärl i silver – en kalk och en paté. Kalken kallas för ”Sunekalken” eftersom det står ”Sune gjorde mig” på latin på kalken.

Under en renovering 1999 fann man stenrester som är äldre än 1100-talets krypta. Det kan m.a.o. vara stenar från den första stenkyrkan på platsen som har hittats. De murar som funnits på platsen står som de hittades. Kryptan fick sitt nuvarande utseende i samband med renoveringen 1999.

Kryptan var under medeltiden även gravplatsen för biskopar. En av dem är biskop Adalvard d.ä. (död 1064), som för övrigt enligt flera källor är den som påbörjade byggandet av Skara domkyrka. Är det hans grav som är markerad med en gravhäll i kryptan?

I domkyrkan finns ett altarbord uppkallat efter Brynolf Algotsson som var biskop i Skara 1278-1317. Altarbordet i keramik skapades av konstnären Gunnar Nylund vid restaureringen 1949. 1304 fick kyrkan genom biskop Algotsson sin mest värdefulla relik, en tagg från Kristi törnekrona. Den dyrbara reliken medförde att domkyrkan blev ett pilgrimsmål under resten av medeltiden.

Men vad hände med taggen sedan? Det vet man inte. Men, enligt en legend murades den in i en av domkyrkans väggar under reformationen, då Gustav Vasa beordrade konfiskering av värdeföremål i kyrkorna.

Det var under Algotssons biskopstid som domkyrkan byggdes om i fransk höggotik. Att det blev just denna stil beror på att Algotsson som teologstudent åkte till Paris, och där blev han inspirerad av Notre Dame.

Brynolf Algotsson ligger begravd i kryptan.

I det södra sidokoret finns fyra romanska stenrelieftavlor från 1100-talets mitt. De är påtagliga minnen från den romanska kyrkan. Den första reliefens motiv visar Adam och Eva som förvisas från Edens lustgård. Den andra reliefen föreställer legenden om Herodes gästabud där den stekta tuppen bli levande som ett bevis på att Guds son blivit född. Den tredje visar hur påven Gregorius får visdomsord viskade i örat av den helige Ande i form av en vit duva. Den fjärde reliefen är alltför skadad för att man ska kunna se vad den föreställer.

Ett märkligt blickfång i kyrkan är Soops mausoleum, uppfört av Pieter de Keyser i Amsterdam. Överste Erik Soop (1592-1632) begravdes i en imponerande tennkista. Hans maka, Anna Posse, bekostade mausoleet. Hon och maken är avbildade på det. Hennes gravplats är dock okänd. Mausoleet i svart marmor flankeras av vishetens gudinna Minerva och krigsguden Mars.

Erik Hansson Soop föddes den 21 augusti 1592 i Larv, Västergötland. Han var son till Hans Åkesson Soop och Elin Eriksdotter Kagg. Han uppfostrades på Stockholms slott där han blev kamrat med Gustav II Adolf.

Soops militära bana inleddes 1621 under det andra polska kriget och två år senare blev han ryttmästare vid ett kompani i Västgöta regemente till häst. Under detta krig ska han under slaget vid Trzciana ha räddat Gustav II Adolf, men dessa uppgifter är dock osäkra.

Han belönades för sin del i kriget med att slagen till riddare 1627 och blev den förste översten för Västgöta kavalleriregemente året därefter. Soop deltog även i det trettioåriga kriget vid flertalet slag.

Soop avled i Skara den 15 mars 1632, 39 år gammal.

Högt uppe på en kolonn där två bågvalv möts finns ett huvud av sandsten. Man tror att det föreställer kung Valdemar Birgersson. På andra sidan gången, på motsvarande kolonn återfinns hans broder Magnus som då var hertig. Han blev senare känd med tillnamnet Ladulås. Dock missade jag att fotografera Magnus vid mitt besök i Skara domkyrka.

Huvudena är utmejslade omkring 1270-talet och har varit utsatta för både väder, vind och bränder, men man trots detta fortfarande se deras anletsdrag. De är utförda i naturlig storlek, och kung Valdemar bär sin kungakrona medan brodern, som då ännu var hertig, bär en hälften så hög hertigkrona och verkar vara iförd en ringbrynja. Fadern Birger Jarl hänger på liknande sätt i Varnhems kyrka.

Som sig bör i en domkyrka finns det en silversamling med t.ex. brudkrona, nattvardskalk m.m., minnestavlor och epitafier över prominenta män (det är oftast över männen de där minnestavlorna sätts upp) och gravstenar som markerar gamla gravplatser. I silvermontern i Skara domkyrka kan man bl.a. se ett dopfat skänkt av familjen Hästehufvud på 1600-talet.

Ända sedan mitt första besök i Skara domkyrka den där skolresedagen när jag gick i femman, vilket är väldigt många år sedan, så har jag inte kunnat släppa den magnifika kyrkan. Och kanske är det här som mitt riktigt stora kyrkointresse startade? Även om jag redan i tvåan eller trean när vi gjorde en skolresa runt och på Kinnekulle besökte bl.a. Husaby och Medelplana kyrkor fick en liten förkärlek till gamla kyrkor…

Hitta hit: Mitt i centrala Skara, Järnvägsgatan 1.